Recensioner
Fantomen möter för första gången Chatu i äventyret med samma namn. Chatu är en f.d. Wambesi-prins som valt brottets bana. Han hatar dessutom Fantomen och tror att han lyckats döda Fantomen i ett bombattentat. Chatu kapar med hjälp av sina mannar en rhodisk militärhelikopter som ska hämta upp honom när han är på flykt. Han dödar besättningen och när Fantomen får upp spåret hettar det till. Äventyret i sig är återigen något av ett dussinäventyr men karaktären Chatu gör det lite intressantare. Som läsare får man bara veta att han tror sig ha dödat Fantomen i ett bombattentat och att han begått brott både i Rhodia och Bengali. Men mer än det och att han föddes som Wambesi-prins får man inte veta. Det känns lite konstigt att bara bli inkastad i ett äventyr med Chatu utan att veta mer om honom. Det antyds dock att det kommer äventyr som utspelar sig innan detta och då kommer säkert Chatus väg till att bli en bindgalen terrorist att klarläggas. Som sagt är äventyret i sig ingen höjdare men jag hoppas att Tony De Paul förmår göra något vettigt av karaktären framöver för potentialen finns. Paul Ryans teckningar är okej. Nummer 16 bjuder också på en jubileumskavalkad av serier som gick i Fantomen på 80-talet. Framförallt Bacon & Egg är ett kärt återseende. Ensidesserierna är lika bra som jag kom ihåg dem och Patrik Norrman är en skicklig tecknare. Kul på alla sätt. Tyste riddaren och Robin Hood är två okej men lite väl träiga femtiotalsserier. Anders Anderssons genomgång av de tre serierna är intressant och informativ. Kit och småfolket är ett menlöst men ändå okej Falk & Barry äventyr även om idén med småfolket är synnerligen usel. Herman Hedning får mig att dra på smilbanden och det var ett tag sedan jag tyckte serien var kul.
Förlag: Egmont Kärnan
Betyg: 3-/5
Recensioner
Fantomenäventyret Plutoniumvraket handlar om den skrupelfria piloten Salambo vars plan kraschlandar när hon fraktar radioaktivt material till Rhodia över Bengali. Hon försöker med hjälp av rhodiska soldater frakta lasten genom djungeln till Rhodia, vilket inte är en så bra idé efter som Fantomen fått upp spåret. Att återuppliva piraten Sala är ingen dum idé men det blir fel att placera Sala som är så förknippad med äventyret Luftpiraterna från 1936 i nutid. Dessutom är äventyret ett riktigt trist dussinäventyr utan spänning. Det är också trist att den uppenbarligen mycket kapabla och intelligenta Sala blir en bimbo så fort Fantomen kommer i närheten och lätt låter sig gripas.
Jerome K Bloche fortsätter att leta efter mördare bland sina kurskamrater pÃ¥ detektivkursen pÃ¥ sitt lagom förvirrade sätt. Det är som vanligt smÃ¥puttrigt men nÃ¥gon spänning infinner sig inte heller här men det finns iaf nÃ¥gra dramatiska sekvenser. Dock var Ã¥tminstone en av förövarna oväntad och att bli överraskad i en deckarhistoria är lite av en förutsättning för att det ska vara bra och Den tysta döden, som är det första albumet med Jerome K Bloche, är just en bra början pÃ¥ en trevlig albumserie. Lee Falk och Sy Barrys ”Söndagsklassiker” är den här gÃ¥ngen Kit och smÃ¥folket som inledningvis mest är en informativ guide till Fantomen och hans entourage som varken är bu eller bä. Herman Hedning är i vanlig ordning trött humor. Bonus i tidningen är affischen med Bästa omslag 2009, snyggt av mästaren Hasse Lindahl samt en genomgÃ¥ng av Lee Falks historiska äventyr i Fantomen talar.
