Albumförlaget fortsätter sin satsning på att ge ut franska serier men dessutom blir det en svensk serie, om en spökdetektiv! I september, lagom till Bokmässan, släpps Uppskovet av Jean-Pierre Gibrat som utspelar sig under andra världskriget. Uppskovet blir Albumförlagets största satsning hittills, serien omfattar två album men Albumförlaget ger ut båda i samma inbundna utgåva på ca 112 sidor. Del två av Hammerfall ges även den ut i samband med Bokmässan och är betitlad Skuggorna i Svartalvhem. Sylvain
Runberg kommer f.ö. till Bokmässan och signerar. I samband med denna kommer Albumförlaget även att presentera den svenska serien Viktor Kasparssons makabra mysterier (bilden) av Dennis Gustafsson i form av en kort serie på åtta sidor. Första albumet är planerat att ges ut till jul. Huvudpersonen är en spökdetektiv i 30-talets Sverige. Senare i höst kommer tredje delen av Zorn & Dirna av Morvan m.fl. Albumet har titeln Soldathorderns klor. Jag tycker både Hammerfall och Zorn & Dirna är bra men jag ser mest framemot Uppskovet, jag har inte läst någon av Gibrats serier men jag har läst hyllningsrecensioner av hans verk. Viktor Kasparsson ska det bli mycket kul att ta del av, jag är den förste att klappa och hoppa när serieutbudet breddas i Sverige.
Författar arkiv
Hösten med Albumförlaget
Hösten med Optimal Press
Optimal Press har en hel del på gång i höst framförallt av Joakim Lindengren. I september släpps den försenade Kajana- en serieroman av Ville Ranta, en vild historia om Elias Lönnroth som samlade in materialet till Finlands nationalepos Kalevala, det blir ett nytt omslag än det tänkta, det nya blir i färg. I oktober släpps dels en samlingsbox till Kapten Stofil-albumen och dels en ny upplaga av Kapten Stofil: Gammalt bröd rostar aldrig. Antologin Allt för konsten 9 med 20 serieskapare ges också ut. Mr Kenneth dressing up är Emelie Östergrens uppföljare till seriehäftet Mr Kenneth som gavs ut i våras. I oktober är det också dags för Niklas Askers Sätt att se, den svenska utgåvan av hans debutserie som först publicerades av Top Shelf med titeln Second thoughts. I december ges Ett anstötligt liv av Joakim Lindengren ut. Det är ett samlingsalbum med Lindengrens serier från Faktum, de hemlösas tidning i Göteborg. Personligen ser jag mest fram emot Ville Rantas serieroman men det kan även bli Skrubbefar till jul.
Detective Comics #27 under klubban?
PÃ¥ Bleeding Cool sÃ¥g jag ryktet att en serietidning eventuellt skulle komma att säljas för ännu en fantasisumma. Den här gÃ¥ngen är det ett ex av Detective Comics #27 där Batman är med för första gÃ¥ngen. Skicket är 9.0 vilket innebär att tidningen är i det närmaste perfekt skick och detta utan nÃ¥gon förbättring, enligt säljaren finns det bara ett ex som är i bättre skick och det ägs av en samlare som gÃ¥r under namnet ”The Dentist”. Det spekuleras i att numret kan säljas för över tvÃ¥ miljoner dollar vilket skulle vara nytt rekord för en serietidning. Tidigare i Ã¥r sÃ¥ldes ett ex av samma tidning med skicket 7.5 för över en miljon dollar. Annonsen togs dock ner och nÃ¥got ex med skicket 9.0 finns inte listat pÃ¥ en sammanställning över tidningarna med bäst skick. Det Ã¥terstÃ¥r att se om annonsen dyker upp igen, säljaren Metropolis Comics är iaf en seriös aktör som genomfört liknande försäljningar. Nästan 15 miljoner SEK för en serie är rätt mastigt. En person pÃ¥ Bleeding Cools forum föreslog den billigare varianten att köpa Batman Chronicels vol 1 för 15 $ där Detective Comics #27 ingÃ¥r. En rätt bra variant. Min favorit i ryktet är givetvis den mystiske storsamlaren som gÃ¥r under namnet ”The Dentist”, det är inte sÃ¥ lite Wimbledon Green över det hela, Seths lysande serie om världens främsta seriesamlare.
Sacrebleu!
