Arkiv för kategorin ‘Krönikor och åsikter’

Allmänt /Krönikor och åsikter /Nyheter och tips

Heroes Comic Con Stockholm

lördag 16 september, kl 17:13 av 0 kommentarer

Freddie beundrar House of Heroes tidningsutbud. Dyrgripar i ordets alla bemärkelser.

Igår avlade jag i sällskap av Hög av serier-kollegan Freddie Kaplan en snabbvisit på Heroes Comic Con Stockholm. Kalla mig gärna seriestofil men det är alltid med lätt blandade känslor jag tar mig iväg på de här multimediaevenemangen. Men som tålig strykpojk går jag ändå dit i hopp om att de ska ha skärpt till sig och börjat göra skäl för att överhuvudtaget ha med serier i mässans namn.

Förväntningarna var således inte skyhöga. Vilket kanske bidrog till att de inte heller kom på skam. Kodnamnet för besöket blev snabbt ”Desperately Seeking Comics”. För trots vissa steg i rätt riktning, främst tack vare en del nya utställare, så är serieinnehållet inte särskilt framträdande. Visst mjuknar även mitt hjärta när det ges tillfälle att bläddra lösnummer på ny mark, men känslan av att serierna och de få gästande skaparna hamnat på undantag även denna gång var svår att skaka av sig. Man fick hasta förbi bra många Funko Pop (hur i alla glödheta kunde Jon Blundfigurer bli det senare 2010-talets största samlarsuccé förresten?), tröj- och kuddförsäljare innan man längst bort till vänster sprang på sin första serienasare. Den trevlige tysken hamnade högt upp i min säljarpanteon efter att jag fått köpa den rätt sällsynta Jack Kirby Omnibus Volume 1 till omslagspris. Ett påslag av femtio eller till och med hundra procent är inte ovanligt då den gick ur tryck för ett par år sedan. Fortsätt läsa Heroes Comic Con Stockholm

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Min dag på SIS 2017

måndag 22 maj, kl 23:29 av 0 kommentarer

Peter Ämtings fanart till festivalen

Trots att jag bloggat om serier i fem år är jag relativt grön när det gäller seriefestivaler men besöket på Comic Con Gamex 2014 gav blodad tand och efter att ha besökt Stockholms internationella seriefestival för första gången 2016 insåg jag att jag hade hittat mitt rätta element.

Eftersom tågresan var lång och besöket var kort och intensivt hade jag förberett mig noga genom att plugga programschemat och festivalkartan från Serietekets hemsida men likt förbaskat lyckades jag gå vilse eftersom jag inte fattat att hela Sergels torg och delar av kulturhuset var under ombyggnad men till slut lyckades jag ändå hitta första anhalten på Plattan-nivån.

Fortsätt läsa Min dag på SIS 2017

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Andreas årskrönika 2016

lördag 31 december, kl 22:03 av 0 kommentarer

sis2016_banner_400x500px-kopia-973x979Så var det dags att summera ytterligare ett rikt serieår som för min egen del kulminerade redan i maj 2016 med mitt första besök på Stockholms Internationella Seriefestival. En otroligt givande och inspirerande tillställning som definitivt gav mersmak och jag fick också chansen att träffa och snacka med två av mina svenska favoritserieskapare: Dennis Gustafsson (Viktor Kasparsson) och Kim W. Andersson (Love Hurts, Alena och Astrid). Just Kims verk kom att prägla mitt svenska serieår och jag är fortfarande grymt imponerad av vår nya rymdhjälte Astrid som gjorde sin debut både på svenska (Apart förlag) och på engelska (Dark Horse Comics) det här året.

Fortsätt läsa Andreas årskrönika 2016

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

CSSC och TCAF 2016

måndag 6 juni, kl 23:50 av 1 kommentar
Första mötet. Tom Devil (Drawn & Quarterly) i bakgrunden.

Första mötet. V – H: Undertecknad, Seth och Tania. Tom Devlin (Drawn & Quarterly) i bakgrunden. Foto: Ola Hellsten.

