Dags för ännu en TPB som samlar nya Amazing Spider-Man – #578-583 plus en Annual i den här volymen. Och fortfarande representerar Amazing bland det bästa i superhjältemainstream idag: det här är habilt hantverk som tillfredsställer bÃ¥de nostalgiker och nytillkomna, medan ingenting, vare sig illustrationer eller manus, sticker ut pÃ¥ nÃ¥got sätt. Detta är dock absolut inget dÃ¥ligt. Om Amazing sätter nÃ¥gon slags standard för hur en mainstreamserie ska se ut sÃ¥ är det ett hälsotecken för den amerikanska serieindustrin.

Mark Waids gästspel som författare öppnar med en scen som kan betraktas som typisk för nystartade Amazing (lite mer om detta i min tidigare recension här): Spidde sitter pÃ¥ en takkant och käkar kinamat i ösregnet, nödotorftigt skyddad av ett nät-paraply. Lappen i lyckokakan: ”Today is your lucky day”. Klockrent! I en fullsidesillustration utan tillstymmelse till action frÃ¥ngar Mark Waid och Marcos Martin kärnan i Spindelmannen: han är superhjälten med det vardagliga oflytet. Sen rasslar det pÃ¥ i samma stil i en historia (”Unscheduled Stop”) där vi fÃ¥r oss till livs en klassisk Spindelman-skurk (Shocker) och ett lika klassiskt Spindelman-äventyr (Spidde pÃ¥ uppdrag för att rädda en grupp civilister varav de flesta hatar honom och en bär pÃ¥ en viktig hemlighet). Bra action utan krav pÃ¥ läsaren, ren serieunderhÃ¥llning när den är som bäst.

Nästföljande storylines känns inte riktigt lika angelägna, även om ocksÃ¥ de är habilt hanterade utan alltför uppenbara svagheter. ”A tale of two Jackpots” är en pÃ¥ ytan sorglig historia men har man följt Spider-Man ett tag sÃ¥ vet man att karaktären Jackpot har hamnat lite grann mellan stolarna i författarlaget, sÃ¥ p g a hennes relativa karaktärslöshet saknar berättelsen den emotionella laddning den utger sig för att ha. ”Fill in the Blank” är en one-shot av Spider-Man-veteranen Roger Stern, som dock inte nÃ¥r upp till kvaliteten i hans 80-talsproduktion, och längre arcen ”Mind on Fire” bjuder visserligen pÃ¥ en del intressant karaktärsutveckling (och ännu en klassisk skurk, Molten Man den här gÃ¥ngen) men är helt enkelt en smula för segt berättad och händelseförloppet lite för utdraget för att man ska orka hÃ¥lla intresset pÃ¥ topp.

Amazing Spider-Man ångar med andra ord på. Allt är helt OK och Spider-Man är intressant igen, men jag kommer på mig själv med att önska att det skulle lyfta lite mer. Fast förhoppningarna är goda: försöket att ta in gästförfattare slog ju väl ut med Mark Waid, så vi kanske kommer få se lite mer gästspel av intressanta författare framöver? En liten Spindelman-arc av Jason Aaron kanske?

Trackback-adress