Arkiv för augusti 2009

Recensioner

Guardians of the Galaxy #17

måndag 31 augusti, kl 23:27 av 2 kommentarer

guardians_of_the_galaxy_17_coverDet här är utan tvekan det bästa nummer av Guardians of the Galaxy som jag har läst. Och det är utan tvekan den bästa delen av War of Kings som jag läst. Det här numret är helt enkelt definitionen av en perfekt serietidning. Manuset är fantastiskt. Dan Abnett och Andy Lanning levererar lika mycket blodigt allvar som de levererar komik. Trots att hela universum bokstavligt talat håller på att kuka ur åt helvete så hindrar inte det författarna att göra stor humor av det. Utan att det på något sätt blir löjligt. Och hur de får till en ordentligt bra slutkläm på War of Kings är helt enkelt briljant. Höjdpunkten i det här numret är en metafysisk och högteknologisk konversation mellan Groot och Inhumans’ Maximus om hur de ska rädda universum från den reva i tiden som Black Bolt tidigare i War of Kings orsakat. Groot är som visa säkert vet trädmannen som enbart säger en enda sak: «I Am Groot!».

Jag vet att Jonas höjt den tidigare tecknaren Paul Pelletier till skyarna. Men jag tycker att Brad Walker i detta nummer överträffar både Pelletier och sig själv. Walker har tecknat en del nummer under War of Kings och det här är det absolut bästa hittills. Walker är kanske inte Marvels top notch, men han passar otroligt bra för Guardians of the Galaxys blandning rymdaction och humor.

Ni som följer Guardians i samlad form har verkligen något att se fram emot. Marvels serietidningar blir sällan bättre än så här. Utöver kommande War of Kings: Who Shall Rule? så känns detta som en otroligt värdig avslutning på War of Kings.

Manus: Dan Abnett, Andy Lanning
Illustration: Brad Walker
Tusch: Victor Olazaba, Scott Hanna
Färgläggning: Jay David Ramos
Förlag: Marvel
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Anunnaki – en norsk postapokalyptisk serie

måndag 31 augusti, kl 20:48 av 0 kommentarer

anunnaki-coverStötte på detta via den amerikanska bloggen Quiet Earth. Det har totalt gott mig förbi att det nyligen givits ut en postapokalyptisk serie i Norge. Vilket visserligen inte är så konstigt eftersom min koll på norska serie är totalt kass. Anunnaki ges ut på norska Egmont och ska utspela sig i ett Norge efter en rymdinvasion. Konspirationsteorier frisk blandat med ufon, robotar och cybernetiska samer. Av att döma av det lilla jag sett via några promos och speedpaints på Youtube så är det inget som imponerar rent visuellt. Det är ändå roligt att Egmont vågar satsa på en serie i den här genren. Den som vill veta mer kan läsa om serien på den officiella sidan, www.anunnaki.no eller köpa albumet på www.univers.no.

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Disney köper Marvel för 4 miljarder dollar

måndag 31 augusti, kl 16:45 av 13 kommentarer

Läs nyheten i sin helhet på Market Watch och kommentera här. Glädje? Sorg? Hallelulja? Armageddon? Har själv inte tid att tänka till just nu, men en fundering kring det här lär nog komma framöver.

Skriv en kommentar
Allmänt

Dex-Starr

måndag 31 augusti, kl 08:06 av 3 kommentarer

Min personliga favorit från Rage of The Red Lanterns: Dex-Starr!

Final Crisis Rage of the Red Lanterns 1-8
Final Crisis Rage of the Red Lanterns 1-9

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Shazam.se ♥ Filmstar.se

söndag 30 augusti, kl 20:12 av 0 kommentarer

filmstar_grafisk_sondagVi är glada att få presentera ett samarbete med Sveriges största blogg om film — Filmstar.se. Varje söndag skriver Filmstars Thimmi Persson om filmer baserade på tecknade serier under namnet Grafisk Söndag. Thimmi har än så länge skrivit om allt från superhjältefilmer som Iron Man till skräckfilmer som 30 Days of Night och komedier som The Mask. Från och med i dag kommer Shazam.se vara med på ett hörn och ge vår syn på filmer utifrån en serieläsares perspektiv. Först ut är filmerna baserade på serien Hellboy. Läs Grafisk Söndag på filmstar.se.