Fransmän verkar ha svÃ¥rt att inse att landets storhetstid tog slut för snart 200 Ã¥r sedan vid Waterloo. Förutom en skev självbild snedtänder de gärna när nÃ¥gon ”missbrukar” en av deras kulturella ikoner. Speciellt om det är jänkare som ligger bakom. SÃ¥ upprördheten när McDonalds (tillsammans med Coca-Cola den ultimata symbolen för obra globalisering) använder nationalikonen Asterix i en reklam kommer kritiken och upprördheten som ett brev pÃ¥ posten. Själv tycker jag att den är rätt kul. Även DN har uppmärksammat den franska upprördheten.
Tysk höst: Baby´s in Black
I höst ges ett par intressanta tyska serier ut. Arne Bellstorfs Baby´s in Black- The Story of Stuart Sutcliffe and Astrid Kirchherr är definitivt en av dem och ges ut i oktober av Reprodukt. Trots tysk serieskapare och tyskt förlag är serieromanen på engelska. Baby´s in Black handlar om Beatles i Hamburg och konstscenen och subkulturerna därikring. I centrum står den femte beatlen Stuart Sutcliffe och fotografen Astrid Kirchherr. Bellstorf har haft flera samtal med Kirchherr och på så sätt arbetat fram serien.
Tyska serier köpes enklast via nätjättarna Bokus och AdLibris för den som är intresserad.
Serieblaskan 1 & 2/2010
Jag recenserade första numret av Serieblaskan i mars, lite sent. Nu blir det recension av andra numret, lite sent, och tredje numret, i tid. Det är kul att kunna konstatera att båda numren är klart bättre än det första som mest kändes som något för Serieforums besökare. Den känslan finns inte kvar efter de senaste numren. Det har tillkommit flera nya skribenter som genomgående håller bra klass. Daniel Gustavsson skriver initierat om manga och drar även i övrigt ett tungt lass i Serieblaskan. David Olgarsson och Stephanie Mäntta är andra skribenter som tillkommit och tillfört Serieblaskan kunskap och bredd.
Previewstips: Skeleton Cases
Jag har faktiskt inte läst någon serie som Francesco Francavilla har tecknat men det får snart bli ändring på det för jag har besökt hans hemsida några gånger och han är en suverän tecknare. I november släpper DC första numret av Skeleton Cases med polischef Gordon i huvudrollen. Scott Snyder (American Vampire) skriver manus. Scott Snyder ska även ta över skrivandet för Detective Comics och där står Jock för teckningarna. Skeleton Cases är en del av det Snyder ska berätta i Detective Comics. Det som får mig sugen på Skeleton Cases är framförallt bilden ovan. Så snygg och lovande.
The Walking Dead Volume 12: Life among them
Handling m.m: Robert Kirkmans zombieepos är en riktig långkörare, 75 nummer och 12 samlingsvolymer. Totalt en bit över 1600 sidor. För den nytillkomne som litar på redaktionens omdöme (Johan, jag) finns de första åtta samlingsvolymerna i en fet samling, The Walking Dead Compendium. I höst börjar dessutom tv-versionen sändas i USA.
Recensionen nedan innehåller spoilers för den som inte läst volym 11.
Rick och de andra överlevarna börjar få slut på mat och blir alltmer desperata att nå Washington. Tyvärr visar sig signalerna från Washington vara en bluff. När nöden är som störst kontaktas de av några män som uppger att de kan få följa med till en safe zone för att där leva ett normalt liv och bidra till samhället. Med viss tvekan hänger Rick och gänget på till vad som på ytan verkar vara ett paradis som påminner om hur det var innan zombiekatastrofen.
Vad är bra? Eftersom det är The Walking Dead så är det mesta bra. Inledningen när de fortfarande är ute på jakt efter en säker plats är den bästa delen. Karaktärernas svårigheter att anpassa sig till livet i safe zone är bra och trovärdigt skildrad. För en gångs skull känns inte Kirkmans allomfattande dialog lika påklistrad eftersom delar av avsnittet ibland känns mer som en såpopera än efter katastrofen-serie. Känslan av att allt inte är som det ska/kommer att gå åt helvete finns där givetvis, den känslan är det som driver serien framåt och engagerar mig som läsare eftersom jag bryr mig om de flesta karaktärerna och vet att i princip vem som helst när som helst kan stryka med.
Vad är mindre bra? Att den fortfarande är väl pratig även om det som sagt är mindre störande i denna del jämfört med tidigare. Den intensitet med de överlevande konstant kämpande mot zombies och andra som varit central under i stort sett hela serien finns inte här i samma utsträckning vilket är ett minus.
