Inlägg taggade ‘Ola Skogäng’

Recensioner

Theos ockulta kuriositeter – Deus Ex Machina: Den helige ande

fredag 11 maj, kl 23:06 av 0 kommentarer

Det senaste året har jag upptäckt att biblioteken fått ett alltmer imponerande utbud av riktigt bra serier – inte bara på Malmö Stadsbibliotek (som är det största biblioteket i min närhet) utan även ute i provinsen, som till exempel Arlöv och Åkarp där jag jobbar respektive bor. Min väg in i seriernas underbara värld började på biblioteket i Åtvidaberg där jag tillbringade otaliga timmar under min mellanstadietid med att sluka Linda & Valentin, Buddy Longway, Asterix, Lucky Luke, Mystiska 2:an och mycket annat och det är underbart att se att seriekulturen fortsätter att blomstra på biblioteken. Vid ett av mina senaste besök hittade jag till min stora glädje hela följetongen av Theos ockulta kuriositeter och eftersom flera ur redaktionen på Shazam hyllat serien och jag alltid är svag för (och tyvärr svältfödd på) svensk fantastik och skräck så beslutade jag mig för att läsa hela härligheten. Dessutom upptäckte jag att Rikard recenserat de två första delarna av följetongen Deus Ex Machina men inte den tredje och avslutande så i det här inlägget får ni en recension av denna plus mina tankar om Theos ockulta kuriositeter som helhet.

Fortsätt läsa Theos ockulta kuriositeter – Deus Ex Machina: Den helige ande

Manus: Ola Skogäng
Illustration: Ola Skogäng & Daniel Thollin
Förlag: Pagina
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Theos ockulta kuriositeter- Deus Ex Machina: Sonen

tisdag 22 juli, kl 20:35 av 0 kommentarer

demssonentheosIbland belönas man för det obetalda slitet här på bloggen. På baksidan av Deus Ex Machina: Sonen finns nämligen ett citat ur min recension av Deus Ex Machina: Fadern och det är givetvis kul. Vad jag vet är det andra gången det händer, första gången är fortfarande bäst då jag tillsammans med Fredrik Strage var citerad på Aparts första volym av The Walking Dead. Det här gör mig extra välvilligt inställd förstås 🙂

Mitt citat var ”Deus Ex Machina: Fadern är helt klart det bästa Theo-albumet hittills”. Ett citat som jag håller fast vid även efter läsningen av Sonen. Men först lite om handlingen. Theo och hans vänner Helga och Hasse fortsätter söka efter delarna till den gåtfulla maskin som både sägs kunna skapa liv och förödelse. De har hjälp av uppfinnaren Polhem som kommit över en del och numera tagit över Swedenborgs medvetande (Swedenborgs huvud finns i en glasburk så han lever i viss mån fortfarande även om han oftast är full pga alkoholen i burken). Samtidigt utreder polisen Max ett mord som verkar ha kopplingar till många mord decennier bakåt i tiden och samma lägenhet. En gammal fiende dyker upp och ett oväntat avtal finns också med. Dessutom mer än en riktig överraskning. Men jag ska inte spoila vad det är.

Deus Ex Machina: Sonen inleds med en snygg version av legenden om Noaks Ark tecknad av Daniel Thollin. Liksom jag hoppades på efter Fadern så är Thollin kvar som tecknare tillsammans med Ola Skogäng (intervjuad av oss här). I Sonen alternerar tecknandet mellan de två genom hela albumet, de tar några sidor åt gången. Trots att deras stilar skiljer sig lite åt finns det tillräckligt mycket likheter för att det inte ska störa rytmen i läsandet. Efter en stunds läsning reflekterar jag inte över det. Skogäng och Thollin fortsätter att skickligt bygga upp berättelsen om Gudastenen och Theos jakt efter möjligheten att bli människa igen. Både Skogäng och Thollin är väldigt skickliga tecknare och i den delen är det här albumet det bästa hittills, däremot finns det ingen lika hög topp som kombon Lovecraft och Dalarna i Fadern vad gäller spänning. Det enda jag kan anmärka på är korrekturläsningen som borde gjorts noggrannare. Men det är en petitess, det här är det näst bästa Theo-albumet.  Jag ser framemot avslutningen som bör komma i nästa del och det ska bli intressant hur några av de stora frågetecknen rätas ut och om Theo kan få det han önskar mest.

