Varje år kommer det ut en mängd nya serier och även om min pull list svämmar över så kan jag inte läsa allt. Däremot brukar jag passa på att köpa en del lösnummer till paddan, speciellt när ett nytt nummer kommer ut för då är alltid det föregående halverat i pris (inte hos Marvel och DC men från de flesta andra amerikanska förlag), för att se om den är värd att följa. På så sätt har jag upptäckt flera riktigt bra serier, som till exempel Ladykiller, Neverboy, The Paybacks och Negative Space (alla från Dark Horse) samt Airboy och Cry Havoc (Image Comics), men även sådant som definitivt inte tilltalar mig, som till exempel Satellite Sam, Wayward och The Woods, och till den senare kategorin måste jag tyvärr meddela att Snowfall tillhör.
Manus: Joe Harris
Illustration: Martín Morazzo
Färgläggning: Kelly Fitzpatrick
Förlag: Image Comics
Betyg: 2/5
Illustration: Martín Morazzo
Färgläggning: Kelly Fitzpatrick
Förlag: Image Comics
Betyg: 2/5
Efter 
Dags att stifta bekantskap med Jo, April, Mal, Molly och Ripley, fem bästa vänner som tillbringar sommaren på scoutlägret ”Miss Qiunzella Thiskwin Penniquiqul Thistle Crumpet’s Camp for Hardcore Lady-Types” vars motto är ”Friendship to the Max”. Detta motto gäller i högsta grad för dessa coola och självständiga tonårstjejer som är redo för en asgrym sommar och inte tänker låta sig hindras av björnkvinnor, treögda rävar, flodmonster, yetis eller jordens undergång.
PATIENCE OGN
Första året på universitetet är både skräckinjagande och alldeles underbart. 1998 var jag 24 år gammal och började en spännande utbildning i en främmande stad långt hemifrån och efter några ångestladdade månader och med nya vänner för livet hade jag hittat mig själv och var redo för vuxenlivet. I Giant Days av John Allison och Lissa Treiman får vi möta tre alldeles vanliga förstaårsstudenter (Esther De Groot, Daisy Wooton och Susan Ptolemy) på ett okänt universitet någonstans i England och deras kamp mot influensan och sexuella trakasserier, bittra möten med gamla kärlekar, nya och oväntade kärlekar, feminism och födelsedagar. Normala människor som löser vardagsproblem helt enkelt i en lysande och charmig serie med glimten i ögat och som inte tar sig själv på så stort allvar.
Jon Moore var tidigare en analytiker som jobbade åt CIA men är nu en frilansande spion. Hans sidekick är exmilitären Jake Ellis som, förutom att han är ett taktiskt snille och en livsfarlig mördarmaskin, kan se genom väggar och ana faror i förväg. Tillsammans är de ett oslagbart par…det är bara det faktum att den ende som kan se och prata med Jake är Jon. Är Jake ett spöke eller ett fantasifoster? Vilka ligger bakom den hemliga organisationen The Facility som skapat denna märkliga duo och som nu jagar dem över hela världen?
Bethany Black är det svarta fåret i en mycket religiös familj. Hon tittar hellre på skräckfilmer, åker skateboard, röker och dricker Coca Cola som alla andra normala tolvåringar i kvarteret gör än studerar Bibeln och läser bordsbön med familjen. Hennes mor och far är djupt bekymrade över hennes omoraliska leverne och förtappade själ men Bethany skakar bara på axlarna…enda tills Uppenbarelsebokens uppryckande sker på riktigt och alla rättrogna människor, inklusive hennes bror och föräldrar, stiger upp till himlen och lämnar Bethany kvar på Jorden. Gud förklarar med ljudlig stämma att han nu inte längre kommer att skydda vår värld mot Lucifers horder som väller upp ur underjorden och förslavar de stackars människor som lämnats kvar. Helvetet på jorden är här – bokstavligen.
