Skräckmästaren Howard Philips Lovecraft (1890 – 1937) är (i gott sällskap av Franz Kafka) en av mina absoluta favoritförfattare och säkerligen inte ett obekant namn för läsekretsen. Med berättelser om kosmisk fasa och människans obetydlighet i ett universum som knappt har noterat att vi finns är han den främste skribent pulpmiljön på 1920/30-talet frambringade. I sina bästa stunder transcenderar hans ofta svulstigt ordrika berättelser alla genrebarriärer och blir något mycket mer än de till synes basala beståndsdelarna. Med noveller som ”The Colour Out of Space”, ”The Whisperer in Darkness” och i At the Mountains of Madness, en av de få romaner Lovecraft skrev, tar han ut en ny riktning för litteratur med fantastiskt innehåll. Som åtskilliga författare med en självklar plats i vitterhetens firmament är hans texter långt ifrån lättsmälta. De kräver en aktiv insats och ett engagemang som inte alla läsare är beredda på eller ens kapabla till. Men tar man sig tiden, och har den själsliga styrkan att stå emot det ibland översvallande adjektivflödet, väntar berikande läsupplevelser som får dig att se världen med nya ögon. Fortsätt läsa H.P. Lovecraft
Arkiv för november 2011
H.P. Lovecraft
Bästa samling/återutgivning
Jodå, än har vi ett antal kategorier kvar i vår Shazam Awards-nominering! Och efter nomineringen blir det röstning! Och efter röstningen blir det prisutdelning! Och efter prisutdelningen… ja, ni ser ju att vi har hittat på en riktig långkörare som kommer generera bloggmaterial för en lång tid framöver! Men nog med självbespegling nu. Dagens kategori är Bästa samling/återutgivning, för vad vore väl seriemediet utan en massa ogenerat återanvändande av gammal material? Gamla serier blir som nya i denna kategori. Men skämt åsido: idag är många seriekonsumenter tradewaiters och föredrar samlingar framför lösnummerköpande, och vi är många seriediggare som ser fram emot återutgivningar av gamla klassiker som tidigare varit svåra eller rentav omöjliga att få tag på. Så låt oss nu höra vilka som varit era favoritsamlingar eller återutgivningar under året som gått! Svårt att förbise mäktiga hårdpärmsutgåvan av Kamandi: The Last Boy on Earth Omnibus Vol 1, eller hur? Diggar ni som vi samlingsvolymen av The Bulletproof Coffin? Suktade ni efter TPB-utgåvan av American Vampire Vol 1? Dreglar ni över illustrationerna i Elephantmen Vol 4: Questionable Things? Låt nomineringarna flöda, gott folk!
Moderna klassiker: The Life and Times of Scrooge McDuck
Här på Shazam fokuserar vi mest på superhjältar, så därför är det väl helt i sin ordning att vi som månadens moderna klassiker väljer berättelsen om en riktig superhjälte, nämligen Scrooge McDuck (eller Joakim von Anka, hans mer kända svenska namn). Don Rosas episkt plottriga kärleksförklaring till barndomens Carl Barks-serier kom ut första gången 1994, gav honom en Eisner 1995 (samt Comics’ Buyer’s Guide Award för bäste serieförfattare 1997, 1998 och 1999), och har återtryckts många gånger sedan dess (på svenska nu senast i somras, som tre extratjocka bilagor till den vanliga Kalle Anka-tidningen, på engelska i år för första gången sedan 2005 på Boom! Studios ungdomsetikett Boom! Kids.
Fortsätt läsa Moderna klassiker: The Life and Times of Scrooge McDuck
Illustration: Don Rosa
Förlag: Boom! Studios
Betyg: 5/5
Shazams årskrönika 2011, del 1
Så börjar vi närma oss den tid på året då det är dags att börja summera det gångna året. Det är alltså dags för Shazam-redaktionens årskrönikor. Med start idag och veckorna fram till nyår så kommer redax-medlemmarna på Sveriges största serieblogg att ge sin syn på året som gått. Vad har varit bra? Vad har varit dåligt? Nyheter vi minns från året och nyheter vi kanske helst skulle vilja glömma (alternativt banka på någon med något tillhygge)… Först ut i årskrönikekavalkaden 2011 är jag, Johan… Vad minns jag av serieåret 2011?
Året började ju fantastiskt bra med att jag lyckades få till en intervju med illustratören och nuvarande författaren till The Flash, Francis Manapul. En stor fjäder i hatten för oss på Shazam och förhoppningsvis kan vi presentera fler intervjuer med serieförfattare och illustratörer under nästa år. Har ni läsare några önskemål så är ni mer än välkomna att höra av er med dessa så ska vi se vad vi kan göra. Har ni inte läst Manapul-intervjun än så hittar ni den här.
