Arkiv för kategorin ‘Krönikor och åsikter’

Krönikor och åsikter

Min dag på SIS 2018

söndag 6 maj, kl 11:01 av 1 kommentar

Årets upplaga av Stockholms Internationella Seriefestival är den tjugonde sedan starten 1999 och precis som vid de tidigare tillfällen jag besökt evenemanget så slås man av hur mycket förlag det finns som ger ut serier i Sverige (och då saknades ändå några stycken), den höga kvalitén med flera scener, intervjuer, internationella gäster, filmvisning och så, naturligtvis, möjligheten att träffa flera av mina svenska favoritserieskapare personligen.

Fortsätt läsa Min dag på SIS 2018

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Anders årskrönika 2017

söndag 7 januari, kl 19:46 av 2 kommentarer

Kan bara instämma i vad Shazamkollegan Andreas skrev tidigare i veckan om det år som vi nyligen lämnat bakom oss. Det var ovanligt rikt med ett så förbluffande utbud av fantastiskt serieberättande över hela linjen. Från starka bidrag i superhjälte- och pulpgenrerna till mäktiga debuter, surrealism och självbiografi. Oavsett vad som är din föredragna serielikör så kunde du garanterat hitta något starkt att berusas av under 2017. På ett mer personligt, om än serierelaterat, plan bjöd året på såväl bottenkänningar åt Marianergravenhållet som händelser vilka förde mig till nya höjder. Om vi strävar efter att ur mörkret stiga emot ljuset så har det faktum att jag sedan februari 2017 inte längre arbetar på Serieteket kastat en lång skugga över allt annat. Processen som ledde fram till att jag blev utrangerad i samband med en omorganisation var långdragen. I egentlig mening gav jag nog inte upp hoppet förrän någonstans i december 2016 (beskedet kom långt tidigare). Kunde helt enkelt inte tro att cheferna menade allvar med beslutet att kapa min anställning med hänvisning till en titel det torde vara uppenbart för de flesta bara knapphändigt beskrev vad jag faktiskt kontinuerligt uträttat som en del av institutionen sedan 2001. Men till skillnad från besluten runt ett par andra varslade kollegor gick det som rörde min tjänst inte att ändra på. Trots mina fackliga företrädares idoga arbete. Så sinnesstämningen runt årsskiftet 2016/17 var sådan att det inte gick att samla tankarna till en krönika.

 

Magnifikt omslag av Duncan Fegredo till B.P.R.D.: The Devil You Know #3. Häri publicerades min festivalrapport från Necronomicon Providence.

Fortsätt läsa Anders årskrönika 2017

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Andreas årskrönika 2017

söndag 31 december, kl 19:14 av 2 kommentarer

Ytterligare ett härligt serieår är snart till ända och 2017 års höjdpunkt för min egen del var intervjun med Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson inför releasen av deras efterlängtade seriealbum Vei – bok 1. Detta var min första intervju men definitivt inte min sista med svenska serieskapare och hela processen var oerhört inspirerande för min egen del och gav mersmak. Tack så mycket Sara och Kalle för att ni ställde upp och jag ser verkligen fram emot det avslutande albumet med Vei som beräknas komma ut hösten 2018.

Vad gäller Shazam.se i övrigt så har jag djupdykt i författaren Donny Cates utmärkta verkkatalog och efter mitt besök på Stockholms Internationella Seriefestival beslutade jag mig också för att läsa och recensera alla serier som nominerats till årets Urhunden vilket ytterligare befäste vilket underbart serieland Sverige är. Festivalen är oerhört inspirerande och berikande och jag ser verkligen fram emot nästa festival som går av stapeln på Kulturhuset i Stockholm 5-6 maj 2018.

Fortsätt läsa Andreas årskrönika 2017

Skriv en kommentar
Allmänt /Krönikor och åsikter /Nyheter och tips

Heroes Comic Con Stockholm

lördag 16 september, kl 17:13 av 0 kommentarer

Freddie beundrar House of Heroes tidningsutbud. Dyrgripar i ordets alla bemärkelser.

