Jorå, vi rekryterar serieskribenter som om det inte fanns någon morgondag. Allt för att ni, våra serieknarkande läsare, ska få er dagliga dos av nyheter, recensioner och annat serieprat. Traditionsenligt så låter vi vårt nya stjärnskott Henrik berätta om sig själv i «introduktionsintervjun». Nu kör vi.
Red: Hej Henrik Ö (eftersom vi redan har en Henrik J) och välkommen som skribent på Shazam.se. Du kan väl börja med att berätta lite om dig själv.
Henrik Ö: Jag är 37 och akademiker på livstid som bor i London (+ fru, dotter) och arbetar i Oxford. Jag har massor med nördiga hobbies men en av de största är serier. Dessutom skriver jag en massa, både i jobbet och privat, så att skriva om serier för Shazam.se verkade som en perfekt kombination.
Red: Vad kan vi förvänta oss att få läsa av dig här på Shazam?
Henrik Ö: Längre recensioner av relativt mainstream amerikanska serier (Vertigo, superhjältar och liknande) och kanske lite indie med; retrospektiv och presentationer av sånt som inte är rykande aktuellt längre men som folk kanske har missat; krönikor om trender i serievärlden och (den amerikanska) serieindustrin. Jag recenserar hellre story arcs än enstaka nummer.
Red: Något bra tips på en riktigt bra serie du läst den senaste tiden.
Henrik Ö: Batman & Robin av Morrison/Quitely (recension på väg). Och jag kommer sakna 100 Bullets som kom ut med sista numret för ett tag sedan. De som inte kollat in 100 Bullets har missat en imponerande episk romansvit (plus en massa intensiv skottlossning, som titeln antyder).
Red: Tack så mycket och välkommen ombord Henrik.
Spirou är en av de främsta klassikerna bland de fransk-belgiska serierna. Egmont ger för närvarande ut Spirou i kronologisk ordning plus de nya äventyren samtidigt som Spirou även publiceras i Fantomen. Förutom den ordinarie Spirou-serien så ges även Den unge Spirou ut på svenska. Utöver dessa finns även en rad specialalbum av olika tecknare. Egmont äger rättigheterna men om det innebär att albumen ges ut vet jag inte men iaf det här borde ges ut.
De äldre Spirou-albumen är fortfarande bra, de nya äventyren har jag inte läst men jag tvivlar på att de är lika bra som detta. Bravo är en suverän tecknare i klara-linjen skolan, det är värt att läsa albumet enbart för teckningarna. Manuset håller i princip lika hög klass som teckningarna. Det finns humor, drama, äventyr, romantik och tragik. Allt i en underbar blandning. Allt toppat med ett underbart och kärleksfullt porträtt av en ung Spirou. Allra roligast är epilogen där Spip redogör för sina planer för mänskligheten. Kort å gott ett album som tål att jämföras med de allra främsta fransk-belgiska klassikerna enligt min mening. Ett utdrag på tyska finns att läsa här. En fundering till sist: Vill man veta Spirous bakgrund eller inte? Jag gillar iaf initiativet.
Ännu en vecka har gått förbi. Denna veckan hade vi också en 3-dagars weekend i och med Roshashanna. Detta var välbehövt då vi har haft mycket jobb och jag kunde finna lite tid till att koppla av lite. Det blev lite serieläsning istället för att teckna. Läste klart All-Star Superman och Planetary, vol. 1, Mycket bra grejer! Läser nu Sleeper Season 1 av Ed Brubaker. Hittade den för 12 dollar i skolans Art Supply Store.
Har dessutom gjort en intervju med en av andraÃ¥rselverna. Kommer göra fler intervjuer med elever pÃ¥ skolan ni kommer kunna läsa. Kommer bli ett ”Future Creators” inslag som jag förhoppningsvis kommer kunna göra minst en gÃ¥ng i mÃ¥naden. Blir lite snack och lite serieteckningar
Att Peter Bergtings fortsättning på The Portent skulle publiceras som en gratis webbserie har varit känt ett tag. Volym 2, eller «Domovoi» som den också kallas, kommer att kunna att läsas på www.theportent.com. Än så länge finns bara ett omslag och lite information om serien och dess karaktärer. Domovoi kommer att publiceras med en sida i veckan med startar lördagen den 10:e oktober. Sammanlagt planeras runt 160 sidor. Vi har med andra ord över två år av svensk seriespänning framför oss.