Illustration: Ola Skogäng & Daniel Thollin
Förlag: Pagina
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Hellgren & Skogäng på Gävle Konstcentrum

torsdag 12 september, kl 21:00 av 0 kommentarer

IMAG0301Rejält försenad, utställningen öppnade i juni och skulle egentligen stängt 1 september, tog jag mig idag till utställningen på Gävle Konstcentrum med Ola Skogäng (Theos ockulta kuriositeter) och Joanna Hellgren (Frances). En väldigt trevlig utställning där jag framförallt föll för Joanna Hellgrens lampskärmsserie, en väldigt kul idé. Ofta när det är en utställning vilket gäller såväl Ola Skogängs som Chris Wares så blir det mest lite original på väggen och dessutom en del skisser och halvfärdiga sidor. Chris Ware sa själv när han var i Gävle att han var lite tveksam till att ställa ut serier eftersom de då inte visades i sin slutliga form dvs ett album. Trevligt var också Skogängs monter med diverse saker med koppling till skapandet av Theo och Joanna Hellgrens skåp med dockfigurer. Utställningen är definitivt värd att besöka om du bor i Gävle eller har vägarna förbi, den är dessutom gratis 🙂 Den 22 september då den avslutas med vernissage och besök av Ola Skogäng som håller i en workshop och Joanna Hellgren som läser högt ur sina serier. Några bilder från utställningen finns efter hoppet.

Fortsätt läsa Hellgren & Skogäng på Gävle Konstcentrum

Skriv en kommentar
Recensioner

Theos ockulta kuriositeter- Deus Ex Machina: Fadern

tisdag 4 juni, kl 21:36 av 0 kommentarer

theo4fadernDags att samla sig för ett blogginlägg. Inte helt lätt efter att precis ha sett avsnitt nio, säsong tre av Game of Thrones. Satan i gatan vilken käftsmäll. Men Theo då. 2008 var ett hyfsat startår för intressanta serieprojekt i Sverige. Förutom Jakob Nilssons första Stieg Trenter-bearbetning så kom första albumet med Ola Skogängs ockulte detektiv Theo, Mumiens blod. Detta följdes sedan upp med det Urhunden-nominerade De förlorade sidornas bok. Efter det kom en samling med kortare serier som jag ännu inte läst, I dödsskuggans dal. I Deus Ex Machina är det en mörkare stämning som ackompanjeras fint av Daniel Thollins dito teckningar. Theo och polisen Max kallas till Dalarna där en sjö torrlagts och en märklig byggnad visat sig. Två barn har försvunnit i byggnaden och Theo, max och några lokala poliser ger sig ner i underjorden. Theos tidigare äventyr kan mest liknas vid gamla matinéfilmer men Deus Ex Machina är istället väldigt mycket Lovecraft. Den torrlagda sjön i Ludvika är Theos At the Mountains of Madness. Jag har inte läst någon av de serier Daniel Thollin tecknat tidigare men teckningarna är riktigt bra och allt förstärks av den dova färgläggningen. Första delen är definitivt det bästa jag läst med Theo, Ola Skogäng hanterar skräcken finfint och bygger upp en gastkramande stämning.

