Inlägg taggade ‘Sverige’

Recensioner

Siri och vikingarna

söndag 18 december, kl 21:32 av 2 kommentarer

siriEn ny barnserie är aldrig fel och nu har rutinerade Per Demervall och för mig (trots intensivt Bamseläsande) okände Patric Nyström gjort Siri och vikingarna som getts ut på Rabén & Sjögren. Serien handlar om hövdingadottern Siri som inget hellre vill än att följa med sin far Torkel på hans resor. Något Torkel motsätter sig eftersom han inte tycker att Siri är stor nog. Men Siri som är både påhittig och envis ger sig inte så lätt och smyger sig på Torkels skepp för att följa med. Deras granne på andra sidan berget, Ivar den förskräcklige, har dessutom skickat sin hantlangare Grym för att stjäla den låda Torkel ska leverera till kejsaren i Miklagård för sin bror Eskils räkning. Äventyret väntar och Siris påhittighet kommer att behövas.

Siri och vikingarna är ett fartfyllt äventyr med både spänning och humor. Seriens målgrupp ska vara 9-12 år men den är nog väl högt satt. Nioåringen tröttnade efter ett kapitel medan sexåringen velat läsa om Siri varje kväll. Så 6-9 år är den målgrupp jag skulle gissa på. Demervall gör i vanlig ordning ett bra jobb med teckningarna, en viktig del är att det är lätt även för mindre barn att följa med i berättelsen. Huvudpersonen Siri gör ingen besviken , hon är smart och framåt utan att vara självgod. En hjältinna det är lätt att gilla och barn överlag uppskattar garanterat att Siri är den smarta som hela tiden räddar upp eller stjälper situationen för snälla/dumma vuxna. Det är gott om spänning i lika spännande historiska miljöer och jag tror inte sexåringen saknar något. Skulle vara en guldskatt iofs 🙂 Dialogen är även den bra och fint anpassad för att även de mindre ska ha lätt att hänga med och här märks det att Nyström har erfarenhet av att skriva för målgruppen. Siri och vikingarna gick först under sommaren i Dagens ETC och blev poppis så det blir en fortsättning sommaren 2017 med Siri och Mimers brunn. Riktigt kul eftersom Siri och vikingarna är en riktigt bra barnserie som jag varmt rekommenderar.

Manus: Patric Nyström
Illustration: Per Demervall
Förlag: Rabén & Sjögren
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Kvartetten, som sprängdes del 1

torsdag 6 oktober, kl 22:27 av 0 kommentarer

webb_kvartetten1_400Malin Biller är en av mina svenska favorittecknare, hon behärskar både humor och svärta lika bra. Underbara Frödingtolkningar I varje droppe en ädelsten och den självbiografiska Om någon vrålar i skogen. Kvartetten, som sprängdes efter Birger Sjöbergs klassiska roman är en riktig labour of love att döma av förordet och det märks. Men mer om det senare. Kvartetten som sprängdes handlar om en stråkkvartett som dras med i feberyran kring aktier på tjugotalet. Berättelsen kretsar till en början kring unge Bengt Erlandsson vars författardrömmar och musikerdrömmar kommer på skam men han kommer iaf med i en stråkkvartett. Det är sedan det sällskapet man får följa genom hemmaspelningar, sprit, rök och febriga aktieaffärer.

Att det är ett labour of love syns tydligt. Utan att ha läst romanen så kan jag slå fast att det är en synnerligen väl genomförd serieadaption. Billers mustiga stil passar som hand i handsken och jag är särskilt svag för hennes ömsinta skildring av den överviktige och godmodige Karl Ludvig som hamnar i trubbel med sin älskade släkt pga aktieaffärer. Det finns fler underbara karaktärer, alla fint skildrade. Allt är inte glam och stoj utan det finns också bottendjup tragik och det skildrar Biller lika fint. Pilsner, trycksvärta och brustna hjärtan. Jag stannar där och kan bara å det varmaste anbefalla Kvartetten, som sprängdes. Biller är så sjuhelsikes bra. Ser fram emot del två som inte är långt borta. Men först ska jag läsa romanen.

Manus: Malin Biller efter Birger Sjöbergs roman
Illustration: Malin Biller
Förlag: Kolik förlag
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Sturemordet

måndag 22 februari, kl 19:26 av 0 kommentarer

imageJakob Nilssons tredje Stig Trenter-adaption, Sturemordet, gick först på söndagar i DN och kom förra året ut i samlad form på Kartago. Som vanligt är fotograf Harry Friberg i centrum. Harry bevittnar hur en man rasar genom taket på Sturebadet. Mannen visar sig vara bokförläggare och Harry bestämmer sig för att nysta i mysteriet. Den enda ledtråden som hittas är en dolk som kan kopplas till den franska terrorrörelsen OAS som motsatte sig Algeriets självständighet.