Entertainment Tonight har lagt upp ytterligare ett klipp från inspelningen av Iron Man 2. Det här klippet fokuserar på Mickey Rourkes medverkan som skurken Whiplash.
Det är med stolthet som vi pÃ¥ redaktionen kan presentera vÃ¥rt nya tillskott. Shazam.se’s mÃ¥lsättning är att ge er läsare en sÃ¥ bredd rapportering som möjligt om vad som händer i serievärlden, och vÃ¥r nye redaktionsmedlem Rikard känns som den perfekte personen att göra just det. Men istället för att vi hÃ¥ller pÃ¥ att babblar sÃ¥ lÃ¥ter vi Rikard själv berätta. Nu kör vi.
Red: Hej Rikard och välkommen som skribent på Shazam.se. Du kan väl börja med att berätta lite om dig själv.
Rikard: 30-årig byråkrat bosatt i Gävle med familj. Ursprungligen göing. Serier har på senare år blivit det överskuggande intresset tillsammans med renovering och andra spännande aktiviteter. Har haft bloggen Weltklasse Serier under drygt ett år men kände att det kunde vara kul att vara en del av Shazam också.
Red: Vad kan vi förvänta oss att få läsa av dig här på Shazam?
Rikard: Recensioner av franska serier, amerikanska indie-diton, manga och lite svenskt. En salig blandning. Jag är en allätare vad gäller serier. Kanske även någon trikåserie.
Red: Något bra tips på en riktigt bra serie du läst den senaste tiden.
Rikard: Tre sticker ut. The Walking Dead, We3 och Spirou – Porträt eines Helden als junger Tor.
Red: Tack så mycket och återigen, varmt välkommen Rikard.
En serietidningsfilm som kommit helt i skymundan här på Shazam.se är Bruce Willes-rullen Surrogates. Visst det har skrivits om den här och där på andra film- och geekbloggar, men det verkar inte vara något så där jättestort sug från den serieläsande biopubliken. Eller har jag fel? Filmen bygger hur som helst på serien The Surrogates av Robert Venditti och Brett Weldele och gavs ut av Top Shelf 2005-2006. Själv har jag inte läst serien och är rätt osäker på om jag kommer att gå och se filmen. Hur är det? Kommer ni se den? Har ni läst serien? Känner ni något pepp?
Hurra! Utopia är slut, och ordningen i Dark Avengers är därmed återställd. Matt Fraction lämnar tillbaka författarskapet till Brian Michael Bendis och kluddaren Luke Ross drar förhoppningsvis något gammalt över sig till förmån för den betydligt överlägsne Mike Deodato Jr. Du som brukar orka läsa det som jag skriver här kanske minns att jag tidigare klagat på att Dark Avengers fick spela en rätt platt biroll i Utopia, men nu är de äntligen tillbaka i strålkastarljuset. I det här numret är det krigsguden Ares och hans relation till sonen Alexander aka Phobos, God of Fear som står i fokus. Alexander är i hemlighet medlem i Nick Furys Secret Warriors, och Ares blir inte direkt överlycklig när han får reda på det. Efter att en massa saker slagits sönder så blir det en hel del prat mellan Fury och Ares, och det känns uppfriskande att få se honom göra något lite djupare än att bara kasta sig in i slagsmål så fort tillfälle uppstår. Om Bendis fortsätter att fördjupa sina karaktärer på det här sätter så skulle Dark Avengers mycket väl kunna vara en titel som står sig väl i det långa loppet.
