Arkiv för oktober 2011

Krönikor och åsikter

Halloween! Halloween!

måndag 31 oktober, kl 16:14 av 4 kommentarer

Idag infaller min favorithögtid utöver min egen födelsedag. Under Halloween ska man läsa skräckserier så nedan följer fem av de bästa titlarna som med liten insats snart kan finnas i era skakande händer. Vi räknar ner från femte plats till topplaceringen!
  

Uzumaki av Junji Ito. Spiralskräck i Japan. Genuint obehaglig och gör en mycket enkel idé till något som kan orsaka mardrömmar för lång tid framöver.

Uzumaki av Junji Ito. Spiralskräck i Japan. Genuint obehaglig och gör en mycket enkel idé till något som kan orsaka mardrömmar för lång tid framöver.

 

The Chuckling Whatsit av Richard Sala. Aparta konstobjekt och deras skapare, snåriga intriger och mordiska typer i mask i denna klassiker av Sala.

The Chuckling Whatsit av Richard Sala. Aparta konstobjekt och deras skapare, snåriga intriger och mordiska typer i mask i denna klassiker av Sala.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fortsätt läsa Halloween! Halloween!

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

I Seriernas Värld 2011

fredag 28 oktober, kl 22:25 av 0 kommentarer

isvIdag drog I Seriernas Värld 2011, arrangerad av Seriefrämjandet, igång på allvar med invigningsfest på Form/Design Center i Malmö. Då Shazam-redaktionen håller till i södra Norrland och Stockholm kommer vi följaktligen inte att rapportera något från festivalen men för er som bor närmare kontinenten finns en del godbitar. Fokus är som vanligt på de yngre och i år även Frankrike vilket för med sig att det finns en rad intressanta samtal i festivalprogrammet. Om jag hade varit i Malmö hade jag gått på Peter Madsens föredrag kl 12 eftersom han var väldigt underhållande och proffsig på spx häromåret, samtal Julien Neel kl 13 eftersom han skapat fantastiska serien Lou!, samtal om svenska barnserier kl 14 med bland andra Jennie Warg från Positiv förlag och Lisa Wibom samt avslutningsvis lite tips från Tivoli-tecknaren Annika Giannini hur man gör serier för barn kl 16. På söndagen blir det inte lika intensivt men ett föredrag om Spirou kl 12 låter intressant och kl 15 är det samtal om fransk-belgiska seriers status i Sverige med bl.a. Sylvain Runberg, Jonas Anderson, Josefin Svenske och Lisa Wibom. Dessutom finns det flera vernissager runt om i Malmö. Hela festivalprogrammet finns här.

Det intressantaste under festivalen är dock vinnarna av tävlingen Den nya barnserien eftersom bra nya barnserier är en bristvara i Sverige. Om man inte börjar läsa serier som barn är det inte så troligt att man fortsätter alt. återvänder till serieläsandet som vuxen därav behovet av fler bra barnserier.

Skriv en kommentar
Recensioner

Batman: Arkham City

torsdag 27 oktober, kl 13:01 av 2 kommentarer

BAC_360_PACKSHOT_GER-no rating_2DEfter ett antal timmars spel så är det då dags att försöka samla intrycken från det spel jag sett fram emot mest det här året, nämligen Batman: Arkham City, uppföljaren till Arkham Asylum. När Asylum kom för två år sen så slog det ned som en bomb och blev, som jag skrev i min recension av spelet, det bästa TV-spelet någonsin baserat på en serie. Så när nu Arkham City har kommit ut så gör den det med enorma förväntningar på sig och frågan är hur pass väl spelutvecklarna Rocksteady lyckats förvalta och inte minst förfina spelupplevelsen från föregångaren?

Det visar sig att det har lyckats väldigt väl. I princip allt har blivit bättre sen Asylum. Grafiken och miljöerna är lysande, kontrollen sitter som ett smäck och striderna har blivit roligare då Rocksteady gett spelets skurkar grejer som kroppspansar, sköldar, knivar och annat kul för att göra det svårare men också roligare för dig som spelare. En annan förbättring vad gäller striderna är att man nu kan använda i stort samtliga av Batmans gadgets genom vissa knappkombinationer. Lägg därefter till en del nya moves som Batman kan utföra så har stridssystemet blivit långt mer mångfacetterat än det var tidigare.