Jakob Nilsson har verkligen utvecklats som tecknare efter debuten med Roparen. Allting är säkrare och bättre och nu behärskar han verkligen sin klara linjen-stil. Miljöerna från ett svunnet Stockholm är som vanligt en fröjd att skåda. Handlingen puttrar på och iaf jag gissar inte förrän långt fram vem mördaren är.  Allt som allt en trevlig serieadaption av Trenters deckare.

Illustration: Jakob Nilsson
Förlag: Kartago
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Aniara

måndag 21 december, kl 09:54 av 0 kommentarer

aniaraDet är inte utan att jag tog mig an Knut Larssons serieadaption av Harry Martinssons epos Aniara med en viss intellektuell skuld. Eller snarare en intellektuell skuldkänsla. Jag känner mig som något av en bluff. Återigen en intellektuell sådan. Jag har nämligen vid två tillfällen påbörjat läsningen av boken Aniara men båda gångerna gett upp. Ett intellektuellt nederlag definitivt. Dessutom en påminnelse om min sviktade koncentrationsförmåga. Så tack då, Knut. För nu har jag läst Aniara. Typ.

Fortsätt läsa Aniara

Manus: Knut Larsson efter Harry Martinsson
Illustration: Knut Larsson
Förlag: Kartago förlag
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Viktor Kasparsson 5: Vinterbrand och andra makabra mysterier

måndag 9 november, kl 21:41 av 1 kommentar

vinterbrandEn av Sveriges främsta serieskapare Dennis Gustafsson levererar igen. Det är en fröjd varje gång ett Viktor Kasparsson-album dimper ner i brevlådan. Senaste albumet består av ett antal kortare berättelser som Kasparsson berättar för redardottern Emilia Vargas på väg mot Östergötland dit de är på väg sedan Kasparsson fått ett brev om hjälp. Även om det alltid är trevligt att få ett album i brevlådan så blev jag inledningsvis lite besviken när jag insåg att det var flera kortare berättelser. De två bästa albumen, Skräckens ängel och Blodsband, är både längre berättelser. Vinterbrand når inte heller de höjderna men är ändå ett riktigt bra album med flera riktigt bra berättelser.

Osaliga änglar om mylingar som suger blod från en kvinna är riktigt otäck och lämnade mig inte i första taget, här lyckas Gustafsson på få sidor bygga upp en riktigt otäckt stämning som kryper under skinnet på mig och valet att använda en ljusblå färg på mylingarna som kontrast till det röda blodet och hur han tecknat de plågade mylingarna… Brrr.

En annan favorit är Räddaren i nöden som på ett skickligt sätt använder sig av en så sliten kliché som en ond fågelskrämma. Som vanligt finns en riktigt bra bakgrundshistoria till fågelskrämman som är både läskig och sorglig. Få kan också som Gustafsson teckna öde landskap och gistna stugor. Avslutande Vinterbrand är i klass med Skräckens ängel och till och med Blodsband i det djupa obehag den väcker. Återigen, hade jag haft en hatt värd namnet hade jag lyft den för Gustafsson och ödmjukast bugat mig för hans skicklighet. Här ska jag inte spoila något för den som ännu inte läst Vinterbrand. Ni andra vet vad jag menar. Huvva.

Illustration: Dennis Gustafsson
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

En ohelig allians

fredag 3 juli, kl 22:03 av 4 kommentarer

EOA01Om albumet: En ohelig allians är tecknad av Daniel Thollin (1000 ögon, Theos ockulta kuriositeter) och färglagd av Olov Redmalm. Serien utspelar sig i början av 1700-talet. Karl XII bedriver krig i Polen och en av hans karoliner är löjtnanten Alexander Drake som tillsammans med två andra letar efter Den gula kungen. En företeelse de inte vet vad det är men som utgör ett hot mot Karl XII. I ett tempel i Krakow hittar de ett av gömställena som innehåller en mängd korrespondens mellan olika furstar och den gule kungen. De hittar där brev som visar att Alexanders far konspirerar mot Karl XII. Alexanders trogne vän Erik tvingas döda en karolin som tror att Alexander är delaktig och tillsammans deserterar de och beger sig mot Visingsö och Alexanders släktgods för att få klarhet i hur det ligger till. De vet dock inte om den ondska som väntar dem. Kika på ett utdrag hos oss.