I andra delen står Ola Skogäng för teckningarna och han blir bara bättre och bättre. Hans teckningar passar också den andra delen, som till stora delar utspelar sig i Stockholm, bättre än den första då stämningen i serien lättat lite även om det läggs ytterligare bitar i pusslet och en del svar ges. Andra delen är inte lika bra som första delen med dess klassiska skräckelement men kombinationen av en odödlig, Swedenborg och Atlantis gör även den andra delen bra. Deus Ex Machina: Fadern är helt klart det bästa Theo-albumet hittills. Jag hoppas att Ola Skogäng håller tempot och jag återser gärna Daniel Thollin som tecknare av Theo. Det ska bli extra intressant att följa Theo framöver.

Manus: Ola Skogäng
Illustration: Daniel Thollin & Ola Skogäng
Förlag: Ekholm & Tegebjer, Ekholm & Tegebjer
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Uppsala Comix 2013

måndag 15 april, kl 11:17 av 1 kommentar

uppsalacomixFör ett år sedan fick Uppsala en egen seriefestival arrangerad av eldsjälarna bakom legendariska butiken Seriezonen (tidigare Black Wax), givetvis med uppbackning av en massa lokala intressenter. Andra upplagan gick av stapeln igår och jag hade den stora äran att vara en av de inbjudna gästerna tillsammans med mina kollegor Anton Bjurvald och Freddie Kaplan från podcasten Hög av Serier. Vi avrundade söndagens scenprogram med en inspelning gästad av Lisa Medin, Ola Skogäng och Daniel Thollin. Inom kort kan ni höra resultatet av inspelningen här. Givetvis hade jag även andra subliminala hattar på mig och försatte inte tillfället att göra reklam för Stockholms internationella seriefestival (nu bara två veckor bort) eller som här rapportera för Shazams räkning. Fortsätt läsa Uppsala Comix 2013

Skriv en kommentar
Recensioner

Döda rummet

måndag 14 maj, kl 16:28 av 3 kommentarer

Layout 1Idag är det exakt 100 år sedan August Strindberg gick ur tiden. Det är också dagen då Per Demervall och Ola Skogängs nya seriealbum Döda rummet släpps, ett album där Strindberg i allra högsta grad spelar en central roll. Om ni var på Stockholms seriefestival härom veckan kanske ni redan då lyckades komma över ett ex av detta album, som jag själv gjorde, då det var smygpremiär på albumet.

Döda rummet är Per Demervall och Ola Skogängs första samarbete ihop och albumets historia kretsar kring journalisten Arvid Falk som tampas emot det kriminella Strindbergsällskapet (lett av bossen Don Bernadotti) i ett minst sagt annorlunda, men ändå igenkännbart, Stockholm. Luftskepp flyger över Stockholm, första världskriget håller fortfarande på och Sverige har blivit indraget och Gamla stan har blivit sönderbombad. Min personliga favorit i detta annorlunda Stockholm är att shoppinggallerian NK nu blivit ett mentalsjukhus. I skuggorna skymtas den mystiska väktaren och ryktena om att Strindberg själv inte alls är död utan nedfryst i en järnlunga i väntan på att återuppväckas 100 år från sin ”dödsdag”.

Döda rummet är en riktigt bra historia och det märks tydligt att Per Demervall och Ola Skogäng har haft kul under tiden de skapat albumet, inte minst märks det på alla snygga detaljer och roliga referenser som de kryddat albumet med. Dessutom lyckas de väldigt bra med att knyta sin historia till Strindberg och slutet bjuder på en intressant twist och samtidigt en snygg och smart referens till ett av Strindbergs mer kända dramer.

Det är också kul att se att Döda rummet är så snyggt tecknat. Exempelvis uppslaget där Arvid Falk blickar ut över Slussen och Gamla stan från sin lägenhet är något av det snyggaste jag har sett i en svensk serie någonsin. Herrarna Demervall och Skogäng har gjort ett fantastiskt jobb och det är svårt, för att inte säga snudd på omöjligt att se vem som har gjort vad i albumet.

Döda rummet ger i alla fall mig mersmak på fler gemensamma projekt från dessa två herrar. Men vi får väl se hur det blir med den saken. Tills dess så kan jag bara konstatera att Döda rummet är riktigt bra och rekommenderas varmt!

