Recensioner
Postapokalys utan zombies? Pja, verkar lite trÃ¥kigt. Nej, jag skojar bara. Kanadas meste indie-geni Jeff Lemire (främst känd för flerfaldigt prisbelönta smÃ¥stadsskildringen Essex County) tar nu klivet in i mainstream (nej nu skojar jag igen) med sin nya Vertigo-serie Sweet Tooth, som handlar om en pojke med hjorthorn pÃ¥ huvudet och hans äventyr i ett USA ödelagt av en mysko och hittills inte närmare beskriven katastrof. Katastrofen är, antyds det, ansvarig för hornen pojken Gus har pÃ¥ huvudet - eller hur var det nu med det där? Redan i de första numren anar man en massa helskön bakomliggande mystik – vad är det som har hänt egentligen, och varför? – som jag ser fram emot att tillsammans med seriernas huvudfigurer klura ut.
Lemire verkar ha en bra intrig pÃ¥ gÃ¥ng (jag är sugen pÃ¥ att veta vad som kommer hända sÃ¥väl i den inledande kortare story arcen som pÃ¥ lÃ¥ng sikt), men vad som sÃ¥klart är ännu viktigare är karaktärerna – och det är ju ocksÃ¥ karaktärsskildringarna som varit Lemires kännemärke hittills i karriären. Vi fÃ¥r snabbt en känsla för huvudfiguren, den djupt kristne och godissugne pojken Gus, och lever oss in i hans dilemman. Lemire definierar inledningsvis Gus utifrÃ¥n hans förhÃ¥llande till sin far, och det är ett bevis pÃ¥ Lemires begÃ¥vning att han lyckas skildra denna relation sÃ¥ rörande och finstämt trots att man egentligen aldrig tvivlar pÃ¥ ungefär hur #1 kommer att sluta. Gus är en intressant huvudperson: han är charmig, bräcklig och självständig pÃ¥ en gÃ¥ng, precis som det 9-10-Ã¥riga barn han är. Dessutom vet han precis lika lite om världen som oss läsare, vilket naturligtvis bara ökar sympatin och dessutom lägger upp bollen för nÃ¥gra snitsiga berättartekniska vändningar redan i de första tvÃ¥ numren – och, misstänker man, även i framtiden. Som alltid i postapokalypsen är dessutom vÃ¥ldet ständigt närvarande, sÃ¥ jag gissar att Sweet Tooth, liksom 100 Bullets, är en serie där man inte bör fästa sig vid de figurer man stöter pÃ¥.
Lemires illustrationer är härligt cartoonigt yxiga och väldigt uttrycksfulla. Hans styrka som illustratör ligger i hans förmÃ¥ga att med enkla medel fÃ¥ till talande, levande ansiktsuttryck och gester (nÃ¥got som mÃ¥nga tecknare i superhjältegenren kunde ta lärdom av). Men han är ocksÃ¥ bra pÃ¥ action – den korta slagssmÃ¥lsscenen i #2 t ex varar bara nÃ¥gra fÃ¥ rutor men med bedrägligt enkla knep skapar Lemire en andfÃ¥dd känsla av pÃ¥taglig fara. Lemire är en creator i ordets rätta bemärkelse: ord och blid växelverkar med det självklara flyt som kommer när naturlig talang möter hÃ¥rd arbetsrutin.
Jag rekommenderar Sweet Tooth starkt; efter att ha skrivit flera recensioner pÃ¥ sistone som handlar om serier som tagit slut är det extra roligt att se början pÃ¥ nÃ¥got alldeles speciellt. Trovärdiga karaktärer med djup, postapokalyps-mystik, naket vÃ¥ld och löfte om framtida storslagna äventyr – Sweet Tooth hamnar genast pÃ¥ min lista i den lokala seriebutiken. En värdig efterföljare till Vertigos mÃ¥nga karaktärsdrivna seriedramer – Sandman, Preacher, 100 Bullets med flera. Jag hoppas hÃ¥rt pÃ¥ att Sweet Tooth kommer att bli Vertigos nya flaggskepp och att vi kommer fÃ¥ se Gus växa upp (likt Harry Potter) i mÃ¥nga Ã¥r och nummer framöver!
