Inlägg taggade ‘Hergé’

Nyheter och tips

The Weekly Bugle – vecka 38 (2018)

tisdag 25 september, kl 00:25 av 0 kommentarer

Här presenteras varje söndag (en dag sen även denna gång) vad som har hänt i seriernas värld, främst borta i Amerikas förenta stater. Let’s get to it!

  • Valiant Entertainments redaktör Danny Khazem har gått över till Marvel Comics för att jobba på X-Men och deras kosmiska titlar. Han hade varit hos Valiant sen 2014.
  • Yusuke Murata, tecknaren bakom One Punch Man, har meddelat att hans tänkta mangaversion på filmklassikern Back To The Future inte kommer att bli av längre. Orsaken är att magasinet Kono Manga Ga Sugoi! inte kunde frigöra alla rättigheter som behövdes för att historien skulle gå att berätta.
  • Muralmålningar av Georges Remi, senare känd som Tintins pappa Hergé, jobbas på att restaureras. Historikern Yves Rouyet håller på att ordna en kampanj för att få fram de ekonomiska medlen för att göra detta möjligt. Målningarna, som finns vid Hergés gamla skola Institut St. Boniface i kommunen Ixelles i Brysselregionen, ses som de tidigaste konstverken som finns tillgängliga av den belgiske legendaren. Läs The Telegraphs artikel och se bilder av målningarna här.

Fortsätt läsa The Weekly Bugle – vecka 38 (2018)

Skriv en kommentar
Film

Tintins äventyr

onsdag 23 november, kl 11:07 av 1 kommentar

Tintins_-ventyr-Det tog ett tag innan jag kom iväg för att se Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet. Det som slagit mig mest innan jag såg filmen är inte att den fått så pass många positiva recensioner utan hur personer som uppenbarligen är ointresserade av serier nuförtiden verkligen längtat efter filmen eftersom de var så stora Tintin fans när de var yngre. Det var först då jag insåg vilken ikonstatus Tintin har, en status som säkerligen kommer sig av att utöver albumen och de tecknade filmerna, som var väldigt trogna originalet, finns i princip inget.  Jag kan inte påstå att jag kände samma pepp även om jag också slukade Tintin när jag var yngre . Dessutom var jag rätt säker på att mocap-tekniken skulle sänka filmupplevelsen.

Tintins äventyr är en blandning av Enhörningens hemlighet och Krabban med guldklorna. Det blir en fartfylld jakt efter de pergamentrullar som kan visa var fartyget Enhörningen sjönk, fullastat med guld och annat krimskrams. Tintin lär känna kapten Haddock, Dupontarna stapplar runt och skurken har fått namnet Sackarin.

tintin-filmen-med-haddockNär jag såg filmen insåg jag hur länge sedan det var jag läste Enhörningens hemlighet eller Krabban med guldklorna, en del kände jag igen men en hel del hade jag svårt att avgöra om det var något som förekom i albumen eller Spielbergs hittepå. Mina farhågor kring mocap-tekniken kom snabbt på skam, det var ljusår bättre än det jag sett av Polarexpressen (huvva) och Beowulf. Tintin är som sig bör tämligen uttryckslös hela familjen men den betydligt känslosammare kapten Haddock har de lyckats väldigt bra med. Överlag är det riktigt bra och efter ett kort tag var jag helt inne i filmen utan att kritiskt granska resultatet av mocap-tekniken. Något kritiskt granskande av innehållet ägnade jag mig inte heller åt, det var bara att rätta till 3D-glasögonen och hänga med i svängarna. Mycket fart, lite humor och lite nostalgi gjorde det här till en trevlig upplevelse. Extra kul var givetvis de här och var inslängda blinkningarna till andra album. Det jag störde mig mest på var det för nutida filmer så typiskt överdrivna actionsekvenserna som filmen hade klarat sig bättre utan. Introt till filmen var riktigt snyggt, fullt i klass med introt jag la ut på Shazam för ett tag sedan. Jag såg den svenska versionen eftersom Tintin pratandes engelska kändes fel. Att Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet inte lyckades fånga magin i albumen fullt ut förväntade jag mig inte så ingen besvikelse där, jag var nöjd med att de lyckats ibland. Jag ser fram emot uppföljaren.

Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Tintins äventyr: Den svarta ön

torsdag 1 juli, kl 20:25 av 0 kommentarer

tintindensvartaonHandling m.m. Den version av Den svarta ön som tidigare getts ut är en omtecknad version från 60-talet. Den första versionen, som var svartvit, gick i La Petit Vingtième 1937-38. Den version som Carlsen Comics nu, 2010, ger ut är den färglagda och omredigerade versionen från 1943. I Den svarta ön blir Tintin blir beskjuten av några män i ett flygplan som nödlandar där Tintin och Milou befinner sig. Tintins efterforskningar för honom i Dupontarnas inkompetenta armar men också i de fula fiskar han söker efter. De försöker givetvis ha ihjäl Tintin men lyckas inte och Tintin kommer allt närmare deras tillhåll på Den svarta ön.

Vad är bra? Tintin i toppform vilket innebär i stort sett allt. Till skillnad från de flesta andra serier jag läst som har en 70 år på nacken så har Tintin åldrats med värdighet. Eller snarare inte åldrats alls. Tintin är onekligen tidlös. Hurra för det. Själva äventyret har inte den exotism som jag gillar med Tintin (inte alla äventyr dock) men klarar sig utan det. Äventyret är osedvanligt fartigt med Tintin på språng i stort sett hela tiden. Förutom gorillan på ön så dominerar Tintin och Milou serien totalt då bifigurerna inte är så intressanta. Speciellt Milou är riktigt kul och är en suverän comic relief-figur. Jag kan inte jämföra med den nyare versionen eftersom jag inte läst den på länge men jag har svårt att tänka mig att den är bättre för i 1943-års version är Den svarta ön fartfylld, rolig och fantasieggande. Översättningen är bra och utgåvan andas kvalitet både i papper och tryck.

Vad är mindre bra? Det får du fråga någon annan om. Jag vet faktiskt inte.

Slutsats: Ett suveränt Tintin-album kan inte bli annat än full pott. Sedan jag ”återupptäckt” Tintin det senaste dryga året har jag insett varför jag tyckte så mycket om Tintin som barn och förstår inte de som tycker att Tintin är överskattad.

Illustration: Hergé
Förlag: Carlsen Comics
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Tintin och kolonialismen

söndag 30 maj, kl 08:45 av 4 kommentarer

leopoldIITintin i Kongo har varit i ropet de senaste åren och även tidigare enligt Björn Wahlbergs förord till den senaste svenska utgåvan. I Sverige var debatten som intensivast 2007. Bubblan 174 hade en artikel om albumet och kontroversen. Den 31 maj i år kommer en belgisk domstol att avgöra om Tintin i Kongo ska förbjudas i landet eller inte sedan en man med ursprung i DR Kongo krävt det. Så är det då något att bråka om att en 80-årig serie som speglar hur afrikaner betraktades på den tiden och därmed inte är värre än den första Tarzan-rullen med Johnny Weissmüller eller för den delen andra serier från samma tid?

Mitt svar blir på frågan blir: Ja. Dels är det givetvis problematiskt eftersom Tintin fortfarande är en oerhört populär serie som läses av barn. Dels var den belgiska kolonialismen särdeles grisig. En yngre generation bör inte vara okunnig om historien. Albumet i sig är sannolikt det sämsta Tintin-albumet. Jag läste om det nu i veckan för första gången på 20 år och slogs av hur uselt det är. Obefintlig handling, ointressanta karaktärer och rejält daterat. I motsats till de flesta Tintin-album som är fantastiska.

Fortsätt läsa Tintin och kolonialismen

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...