Övriga Dark Avengers är även de tillbaka i de normala gängorna, vilket i deras fall innebär att de Ã¥terigen är motvilliga och extremt dysfunktionella ”superhjältar” som här faktiskt inte gör särskilt mycket mer än att gnabbas vid köksbordet. Kanske lÃ¥ter lite smÃ¥trist, men för min del sÃ¥ är det i de här ögonblicken som Bendis verkligen glänser med sina Avengers. Skön dialog och illa dold fientlighet mellan de olika karaktärerna är helt klart en av den här seriens starkaste sidor. En annan väldigt stark sida är den obehagliga känsla av en stundande katastrof som blir intensivare för varje nummer. Vad är det egentligen som händer med megaschizot Sentry och hans fru, var är Noh-Varr, och varför pratar Norman Osborn för sig själv medan han hÃ¥ller sig inlÃ¥st och isolerad frÃ¥n alla andra? Förhoppningsvis sÃ¥ fÃ¥r vi svar pÃ¥ iallafall ett par av de här frÃ¥gorna redan i nästa nummer, och det känns spännande att faktiskt inte ha en aning om vad Bendis tänker ta sig för med allt det här framöver. Mycket bra!
Manus: Brian Micheal Bendis Illustration: Mike Deodato Jr Förlag: Marvel Betyg: 4/5
Inför kommande spindeleventet Spider-Man: Enter the Gauntlet så har IGN gjort en liten följetong där de introducerar vilka skurkar som vår vänliga kvartersspindel kommer att ställas inför. Bland andra så kommer murbräckan Rhino att få göra en comeback, och nedan så ser vi skisser på en redesign av Rhinos klassiska noshörningsdräkt. Ser väl fräck ut, men det jag funderar på är varför man inte bara ger honom en gigantisk minigun eller liknande istället för en överdimensionerad hacka? Visst, stora hackor har väl helt klart sina stilpoäng, men man borde väl tänka lite på effektiviteten också.
Läs mer om Rhino och Spider-Man: Enter The Gauntlet hos IGN.
Minns du att Ferdinand nästan gav första numret av Ultimate Comics: Avengers fem av fem i betyg för en tid sedan? Jag är lika snubblande nära att ge även det här andra numret toppbetyg. Jag ska villigt erkänna att jag varit rätt så skeptiskt inställd till Ultimate Comics: Avengers efter allt trams med Ultimates 3 och Ultimatum. Som så många andra så tycker även jag att Mark Millars Ultimates, både del 1 & 2, är något av det bästa som Marvel någonsin fått ur sig, och jag har haft svårt att tro att någon, Millar själv inkluderad, skulle kunna skapa en uppföljare som håller samma höga klass. Så, skepsis, men även en stor förhoppning om att Millar med Carlos Pachecos hjälp ska lyckas lyfta Ultimates till sina forna glansdagar. Glädjande nog så är Ultimate Comics: Avengers #2 en serie som slår ihjäl all skepsis med en rostig spade och begraver den till sjöss. Så bra är det nämligen.
Handligen här är rak och effektiv: Captain America har fått reda på att den neonazistiska lönnmördaren tillika megamisantropen Red Skull är hans son, och kaptenen verkar vara villig att ta sig för i princip vad som helst för att få tag i honom. Större delen av det här numret består av bakgrundshistorien för Captain Americas okände son, och utan att egentligen spoila något så skulle jag vilja påstå att det här är ett av de obehagligare ursprungen till en superkskurk på väldigt länge. Ironiskt att en genomgod beskyddare av demokratin får en genomond massmördare till son. I och för sig så är ultimate-versionen av Captain America kanske inte riktigt lika präktig som standardversionen, men i jämförelse med sin son är han här ett rosendoftande helgon. Spännande är det hur som helst rakt igenom, och Pachecos detaljerade och actionintensiva illustrationer ger Millars manus en nästan filmisk känsla. Det finns egentligen inget negativt alls att säga om den här serien just nu, men i och med att det fortfarande inte är helt klart vad Millar har på lut åt våra nya Avengers och att det fortfarande känns mest som ett introduktionsnummer så nöjer vi oss här med en väldigt stark fyra.
Manus: Mark Millar Illustration: Carlos Pacheco Förlag: Marvel Betyg: 4++/5
Spirou är en av de främsta klassikerna bland de fransk-belgiska serierna. Egmont ger för närvarande ut Spirou i kronologisk ordning plus de nya äventyren samtidigt som Spirou även publiceras i Fantomen. Förutom den ordinarie Spirou-serien så ges även Den unge Spirou ut på svenska. Utöver dessa finns även en rad specialalbum av olika tecknare. Egmont äger 
