Först och främst: Mitt postande är tyvärr alltför glest nu för tiden, dels på grund av nytt jobb men även på grund av att fingrarna vägrar röra sig när jag håller dem ovanför tangenterna. Hoppas dock kunna ta mig ur skrivkrampen genom att tvinga ur mig det här inlägget, och det är klart att man får lite mer energi när man blir utsedd till årets bokblogg. Nu kör vi.

Författaren Mark Waid har dykt upp här på Shazam lite då och då, och bland annat så finner vi Irredeemable, Amazing Spider-man och Strange i recensionsarkivet. Utöver det är väl Waid mest känd för DC:s epos Kingdom Come och långköraren 52 samt hyllade run:s med Marvels Fantastic Four och Captain America, men just här tacklar han något helt annat. Hunter-Killer från Marc Silvestris förlag Top Cow är i korthet en färgsprakande actionmacka om supermänniskor i en nära framtid, och om det inte vore för att jag då och då får ett ryck och blir sugen på att läsa något som andas Image Comics à la 90-tal så hade jag nog aldrig läst just Hunter-Killer.

Samlingen jag tagit mig igenom heter kort och gott Hunter-Killer Volume 1 och samlar Season 1 (#0-12), Hunter-Killer Dossier, Hunter-Killer Script Book och en hel del annat. Det är helt enkelt en fet volym späckad med ögongodis à la Top Cow och (för en gångs skull) riktigt intressant extramaterial. Bland annat bjuds det på lite bakgrundshistoria från Waid, Silvestris första skisser, info om i princip alla viktiga karaktärer samt hela manuset för första numret. Helt klart ett plus med nice extramaterial i den här typen av samling.

Vidare så till handlingen i Hunter-Killer. Som sagt var mina förväntningar ett rätt klassiskt upplägg från 90-talets superserier med muskulösa män, kurviga kvinnor, cybernetik, stora vapen och en fet skurk som ska erövra/förstöra jorden/galaxen. H-K är dock inte den typen av serie. Visst, killarna har muskler, kvinnorna har kurvor och det finns både cybernetik och stora vapen, men under den ytan ligger det faktiskt en spännande scifi-thriller och jäser ju längre man läser. I korthet så utspelas H-K i en alternativ verklighet där det kalla kriget inte handlade om kärnvapen, utom om ultra-sapiens. Ultra-sapiens är genetisk modifierade mänskliga vapen (annars ofta kallade superhjältar), och som alla mänskliga vapen så har de inte helt oväntat slitit sig från sina tyglar och antingen försvunnit eller börjat agera som globala legoknektar. Lägg till det en extremt mystisk och anonym person enbart känd som Czar Obscura, och tänk dig att det är han som i hemlighet styr all politik och agerande över hela planeten. Från Vita Huset. Det är grundpremissen för H-K, och till denna främmande verklighet vaknar den unga mannen Ellis.

Huvudpersonen Ellis är uppvuxen i en skyddad miljö med sina föräldrar, men blir hastigt och lustigt inslängd i en pågående konflikt mellan olika faktioner av ultra-sapiens, och även om han verkligen försöker att kämpa på de godas sida så har han (och även vi som läsare) ibland svårt att se vem som egentligen är god och framförallt vem han ska kunna lita på. För att dra en parallell till TV så är grundhandlingen inte helt olik Alias. Det är tvister, specialagenter, svek och action mixat om vartannat i princip från början till slut, men trots att det hade kunnat bli snårigt så hanterar Waid berättandet på ett riktigt snyggt sätt. Konspirationsthriller mixat med superkrafter kan man säga. En annan parallell till TV är även att Top Cow kallar #0-12 för Season 1, och handlingen är verkligen upplagd som en klassisk TV-säsong med en riktigt tung cliffhanger på slutet.

På den positiva sidan finns även det rent visuella. Marc Silvestri tecknar själv de inledande numren, och han kör som vanligt på med den flashiga och detaljrika stil som han etablerade redan på 90-talet. Efter Silvestri följer Eric Basaldua, som i princip har kopierat Silvestris stil (med lyckat resultat), och Kenneth Rocafort som kommer från samma skola fast med en egen tvist (som jag verkligen gillar. Någon som har mer koll än jag vad Rocafort producerat innan/efter H-K?). H-K ser helt enkelt väldigt fräsig ut.

Lite nackdelar finns det såklart. Ellis, som snabbt går från att vara en normal hemmakille till en ultra-sapien med tunga superkrafter, kan kanske kännas lite väl distanserad från det som sker (typ som att hans föräldrar dör, att han får veta att han har blivit manipulerad i stort sett hela livet, att han har superkrafter med mera med mera), och det gör att han kan kännas lite ytlig och platt. Även fast det här är en actionthriller så kan jag känna att det hade suttit fint med lite mer personlighet från seriens huvudperson, och även från de andra karaktärerna. I det stora hela är det dock ingen katastrof, och om man är ute efter seriösare serier med djupare karaktärer så kanske man inte ska ge sig på Top Cow överhuvudtaget.

Sammanfattningsvis så är Hunter-Killer en serie som ser ut som 90-talets hjärndöda actionmackor men som har en betydligt intressantare intrig och bjuder på en fartfylld tripp lite utöver det vanliga. Kanske något att lägga till önskelistan?

Trackback-adress