Det har hunnit gå lite mer än två veckor sedan jag återvände från det vackra landet Kanada. Med andra ord hög tid för en reseberättelse. Noga räknat så började planerna smidas för två år sedan. Då hade jag den stor glädjen att stifta bekantskap med den kanadensiske serieskaparen Seth och hans fru Tania när de gästade Stockholms internationella seriefestival. Vi kom strålande överens från första stund när vi började diskutera skräckfilmspresentatörer under en lunch på Kanadas ambassad i Stockholm. Samtalet fortsatte sedan under festivalhelgen, främst under ett par timmar på Cadierbaren i Grand Hotel då även Rikard var med. En afton så minnesvärd att den figurerar prominent i våra årskrönikor från 2014. Du kan läsa dem här och här. Höll sporadiskt kontakt med paret under året som följde och förbannade avståndet mellan våra hemländer. Att flyga dit går förstås rätt fort men även om jobb på Serieteket är oerhört givande på många sätt så drar jag inte in storkovan precis. Resor över Atlanten göres inte i en handvändning med rådande ekonomi. Nåväl, då nyheter om Helsingfors seriefestival 28 – 30 augusti 2015 började offentliggöras såg jag Seths namn i gästlistan och bestämde mig med ens för att åka dit. Sena kvällar och mer trevligt umgänge följde och det blev ännu tydligare att jag måste göra allvar av mina kanadensiska planer.

I början av augusti förra året hade jag svettats mycket under skrivandet av mina bidrag till boken The Mignolaverse: Critical Essays on Hellboy and the Comics Art of Mike Mignola. Tack till Håkan Storsäter som upplyste om projektet! Det slumpade sig så att denna möda kom att betala sig på mer än ett vis. Vännen och kollegan Paul Gravett gjorde mig varse om att The Canadian Society for the Study of Comics (CSSC) under senhösten 2015 skickat ut en öppen förfrågan om bidrag till en konferens de planerade för maj i år. ”A Trail of Blood and Bullets: How the Pulp Legacy Lives on in the Character Lobster Johnson”, den ena av mina två essäer, skickades in. Månaderna gick och jag hade nästan gett upp hoppet då svaret att texten blivit antagen damp ned i brevlådan. Nu var det på riktigt. Canada or bust! Då Seth fick höra om mina långt skridna planer på att dyka upp i hemtrakterna kontaktade han Christopher Butcher, festivalgeneralen bakom Toronto Comic Arts Festival (TCAF), och föreslog ett samarbete mellan våra evenemang.  Jag kom alltså att åka till Kanada med ett tredelat uppdrag: träffa mina vänner, hålla föredrag på konferensen arrangerad av CSSC samt representera Stockholms internationella seriefestival och Serieteket på TCAF.

Efter denna sedvanligt voluminösa inledning är det så äntligen dags att redogöra för vad som hände när jag lagom utmattad efter att ha arrangerat SIS16 dagarna innan landade i Toronto onsdagen den 11 maj.

Fortsätt läsa CSSC och TCAF 2016

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Min dag på S.I.S. 2016

söndag 8 maj, kl 19:57 av 0 kommentarer

13151545_10153646321796173_2981993009131596128_n

Efter att ha peppat mig själv i flera dagar, och till och med drömt att jag missat tåget, kom jag så äntligen i väg till Stockholms Internationella Seriefestival för första gången. Den enda smolken i glädjebägaren var att jag glömde att ta med förstanumren till Descender och All-New Hawkeye, som jag hade tänkt få signerade av Jeff Lemire själv, men jag bestämde mig raskt för att inte gråta över spilld mjölk och verkligen njuta av festivalen.

Det var inte särskilt svårt med tanke på vilken storartad tillställning denna festival är. Flera våningar av Stockholms kulturhus fyllda med svensk seriekonst av bästa märke och entusiastiska serieälskare vart man än vände sig. Föredrag, prisutdelningar, podcasts live, intervjuer och mycket mer och allt utan krimskrams och fullt fokus på själva serierna. Det är verkligen imponerade att se ett Seriesverige som strålar av stort självförtroende och vitalitet och hela festivalen utstrålade en glädje som det gick att ta på.

