Jacques Tardi har gjort många serier om första världskriget utöver It Was the War of the Trenches (C’était la guerre des tranchées). På svenska finns den korta serien Gevärsblomman i albumet Den ödesdigra resan och kriget berörs även i Adelés extraordinära äventyr. Utöver dessa har han bland annat gjort Soldat Varlot som finns på danska och nyligen utgivna Putain de Guerre som i två delar behandlar första världskriget år för år.
It Was the War of the Trenches är en ursinnig serie där Tardi skickligt skildrar krigets vanvett och fasor och de mäktigas totala brist på empati. Omslaget ger en försmak av det helvete som Tardi skildrar och det är onekligen starka teckningar av Tardi i hans karaktäristiska stil. Inte lika hemska som tysken Otto Dix målningar men det går inte att värja sig mot dem. Första världskriget ligger långt tillbaka, det är snart 100 år sedan mordet i Sarajevo som gav en anledning att utlösa eländet. Tardi häcklar överheten, de generaler som utan att blinka skickade män i döden i rader av meningslösa attacker och arkebuserade de som inte sprang tillräckligt målmedvetet mot döden. It Was the War of the Trenches är för serierna vad Abel Gance J´accuse (1919) är för filmen. Det obestridliga huvudverket om första världskriget. Albumet är ett måste för den historieintresserade och en motvikt till alla heroiserande krigsserier som producerats genom åren, en anti-krigsserie om vad krig gör med människan. Om det ändå varit som Ebba Grön sjunger.
Förlag: Fantagraphics
Betyg: 4+/5
Inför Deadpool MAX ställdes jag för ett dilemma. Å ena sidan: jag har aldrig gillat figuren Deadpool. Sen han först dök upp i New Mutants #98 1991 (ett nummer jag faktiskt har liggande nånstans i min seriesamling) har jag sett honom som en alldeles för utstuderad fanboykonstruktion, ett slags Spindelmannen-light vars dialog skrivs via fokusgruppskonsultation. Inte ens de metaserieelement som inkluderades i samband med att The Merc with a Mouth fick sin egen tidning fick mig intresserad; det kändes återigen som något som kokats ihop i en nördarnas författargemenskap där ingen vågar säga att det inte alls automatiskt blir roligt och hippt bara för att en seriefigur är medveten om att han är en seriefigur.