Manus: Per Demervall & Ola Skogäng
Illustration: Per Demervall & Ola Skogäng
Förlag: Ekholm & Tegebjer
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Theos ockulta kuriositeter 2: De förlorade sidornas bok

onsdag 9 juni, kl 10:07 av 1 kommentar

theo2Ola Skogäng är en frisk fläkt i Seriesverige och hans Mumiens blod som kom 2008 gjorde honom till en favorit för stora delar av Shazams redaktion. Lagom till Spx10 kom andra delen av Theos ockulta kuriositeter: De förlorade sidornas bok. Hur han började teckna Theos ockulta kuriositeter och hur framtiden ser ut berättade Ola Skogäng om i en intervju med Shazam i april. För er som inte läst Mumiens blod kan det vara bra att känna till huvupersonerna: Theo är en stor björn som driver en ockult butik i Gamla Stan, han var en vanlig människa innan en egyptisk mumie ställde till det Max är Theos polare och tillika polis, han ber ofta Theo om hjälp. Felicias mamma är lite alkad och Felicia gillar inte henns nya karlar så hon hänger en hel del med Theo. Serien utspelar sig i Stockholm med lite mer övernaturliga inslag under ytan. De förlorade sidornas bok tar vid två år efter Mumiens blod. Theo och Max letar efter en bok från Atlantis som kan lösa Theo från hans förbannelse. De förunderligas brödraskap smider planer mot Theo och vill också ha tag i boken och Fiskmånglaren, som lever under vatten, blandar sig i brödraskapets affärer. Samtidigt släpps ett gäng döda frireligiösa lösa och de ger sig ut för att hämnas gångna oförrätter. Theo har alltså lite att stå i. Förutom sitt vanliga gäng har han även magikunniga Helga till sin hjälp.

Ola Skogäng är en av de skickligaste svenska teckningarna och hans klara linjen-stil håller hög internationell klass. Skogäng har dessutom förbättrat teckningarna sedan första albumet, det är alltid kul att se förbättringar. Rent teckningsmässigt är det en fröjd och färgläggningen är suverän. Manus är liksom första delen spretigt, det är olika skurkar som inte hänger ihop med varande (vissa gör det iofs) och mycket hopp mellan de händelserna som är kopplade till de olika skurkarna. Lite rörigt blir det ibland men det funkar. Skogängs fantasi är det inget fel på, jag gillar framförallt de religiösa Skeviksborna som ska hämnas en gammal oförrätt. Övriga karaktärer är också skruvade och miljöerna är sköna. Det är mycket som berättas och jag hade gärna sett att Skogäng lagt ner mer sidor på t.ex. bokletandet på Mount Everest. De förlorade sidornas bok är sällan rolig utan mest småputtrig och någon spänning infinner sig inte. Men det är ett schysst och underhållande äventyr tack vare miljöerna och karaktärerna. Jag gillar Theo och gänget.

Illustration: Ola Skogäng
Färgläggning: Anna Sällström & Ola Skogäng
Förlag: Ekholm & Tegebjer
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Intervju

Shazam.se intervjuar Ola Skogäng

söndag 18 april, kl 12:37 av 5 kommentarer

Ola-SkogangOla Skogäng är en av Shazam-redaktionens favoriter tack vare hans äventyrsserie Theos ockulta kuriositeter. Första delen, Mumiens blod kom 2008 och var en frisk fläkt i alternativseriernas och humorstripparnas Sverige. Lagom till spx10 släpps nästa del, De förlorade sidornas bok, och Shazam.se passade därför på att ställa ett antal frågor till Ola Skogäng.

