Recensioner
Thunderbolts var något av en vrålande succé med slutsålda nummer och hela köret när serien lanserads för lite drygt tio år sedan. Grundidén var rätt simpel, men bra: ta ett gäng superskurkar, Masters of Evil för att vara exakt (ärligt talat, vad är det för namn egentligen?), och låt dem anamma nya identiteter som superhjältar. Kan dock hålla med Junkultur att den här samlingen av de första numren aldrig blir särskilt spännande. Konceptet är bra, men berättandet och tecknarstilen känns rätt trist och daterat. För de 49,50 jag betalade för samlingen så säger vi väl att det ändå var rätt ok läsning, men ska du läsa någonting med Thunderbolts så är det utan tvekan Warren Ellis fantastiska nystart av serien som gäller. Faith in Monsters och Caged Angels är som jag nämnt tidigare något av det bästa man kan lägga sin surt förvärvade slantar på. I serieväg.
Författare: Kurt Busiek
Illustratör: Mark Bagley
Förlag: Marvel
Betyg: 2/5
Recensioner
Det var nu ett bra tag sedan jag läste den tredje och avslutande delen av Marvels kosmiska Annihilation-saga, men av någon anledning så blev det aldrig av att jag orkade skriva något om den. Skumt egentligen, då den här finalen är smått fantastisk. Keith Giffen lyckas knyta ihop Nova, Drax, Super-Skrull, Ronan, Quasar, Thanos, Terrax, Starlord, Silver Surfer, Galactus, Firelord och en hel massa andra mer eller mindre mäktiga rymdkaraktärer i en spektakulär final på Annihilus massförstörelseturné genom galaxen. Mäktigt är bara förnamnet, speciellt när Galactus får ett raseriutbrott. Det finns betydligt bättre personer att reta upp än de som på daglig basis äter planeter.
Volym 3 av Annihilation samlar Annihilation #1-6, Annihilation: Heralds of Galactus #1-2 och Annihilation: Nova Corps Files, och om du har något som helst intresse för storskalig action och nästan löjligt självuppoffrande hjälteinsatser så är det svårt att hitta något bättre än volym 3 av Annihilation.
Manus: Keith Giffen
Illustration: Giuseppe Camuncoli, Stuart Moore, Scott Kolins, Mike McKone, Andrea Di Vito
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Recensioner
Fables är en serie som hängt med ett rätt bra tag nu utan att jag gett den alltför mycket uppmärksamhet. Tills viss del antagligen på grund av att jag i princip varje gång jag läst något från Vertigo tyckt att det varit fult tecknat och faktiskt rätt trist. Hur som helst, fick möjlighet att låna några av de första volymerna av en på jobbet, och döm om min milda förvåning att det inte var vare sig fult eller trist. Fint och fyndigt är ord som passar bättre här. Vi kör väl en snabb summering av konceptet och handlingen i volym 1:
Fortsätt läsa Fables vol. 1
Recensioner
Det finns en hel massa anledningar till varför volym 2 av Thunderbolts, Caged Angels, är bland det bästa jag har läst (i serieväg), såväl nyligen som i det stora hela. För det första så är Warren Ellis fortfarande lite av ett geni när det kommer vriden (brist på) gruppdynamik och moraliskt tveksamma karaktärer. Att superhjältar (om vi nu kan klassa dem som det) ofta som Aftonbladets Markus Larsson hävdar skulle vara endimensionella är väldigt långt ifrån sanningen när det kommer till Ellis version av Thunderbolts. För det andra så är det ren njutning att få se både Venom och Norman Osborn drabbas av inducerat psykbryt för att återigen axla sina forna roller som fullständigt bindgalna massmördare utan några som helst skrupler. Inte för att komma med alltför mycket spoilers, men sidorna där Osborn i rollen som Spidermans (forne?) nemesis Green Goblin totalt kör över baron Andreas von Strucker a.k.a. Swordsman lägger lite ribban för storyn i övrigt. Kolla själv här bredvid/under. Bra va!?
Författare: Warren Ellis
Illustratör: Mike Deodato Jr.
Förlag: Marvel
Betyg: 5/5
Recensioner
Garth Ennis zombiesåpa på Avatar Press kan vid första anblicken kännas som en kopia på den otroligt framgångsrika serien Walking Dead. Båda handlar om ett gäng överlevande som försöker hanka sig fram efter en zombiekatastrof. Men där upphör likheterna. Crossed är en blandning av sex, våld och politisk satir som får Walking Dead att kännas som en trevlig familjekomedi på TV4.