Igår avlade jag i sällskap av Hög av serier-kollegan Freddie Kaplan en snabbvisit på Heroes Comic Con Stockholm. Kalla mig gärna seriestofil men det är alltid med lätt blandade känslor jag tar mig iväg på de här multimediaevenemangen. Men som tålig strykpojk går jag ändå dit i hopp om att de ska ha skärpt till sig och börjat göra skäl för att överhuvudtaget ha med serier i mässans namn.

Förväntningarna var således inte skyhöga. Vilket kanske bidrog till att de inte heller kom på skam. Kodnamnet för besöket blev snabbt ”Desperately Seeking Comics”. För trots vissa steg i rätt riktning, främst tack vare en del nya utställare, så är serieinnehållet inte särskilt framträdande. Visst mjuknar även mitt hjärta när det ges tillfälle att bläddra lösnummer på ny mark, men känslan av att serierna och de få gästande skaparna hamnat på undantag även denna gång var svår att skaka av sig. Man fick hasta förbi bra många Funko Pop (hur i alla glödheta kunde Jon Blundfigurer bli det senare 2010-talets största samlarsuccé förresten?), tröj- och kuddförsäljare innan man längst bort till vänster sprang på sin första serienasare. Den trevlige tysken hamnade högt upp i min säljarpanteon efter att jag fått köpa den rätt sällsynta Jack Kirby Omnibus Volume 1 till omslagspris. Ett påslag av femtio eller till och med hundra procent är inte ovanligt då den gick ur tryck för ett par år sedan. Fortsätt läsa Heroes Comic Con Stockholm

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Min dag på SIS 2017

måndag 22 maj, kl 23:29 av 0 kommentarer

Peter Ämtings fanart till festivalen

Trots att jag bloggat om serier i fem år är jag relativt grön när det gäller seriefestivaler men besöket på Comic Con Gamex 2014 gav blodad tand och efter att ha besökt Stockholms internationella seriefestival för första gången 2016 insåg jag att jag hade hittat mitt rätta element.

Eftersom tågresan var lång och besöket var kort och intensivt hade jag förberett mig noga genom att plugga programschemat och festivalkartan från Serietekets hemsida men likt förbaskat lyckades jag gå vilse eftersom jag inte fattat att hela Sergels torg och delar av kulturhuset var under ombyggnad men till slut lyckades jag ändå hitta första anhalten på Plattan-nivån.

Fortsätt läsa Min dag på SIS 2017

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Andreas årskrönika 2016

lördag 31 december, kl 22:03 av 0 kommentarer

sis2016_banner_400x500px-kopia-973x979Så var det dags att summera ytterligare ett rikt serieår som för min egen del kulminerade redan i maj 2016 med mitt första besök på Stockholms Internationella Seriefestival. En otroligt givande och inspirerande tillställning som definitivt gav mersmak och jag fick också chansen att träffa och snacka med två av mina svenska favoritserieskapare: Dennis Gustafsson (Viktor Kasparsson) och Kim W. Andersson (Love Hurts, Alena och Astrid). Just Kims verk kom att prägla mitt svenska serieår och jag är fortfarande grymt imponerad av vår nya rymdhjälte Astrid som gjorde sin debut både på svenska (Apart förlag) och på engelska (Dark Horse Comics) det här året.

Fortsätt läsa Andreas årskrönika 2016

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

CSSC och TCAF 2016

måndag 6 juni, kl 23:50 av 1 kommentar
Första mötet. Tom Devil (Drawn & Quarterly) i bakgrunden.

Första mötet. V – H: Undertecknad, Seth och Tania. Tom Devlin (Drawn & Quarterly) i bakgrunden. Foto: Ola Hellsten.