Men jag har en invändning mot Arkham City och det är storyn som inte känns lika tight som den gjorde i Arkham Asylum. Jag tror mycket av det har att göra med Arkham City är ett utpräglat sandlåde-spel, med en drös olika sidouppdrag, vilket inte Asylum  var. Storyn är på inga sätt dålig eller så men alla de olika sidouppdragen är Batman ställs mot skurkar som Deadshot, Mr. Zsasz, m.fl. så tappar spelet lite fokus.

batman-arkham-city1Det kanske mest positiva med Arkham City som jag ser det är dess storlek. Arkham City består av en större stadsdel av Gotham City som gjorts om till superfängelse av Hugo Strange och är till ytan fem gånger större än Asylum. Det är ren och skär njutning att glidflyga runt i Arkham City eller ta sig till någon hög position och njuta av omgivningarna för att sedan störtdyka ned mot en grupp skurkar och göra processen kort med dem.

Vi har ju här på Shazam veckorna innan släppet av Arkham City snackat lite om att Catwoman skulle finnas med som spelbar karaktär. Detta är lite en sanning med modifikation för vad det egentligen handlar om är att man får med en redeem-kod med spelet för att ladda ned Catwoman-delen via Xbox Marketplace. Lite falsk marknadsföring och ganska irriterande då jag saknar hårddisk på min tjock-Xbox eftersom jag var lite snål när jag köpte konsolen och inte tyckte att jag behövde någon hårddisk. Nu när man väl inser sitt misstag så är det nästan stört omöjligt att få tag på en… Nåja, jag har bara mig själv att skylla på.

Trots några små skavanker och invändningar så är Arkham City ett klart steg uppåt från sin föregångare och får nu ta över tronen som bästa TV-spel efter serieförlaga. Batman-fans bör och gamers omedelbart införskaffa detta spel!

Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Mystery Men #1-5

onsdag 26 oktober, kl 17:09 av 3 kommentarer

MM1Jag hypade nye fan-favoriten David Liss (då) kommande pulpmacka Mystery Men rätt hårt all the way back in april och såg fram emot att recensera den, men serien kom och gick och jag träffades av ett skenande godståg av jobb och allmän stress (för den intresserade kan jag meddela att jag fortfarande släpas under sagda godståg men har nu lyckats fippla fram en fickkniv som jag håller mellan tänderna och väntar på tillfälle att skära av hängslena så jag kan bli fri – tur att man är osårbar). Nu är det dock dags att infria löftet och säga några ord om en av sensommarens fläskigaste serieupplevelser.

För det är klart att denna pulpdjupdykning i Marveluniversats historia (cameo från Baron Zemo d ä, någon?) håller måttet. Liss manus och Zirchers illustrationer skapar en knallhård pulpsmäll som verkligen lovar gott inför Liss kommande version av pulpklassikern The Shadow.

Fortsätt läsa Mystery Men #1-5

Manus: David Liss
Illustration: Patrick Zircher
Färgläggning: Andy Troy
Förlag: Marvel
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Viktor Kasparsson 1: Skräckens ängel

tisdag 25 oktober, kl 20:30 av 4 kommentarer

skrackens-angel-kasparsson-1I de sista skälvande dagarna av 2010 släppte Albumförlaget Dennis Gustafssons debut Viktor Kasparssons Makabra Mysterier och det var en debut som verkligen gav mersmak. Debuten bestod av fyra kortare historier och jag skrev då att jag gärna ville läsa något längre av Dennis Gustafsson. Det är bara att konstatera att jag blivit bönhörd eftersom Skräckens ängel är en historia som klockar in på fina 77 sidor i stort fint format. I Skräckens ängel berättas om hur Viktor Kasparsson först kom i kontakt med det ockulta och vad som ledde in honom på detektivbanan. Smakprov finns på Albumförlagets hemsida.

