Coco Moodysson hyllades närmast unisont för förra årets Aldrig godnatt. Eder undertecknade var en av få som inte hoppade jämfota. Jag är ditt fan in i döden handlar om Moodyssons livslånga passion för The Cure och dess sångare Robert Smith. Hon är på plats i London för att få se dem live för allra första gången. I London sammanstrålar hon med andra die hard-fans som delar med sig av sina konsertminnen, några har t.o.m. träffat Robert Smith! Parallellt berättar hon om sina favoritlåtar och saker som bara ett hängivet/galet fan känner till. På Spx satt hon och sydde Cure-dockor. Ett kul initiativ!

Moodyssons teckningsstil går inte hem hos mig, jag ser mig inte som en total tuschbög men det ska iaf vara personligt men Moodyssons stil  är för mycket hellre än bra. Men teckningarna funkar trots det i Jag är ditt fan in i döden. Jag tycker att hennes skildring av fanskapet är bra. Jag kan inte relatera till hennes totala besatthet av ett band eftersom jag aldrig varit där själv. Jag kan inte ens nämna medlemmarna i mina favvo-band.  Det gör å andra sidan att det är intressant att se hur die hard-fans resonerar, både Coco själv och de andra, en del dessutom utspökade till Robert Smith. Det är kul och tragiskt på samma gång, fascinerande och patetiskt.  Några italienare slåss om vem som är mest lik Smith. Medelålders amerikanska kvinnor och män har rest ända till Europa för att få se The Cure. Det bästa är Cocos funderingar över om hon vill träffa  Smith eller inte. Kommer bilden av The Cure att rasa, kommer hon att förstöra en livslång relation? Det sämsta är att jag som läsare aldrig blir mer än en oengagerad betraktare.

Trackback-adress