Manus: Jeff Lemire
Illustration: Jeff Lemire
Färgläggning: Jose Villarrubia
Förlag: DC (Vertigo)
Betyg: 4/5
Nyheter och tips
SERIEBRANSCHEN: Dags för en rätt försenad marknadsrapportering av den amerikanska seriebranschen. Även i september toppar DCs miniserie Blackest Night försäljningstoppen. Det tredje numret såldes i 140 786 exemplar, en minskning med ca. 5300 ex. Precis som förra månaden tog Captain America: Reborn andraplatsen med 108 331 ex. En rejäl minskning med hela 17000 ex. Batman & Robin fortsätter att gå bra och nummer 4 sålde 106 925. Inte helt oväntat så gick avslutningen på Mark Millars Old Man Logan-arc riktigt bra, Wolverine Giant-Size Old Man Logan #1 sålde i 93 823. Marvel hade 4 titlar på topp-10 och DC hade 6. Litet trendbrott där då siffrorna brukar vara de omvända. DCs försäljning verkar drivas upp av Blackest Night, då alla deras storsäljare (utom Batman & Robin) har koppling till eventet. Listan på de 300 mest sålda titlarna hittar du på ICv2.
Nyheter och tips
På Comicbookresources.com har de just nu två intressanta intervjuer med illustratörerna till DC:s kommande ongoing The Flash: Francis Manapul (som kommer att illustrera huvudstoryn med Barry Allen i huvudrollen) och Scott Kolins (som kommer att illustrera backup-storyn där Wally West kommer att ha huvudrollen). Scott Kolins är en av de bästa illustratörerna när det gäller DC:s speedsters (kolla in Rouges Revenge eller valfritt nummer från Kolins och Geoff Johns run på The Flash senaste det begav sig) och om de smakprov som Manapul bjuder på i sin intervju är någon indikation så kommer The Flash att se fantastisk ut. Lägg därtill att min husgud Geoff Johns kommer att skriva manuset till både huvud- och backupstory så har vi seriepepp på hög nivå. Tyvärr så kommer vi få vänta ända till april nästa år innan vi kan njuta av första numret av The Flash.
Tills dess så får vi Speedster-fans hålla till godo med utmärkta The Flash: Rebirth och kommande Blackest Night: The Flash miniserien som Scott Kolins kommer att illustrera.
Recensioner
Jag har inte läst Marcel Prousts svit På spaning efter din tid som flytt. Jag såg en filmatisering någon gång i början av 90-talet men minns inte mycket av den. Sviten är tydligen på 3000 sidor fördelat på sju volymer och behandlar La Belle Epoque med fokus på Prousts själsliv. Fransmannen Stephané Heuet har gjort en tecknad version som ska omfatta hela 17 album. Den första delen, Combray, har nu getts ut på svenska av nystartade förlaget Agerings som även ger ut annat än serier.
Fortsätt läsa PÃ¥ spaning efter den tid som flytt: Combray
Manus: Marcel Proust
Illustration: Stéphane Heuet
Förlag: Agerings
Betyg: 1/5
Recensioner
Ett populärt tema i den svenska versionen av Fantomen har varit att placera Fantomen i verkliga händelser och legender långt innan den förste Fantomen svor eden. Fantomen har kämpat mot romarna i Masada, suttit med vid runda bordet och varit gladiator i Rom. Det har dels varit förfäder till Fantomen det handlat om men även att Fantomen förflyttats bakåt i tiden på olika sätt. I det här numrets äventyr Stigman Walker Del 1: Bågens makt förflyttas den femte Fantomen några hundra år bakåt när han är på resa i England 1646. Han blir nerslagen och kastas medvetslös i en flod. Han håller sig fast i sin båge och när han vaknar upp är han i Sherwoodskogen på Robin Hoods tid. Fast någon Robin Hood finns det inte men väl Lille John och Sheriffen av Nottingham som givetvis är en ond typ.