I Skräckens ängel möter man en ung Viktor Kasparsson som arbetar som assistent åt en känd fotograf i Hälsingborg. Han skickar Kasparsson på ett uppdrag för att ta flygfoton med hjälp av ett plan i byn Svartmåla. I Svartmåla oroar sig prästen och en spåkvinna över att onda makter driver spel i bygden. Via en kuslig väg kommer Kasparsson fram till flygaren Heinrich Rygel och dennes dotter Emma Rygel. Heinrich sitter numera i rullstol och det är Emma som numer flyger planet. Kasparsson och Emma fattar snabbt tyckte för varandra. Kärleken är tyvärr inte det enda som spirar i Svartmåla utan ondskan frodas och när de framkallar fotografier från flygningen ser den en eldsvåda och när de kommer till det brinnande huset gör de en makaber upptäckt, samtidigt visar Heinrich sin mörka sida. Allt beroende på en uråldrig ondska som hamnat i Svartmåla.

Omslaget till Skräckens ängel är suveränt snyggt och Gustafssons teckningar inuti boken håller även de hög klass. Det är en förbättring jämfört med teckningarna i första albumet och då var de bra redan där. Skräckens ängel utspelar sig en höst och Gustafsson maximerar verkligen användningen av höstens vackra färger vilka den mörka historien kontrasterar mot. Lika förtjust som jag är i teckningarna är jag i handlingen. Skräckens ängel lyckas till skillnad mot de flesta skräckserier jag läst vara skrämmande. Det börjar redan på vägen mot Svartmåla och ankomsten till Rygels hus. Spänningen hålls vid liv ända till slutet och på vägen finns ytterligare några riktigt spännande partier. Det hela får extra nerv av kärlekshistorien mellan Kasparsson och Emma, man vill verkligen att det ska gå bra för dem. Spännande, läskigt, tragiskt och vackert sammanfattar albumet bra. Jag ser fram emot att få läsa mer om Viktor Kasparsson för Skräckens ängel är en av de absolut bästa svenska serier jag läst. Läs och njut!

Illustration: Dennis Gustafsson
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Aomanjuskogen

måndag 24 oktober, kl 19:51 av 0 kommentarer

aomanju1Ordbilder Media har tidigare gett ut Hisae Iwaokas underbara Drömmarnas djup och därför såg jag med förväntan fram emot Aomanjuskogen som gavs ut i samband med årets bokmässa i Götelaborg. Aomanjuskogen är en magisk plats i staden Hoshigara. I skogen i ett hus bor Soichi som kan prata med andar och andra underligheter som finns i skogen. Andarna Lilje och Momoka och den talande kycklingen Gulis är de han umgås mest med. Det är för det mesta lugnt och trivsamt men en svartsjuk vindgud utgör ett hot. Soichis hus bildar ett nav i berättelsen som de andra berättelserna kretsar kring. Ett utdrag finns här.

Det känns lite grand som att Iwaoka nischat in sig på gulliga serier om övernaturligheter. Aomanjuskogen har väldigt mycket gemensamt med Drömmarnas djup sett till tema och handling. Istället för ett snabbköp för vilsna själar är det en skog för vilsna andar och andra. Aomanjuskogen börjar väldigt puttenuttigt och det enda orosmolnet är lite irritation och konkurrens. Allt är dock inte frid och fröjd utan det finns mörka hemligheter och ett hot mot Soichi och de andra i skogen och i slutet infinner sig lite spänning och det ska bli intressant att se hur de ska hantera hotet. Iwaokas spröda stil gör sig bra med allt det gulliga och hon är även bra på att rita skog trots att hon tydligen var nybörjare på det 🙂 Aomanjuskogens huvudsakliga målgrupp borde vara barn mellan 7 och 13 och de tilltalas nog mer än jag av serien och dess blandning av gulligt och läskigt. Men med det sagt så visst gillar även gubbfan Aomanjuskogen.

Illustration: Hisae Iwaoka
Förlag: Ordbilder Media
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Film

The Adventures of Tintin av James Curran

fredag 21 oktober, kl 21:22 av 1 kommentar

Fantastisk inofficiell titelsekvens till Tintin-filmen. James Curran har lagt in referenser från alla de 24 albumen. Se och njut!