Det har hunnit gå lite mer än två veckor sedan jag återvände från det vackra landet Kanada. Med andra ord hög tid för en reseberättelse. Noga räknat så började planerna smidas för två år sedan. Då hade jag den stor glädjen att stifta bekantskap med den kanadensiske serieskaparen Seth och hans fru Tania när de gästade Stockholms internationella seriefestival. Vi kom strålande överens från första stund när vi började diskutera skräckfilmspresentatörer under en lunch på Kanadas ambassad i Stockholm. Samtalet fortsatte sedan under festivalhelgen, främst under ett par timmar på Cadierbaren i Grand Hotel då även Rikard var med. En afton så minnesvärd att den figurerar prominent i våra årskrönikor från 2014. Du kan läsa dem här och här. Höll sporadiskt kontakt med paret under året som följde och förbannade avståndet mellan våra hemländer. Att flyga dit går förstås rätt fort men även om jobb på Serieteket är oerhört givande på många sätt så drar jag inte in storkovan precis. Resor över Atlanten göres inte i en handvändning med rådande ekonomi. Nåväl, då nyheter om Helsingfors seriefestival 28 – 30 augusti 2015 började offentliggöras såg jag Seths namn i gästlistan och bestämde mig med ens för att åka dit. Sena kvällar och mer trevligt umgänge följde och det blev ännu tydligare att jag måste göra allvar av mina kanadensiska planer.

I början av augusti förra året hade jag svettats mycket under skrivandet av mina bidrag till boken The Mignolaverse: Critical Essays on Hellboy and the Comics Art of Mike Mignola. Tack till Håkan Storsäter som upplyste om projektet! Det slumpade sig så att denna möda kom att betala sig på mer än ett vis. Vännen och kollegan Paul Gravett gjorde mig varse om att The Canadian Society for the Study of Comics (CSSC) under senhösten 2015 skickat ut en öppen förfrågan om bidrag till en konferens de planerade för maj i år. ”A Trail of Blood and Bullets: How the Pulp Legacy Lives on in the Character Lobster Johnson”, den ena av mina två essäer, skickades in. Månaderna gick och jag hade nästan gett upp hoppet då svaret att texten blivit antagen damp ned i brevlådan. Nu var det på riktigt. Canada or bust! Då Seth fick höra om mina långt skridna planer på att dyka upp i hemtrakterna kontaktade han Christopher Butcher, festivalgeneralen bakom Toronto Comic Arts Festival (TCAF), och föreslog ett samarbete mellan våra evenemang.  Jag kom alltså att åka till Kanada med ett tredelat uppdrag: träffa mina vänner, hålla föredrag på konferensen arrangerad av CSSC samt representera Stockholms internationella seriefestival och Serieteket på TCAF.

Efter denna sedvanligt voluminösa inledning är det så äntligen dags att redogöra för vad som hände när jag lagom utmattad efter att ha arrangerat SIS16 dagarna innan landade i Toronto onsdagen den 11 maj.

Fortsätt läsa CSSC och TCAF 2016

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Min dag på S.I.S. 2016

söndag 8 maj, kl 19:57 av 0 kommentarer

13151545_10153646321796173_2981993009131596128_n

Efter att ha peppat mig själv i flera dagar, och till och med drömt att jag missat tåget, kom jag så äntligen i väg till Stockholms Internationella Seriefestival för första gången. Den enda smolken i glädjebägaren var att jag glömde att ta med förstanumren till Descender och All-New Hawkeye, som jag hade tänkt få signerade av Jeff Lemire själv, men jag bestämde mig raskt för att inte gråta över spilld mjölk och verkligen njuta av festivalen.

Det var inte särskilt svårt med tanke på vilken storartad tillställning denna festival är. Flera våningar av Stockholms kulturhus fyllda med svensk seriekonst av bästa märke och entusiastiska serieälskare vart man än vände sig. Föredrag, prisutdelningar, podcasts live, intervjuer och mycket mer och allt utan krimskrams och fullt fokus på själva serierna. Det är verkligen imponerade att se ett Seriesverige som strålar av stort självförtroende och vitalitet och hela festivalen utstrålade en glädje som det gick att ta på.