Fortsätt läsa Min dag på S.I.S. 2016

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Anders årskrönika 2015

söndag 17 januari, kl 15:21 av 0 kommentarer

Je_suis_Charlie.svgKänns svårt att närma sig 2015 utan att minnas det osedvanligt brutala sätt varpå året inleddes. 7/1 attackerade två terrorister med koppling till Al-Qaeda satirtidskriften Charlie Hebdo och sköt ihjäl Frédéric Boisseau, Franck Brinsolaro, Cabu, Elsa Cayat, Charb, Philippe Honoré, Bernard Maris, Ahmed Merabet, Mustapha Ourrad, Michel Renaud, Tignous och Georges Wolinski. Merparten av offren tillhörde tidningens redaktion. De var som vi nu vet långt ifrån de sista som utsattes för religiöst färgad terrorism i Paris för att inte säga världen i stort förra året. Morden i sig var givetvis illa nog men de blev ännu svårare att ta in då reaktionerna i många fall var minst sagt märkliga. Kan ha att göra med mitt perspektiv men det tycktes som att särskilt Sveriges seriescen hade väldigt svårt att hantera denna händelse. Vid sidan av de enorma sympatiyttringar som strömmade in från hela världen kändes det barockt att den svenska diskussionen i stort kom att kretsa kring risken för ökad rasism till följd av dåden och huruvida det vore rätt eller fel att publicera de Muhammedkarikatyrer som placerade Charlie Hebdo på jihadisternas dödslistor för ett par år sedan. Människor mördas för att de är serietecknare och vissa kan likväl inte försitta ett tillfälle att torgföra de gamla vanliga åsikterna som nästan alltid dominerar det offentliga samtalet i Sverige: kampen mot främlingsfientlighet och högerextremism. Lovvärda mål helt klart men ska man tro vissa debattörer så kan allt ont i världen härledas till dessa företeelser oavsett vad diskussionen gällde från början. Något vi såg flera gånger under året då såväl efterspel till terrorattacker som debatten om stök på bibliotek, klimatmötet i Paris eller sexuella övergrepp i Köln kom att vridas i den riktningen.

Joan Sfars fina uppmaning spreds på nätet efter attackerna i Paris 13/11 2015.

Joan Sfars fina uppmaning spreds på nätet efter attackerna i Paris 13/11 2015.

Likartade impulser verkar ligga bakom den allmänna flatheten inför det faktum att Lars Vilks sedan ett par år tillbaka lever under konstant livvaktsbevakning på grund av den där famösa teckningen av Muhammed som rondellhund. Som bekant höll även han på att bli ett av terrorismens offer under attacken mot kulturhuset Krudttønden i Köpenhamn 14 februari. Då Vilks valt att inte förklara vare sig sin konst eller varför han ställer upp på att prata om den även i mer kontroversiella sammanhang, har den allmänna domen varit hård. Oavsett om konst (i vid bemärkelse) går emot den goda smaken eller vilt häcklar vad andra anser vara heligt så borde det vara självklart att man inte blir dödsdömd, fängslad, torterad eller mördad på grund av den. 2016 hoppas jag att den insikten når fler platser på jorden. Fortsätt läsa Anders årskrönika 2015

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Rikards årskrönika 2015- den med väldigt lite serier