Skriv en kommentar
Recensioner

Valhall – Den samlade sagan del 1

torsdag 20 oktober, kl 20:47 av 0 kommentarer

valhallFör många av er som läser Shazam så behöver danska serien Vahall ingen större presentation. Det är den kanske största serieklassikern vi har här i Norden och Peter Madsen har jobbat på den i 25 år innan serien förra året kom ut med sitt 15:e och sista album (Völvans syner). Nu så har förlaget Ekholm & Tegebjer börjat ge ut de maffiga samlingsvolymerna av Valhall på svenska (totalt ska det bli 5 volymer och i skrivande stund så har två släpps). Det är härligt att se att man satsar på så här påkostade samlingsutgåvor, det är vi inte direkt bortskämda med här i Sverige. Over-size, vackert inbunden och med fint tryck så är det en fröjd att sitta och bläddra i denna.

Många av er har säkert växt upp med Valhall men för mig så upptäckte jag Valhall först i och med SPX förra året då jag köpte Völvans syner och fick den också signerad av Madsen, och inte bara det utan också en fantastisk teckning av Freja. Jag blev minst sagt imponerad av Madsen och blev inte mindre imponerad när jag började läsa albumet. Jag föll direkt för de härliga illustrationerna, Madsens sätt av angripa gudasagorna och inte minst den underbara humorn. När jag nu läste Valhall – Den samlade sagan del 1 så är det första som slår en den utveckling som Madsen gjort från de första Valhall-albumen till det sista. Det vore ju konstigt om inte utvecklats något på 25 års tid. Men det som slår mig mest är hur pass mycket som faktiskt redan fanns på plats redan i första albumet och som sedan förfinats och finjusterast under årens lopp.

Valhall – Den samlade sagan del 1 samlar som sagt de tre första albumen av Valhall: Ulven är lös, Tors brudfärd och Odens vad. Min favorit bland dessa är Tors brudfärd som bygger på sagan om hur Tors hammare Mjölner blir stulen av en jätte som endast lämnar tillbaka hammaren om gudinnan Freja gifter sig med honom. Freja själv har absolut inga planer på att bli brud så istället så får Tor och Loke klä ut sig till brud och brudtärna i ett försök att lura jättarna och få tillbaka hammaren. Den stora behållningen här är samspelet mellan Tor och Loke samt den härliga humorn som de ger upphov till.

Som krydda på moset så innehåller den här samlingen också rikligt med extramaterial, bland annat berättelser om hur arbetet med albumen gick till och vad som var viktigt för Madsen & Co. när de skapade sin historia, men det kanske bästa är ändå att man också har tagit med de ursprungliga asa-sagorna som ligger till grund för respektive album. Ett mycket bra initiativ som verkligen er mervärde.

Den här samlingen är verkligen ett praktverk, och är man redan ett Valhall-fan så har man säkert redan införskaffat denna och del 2 som kom ut för lite drygt en månad sen. Men även om man bara är flyktigt bekant med Valhall så tycker jag att man bör överväga ett inköp av denna samling. Valhall är en klassiker och förtjänar sin plats vilken seriesamling som helst.

Manus: Peter Madsen, Hans Rancke & Henning Kure
Illustration: Peter Madsen
Tusch: Peter Madsen
Färgläggning: Sören Håkansson
Förlag: Ekholm & Tegebjer
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

The New 52: Batmania

tisdag 18 oktober, kl 19:26 av 14 kommentarer

Batgirl1-238x370Gothams mörke hämnare är sedan länge förlagets främsta inkomstkälla och genom Christopher Nolans filmer den figur som haft det största kulturella genomslaget även utanför seriekretsar. Att han begåvas med inte mindre än elva (Holy facts ’n figures Batman!) titlar som på olika sätt knyter an till vad som i begynnelsen var en mans korståg mot brott talar sitt tydliga språk. Vissa har som bekant redan recenserats på Shazam och i dessa fall nöjer jag mig med en kortare andra åsikt. Men i kort eller lång form, här kommer en genomgång av samtliga Batserier nu utgivna av DC på ett bräde. Håll i Batarangen!

