Första bilden har nu släppts från den kommande Superman-filmen Man of Steel, och vi här på Shazam.se kan som förmodligen första sida i Sverige visa upp hur Henry Cavill kommer att se ut i full Superman-dräkt. Själv gillar jag dräkten men däremot känner jag mig fortfarande lite osäker angående Henry Cavill i rollen som Clark Kent/Superman, men det är nog mest för att jag inte har sett särskilt mycket av honom tidigare. Hur som helst så är det en rätt cool bild.
Enligt Comicbookresources.com så har Warner Bros. Pictures äntligen bestämt sig för en regissör till en ny Superman-film efter Bryan Singers Superman Returns (2006). Efter spekulationer om både Darren Aronofsky och Tony Scott så har valet fallit på Zack Snyder, mannen bakom filmer som 300 och inte minst Watchmen. Snyder är just nu aktuell med den animerade filmen Legend of the Guardians: The Owls of Ga’Hoole (svensk premiär 22 oktober).
Det blir alltså upp till Snyder att försöka återge David S. Goyers manus, som enligt ryktet ska ha General Zod som main villain. Batman-regissören Christopher Nolan, som det ett tag ryktades om skulle regissera filmen, kommer nu att vara en av producenterna.
Vilka som kommer atta vara med i filmen är än så länge inte klart, och det är inte heller vare sig filmens titel eller premiärdatum.
Äntligen har jag fått se den förlängda versionen av Zack Snyders Watchmen. Med sina extra 24 minuter gör det en redan rätt maffig film ännu maffigare. Eftersom det var några månader sedan jag såg filmen på bio och jag inte till hundra procent kommer ihåg alla filmens scener är det lite svårt att redogöra exakt för allt som är nytt i Director’s Cut. Extramaterialet består till stor del av en mängd förlängda scener, vissa mer och vissa mindre, samt ett antal längre helt nya scener. Allt som allt ger det en betydligt djupare bild av både karaktärer och av själva berättelsen. Mycket av extramaterial är dessutom små detaljer som läsare av serien kommer att uppskatta. Personligen tyckte jag att det fanns några scener i bioversionen som verkligen saknades. Några av dem finns glädjande med i Director’s Cut.
Något som är rätt vanligt med Director’s Cuts är att det nya materialet ofta känns lite inklippt i efterhand och att det inte riktigt följer filmens rytm. Så är inte fallet med Watchmen. Många av de förlängda scenerna känns helt naturliga och det märks att Snyder varit tvungen att klippa i dem bara för att få ner filmens längd i bioversionen — inte för att det inte passat in i den slutgiltiga klippningen. Filmen känns därför verkligen som regissörens ursprungliga vision av filmen och inte bara ett sätt att casha in på fans som vill betala för att får se en längre film.
En av de scener jag saknat mest är den är den gamle Nite Owl, Hollis Mason, misshandlas till döds av gänget Knot Tops, och den efterkommande barscenen på Happy Harry’s där Rorschach och den nye Nite Owl letar ledtrådar och där Nite Owl när han får reda på Hollis Masons död, får ett sammanbrott och misshandlar en helt oskyldig Knot Top som hämnd. En annan viktig scen är samtalet mellan The Comedian och Silk Spectre där det antyds att Edward Blake är Laurie Juspeczyk far. En otroligt stark scen i serien som faktiskt funkar ännu bättre i filmen. Sammantaget gör dessa två scener och alla mindre förlängda scener Watchmen Director’s Cut till en betydligt bättre film än bioversionen. Det är ett givet köp om du tyckte om filmen, och definitivt om du läst och tyckt om serien.