Skriv en kommentar
Allmänt /Samla på serier

En vecka kvar

söndag 30 augusti, kl 19:57 av 4 kommentarer

Nu var det längesen man skrev något så jag tänkte att en update var på tiden. Jag har nu en vecka kvar till avresan ifrån Landvetter till Newark. Schemat under den gångna veckan var fullspäckat. Har packat och gjort klart det sista inför USA. Nu spenderar jag sista veckan i Lund och bor tillsammans med flickvännen i hennes studentlya. Lite prelude till collegelivet.

Mitt i allt detta har jag också hunnit organisera min seriesamling. Äntligen! Detta innebar nära 2 dygn utan sömn varvat med packning under tiden jag var i Dalarna för att besöka familjen. Något som behövde göras. Samlingen ligger just nu på 4964 tidningar (inklusive samlingar och exklusive svenska tidningar). Runt 400 tidningar saknade proper förvaring. Så efter att ha inskaffat bags & boards och lådor var det bara att köra igång. Att vara geek är inte lätt vilket många av er borderline OCD-nördar som mig vet. Det är ett hårt jobb att hålla samlingen fin och organiserad. Ett tips är att som mig skaffa ett bokföringsprogram till datorn för seriesamlare som finns att ladda ner. Jag kör med Comic Collector från Collectorz.com. Ett svinbra program för er som enkelt vill ha koll på era samlingar.

Hur som helst är det skönt att ha allt klart. Resten av veckan blir det bara couchpotato. Fram till den 8:e då planet lyfter. Then the mayhem begins! Då lär det bli mer teckningar och roliga grejer att skriva om. Tills dess lär det inte bli så mycket skrivet här. Vi hörs längre fram.

Skriv en kommentar
Film /Film /Recensioner

Watchmen Director’s Cut

söndag 30 augusti, kl 18:28 av 1 kommentar

watchmen_dir_cutÄntligen har jag fått se den förlängda versionen av Zack Snyders Watchmen. Med sina extra 24 minuter gör det en redan rätt maffig film ännu maffigare. Eftersom det var några månader sedan jag såg filmen på bio och jag inte till hundra procent kommer ihåg alla filmens scener är det lite svårt att redogöra exakt för allt som är nytt i Director’s Cut. Extramaterialet består till stor del av en mängd förlängda scener, vissa mer och vissa mindre, samt ett antal längre helt nya scener. Allt som allt ger det en betydligt djupare bild av både karaktärer och av själva berättelsen. Mycket av extramaterial är dessutom små detaljer som läsare av serien kommer att uppskatta. Personligen tyckte jag att det fanns några scener i bioversionen som verkligen saknades. Några av dem finns glädjande med i Director’s Cut.

Något som är rätt vanligt med Director’s Cuts är att det nya materialet ofta känns lite inklippt i efterhand och att det inte riktigt följer filmens rytm. Så är inte fallet med Watchmen. Många av de förlängda scenerna känns helt naturliga och det märks att Snyder varit tvungen att klippa i dem bara för att få ner filmens längd i bioversionen — inte för att det inte passat in i den slutgiltiga klippningen. Filmen känns därför verkligen som regissörens ursprungliga vision av filmen och inte bara ett sätt att casha in på fans som vill betala för att får se en längre film.

En av de scener jag saknat mest är den är den gamle Nite Owl, Hollis Mason, misshandlas till döds av gänget Knot Tops, och den efterkommande barscenen på Happy Harry’s där Rorschach och den nye Nite Owl letar ledtrådar och där Nite Owl när han får reda på Hollis Masons död, får ett sammanbrott och misshandlar en helt oskyldig Knot Top som hämnd. En annan viktig scen är samtalet mellan The Comedian och Silk Spectre där det antyds att Edward Blake är Laurie Juspeczyk far. En otroligt stark scen i serien som faktiskt funkar ännu bättre i filmen. Sammantaget gör dessa två scener och alla mindre förlängda scener Watchmen Director’s Cut till en betydligt bättre film än bioversionen. Det är ett givet köp om du tyckte om filmen, och definitivt om du läst och tyckt om serien.