Fortsätt läsa Fantomen #23/2009
Manus: David Bishop
Illustration: Sal Velluto
Förlag: Egmont Kärnan
Betyg: 3/5
Recensioner
Mike Careys X-men: Legacy är en av de få x-titlar som varit bra det senaste året. Tillsammans med X-force skriven av Craig Kyle och Christopher Yost, och Astonishing X-men av Warren Ellis har Carey gjort det författarna till många andra x-titlar misslyckats med — han har levererat bra historier. Tidigare har Legacy kretsat kring Professor Xaviers sökande efter sitt förflutna. Xavier drabbades av livshotande hjärnskador när han vådasköts i huvudet av Bishop i slutet av Messiah Complex för några år sedan. Det ledde till att han förlorade minnet, och under de senaste två åren har Xavier rest runt och sökt pusselbitarna för återskapa sitt trasade psyke.
Sedan nummer 226 har Xavier bytts ut och Legacy är istället en titel som fokuserar på karaktären Rouge och hennes on-off-pojkvän Gambit. Det känns som en fräsch förändring. För trots att run:en med Xavier har varit bra, så kändes det nödvändigt. Berättelsen om hans minnesförlust hade inte kunnat dragits ut mer än de 18 nummer den pågått i utan att den börjat bli tjatig. Bra av Carey att inse när förändring måste ske.
Det här är inte den enda förändringen som gjorts. Scott Eaton som tecknat merparten av serien har lämnat för att jobba med Wolverine: Origins. Istället har Daniel Acuña tagit över illustratörsjobbet. Jag har tidigare haft svårt för Acuñas målade och lite barnsliga stil. Men, i det här numret funkar han mycket bättre än i de saker jag sett av honom tidigare.
Storyn, Devil At The Crossroads Part 2, är en skräckbetonad historia och utspelar sig dels en bisarr mardrömsliknande dimension, och dels i vår egen värld. Det märks att Acuña tuffat till sin stil för att passa detta. Resultatet ser riktigt bra ut. Men han har även höjt sin kvalitet rent allmänt. Acuña kan säkert bli intressant att hålla ögonen på framöver. Det här numret är en fortsättning på den arc som startades i X-men: Legacy Annual #1, och handlar om Emplate, den vampyrliknande mutanten med gasmasken — känd från gamla Generation X. Jag får faktiskt lite vibbar av tidig Sandman när jag läser detta. Miljöer och tonalitet påminner en del om det första albumet Preludes & Nocturnes från 1989. Vilket så klart är ett bra betyg. Det är med förväntan som jag ser fram emot de två kommande delarna i Devil At The Crossroads.
Manus: Mike Carey
Illustration: Daniel Acuña
Förlag: Marvel
Betyg: 3++/5
Recensioner
När Marvel för ett så där två månader sedan avslöjade att den som skulle ta
över manteln efter Stephen Strange som Marvels Sorcerer Supreme var… Brother Voodoo. Brother Voodoo? Om ni inte känner till karaktären sÃ¥ är ni förlÃ¥tna, jag gjorde det knappt själv. Uppenbarligen var han rätt poppis pÃ¥ 70-talet men det är nog ingen underdrift om man säger att Brother Voodoo inte direkt varit den mest synliga karaktären i Marvels universum, i alla fall inte de senaste tio Ã¥ren.
Hur som helst, Doctor Voodoo: Avenger of the Supernatural #1 tar i stort sett direkt vid efter att Brother Voodoo blev Sorcerer Supreme och bytte namn till Doctor Voodoo i New Avengers #53. Numret börjar lovande med en actionfylld inledning där Doctor Voodoo konfronterar Doctor Stranges ärkefiende Dormammu men tyvärr så tappar storyn en del efter denna maffiga inledning då det blir lite för mycket magiskt och metafysiskt mumbo-jumbo, även för min smak. Men den återhämtar sig en del på slutet när Doctor Doom vill ha vara med och leka och ger Voodoo rätt duktigt med stryk. Doom anser att det är han, inte Voodoo, som har rätt till titeln Sorcerer Supreme och de magiska Eye of Agamotto.