Fortsätt läsa Min dag på S.I.S. 2016

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Anders årskrönika 2015

söndag 17 januari, kl 15:21 av 0 kommentarer

Je_suis_Charlie.svgKänns svårt att närma sig 2015 utan att minnas det osedvanligt brutala sätt varpå året inleddes. 7/1 attackerade två terrorister med koppling till Al-Qaeda satirtidskriften Charlie Hebdo och sköt ihjäl Frédéric Boisseau, Franck Brinsolaro, Cabu, Elsa Cayat, Charb, Philippe Honoré, Bernard Maris, Ahmed Merabet, Mustapha Ourrad, Michel Renaud, Tignous och Georges Wolinski. Merparten av offren tillhörde tidningens redaktion. De var som vi nu vet långt ifrån de sista som utsattes för religiöst färgad terrorism i Paris för att inte säga världen i stort förra året. Morden i sig var givetvis illa nog men de blev ännu svårare att ta in då reaktionerna i många fall var minst sagt märkliga. Kan ha att göra med mitt perspektiv men det tycktes som att särskilt Sveriges seriescen hade väldigt svårt att hantera denna händelse. Vid sidan av de enorma sympatiyttringar som strömmade in från hela världen kändes det barockt att den svenska diskussionen i stort kom att kretsa kring risken för ökad rasism till följd av dåden och huruvida det vore rätt eller fel att publicera de Muhammedkarikatyrer som placerade Charlie Hebdo på jihadisternas dödslistor för ett par år sedan. Människor mördas för att de är serietecknare och vissa kan likväl inte försitta ett tillfälle att torgföra de gamla vanliga åsikterna som nästan alltid dominerar det offentliga samtalet i Sverige: kampen mot främlingsfientlighet och högerextremism. Lovvärda mål helt klart men ska man tro vissa debattörer så kan allt ont i världen härledas till dessa företeelser oavsett vad diskussionen gällde från början. Något vi såg flera gånger under året då såväl efterspel till terrorattacker som debatten om stök på bibliotek, klimatmötet i Paris eller sexuella övergrepp i Köln kom att vridas i den riktningen.

Joan Sfars fina uppmaning spreds på nätet efter attackerna i Paris 13/11 2015.

Joan Sfars fina uppmaning spreds på nätet efter attackerna i Paris 13/11 2015.

Likartade impulser verkar ligga bakom den allmänna flatheten inför det faktum att Lars Vilks sedan ett par år tillbaka lever under konstant livvaktsbevakning på grund av den där famösa teckningen av Muhammed som rondellhund. Som bekant höll även han på att bli ett av terrorismens offer under attacken mot kulturhuset Krudttønden i Köpenhamn 14 februari. Då Vilks valt att inte förklara vare sig sin konst eller varför han ställer upp på att prata om den även i mer kontroversiella sammanhang, har den allmänna domen varit hård. Oavsett om konst (i vid bemärkelse) går emot den goda smaken eller vilt häcklar vad andra anser vara heligt så borde det vara självklart att man inte blir dödsdömd, fängslad, torterad eller mördad på grund av den. 2016 hoppas jag att den insikten når fler platser på jorden. Fortsätt läsa Anders årskrönika 2015

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Rikards årskrönika 2015- den med väldigt lite serier

lördag 16 januari, kl 22:35 av 1 kommentar

Ja, vad ska jag skriva. Jag trodde att mitt serieintresse var på väg uppåt. Jag trodde jag skulle läsa mer serier och framförallt recensera fler serier 2015. Ack vad jag bedrog mig. Det är svårt att sätta fingret på varför men en viss mättnad infann sig och samtidigt tog andra intressen över. Det började med något så banalt som ett besök på möbelvaruhuset Svenssons i Malmö då ett inredningsintresse vaknade. Så mycket fantastiska möbler det finns. Visst har jag varit delaktig när vi renoverat radhuset de senaste åren och jag gillade femtiotal sedan tidigare, enda rummet i källaren är fyllt med teakmöbler. Inredningsintresset utvecklade sig snabbt till något maniskt som dominerade. Just ordet mani är något jag förknippar med 2015. Det var först då jag insåg att jag kan bli manisk. Innan tyckte jag att jag mest snöade in på saker men nu har jag insett att jag kan bli rätt manisk. Alltid i kombination med stress och i våras var jag för första gången på väg mot den berömda väggen men jag lyckades bromsa i tid. Designmöbler är f ö väldigt dyrt. Under sommaren övergick intresset alltmer till retromöbler och loppisar. Men inte blev jag mindre manisk för det. Sista vändan är ett maniskt letande efter gamla blomkrukor nu när jag inte längre tar död på alla växter som kommer över tröskeln. Men nu känner jag iaf mig själv lite bättre. Alltid nåt.

Fortsätt läsa Rikards årskrönika 2015- den med väldigt lite serier

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...