Materialet på bonusskivan är däremot inte mycket att bli upphetsad över. Dels en ”dokumentär”, «The Phenomenon: The Comic That Changed Comics», om serien och dess betydelse för genren. Den känns otroligt urvattnad och lider av problemet att Alan Moore, som vägrar att ha något med filmen att göra, inte medverkar. De 11 Video Journals som finns på skivan har tidigare visats på nätet och tillför inte heller de något nytt. Utgåvan i sin helhet känns, utöver det fina 3D-omslaget, rätt budget. Inget kommentarsspår till filmen, ingen DTS-version av ljudspåret och inte särskilt påkostade interaktiva menyer ger ett lite billigt intryck. Men jag antar att vi kommer att få allt det där i den kommande Ultimate Collector’s Edition.

Observera att detta är en recension av den amerikanska utgåvan av Watchmen Director’s Cut. En svensk utgåva av Director’s Cut finns i dagsläget inte att köpa.

Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Green Lantern: Rage of The Red Lanterns

söndag 30 augusti, kl 13:50 av 2 kommentarer

Final Crisis Rage of the Red Lanterns 1-1Argh, jag har suttit och tittat på det här inlägget i uppåt en vecka utan att egentligen komma någonstans. Hade en förhoppning att det till slut skulle skriva sig självt, men efter ett par dagars väntan så verkar det liksom inte göra det. Ämnet är hur som helst Green Lantern, och då närmare bestämt hardcover-samlingen kallad Rage of The Red Lanterns. Varför det nu skulle vara så svårt att skriva något om Rage of The Red Lanterns har jag själv svårt att förstå, för det är utan vidare omskrivningar en svinbra serie. Kanske till och med det bästa sedan författaren Geoff Johns rebootade hela Green Lantern-universat i och med sin Green Lantern: Rebirth. Med detta sagt gör vi väl helt enkelt ett försök att summera vad som gör det här till en bra serie.

1. Jag tror att i princip vem som helst som gillar superhjälteserier skulle kunna plocka upp Rage of The Red Lanterns. Till skillnad mot exempelvis Battle for the Cowl: The Network (som jag ju fick mig en rejäl avhyvling för) så har Geoff Johns förmågan att på väldigt kort tid skapa en känsla för och en relation till i princip varje karaktär i Green Lantern-universat. Visst, det är sant att man kanske inte ska förvänta sig att varje nummer av en serie ska fungera som en introduktion till helt nya läsare. Jag tycker dock att det finns en stor skillnad i hur manusförfattare jobbar där. The Network exempelvis är uppenbarligen riktad mot folk som känner till Oracle och gänget runt henne, och författaren tar lite för givet att jag som läsare förstår vem som är vem och varför de agerar som de gör. Geoff Johns däremot har med sitt berättande i Green Lantern som sagt förmågan att på bara ett par bildrutor summera vad som hänt och vad som är på gång, och ger mig som läsare på så sätt en snabb men tydlig summering av det övergripande läget.

2. Det är extremt storskaligt och många karaktärer utan att kännas spretigt. Hal Jordan, Sinestro, The Lost Lanterns, Atrocitus, Carol Ferris, Guardians of the Universe – det här är bara ett axplock av alla de personer och faktioner som inte bara gästspelar utan har centrala roller i Johns berättande, som inte på något sätt är blygsam. Här räcker det inte med hot mot Metropolis, jorden eller ens galaxen, utan här är det hela universum som gäller, och med de olika scenarier och trådar som börjar stråla samman här så känns det som att det verkligen är upplagt för något helt sjukt spektakulärt när allt fallit på plats. Vi får väl se vad det blir av det här i pågående Blackest Night, men fram till och med den här samlingen så är iallafall Green Lantern en av de maffigaste och bättre scifi/superhjälteserierna jag läst.