OBS! SPOILERS FÖREKOMMER!

Batgirl – Den alltid lika rappe Henrik Ö tyckte så här. En andra åsikt: Vissa av de nya titlarna fick mig verkligen att undra vad man hållit på med i DCs högkvarter det senaste året. Har redaktionerna tvingats läsa enkom brittiska herrtidningar, ökända världen över för sin kombination av hagiografier över våldsamma smågangsters och stora doser naket, för att komma i stämning? Därför anlände Gail Simones nya giv med Barbara Gordon återigen i Batkostym som en lisa för själen.

Gemensamt för merparten av 52s startfält är att man väljer att kollapsa tidslinjen för sitt fiktiva universum. Givetvis inte första gången det görs, Batman vore bra gammal annars, och undantag existerar lite där man tycker att det passar. Här är det hur som helst tre år sedan händelserna i The Killing Joke, då en kula från The Joker gjorde Barbara traumatiserad och paralyserad. Under tiden som rullstolsburen har hon likväl fortsatt brottsbekämpandet i rollen som Oracle tillsammans med kollegorna i Birds of Prey (mer om dem nedan). Nu har emellertid fysioterapin gett resultat och hon kan gå igen. Frihetskänslan som Ardian Syaf och tuscharen Vicente Sifuentes förmedlar i bilderna när Batgirl åter svingar sig mellan hustaken är verkligen fenomenal. Här har vi kvinnlig styrka i rörelse snarare än billig cheesecake. Det kan tyckas vara att glädja sig åt det lilla, men jag blir faktiskt överraskad när tidningen inte innehåller en enda bild av Batgirls bak glänsandes i det Gothamska ljuset.

I väl genomförd inre monolog får vi ta del av hennes tankar och osäkerhet i den nygamla rollen. En kontrast mot bilderna som visar styrka och skoningslöshet gentemot de tonåriga wannabeemördarna i Halloweenkostymer som blir de första att smaka på Batgirls kängor och nävar. Vi introduceras även till hennes nya rumskamrat och en mördare som tittat för mycket på Final Destination-filmerna samt den vrålsnygga Batgirlmotorcykeln innan detta rappa nummer avrundas. Enda smolket i glädjebägaren är den märkliga sista rutan med överreaktionen från polisen McKenna. Betyg: Trea som strävar uppåt
Fortsätt läsa The New 52: Batmania

Skriv en kommentar
Recensioner

The Bulletproof Coffin

måndag 17 oktober, kl 22:35 av 5 kommentarer

BPC5Ibland dyker guldkornen upp när man minst anar det. Efter att ha plöjt vad som känns som ett oräkneligt antal halvkassa The New 52-förstanummer (de är så standardiserade att de inte kan bli sämre än halvkassa, vilket i sig är en deprimerande insikt) hade jag ett starkt behov av att läsa nåt som inte innehöll mainstreamsuperhjältar. Jag hade hoppats mycket på Richard Salas nya The Hidden, men den var liksom hans föregående album, Cat Burglar Black, en besvikelse. Famlandes efter halmstrån föll min blick i seriebutiken på The Bulletproof Coffin, en Image-miniserie från förra året som precis kommit ut i TPB. Omslaget såg lagom flipprigt ut, titeln var lockande obegriplig men det hela hade klara pulpvibbar. Dessutom hade jag i bakhuvudet att jag sett lösnumren i hyllan och tyckt de såg coola ut men inte kommit mig för att kolla in serien närmare, plus att jag likaledes tyckte mig komma ihåg att någon på Internet någon gång sagt att The Bulletproof Coffin var bra. Vad kunde väl gå fel? Obs! Lätta SPOILERS efter hoppet.

Fortsätt läsa The Bulletproof Coffin

Manus: David Hine
Illustration: Shaky Kane
Förlag: Image
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

    Fatal error: Call to undefined function wp_recentcomments() in /storage/content/58/186058/shazam.se/public_html/wp-content/themes/billy/sidebar.php on line 38