Bad Island
Doug TenNapel har gjort flera omtyckta serier som riktar sig till unga tidigare som Monster Zoo och Ghostopolis. Jag har inte läst något av honom tidigare men när jag läste om Bad Island kunde jag inte låta bli, dessutom var omslaget väldigt lockande. Bad Island handlar om en familj bestående av mamma, pappa, son och dotter som ger sig ut på en seglats som pappan mot de andras vilja drivit igenom. Det vill sig inte bättre än att de kraschar mot en ö och båten slås sönder. Men de klarar sig iaf. Eller nästan, Janie, som är ca fem år förlorar sin älskade orm Pickles i kraschen men vill inte ta farväl utan behåller sitt alltmer ruttnande husdjur. Det blir inte bättre när ön visar sig vara befolkad av hemska djur och vidriga varelser. Familjen får göra vad de kan för att överleva och avslöja öns hemlighet, en hemlighet som man förstår allteftersom den parallella handlingen om en konflikt på en avlägsen planet berättas.
Bad Island är en jäkligt jobbig ö. Familjen ställs på en massa prov och det hela blir lite småspännande och säkert mer så för någon i yngre tonåren som får antas vara den huvudsakliga målgruppen. Albumet är trots allt utgiven på Scholastics underetikett Graphix. Vem som är huvudperson utöver ön framträder först efter tag då tonårige sonen Reese går från trumpen och anti tonåring till uppfinningsrik och modig räddare av familjen. TenNapel har levererat en härlig blandning av tv-serien Lost, lite Lovecraft-monster och Robinson Kruse om han haft familjen med sig. Serien är fartfylld och kul och som sagt lite spännande. TenNapel är en riktigt bra tecknare och såväl rymdkonflikten som ön är fantasifullt skildrad och dialogen sitter som en smäck. Bad Island är ett julklappstips inte bara till tonåringar utan alla som gillar ett hederligt gammaldags äventyr med inslag av sci-fi och fantasy.
Förlag: Graphix
Betyg: 4/5
Nominering till bästa serieroman
Så var det dags för ännu en kategori i Shazam Awards och efter kategorier där fokus varit framförallt på lösnummer passar det bra med bästa serieroman. Alltså en serie av ett visst omfång som inte är en samling av tidigare utgivet material som t.ex. en miniserie. En exakt avgränsning av kategorin ger jag mig inte på men för mig är det serier som getts ut på ett av mig läsbart språk under 2011.
Blev du helt betagen av Lorenzo Mattottis Stigmata? Var Craig Thompsons Habibi värd att vänta på i åtta år? Är Viktor Kasparsson: Skräckens ängel en av hela 2000-talets bästa svenska serier?
Varsågod, vi väntar med spänning på din nominering!
Shazam special: Webserier
Om det är någon del av serie-universat vi skriver alldeles skamligt lite om här på Shazam (förutom manga då, men då kan man ju alltid gå till superba bloggrannen Mangaläsaren) så är det väl webserier. Vi harvar på med gamla traditionella pappersserier och har inte fattat vad ni, kära läsekrets, förstås redan vet: webserier is where it’s at. Så vi hoppas att ni förlåter oss om det är något yrvaket över denna krönika, förhoppningsvis den första av många. Det finns mycket spännande att säga om webserier, inte minst det att många av dem når långt utanför den traditionella pappersseriepubliken: webserier har ofta en mer blandad publik både ifråga om ålder och kön, till exempel – just för att webserier i allmänhet fokuserar på annat än superhjältar. Men den diskussionen lämnar vi för tillfället därhän och mjukstartar istället Shazams webseriebevakning med lite enkla tips på webserier vi tycker är bra. En del är säkert gamla nyheter för er webseriekonnässörer därute, och visst vet vi att vi har missat flera klassiker – men hej, man måste börja nånstans, så varför inte med lite allmänna tips på bra grejer?
Cancelpocalypse!