lördag 16 januari, kl 22:35 av 1 kommentar

Ja, vad ska jag skriva. Jag trodde att mitt serieintresse var på väg uppåt. Jag trodde jag skulle läsa mer serier och framförallt recensera fler serier 2015. Ack vad jag bedrog mig. Det är svårt att sätta fingret på varför men en viss mättnad infann sig och samtidigt tog andra intressen över. Det började med något så banalt som ett besök på möbelvaruhuset Svenssons i Malmö då ett inredningsintresse vaknade. Så mycket fantastiska möbler det finns. Visst har jag varit delaktig när vi renoverat radhuset de senaste åren och jag gillade femtiotal sedan tidigare, enda rummet i källaren är fyllt med teakmöbler. Inredningsintresset utvecklade sig snabbt till något maniskt som dominerade. Just ordet mani är något jag förknippar med 2015. Det var först då jag insåg att jag kan bli manisk. Innan tyckte jag att jag mest snöade in på saker men nu har jag insett att jag kan bli rätt manisk. Alltid i kombination med stress och i våras var jag för första gången på väg mot den berömda väggen men jag lyckades bromsa i tid. Designmöbler är f ö väldigt dyrt. Under sommaren övergick intresset alltmer till retromöbler och loppisar. Men inte blev jag mindre manisk för det. Sista vändan är ett maniskt letande efter gamla blomkrukor nu när jag inte längre tar död på alla växter som kommer över tröskeln. Men nu känner jag iaf mig själv lite bättre. Alltid nåt.

Fortsätt läsa Rikards årskrönika 2015- den med väldigt lite serier

Skriv en kommentar
Allmänt /Krönikor och åsikter

Andreas årskrönika 2015

torsdag 31 december, kl 12:46 av 0 kommentarer

kingpinDags att summera serieåret 2015 och det har varit ett synnerligen rikt år för min egen del. Mycket trades och nedladdningar och en ständigt växande pull list även om jag märker att Marvel-högen krympt till förmån för fler serier från Image Comics, BOOM! Studios, Dynamite och Oni Press. Jag har haft fullt upp med att följa den amerikanska mainstream-marknaden så sorgligt nog har jag inte läst en enda svensk serie i år men jag hoppas att det blir ändring på den punkten under 2016.

När det gäller serier på vita duken tycker jag 2015 har varit tämligen blekt och istället njöt jag i fulla drag av Netflix Marvelsatsning där Daredevil tog en plats i finrummet med en storspelande Vincent D’Onofrio som Kingpin. 2016 kommer att bjuda på både Deadpool, X-Men: Age of Apocalypse, Batman v. Superman, Captain America: Civil War och Doctor Strange så det är bara att börja spara till flera härliga biobesök.

Fortsätt läsa Andreas årskrönika 2015

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Rikards årskrönika 2014: Bättre men ändå mindre än tänkt

onsdag 14 januari, kl 20:54 av 0 kommentarer

Det är fortfarande nästan en vecka senare svårt att formulera mig i en årskrönika utan att tänka på vad attacken mot Charlie Hebdo och de som dog där för att de använt satiren som vapen mot religiös fanatism och annan skit. Som många konstaterade så var inte pennan mäktigare än svärdet då men jag vill fortfarande tro att det är så. 2014 var ett mörkt år för mänskligheten och jag har inga större förhoppningar om att 2015 blir bättre med tanke på hur det börjat. Men jag ska inte fördjupa mig i tragiken i omvärlden utan skriva om mitt serieår 2014.

Min förra årskrönika var en tråkigt litet stycke text men det speglade mitt serieår 2013 som på de flesta sätt var ovanligt blekt och tomt på läsupplevelser. Jag bestämde tidigt att 2014 skulle bli bättre och jag skulle läsa betydligt mer och försöka läsa ikapp några av de mest hyllade serierna från 2013 och hänga med i vad som skulle ges ut under 2014. Trots att jag tappade farten på hösten så blev det 70 inlägg under året. Det är tur att bloggat för när jag går igenom inläggen inser jag hur mycket jag glömt 🙂 Innan jag gottar ner mig i olika grejer eller album så kör jag årets fem bästa serier:

1) The Hartlepool Monkey av Wilfried Lupano & Jeremie Moreau (Knockabout)

2) This One Summer– Jillian & Marian Tamaki (First Second)

3) Baltimore: Infernal Train & Chapel of Bones (Dark Horse)

4) The Stuff of Legend 4: The Toy Collector– Brian Raicht, Mike Smith & John Paul Wilson III (3rd World Studios)

5) Mouse Guard: The Black Axe– David Petersen (Archaia)

Tre gamla favoriter som håller och två nya bekantskaper som verkligen var helt fantastiska. Då har jag ändå inte haft plats för Anteckningar från Jersualem av Guy Delisle och Tre Skuggor av Cyril Pedrosa, båda utgivna av Epix som är notoriskt dåliga på att ens hinta information om vad de ger ut.