3. Det som främst driver Green Lantern framåt och gör det till en så engagerande serie är alla de minnesvärda och starka personligheter som medverkar. Det finns alldeles för många för att lista upp alla här, men de mest framträdande i Rage of The Red Lanterns är huvudpersonerna för respektive kraftfärg, det vill säga Hal Jordan för grönt, Sinestro för gult, den rasande Atrocitus för rött och den hoppfulla Saint Walker för blått. I perferin anar vi här de kvinnliga kärlekskrigarna Star Sapphires, suspekta planer från The Guardians, obehagliga The Alpha Lanterns och de nya färgerna orange och svart. Det som gör det hela ännu mer intressant är att man inte riktigt vet vilken färg som har ”rätt” när det kommer till kritan. Kort sammanfattat: Spännande!

Avslutningsvis, har du ännu inte läst Green Lantern överhuvudtaget så skulle jag rekommendera dig att börja med Green Lantern: Secret Origin som lägger grunderna för i princip allt som händer i den här volymen, och efter det så kommer du (som jag) troligtvis att vilja läsa den igenom alla GL-volymer fram till och med den här. Jag tror inte att du skulle bli besviken. Har du läst GL sedan tidigare och gillat vad du läst så kommer du garanterat att gilla det här också. Det är tight berättat och snyggt tecknat från början till slut. Stark fyra!

Final Crisis Rage of the Red Lanterns 1-6

Manus: Geoff Johns
Illustration: Mike McKone, Shane Davis, Ivan Reis
Förlag: DC
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Batman: Arkham Asylum

lördag 29 augusti, kl 15:15 av 9 kommentarer

batmanbox360Efter att nu ha spelat ett antal timmar av Batman: Arham Asylum så är det dags att skriva ner mina intryck och tankar om detta spel. En sak stod i alla fall helt klart för mig redan efter en dryg timmes spelande: Arkham Asylum är klart det bästa TV-spelet efter en serieförlaga och i och med det också det bästa Batman-spelet som någonsin gjorts. Helt underbart och fullt av kända karaktärer och referenser till serien.

Spelet börjar med att Batman för Jokern tillbaka till Arkham efter att ha han spritt död och förstörelse över Gotham ännu en gång. Men det är något som inte stämmer och kort efter återkomsten till Arkham lyckas Jokern bryta sig loss och sätta sin plan i verket. Arkham förvandlas till en dödsfälla för Batman och sjukhusets personal när Jokern släpper lös både sina egna underhuggare och allsköns skurkar med ett horn i sidan till Batman. Inte den mest komplicerade storyn direkt, men effektiv, och den lyfts också av utmärka röster. Framför allt av Mark Hamill (Jokern) och Kevin Conroy (Batman) som är karaktärernas klassiska röster från Batman: The Animated Series. Utmärkt val!

batman_arkham_asylum_screenMen hur går det då att spela Arkham Asylum? Jo, det går faktiskt riktigt bra. Kontrollerna är riktigt bra och efter ungefär en tjugo minuter så har du koll på de flesta funktioner och rörelser som Batman kan utföra. Någonting som jag tycker spelutvecklarna har lyckats väldigt bra med är stridssystemet där Batman kan ta sig an ett stort antal skurkar där han så att säga flyter mellan de olika anfallarna, vilket resulterar i riktigt fräna slagsmål. Det enda man som spelar behöver hålla reda på är två knappar, den man slår med och den som man kontrar attacker med. Men när skurkarna får ta i skjutvapen så blir det mer komplicerat och Arkham Asylum blir då mer ett smyga-spel där det gäller att ta ut dessa vapenbärande skurkar en och en utan att själv bli upptäckt.

Som sagt, Batman: Arkham Asylum är det ultimata Batman-spelet och det bästa spel jag har spelat hittills i år. Det är riktigt roligt och timmarna försvinner i ett nafs när man väl sjunkit in i spelvärlden.
batman-arkham-asylum

Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Så bra att jag skjuter ut hjärnan #2: A-Z of Awesomeness

onsdag 26 augusti, kl 17:02 av 6 kommentarer

A_Z Poster 600px

Geni helt enkelt. Kan inte komma på något annat att säga. Kolla på: neillcameron.com

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

    Fatal error: Call to undefined function wp_recentcomments() in /storage/content/58/186058/shazam.se/public_html/wp-content/themes/billy/sidebar.php on line 38