Som ni kanske redan sett via Shazams Facebook-sida (Va? Är du inte kompis med oss på Facebook? Skäms! Stick dit och gilla oss genast!) har Marvel en rejäl höststädning bland sina mindre titlar – och naturligtvis är det de mest kritikerrosade serierna man lägger ned. Cancelpocalpyse är det tragikomiska namnet seriesajten iFanboy har givit händelsen, och man kan följa deras löpande bevakning kring nedläggningsrykten och bekräftelser av desamma här. Vi kan dock summera det hela med en lista på allt som Marvel lägger ned:
X-23 – Jaha, så har då Marvel ingen ongoing ö h t skriven av en kvinnlig författare (DC har i alla fall två, om jag har räknat rätt: Batgirl och Fury of Firestorm), sen Marjorie Lius smarta mutantberättelse fått smaka yxan. Vår bloggkollega Mangaläsaren är med rätta upprörd.
Punisher MAX – Say it ain’t so! Jason Aaron och Steve Dillons nydefinierande Punisher-skildring läggs ned i och med #23.
Daken: Dark Wolverine – Dåliga tider för mutanter med klor tydligen (om man inte heter Wolverine, då får man en ny ongoing istället). Och för mutanter med klor som Marjorie Liu varit inblandad i.
Ghost Rider – Och, såklart, dåliga tider för serier med kvinnlig huvudfigur. För er som inte följt med är det alltså så att nya Ghost Rider är en tjej. Tekniskt sett, antar jag, eftersom ”nya Ghost Rider” ju inte kommer existera så länge till.
Black Panther – Sorg! En av Marvels i särklass bästa serier. Svårbegripligt att den här inte nådde en större publik, den har ju sedan nummer ett legat åtminstone huvudet högre än de flesta andra Marveltitlar.
Alpha Flight, Iron Man 2.0 och Herc kan jag inte säga att jag haft någon relation till – någon i läsekretsen som kommer sakna dessa? Annars tycker jag det var tråkigt att Nick Spencers planerade ongoing om en tonårig Dr Doom, Victor Von Doom, lades ned innan den ens hann börja… Andra serier som enligt rykteskvarnen är i farozonen är Deadpool MAX (Nej!), Thunderbolts (Neej!) och Avengers Academy (NEEEEJ!). Kommentarer? Ligger någon av era favoritserier pyrt till?
Tintins äventyr
Det tog ett tag innan jag kom iväg för att se Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet. Det som slagit mig mest innan jag såg filmen är inte att den fått så pass många positiva recensioner utan hur personer som uppenbarligen är ointresserade av serier nuförtiden verkligen längtat efter filmen eftersom de var så stora Tintin fans när de var yngre. Det var först då jag insåg vilken ikonstatus Tintin har, en status som säkerligen kommer sig av att utöver albumen och de tecknade filmerna, som var väldigt trogna originalet, finns i princip inget. Jag kan inte påstå att jag kände samma pepp även om jag också slukade Tintin när jag var yngre . Dessutom var jag rätt säker på att mocap-tekniken skulle sänka filmupplevelsen.
Tintins äventyr är en blandning av Enhörningens hemlighet och Krabban med guldklorna. Det blir en fartfylld jakt efter de pergamentrullar som kan visa var fartyget Enhörningen sjönk, fullastat med guld och annat krimskrams. Tintin lär känna kapten Haddock, Dupontarna stapplar runt och skurken har fått namnet Sackarin.
När jag såg filmen insåg jag hur länge sedan det var jag läste Enhörningens hemlighet eller Krabban med guldklorna, en del kände jag igen men en hel del hade jag svårt att avgöra om det var något som förekom i albumen eller Spielbergs hittepå. Mina farhågor kring mocap-tekniken kom snabbt på skam, det var ljusår bättre än det jag sett av Polarexpressen (huvva) och Beowulf. Tintin är som sig bör tämligen uttryckslös hela familjen men den betydligt känslosammare kapten Haddock har de lyckats väldigt bra med. Överlag är det riktigt bra och efter ett kort tag var jag helt inne i filmen utan att kritiskt granska resultatet av mocap-tekniken. Något kritiskt granskande av innehållet ägnade jag mig inte heller åt, det var bara att rätta till 3D-glasögonen och hänga med i svängarna. Mycket fart, lite humor och lite nostalgi gjorde det här till en trevlig upplevelse. Extra kul var givetvis de här och var inslängda blinkningarna till andra album. Det jag störde mig mest på var det för nutida filmer så typiskt överdrivna actionsekvenserna som filmen hade klarat sig bättre utan. Introt till filmen var riktigt snyggt, fullt i klass med introt jag la ut på Shazam för ett tag sedan. Jag såg den svenska versionen eftersom Tintin pratandes engelska kändes fel. Att Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet inte lyckades fånga magin i albumen fullt ut förväntade jag mig inte så ingen besvikelse där, jag var nöjd med att de lyckats ibland. Jag ser fram emot uppföljaren.