Illustratören Jefte Paolo är en ny bekantskap för mig och en trevlig sådan. Det ser riktigt bra ut och tillsammans med färgläggaren Jean-Francis Beaulieu får de fram en stil som i det närmaste känns klockren för Doctor Voodoo. Det enda man egentligen kan klaga lite på är att Paolo uppenbarligen inte är någon detaljmänniska och är något som jag ibland kan störa mig lite på.
Doctor Voodoo: Avenger of the Supernatural #1 är ett klar godkänt första första nummer och det ska bli intressant att se var Remender kommer att ta Doctor Voodoo i kommande nummer.
Manus: Rick Remender
Illustration: Jefte Paolo
Tusch: Jefte Paolo
Färgläggning: Jean-Francis Beaulieu
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 3/5
Samla på serier
Jag är nyligen hemkommen från en weekend-semester i Istanbul. Förutom mängder av sol, grillad mat och sightseeing så blev det faktiskt lite serieshopping också. Helt av en slump dessutom. Vi bodde i den södra delen av Istanbul. Den är fylld av historiska sevärdheter, men också av turister, gatuförsäljare, dyra restauranger och andra turistfällor. På lördagen tänkte vi att ett besök i den norra, och mer moderna delen, kunde vara en trevlig kontrast till alla moskéer och bazaarer. Jag hade ingen tanke på att söka upp någon seriebutik och hade därför inte gjort någon research på vad som fanns. När vi var fullt uppe i att leta efter ett schysst ställe att äta på så stöter vi plötsligt på seriebutiken GON. I en stad med över 20 miljoner invånare så råkar vi hamna på den lilla gata där Istanbuls enda engelskspråkiga seriebutik ligger. Vad är oddsen för det?
I butiken jobbade en otroligt trevlig kille som visade runt mig i den rätt lilla men ändå välfyllda och ordnade butiken. På hyllorna fanns mestadels amerikanska serier från de stora förlagen. Jag frågade om turkiska serier översatta till engelska, men fanns tyvärr inget utgivet. Däremot visade han ett antal amerikanska serier av turkiska tecknare, bland annat Dynamo 5 av Mahmud A. Asrar och Air av M. K. Perker. På väggen fanns signerade nummer av dessa serier — tyvärr var de inte till salu. Jag fick även se ett album med samlade science fiction- och superhjälteserier från olika turkiska fanzine. Vissa av dessa höll riktigt hög klass. Turkiet verkar ha hyfsat hög nivå på sina tecknare. Jag namndroppade Peter Bergting och the Portent, men det var inget som kändes igen. Vi pratade lite om serieklimatet i Istanbul och han berättade att det fanns en rätt stor grupp människor som läste den här typen av serier.
Eftersom vi egentligen var på väg för att gå ut och äta blev det ett kort besök. Jag kände att det ändå var läge att köpa något. Valet föll på den första samlingen av Dynamo 5. En recension kommer att komma framöver. Kanske borde jag även köpt fanzine-samlingen, även fast den var på turkiska. Priserna i butiken var dessutom riktigt bra. 14 lira (runt 70 kr) för en samling med dollarpriset 9,99. Om du någon gång är i Istanbul och vill besöka en prisvärd och charmig seriebutik så kan GON rekommenderas.
Bilder finns efter hoppet.
Fortsätt läsa Världens seriebutiker – GON i Istanbul
Krönikor och åsikter
Det har varit en hel del skriverier med anledning av att Asterix-serien fyller 50 år, både i Frankrike och andra länder. Nu har även Dagens Nyheter hakat på med en artikel. Av den framgår att Asterix debuterade i Pilote 1959 och har samlats i 33 album som sålt över 325 miljoner ex vilket gör skaparna Uderzo och Goscinny till Frankrikes bäst säljande författare någonsin. De spelfilmer som kommit de senaste åren är den framgångsrikaste filmserien i Frankrikes historia. Albumet Asterix och Obelix födelsedag har precis kommit ut och i Paris ska det bli ett stort jippo med massor av människor utklädda till galler. Eminenta Seriewikin har mer info om Asterix.
Fortsätt läsa Asterix 50 Ã¥r