Berätta lite hur det gick till när du kom på idén att skapa serien och karaktären Theo? Det var faktiskt ganska enkelt. Jag hade skrivit och tecknat på lite olika projekt tillsammans med en duktig kollega, utan att vi fick någon framgång. Överalt blev vi refuserade. Jag var till och med över till Marvel. Men vart vi än vände oss med våra drömprojekt fick vi tummen ner. Någonstans där i ren desperation skapades Theos Ockulta Kuriositeter. Tanken var att skapa en serie som var så kommersiell att det skulle gå att leva på den, inga mera drömprojekt, bara rent krasst kommersiellt tänk. Plötsligt funkade det. Det första förlaget jag besökte med Theo (Egmont) publicerade det första äventyret! Sen är det ju så att, även om Theo började som en tanke utan kärlek, så ju mer jag skrev och tecknade så började plötsligt hjärtat slå för karaktärerna och platserna. I dag kan jag inte tänka mej ett liv utan Theo.

Fortsätt läsa Shazam.se intervjuar Ola Skogäng

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Valhall 15 & Theo 2

måndag 16 november, kl 20:00 av 8 kommentarer

valhall15Komika Magasin och Serieforum finns en trevlig nyhet som egentligen är två eller t.o.m. tre beroende på hur man räknar. Förlaget Ekholm & Tegebjer som startade med bokutgivning i år kommer i mars ut med sista delen av Peter Madsens suveräna Valhall, nr 15 med titeln Völvans syner. Albumet gavs ut på danska nu i höst och jag har undrat vem som skulle ge ut det på svenska ända sedan Albumförlagets Jonas  Anderson skrev på Serieforum att han försökt men inte fått rättigheterna utan att de gått till annat mindre förlag. Därför var det kul att få reda på vilket förlag och att det var ett nytt förlag. På Peter Madsens hemsida kan man läsa ett utdrag ur albumet och ja, det ser riktigt fedt ut. Det finns f.ö. ett hyllningsalbum, Valhallas venner. Egmont Kärnan gav ut de två senaste delarna Balladen om Balder och Muren som båda verkar vara slutsålda och sälja slut lär även Völvans syner göra när den släpps. Handling: I detta femtonde och sista äventyr av succéserien om asarna i Valhall är det slutligen dags för Ragnarök. Människobarnet Tjalve, som i det första äventyret fick följa med till Valhall som Tors tjänare, har nu genomgått sitt mandomsprov och letar tillsammans med sin lillasyster Röskva efter sin Fylgia. Samtidigt får Röskva syner som förebådar Ragnarök. Men ingen lyssnar på henne, inte förrän det är försent …

theo2Utgivningen av Valhall räcker för att jag ska hoppa och klappa men förlaget ska även ge ut en serie som är av de allra trevligaste utgåvorna i Sverige på länge: Theos ockulta kuriositeter av Ola Skogäng.  Kartago gav ut första delen, Mumiens blod, förra året och nu är det dags för andra delen, De förlorade sidornas språk. Handlingen: Antikvitetshandlaren Theo och polisen Max letar på Mount Everest snöklädda nordsida efter boken som kan lösa Theos mystiska förflutna. Under Johanneskyrkan i Stockholm väcks samtidigt De förunderligas brödraskap, ett gammalt religiöst sällskap, av misstag till liv. De är ute efter Theos unga granne Felicia. På havets botten ruvar en gammal fiende under en pyramid. Kan man bli annat än 🙂 av en sådan beskrivning?

Jag hoppas att det är Ola Skogäng som valt Ekholm & Tegebjer och inte Kartago som valt att inte ge ut del två och istället satsa mer på alternativa svenska serier som egentligen inte kan kallas alternativa i Sverige eftersom de mer blivit norm hos oss. Theos ockulta kuriositeter var en frisk fläkt i seriesverige. Jag hoppas att Ekholm & Tegebjer fortsätter att ge ut serier även efter dessa två. Att Mikael Tegebjer är inblandad inger visst hopp, han var med och startade Optimal med Ingemar Bengtsson och drev sedan Jemi själv. Han var dessutom redaktör för Egmonts kortlivade kvalitetssatsning som gav oss bl.a. Blacksad och Rabbinens katt.

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...