‘The Crossed’ är benämningen på berättelsens zombies och kommer från det korslikande märke de har i ansiktet. Nu handlar det egentligen inte om zombies i den traditionella bemärkelsen. Snarare någon form av fullt medvetande men besatta människor. Med ett enda fokus — att våldta, mörda och trakassera de osmittade. De påminner egentligen mer om Richard Mathesons vampyrer från I Am Legend (boken, inte filmen) än George A. Romeros‘ hasande vandöda från Dead-trilogin.
Ennis går ofta över gränsen när han får total kreativ frihet — men lyckas på något sätt att alltid hålla det på en nivå som känns smart. Så också denna gång. Det är dock för tidigt att efter bara ett nummer säga om Crossed är bra eller dålig. Trots sin kärlek till att försöka uppröra med sex och våld brukar Ennis alltid ha en bra historia att berätta. Och det känns som att det finns något som ligger där under ytan och väntar på att få komma upp. Jag kommer ge Crossed några nummer och se hur den utvecklas. Den har alla förutsättningar att bli fantastisk. Finns det något som man kan klaga på är det väl egentligen bara Jacen Burrows illustrationer. De håller inte riktigt den professionella klass man hade önskat. Något som tyvärr känns genomgående när det Avatar Press. De har lyckats locka till många begåvade författare, varav Warren Ellis såklart är den mest kände. Tyvärr verkar de ha det svårare att knyta till sig riktigt duktiga tecknare.
Om du gillar Ennis mer extrema grejer så kommer du antagligen gilla även den här serien. Om du är känslig av dig och har en förkärlek för allt som är politiskt korrekt så kommer du antagligen avsky den.
Manus: Garth Ennis
Illustration och tusch: Jacen Burrows
Färg: Juanmar
Förlag: Avatar Press
Betyg: 3+/5
Recensioner
Det är hög tid att jag Ã¥terstiftade bekantskapen med Daredevil. Förutom det avskyvärda spektaklet till lÃ¥ngfilm sÃ¥ var det säkert 15 Ã¥r sedan jag spenderade nÃ¥gon tid med Hell’s Kitchens blinda beskyddare (bÃ¥de i rollen som röd trikÃ¥kille och blind advokat), vilket innebär att jag har väldigt dÃ¥lig koll pÃ¥ vad som hänt med Daredevil pÃ¥ senare Ã¥r. UtifrÃ¥n den premissen stormade jag helt sonika in i min lokala seriebutik och roffade Ã¥t mig precis inkomna trade paperbacken Cruel and Unusual som samlar nummer 106-110, skrivna av Ed Brubaker och Greg Rucka. Eller ja, det blev inte sÃ¥ mycket stormande och roffande egentligen, i och med att jag hade (och fortfarande har) feber med tillhörande förkylning, sÃ¥ det gick rätt lugnt till.
Fortsätt läsa Daredevil, Cruel and Unusual
Recensioner
För cirka en mÃ¥nad sedan skrev jag att jag skulle skriva nÃ¥gon sorts recension innehÃ¥llandes en man med skägg och ett mainstream superhjälteteam, sÃ¥ det har väl blivit hög tid att fÃ¥ det ur världen. I och med att Alan Moore (vÃ¥r man med skägg) hamnat lite i strÃ¥lkastarljuset pÃ¥ senare tid, främst pÃ¥ grund av att han sagt att han inte tänker se Zack Snyders filmatisering av Moores Watchmen, och i och med att jag faktiskt gillade WildC.A.T.s för 15 Ã¥r sedan, sÃ¥ föll det sig sÃ¥ att jag nÃ¥gon gÃ¥ng strax innan sommaren inhandlade samlingsvolymen Alan Moore’s Complete WildC.A.T.S. Samlandes nummer 21-34 + 50 av Jim Lees Image-serie WildC.A.T.s sÃ¥ är det här en tung samling, bÃ¥de vikt- och innehÃ¥llsmässigt, dÃ¥ den innehÃ¥ller 381 sidor som handlingsmässigt bygger vidare pÃ¥ det som skett i tidigare nummer.
Fortsätt läsa Alan Moore’s Complete WildC.A.T.S
