Inför Deadpool MAX ställdes jag för ett dilemma. Å ena sidan: jag har aldrig gillat figuren Deadpool. Sen han först dök upp i New Mutants #98 1991 (ett nummer jag faktiskt har liggande nånstans i min seriesamling) har jag sett honom som en alldeles för utstuderad fanboykonstruktion, ett slags Spindelmannen-light vars dialog skrivs via fokusgruppskonsultation. Inte ens de metaserieelement som inkluderades i samband med att The Merc with a Mouth fick sin egen tidning fick mig intresserad; det kändes återigen som något som kokats ihop i en nördarnas författargemenskap där ingen vågar säga att det inte alls automatiskt blir roligt och hippt bara för att en seriefigur är medveten om att han är en seriefigur.

Å andra sidan: David Lapham (författare) och Kyle Baker (illustratör) är två serieskapare som skulle få mig att hänga på låset på seriebutiken om det tillkännagavs att deras nya projekt var en serieversion av telefonkatalogen. Det enda andra moderna exempel på ett sådant dream team jag kan hitta är när Peter Milligan och Mike Allred gav sig i kast med X-Force (senare X-Statix). Både Lapham och Baker sitter på varsitt håll på så mycket kreddkapital att det nästan är löjeväckande. Jag menar: Laphams envetet självpublicerade och sorgligt oavslutade Stray Bullets, som mycket väl kan vara världens bästa crime comic alla kategorier, följt av Vertigo-pärlorna Silverfish och Young Liars, och nu senast drömlikt civilisationskritiska Sparta, U.S.A. Bakers idiosynkratiska, MAD- och Tex Avery-influerade stolligheter i skärningpunkten mellan det djupt medmänskliga och ironiskt underskruvade i klassiker som I Die at Midnight, Why I Hate Saturn och The Cowboy Wally Show, samt inte minst hans (multipelt prisbelönta) och fullständigt hämningslösa nyversion av Plastic Man. När det meddelas att de här två killarna ska göra något tillsammans är det för mig ett samarbete av samma dignitet som om man skulle para ihop, säg, Grant Morrison och Mike Mignola, Neil Gaiman och Enki Bilal, Ed Brubaker och Robert Crumb… ja, ni fattar. ”Uppskruvade förväntningar” är bara förnamnet.

Fortsätt läsa Deadpool MAX #1