Materialet på bonusskivan är däremot inte mycket att bli upphetsad över. Dels en ”dokumentär”, «The Phenomenon: The Comic That Changed Comics», om serien och dess betydelse för genren. Den känns otroligt urvattnad och lider av problemet att Alan Moore, som vägrar att ha något med filmen att göra, inte medverkar. De 11 Video Journals som finns på skivan har tidigare visats på nätet och tillför inte heller de något nytt. Utgåvan i sin helhet känns, utöver det fina 3D-omslaget, rätt budget. Inget kommentarsspår till filmen, ingen DTS-version av ljudspåret och inte särskilt påkostade interaktiva menyer ger ett lite billigt intryck. Men jag antar att vi kommer att få allt det där i den kommande Ultimate Collector’s Edition.
Observera att detta är en recension av den amerikanska utgåvan av Watchmen Director’s Cut. En svensk utgåva av Director’s Cut finns i dagsläget inte att köpa.
När jag för första gången läste Alan Moore och Dave Gibbons klassiker Watchmen för första gången för så där två år sedan så gjorde den ett enormt intryck på mig. Det blev en av mina mest intensiva läsupplevelser någonsin och helt klart bland det bästa jag läst i serieväg över huvud taget. Så naturligtvis så var mina förväntningar på Zack Snyders mycket omdiskuterade filmatisering av Watchmen väldigt höga. Men även om filmen inte levde upp till alla mina högt ställda förväntningar så lämnade jag ändå biosalongen med en positiv känsla.
Zack Snyder uppvisar en förvånansvärd tillgivenhet till Moores original och det är smått fantastiskt hur pass nära filmen ligger serien på flera ställen. Men så klart finns det saker som man valt att utelämna eller förändra vilket jag har full förståelse för. Moores Watchmen var en väldig komplex och mångfacetterad historia. Hade man gjort en filmatisering bild-för-bild av serien så hade vi nog fått sluttid på bortåt sex timmar och större delen av biopubliken skulle förmodligen ha lämnat salongen redan innan slutet. Men trots att Snyders film av nödvändighet fått korta ner och förändra vissa saker från originalet så får filmen ändå med sig det viktigaste från serien och Snyder får faktiskt det hela att funka riktigt bra.
Jag har väl ingen egentlig speciell relation till Watchmen, iallafall inte mer än jag har till andra serier. Jag läste ett par nummer som jag fick av mina föräldrar när serien först gavs ut i Sverige, vilket alltså bör ha varit 1987. Som nioåring kan vi väl konstatera att jag inte riktigt var redo att ta till mig Alan Moores rätt så samhällskritiska superhjältedekonstruering. 
Jag minns att jag gillade numret som fokuserade på Dr Manhattans ursprung och roll i serien, och Rorschachs mask var ju rätt frän, men utöver det så var jag nog måttligt intresserad. På grund av detta dröjde det ytterligare 20 år innan jag för första gången tog mig igenom alla tolv nummer av Watchmen.
Utan att snöa in alltför mycket på detaljer, för det går det ju verkligen att göra när det kommer till den här serien, så kan vi väl nöja oss med att kalla Watchmen för en väldigt snygg, spännande och välkomponerad historia med betydligt mer djup och utrymme för tolkningar än vad de flesta andra serier ens varit i närheten av. Grafisk novell, modern klassiker etc, gillar du att läsa bra saker så ska du kort och gott läsa Watchmen, och allt det här har du ju läst eller hört förut. Det du inte läst eller hört förut är mitt utlåtande av Zack Snyders filmatisering. Det kommer här.
Det är bara att lyfta på hatten och erkänna. Zack Snyder — du gjorde det! När alla bitarna föll på plats och jag såg filmen i sin helhet så kan jag inte säga annat är att jag är imponerad. Det kan inte bli annat än en solid och stark fyra till en av de bästa seriefilmerna som någonsin gjorts. Men den har så klart även sina brister. Därför tänkte jag ta ett annorlunda grepp i min recension dela ut hela fem stycken betyg i stället för bara ett. Från absolut toppbetyg till djupaste botten. Dessutom har Johan och Jonas redan skrivit grymma recensioner.