Årets höjdpunkt seriemässigt var annars att få hänga med Anders Lundgren och Seth med fru Tanya på Cadierbaren. Dels var det trevligt att få prata mer än tidigare med Anders och dels att få sitta och dricka drink och prata med honom, Seth och Tanya om ditten och datten men mest nostalgi över en tid som ingen av oss upplevt. Förutom att Seth är en av mina favorittecknare gillar jag den nostalgi som genomsyrar hans verk, en nostalgi jag själv kan känna för en svunnen tid framförallt stilmässigt men även att tillväxten skedde ute i landet och inte som idag i storstäderna. En kväll jag inte kommer att glömma så ett stort tack för det Anders.

SIS i år var för övrigt en trevlig upplevelse och det var den första tvådagars på några år, speciellt trevligt att hänga en hel del med Johan. Så tack för det å 🙂

En festival som jag besökte för första men inte sista gången var Uppsala Comics, litet med ambitiöst program och nära.

Årets blogghöjdpunkt för mig är tveklöst att jag äntligen tog mig samman och intervjuade min store favorit bland svenska serietecknare, Mats Källblad. Har du inte läst samlingen Hundra år i samma klass så är det dags. Den nya serien i samlingen om Mats Källblads mormor är riktigt bra och jag längtar efter nästa serie från honom. Detta var iofs i hård konkurrens med femårsjubileet då vilande kollegor i form av Jonas, Johan och Henrik Ö vaknade till och levererade läsvärda poster. Kanske kan man få se mer av sånt nästa år? Hoppet lever.

Sist men inte minst så bugar jag mig i beundran för Andreas som närmast ensam hållit liv i bloggen under året. Detta med en smittande entusiasm för serier och med såväl kvalitet som kvantitet.

2014 blev definitivt ett lyft för mitt serieläsande och jag räknar med ett gott 2015 också. Årskrönikan blev iofs kort igen men betydligt gladare. Jag ska försöka ta upp Vad sysslar du med? där jag ställer ett antal korta frågor till olika svenska tecknare. Seriemässigt ser jag mest fram emot Norstedts barnseriesatsning styrd av Josefin Svenske och Fabian Göransson. Av det utrikiska som är på g så är det Winshluss In God We Trust. Religiös satir finns det alltid plats för och behov av.

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter /Snygga omslag

Årets omslag 2014

fredag 2 januari, kl 21:18 av 1 kommentar

Hjärtligt välkomna ska ni vara till Shazam och mitt första inlägg för året där jag presenterar min tio i topplista över snygga omslag från 2014. Eftersom veckans skörd är rätt skral blir det inget Veckans omslag nu på söndag men istället får ni njuta av något av det bästa i omslagsväg från seriernas värld från förra året. Mycket nöje!

3583216-3510. CHRIS SAMNEE
(DAREDEVIL) 

Daredevil fick en ny volym under 2014 när han flyttade sina bopålar från New York till San Francisco och under 2015 tackar Mark Waid och Chris Samnee för sig och lämnar över stafettpinnen till andra kreatörer. En riktigt bra serie med mycket snygga omslag har den varit länge och jag har valt Chris Samnees omslag till Daredevil #35 som var det näst sista numret på förra volymen. En desperat druknande hjälte där hans radar formar sig som ringar på vattnet och titeln flyter med. Med tanke på att She-Hulk av Charles Soule och Javier Pulido avslutas snart känner jag på mig att dessa herrar kommer att ta över Daredevil, dels på grund av Soules exklusiva kontrakt för Marvel men också eftersom Matt Murdock har valsat runt i serien She-Hulk tämligen ofta. Vi får väl se 🙂

Fortsätt läsa Årets omslag 2014

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...