Det bra: Det är en svensk historisk serie! Något jag gillar men som är alltför sällsynt. Den gule kungen går igen lite här och där nu. Med rötter i ockulta noveller från 1800-talet och omnämnd av såväl Lovecraft som i tv-serien True Detective. Det blir spännande att se var Thollin tar vägen med berättelsen och sin version av den gule kungen. För jag kommer att läsa kommande delar också, jag hoppas det blir fler, för i det stora hela är detta en trevlig bekantskap. Det finns många bra ingredienser i form av ockultism, en galen far, en långlivad kärlek och karoliner. Thollins teckningar är bra och Redmalms dova färgläggning lyfter berättelsen och det blir stundtals t o m otäckt. Det är bra driv i berättelsen. Jag är väldigt nyfiken på att följa Alexander Drakes jakt på den gula kungen.

Det inte så bra: Även om Thollins teckningar är bra så upplever jag att de är lite sämre än hans dito i Theos ockulta kuriositeter. Det kan iofs bero på att han sneglat lite på Ola Skogängs stil där men här kör mer sin egen. Vad vet jag? Samma problem som ofta drabbar svenska tv-serier drabbar även serier nämligen att dialogen kan kännas stel och styltig. Det är inget stort problem i En ohelig allians men lite skaver det. Antagligen så är det så att jag missar samma saker i engelska diton.

Sammanfattning: Om du gillar ockulta grejer eller historia så är det bara att läsa. Å köp gärna. Vi behöver fler historiska serier i landet och denna är lovande.

Illustration: Daniel Thollin
Färgläggning: Olov Redmalm
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Viktor Kasparsson 4: Syndaätaren

onsdag 10 december, kl 23:06 av 0 kommentarer

viktor-kasparsson-syndaatarenEfter flera lovprisande recensioner av Rikard är det så min tur att sälla mig till hyllningskören av Dennis Gustafssons förträffliga följetong om Viktor Kasparsson som ges ut av Albumförlaget. Jag har införskaffat och njutit av alla album, utom första samlingen Viktor Kasparssons Makabra Mysterier som tyvärr är slut på förlaget, men förhoppningsvis får vi en ny utgåva för Dennis Gustafssons karaktär förtjänar att läsas av många.

Årets utgåva, Viktor Kasparsson: Syndaätaren, består av två delar: först får vi en inledande prolog, En Syndabocks Begravning, som utspelar sig några år bakåt i tiden i Kasparssons liv, närmare bestämt våren 1919, och huvudnumret, Förbannelsen, som utspelas sju år senare, några månader efter händelserna i tredje albumet Blodsband.

Fortsätt läsa Viktor Kasparsson 4: Syndaätaren

Manus: Dennis Gustafsson
Illustration: Dennis Gustafsson
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Äganderätten måste ständigt omförhandlas

fredag 7 november, kl 21:55 av 0 kommentarer

aganderattenÄganderätten måste ständigt omförhandlas är egentligen inte en serie utan jag skulle mer beskriva den som en illustrerad novell. Men eftersom den är utgiven av Apart och Lars Krantz står för illustrationerna så blir det en recension 🙂 För text står Pär Thörn som även stod för texten i förra årets antologi från Apart, Ordningen upprätthålls alltid. I Äganderätten måste ständigt omförhandlas får man följa en SS-dolk från nutidens Borås till den nazist som ursprungligen hade den. På vägen finns både mod, tragik, misär, galenskap och annat. Lars Krantz levererar som väntat på en hög nivå, han är numera konstant så bra att han skämmer bort läsaren. Ingen annan svensk tecknare och få andra för den delen är i närheten av Krantz när det gäller att skildra mörker och äckel, i Äganderätten måste ständigt omförhandlas är det främst det förra som finns i överflöd. Krantz tuschning i kombination med hur han utnyttjar svarta bakgrunder är rejält imponerade och jag undrar hur bra det kan bli framöver från vår svenske Charles Burns. Thörns text är korthuggen och hård, jag hade inledningsvis lite svårt för det men det är svårt att inte svepas med efterhand. Det jag gillar mest i Thörns språk är kompromisslösheten i texten. Smack, där sitter den är den konstanta känslan vid läsningen. Krantz och Thörn är en riktigt bra kombo i de ofta hårda berättelserna. Det är många intressanta scenarier och person de presenterar och läsningen flyter på trots att den enda ”huvudpersonen” är en nazidolk. En på många sätt djupt obehaglig bok och därför så bra.

Manus: Pär Thörn
Illustration: Lars Krantz
Förlag: Apart Förlag
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema: Barnserier] Stora Björn och Lilla Björn

måndag 13 oktober, kl 21:08 av 0 kommentarer

stora-och-lilla-bjornOrdbilder har tidigare gett ut manga som riktar sig till barn men då lite äldre. Johanna Gustafssons debut Stora Björn och Lilla Björn är den första serien som riktar sig till de yngsta barnen. Johanna Gustafsson har gått på Serieskolan i Malmö, jag kan inte dra mig till minnes att jag läst någon kortare serie av henne i något sammanhang men så har också mitt inköp av fanzin liksom skolantologier varit så gott som obefintligt de senaste åren.