Slutsats: Life among them hör inte till de bättre samlingsvolymerna men serien håller fortfarande hög kvalité. Det här känns mer som ett andningshål både för karaktärerna och läsarna, framförallt efter den förra riktigt grisiga samlingsvolymen. Det enda man kan vara säker på i The Walking Dead är att friden inte brukar vara långvarig.
Illustration: Charlie Adlard
Förlag: Image Comics
Betyg: 4/5
The Adventures of Julius Chancer: The Rainbow Orchid, Volume Two
Handling m.m: Jag recenserade den första delen av Julius Chancer i slutet av förra året. I andra delen ger sig Julius Chancer iväg tillsammans med en filmstjärna, filmstjärnans agent och en fransk luftakrobat till Pakistan för att där söka efter regnbågsorkidén för att förhindra att den ohederlige Urkaz Grope vinner en tävling och därmed tar över ett gods. Väl där får de sällskap av en mystisk man som kommer från området där orkidén ska växa. Statliga organisationen Empire Survey Branch är också intresserade av spåren efter orkidén eftersom stentavlor om den även tyder på någon form av vapen, ett vapen som kan rädda organisationen som är på fallrepet. Urkaz Gropes hantlangare är också i Pakistan och skyr inga medel för att hindra Julius Chancer och kompani att nå sitt mål.
Vad är bra? Det som jag gillade i första finns även i andra delen: exotism, äventyr och humor. Det är lite mer action och vissa av karaktärerna får man veta mer om. Vapenspåret gör att det hela kan bli mer intressant i tredje och avslutande delen.
Vad är mindre bra? De förhoppningar jag hade efter första delen infrias inte. Persongalleriet är fortfarande slätstruket och ingen av karaktärerna känns speciellt intressant, alla är väl endimensionella. Albumet är pratigt och eftersom dialogen är seg blir också läsningen seg. Ewings teckningsstil som jag gillade vid första läsningen känns nu mest stel och färgläggningen är alltför dämpad, det hela blir väl livlöst. I det stora hela är äventyret inte speciellt underhållande.
Slutsats: Inte ett fall framåt som jag hoppats utan ett steg bakåt. Om man verkligen gillar klara linjen-stilen kan man nog ha behållning av det. Återstår att se hur avslutningen blir, om det lyfter då.
Förlag: Egmont
Betyg: 2+/5
Fantomen #16/2010
Fantomen möter för första gången Chatu i äventyret med samma namn. Chatu är en f.d. Wambesi-prins som valt brottets bana. Han hatar dessutom Fantomen och tror att han lyckats döda Fantomen i ett bombattentat. Chatu kapar med hjälp av sina mannar en rhodisk militärhelikopter som ska hämta upp honom när han är på flykt. Han dödar besättningen och när Fantomen får upp spåret hettar det till. Äventyret i sig är återigen något av ett dussinäventyr men karaktären Chatu gör det lite intressantare. Som läsare får man bara veta att han tror sig ha dödat Fantomen i ett bombattentat och att han begått brott både i Rhodia och Bengali. Men mer än det och att han föddes som Wambesi-prins får man inte veta. Det känns lite konstigt att bara bli inkastad i ett äventyr med Chatu utan att veta mer om honom. Det antyds dock att det kommer äventyr som utspelar sig innan detta och då kommer säkert Chatus väg till att bli en bindgalen terrorist att klarläggas. Som sagt är äventyret i sig ingen höjdare men jag hoppas att Tony De Paul förmår göra något vettigt av karaktären framöver för potentialen finns. Paul Ryans teckningar är okej. Nummer 16 bjuder också på en jubileumskavalkad av serier som gick i Fantomen på 80-talet. Framförallt Bacon & Egg är ett kärt återseende. Ensidesserierna är lika bra som jag kom ihåg dem och Patrik Norrman är en skicklig tecknare. Kul på alla sätt. Tyste riddaren och Robin Hood är två okej men lite väl träiga femtiotalsserier. Anders Anderssons genomgång av de tre serierna är intressant och informativ. Kit och småfolket är ett menlöst men ändå okej Falk & Barry äventyr även om idén med småfolket är synnerligen usel. Herman Hedning får mig att dra på smilbanden och det var ett tag sedan jag tyckte serien var kul.
Betyg: 3-/5
