Här presenteras varje söndag (detta kommer aldrig hända eftersom denna är över en vecka försenad och det kommer inlägg för två veckor idag så förvänta er efter veckans slut istället) vad som har hänt i seriernas värld, främst borta i Amerikas förenta stater. Förvänta er också mycket nyheter och många nya serier denna vecka eftersom det har varit New York Comic Con. Let’s get to it!
Brittiska Rebellion, förlaget bakom 2000 AD, har tillskansat sig TI Medias seriearkiv. Detta innebär att de numera har tidigare opublicerat material av storheter som Jerry Siegel, Alex Toth, Michael Moorcock och Hugo Pratt och rättigheterna till det. Med i arkivet finns även Comic Cuts som gavs ut veckovis 1890-1953 och många ser som det som namngav mediet comic books. Läs mer här.- Omslagsfantomen Glenn Fabry har blivit diagnosticerad med lungcancer och inlett behandling. Läs mer här.
- Netflix har annonserat att de kommer utveckla ytterligare två TV-serier med serier som källmaterial. Dessa är Steve Niles och Damien Worms October Faction från IDW Publishing och Ben Dunns Warrior Nun Areala från Antarctic Press. Läs mer om October Faction här och Warrior Nun Areala här.
PATIENCE OGN
DC har alltid tagit sig själva på lite större allvar än konkurrenten Marvel. Marvel har t ex under många år drivit med sig själva under rubriken What the…?! (en etikett som omfattat både en oregelbundet utgiven serie och en räcka kortare skämtserier och -teckningar som gått som utfyllnadsmaterial i andra Marveltidningar). What the…?!-tidningen samlade dessutom några av Marvels bästa kreatörer, som där kunde ta ut svängarna och parodiera sina egna skapelser – bland manusförfattarna genom åren märks t ex Stan Lee själv, John Byrne, Kurt Busiek, Peter David, Erik Larsen och Joe Quesada, för att bara nämna några. Något liknande har aldrig funnits hos DC (möjligen med undantag för Fred Hembecks små skämtstrippar som publicerades i diverse DC-tidningar i slutet av 70-talet – men så blev också Hembeck raskt överköpt till Marvel).
Med åtta Eisners, fem Harveys och en hel hög andra priser i hyllan måste serieskaparen och då och då animatören 
Inför Deadpool MAX ställdes jag för ett dilemma. Å ena sidan: jag har aldrig gillat figuren Deadpool. Sen han först dök upp i New Mutants #98 1991 (ett nummer jag faktiskt har liggande nånstans i min seriesamling) har jag sett honom som en alldeles för utstuderad fanboykonstruktion, ett slags Spindelmannen-light vars dialog skrivs via fokusgruppskonsultation. Inte ens de metaserieelement som inkluderades i samband med att The Merc with a Mouth fick sin egen tidning fick mig intresserad; det kändes återigen som något som kokats ihop i en nördarnas författargemenskap där ingen vågar säga att det inte alls automatiskt blir roligt och hippt bara för att en seriefigur är medveten om att han är en seriefigur.