Stora Björn och Lilla Björn handlar om Maia som älskar astronomi och ofta tittar på stjärnorna innan hon går och lägger sig. En kväll märker hon att det inte ser ut som det brukar. Hon har inte mer än gått och lagt sig innan något krafsar på rutan. Det visar sig vara stjärnbilden Stora Björn som kommit till jorden för att leta efter stjärnbilden Lilla Björn som försvunnit och måste hittas innan ett dygn gått annars blir Lilla Björn fast på jorden. Maia följer med Stora Björn ut i natten för att leta.

Det är en trevlig debut som Gustafsson begått, teckningarna med tjocka tuschdrag är tydliga och hon har ett bra gehör för minspel och känslor hos Maia. Stora Björn är verkligen en stor björn och för att visa att det inte är en vanlig björn har den ett blått och orange öga, det räcker gott för att den ska framstå som speciell. En liten detalj som gör väldigt mycket. Maia liksom pappan som skymtar förbi har en lite konstig näsa, röd och rätt stor som man kan haka upp sig på vilket både jag och dottern gjorde. Annars är som sagt teckningarna bra av såväl Maia som björnarna och övriga djur de stöter på. Dialogen hålls också på en bra nivå, den är skriven för barn och blir följaktligen inte högtravande men är vid något tillfälle. Stora Björn och Lilla Björn är en bra barnserie med både lite fantasi och spänning, lagom för de mindre barnen som kan hänga med i en serie. Dotterns omdöme var ganska bra men hon kanske är något år för stor nu. 4-6 år skulle jag tro passar bäst och det finns inte direkt något överflöd av serier för den åldersgruppen.

Illustration: Johanna Gustafsson
Förlag: Ordbilder Media
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Theos ockulta kuriositeter- Deus Ex Machina: Sonen

tisdag 22 juli, kl 20:35 av 0 kommentarer

demssonentheosIbland belönas man för det obetalda slitet här på bloggen. På baksidan av Deus Ex Machina: Sonen finns nämligen ett citat ur min recension av Deus Ex Machina: Fadern och det är givetvis kul. Vad jag vet är det andra gången det händer, första gången är fortfarande bäst då jag tillsammans med Fredrik Strage var citerad på Aparts första volym av The Walking Dead. Det här gör mig extra välvilligt inställd förstås 🙂

Mitt citat var ”Deus Ex Machina: Fadern är helt klart det bästa Theo-albumet hittills”. Ett citat som jag håller fast vid även efter läsningen av Sonen. Men först lite om handlingen. Theo och hans vänner Helga och Hasse fortsätter söka efter delarna till den gåtfulla maskin som både sägs kunna skapa liv och förödelse. De har hjälp av uppfinnaren Polhem som kommit över en del och numera tagit över Swedenborgs medvetande (Swedenborgs huvud finns i en glasburk så han lever i viss mån fortfarande även om han oftast är full pga alkoholen i burken). Samtidigt utreder polisen Max ett mord som verkar ha kopplingar till många mord decennier bakåt i tiden och samma lägenhet. En gammal fiende dyker upp och ett oväntat avtal finns också med. Dessutom mer än en riktig överraskning. Men jag ska inte spoila vad det är.

Deus Ex Machina: Sonen inleds med en snygg version av legenden om Noaks Ark tecknad av Daniel Thollin. Liksom jag hoppades på efter Fadern så är Thollin kvar som tecknare tillsammans med Ola Skogäng (intervjuad av oss här). I Sonen alternerar tecknandet mellan de två genom hela albumet, de tar några sidor åt gången. Trots att deras stilar skiljer sig lite åt finns det tillräckligt mycket likheter för att det inte ska störa rytmen i läsandet. Efter en stunds läsning reflekterar jag inte över det. Skogäng och Thollin fortsätter att skickligt bygga upp berättelsen om Gudastenen och Theos jakt efter möjligheten att bli människa igen. Både Skogäng och Thollin är väldigt skickliga tecknare och i den delen är det här albumet det bästa hittills, däremot finns det ingen lika hög topp som kombon Lovecraft och Dalarna i Fadern vad gäller spänning. Det enda jag kan anmärka på är korrekturläsningen som borde gjorts noggrannare. Men det är en petitess, det här är det näst bästa Theo-albumet.  Jag ser framemot avslutningen som bör komma i nästa del och det ska bli intressant hur några av de stora frågetecknen rätas ut och om Theo kan få det han önskar mest.

Illustration: Ola Skogäng & Daniel Thollin
Förlag: Pagina
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...