(Först, som ni kommer märka har det här inlägget dragit ut lite på tiden. Jag startade med det i början på året, men jag är lite seg så fick det inte klart förrän nu. Men men, en kan börja med serier när som helst.)
Nytt år, nya möjligheter. En tid när en fortfarande kan lura sig att allt det en drömmer om kommer göras. Potentialen finns än så länge där. Det innebär till exempel att en kan dra igång ett nytt projekt eller upptäcka något tidigare outforskat. Som att börja läsa serier.
När jag började aktivt utforska seriemediet för cirka tio år sen var det för att jag till slut förstod att det fanns mer än satirserier i Sverige och inte bara trikåer och ungdomsinriktat internationellt. När jag försöker pitcha serieläsande för någon använder jag nästan alltid det faktum att många redan konsumera serialiserad underhållning i form av TV-serier. Mitt egna serieintresse tog fart via Vertigo Comics publikationer som har mycket gemensamt med till exempel TV-bolaget HBO (som är hem för bland annat Game Of Thrones, The Wire och Deadwood) vad gäller synsätt på innehåll och berättande. Båda jobbar med att under en begränsad tid skapa helt fristående historier, kompletta med början och slut. Detta är ju också en av anledningarna att serier är väldigt passande att översätta till TV (även om det givetvis även finns en del serier vars konst och berättarteknik gör dem svåra eller olämpliga att byta medie på). Vi har i dag en närmast abnorm mängd program som har sin förlaga i serievärlden. Därmed också en stor skara ofrälsta på den sekventiella konsten som kan dras in via sin favorit-TV-serie.
Detta inlägg är för er sedan tidigare oinvigda i seriernas magiska värld eller som vill se en annan sida av den. Kort och gott, här kommer tips för er som vill bekanta er med serier men inte vet vart ni ska börja (även gamla rävar i gamet kan säkert hitta något matnyttigt). Jag försöker hålla det till avslutade serier som jag har läst och som är skapligt ”new-reader-friendly”. Länkar till mest prisvärda utgåvan från Adlibris och Bokus tar jag med (de båda är billigast att köpa från men kolla gärna in renodlade serieaffärer som till exempel Comics Heaven i Stockholm och andra som ni kan hitta här eller kolla in närmsta bibliotek alternativ Serieteket i Stockholm) samt svensk översättning eller bästa lyxbok om det finns någon.
It´s Russia. Brett Lewis och John Paul Leons The Winter Men tog sin tid att bli klar. Serien påbörjades 2005 men sista delen blev inte klar förrän 2009 då serien också samlades i en trade. Winter Men utspelar sig efter murens fall i det nya Ryssland och börjar med lite sovjetpropaganda om The Hammer of the Revolution, en sovjetisk superhjälte och fortsätter med ett mord och en kidnappning av en liten tjej. Sedan får man stifta bekantskap med Kris Kalenov, tidigare en del av Winter Men, en specialstyrka i Röda armen, som efter en katastrofal insats i Tjetjenien numera är alkad polis i ett korrupt Moskva där olika strukturer slåss mot varandra om pengar och makt. Kalenov utses av borgmästaren att leda sökandet efter flickan och det som verkade vara en simpel kidnappning visar sig vara något betydligt större och utvecklingen blir allt våldsammare och Kalenov tar hjälp av sina gamla kollegor, andra Winter Men för att ta reda på vem som låg bakom kidnappningen av flickan och det våld som drabbat Moskva.
Det finns så många sätt att vrida, vända, dekonstruera och rekonstruera superhjältegenren idag att man ibland nästan längtar efter lite gammaldags punchups där Justice League delar upp sig i fyra team för att möta hotet från fyra Amazo-robotar eller så. Men även om du blivit lite trött på hela ”superhjältar-with-a-twist”-genren (för det är nästan en genre i sig) så rekommenderar jag att du kollar in Brian K Vaughn och Tony Harris Ex Machina, för den är ett av de första och bästa exemplen på sagda genre. Här är konceptet: Mitchell Hundred är civilingenjör som arbetar för staden New York. Under en inspektionstur vid Brooklynbrons fästen exploderar en konstig artefakt i ansiktet på Mitchell och han får kraften att tala med och kontrollera maskiner. Den använder han för att bli New Yorks förste (och faktiskt världens ende) superhjälte, under namnet The Great Machine. Han assisteras av sina kompisar, snuten Bradbury och teknikern Kremlin. Superhjältandet går det lite si och så med (till skillnad från andra seriehjältar misslyckas The Great Machine minst lika ofta som han lyckas) och till slut bestämmer sig Mitchell för att demaskera sig själv, lägga jetpacket på hyllan och istället kandidera i New Yorks borgmästarval. Han vinner med bred marginal och det är där vi är när serien börjar: hundra dagar in på hans första mandatperiod som New Yorks borgmästare.
I likhet med 100 Bullets är Planetary också en modern seriemilstolpe. Warren Ellis lekfulla genreblandning bygger i stor utsträckning på ett refererande och nytolkande av populärkulturella traditioner som inte står Alan Moores efter. Serien har 
För cirka en månad sedan skrev jag att jag skulle skriva någon sorts recension innehållandes en man med skägg och ett mainstream superhjälteteam, så det har väl blivit hög tid att få det ur världen. I och med att Alan Moore (vår man med skägg) hamnat lite i strålkastarljuset på senare tid, främst på grund av att han sagt att han inte tänker se Zack Snyders filmatisering av Moores Watchmen, och i och med att jag faktiskt gillade WildC.A.T.s för 15 år sedan, så föll det sig så att jag någon gång strax innan sommaren inhandlade samlingsvolymen Alan Moore’s Complete WildC.A.T.S. Samlandes nummer 21-34 + 50 av Jim Lees Image-serie WildC.A.T.s så är det här en tung samling, både vikt- och innehållsmässigt, då den innehåller 381 sidor som handlingsmässigt bygger vidare på det som skett i tidigare nummer.
