Stoppa pressarna, här kommer en nyhet som bräcker det mesta. Jag har funderat ett tag nu, och har bestämt mig för att sluta köpa lösnummer. Det var snart ett år sedan som jag skrev lite om samlingar vs. lösnummer, och jag har under året som gått ändrat lite uppfattning. Processen kommer kanske att ta ett halvår eller så, men till slut så kommer jag helt att lagt ned mitt lösnummersköpande. Jag har i skrivande stund ungefär 15 pågående prenumerationer, och jag kommer att avsluta samtliga efter att nuvarande arc:s är avslutade. Varför? Därför:

☠ Reklam. Förut störde jag mig inte på reklamen, men nu gör jag det mer och mer. Att på var och varannan sida få färgglad reklam om Spiderman-lunchlådor, antiweedbudskap och annat amerikanskt upptryckt i ansiktet blir för mig mer och mer störande för varje tidning jag läser. Det sabbar flödet och tar bort en stor del av känslan i läsandet.

☠ Pengar. Lösnummer är i princip alltid dyrare än samlingar, och då blir man ändå utsatt för ovan nämnda reklam. Ekonomin är inte avgörande, men med tanke på hur mycket mer man får i en samling i jämförelse med lösnummer, som totalt sett även kostar mer, så känns det mycket mer logiskt och bättre att satsa på samlingar.

☠ Förvaring. Samlingar ser bra ut i seriehyllan. Lösnummer gör det inte. Utöver det så är även lösnummer mycket bökigare att hålla reda på. De har inga ryggar där man kan se namnet, och de är mycket ömtåligare än en samling. Mer bök för något som ser tråkigare ut helt enkelt.

☠ Kvalitet. Lösnummer har ofta sämre papperskvalitet än samlingar (Avatar Press är dock ett undantag, de har mycket bättre papper än exempelvis Marvel i sina lösnummer), och jag tycker inte längre att charmen med lösnummer (som trots allt fortfarande finns där) uppväger för skillnaden i kvalitet.

☠ Läsupplevelse. Det här är nog den viktigaste punkten. Att läsa ett nummer för att sedan behöva vänta minst en månad på nästa tycker jag sabbar läsupplevelsen. Jag vill kunna krypa upp i soffhörnet med en samling och läsa en arc från början till slut. Lösnummersglappet gör att jag glömmer vad som hänt i tidigare nummer och att jag inte kan uppskatta storyn på samma sätt.

Så, början till slutet av lösnummer för min del med andra ord, och en konsekvens för Shazams del kommer alltså att bli att jag slutar med recensioner av lösnummer. Det kan säkert dyka upp en oneshot eller liknande limiterad serie då och då, men utöver det så blir det som sagt samlingsfokus för mig. Snipp snapp snut etc.

Shazams redaktionsmedlemmar kommer framöver att skriva krönikor på temat seriesamlande. Seriesamlandet och förhållandet till det kommer att blötas från olika synvinklar. Jag är först ut och skriver dels om hur jag förhållit mig till seriesamlandet genom åren och om vilken av seriesamlaren och serieläsaren i mig som dominerat.

Den första serie jag läste och samlade på var Bamse. Jag kan inte minnas att jag var så konsekvent i mitt samlande och försökte inte få Bamse komplett men så var jag inte ens tio år fyllda. Att det inte var frågan om ett seriesamlande utan mer att jag ville läsa Bamse blev uppenbart när jag förra sommaren hittade en låda med Bamse på mina föräldrars vind, med skick från fair till good. Skicket minns jag hade ingen betydelse när jag köpte Bamse även om jag givetvis ville ha omslaget helt. Prenumerationen på Kalle Anka & Co, som iofs var syrrans, handlade också bara om att läsa. Varken skick eller ordning på tidningarna spelade någon roll. Detsamma för andra tidningar, nästan uteslutande begagnade, som jag köpte vid den tiden. Helgonet, James Bond, Silverpilen och Tarzan var enbart för läsning. Det var först när jag relativt sent (elva år) började läsa Fantomen som det ändrades. Inte ens Tintin-albumen hade jag komplett eller brydde mig så mycket om vad gällde skick.

Fortsätt läsa Serieläsare eller seriesamlare?