Förlag: Egmont Kärnan
Betyg: 2+/5
Recensioner
Det var ett tag sedan senaste Fantan-recensionen men nu är det dags igen med ett nummer jag hade stora förväntningar på. Ett äventyr om den första kvinnliga rekryten i Djungelpatrullen och Jerome K. Bloche lät som en bra mix. Claes Reimerthi har skrivit manus och Sal Velluto har tecknat Patrullman Auro som handlar om pojkflickan Auro som tvingas in i drottning Natala av Navarras hov. Hon är sugen på en riktig man och inte veka ädlingar. Vid en olycka räddas hon av Fantomen och blir givetvis förälskad. En manligare man finns ju inte. Fantomen är dock redan gift med Natala och är inte intresserad. Auro följer dock efter Fantomen till Bengali och tar värvning i Djungelpatrullen. Hon intrigerar med målet att Fantomen ska bli hennes. Jag har tidigare tyckt att Velluto gjort ett bra jobb som tecknare men i det här äventyret så så är teckningarna snäppet sämre än tidigare, de känns lite hafsiga. Det stora problemet är dock manus, möjligheterna fanns till flera intressanta vinklingar på temat stark kvinna i Djungelpatrullen men det blir platt fall. Auro är visserligen bättre än alla andra rekryter men som klassisk ond kvinna så förgås hon av sitt begär till Fantomen och det är inte första gången en sådan figurerar i Fantomen och det känns lite uttjatat. Här fanns ju möjligheter att fördjupa karaktären i flera äventyr. Synd på så rara ärtor.
Jermoe K. Bloche är i vanlig ordning underhållande och lite småputtrig trots en mängd mord i Den tysta döden. Som en fransk Morden i Midsomer fast i en storstad. Nyfikenheten väcks i denna pusseldeckare om jakten på en mördare som använder giftpil. Jeromes lärare i en distansdeckarkurs sätter Jerome, klassens ljus, på spåret. Teckningarna av Dodier är däremot klart sämre än tidigare, de är mycket spretigare än andra äventyr vilket beror på att det är det allra första äventyret. Vilket i sin tur förklarar den tillbakablick som ges i början om Jeromes uppväxt. Tack för infon, Seriewikin. Latigo och Herman Hedning är i vanlig ordning stentrista.
Förlag: Egmont Kärnan
Betyg: 2+/5
Recensioner
Förra numret (8-9) var det bästa jag läst på länge. Tyvärr hann jag inte skriva en recension och även detta nummer är jag sent ute med eftersom det nya numret kom igår. Nåja. Brännpunkt Baronkhan är uppföljaren till det rätt bra äventyret Brännpunkt Barbados och jag trodde nog att Bababus planer på att ta över Baronkhan och de andra bergsfurstendömena skulle bli en höjdare. Tyvärr är det ett riktigt trött äventyr. Felmang är inte en av de bättre tecknarna och när Reimerthis manus är kasst så blir slutresultatet en flopp och min förväntan byttes mot besvikelse, ingen spänning eller stämning alls. Bergsfurstendömena är ett skumt påhitt men rätt hanterade kan de funka utan att det blir konstigt. Tyvärr gör Felmangs insats att det mesta kring dem känns konstigt i äventyret. Invånarna i Baronkhan ser på s.9 mest ut att vara hämtade ur Walter Hills kultfilm The Warriors medan de på s. 18 ser ut som medeltida européer. Föräldrarna till den heta kapten Lara på s. 19 ser ut att vara komma från statistroller i en halvkass sf-rulle. Den heta furstinnan Alicia bor i mindre kopia av sagoslottet Neuschwanstein vilket inte är så lyckat, inte heller att hennes garde ser ut som kosacker. Inte bra alls.
Det som lyfter tidningen från total misär är Bernhard Prince-äventyret Med dödligt uppsåt. Även om storyn är lik de flesta andra BP-äventyr så är Hermanns teckningar alltid trevliga och 70-talsmiljöerna är onekligen snygga. Herman Hedning är i vanlig ordning inte så kul. I slutet av tidningen så presenteras vinnaren av Bästa äventyr 2009 och jag slås av hur mycket snyggare Fantomen är i svartvitt. Det var ett tag sedan jag läste ett svartvitt nummer men när jag tänker efter kan jag inte se klassiska äventyr som Livets eld, Eden och framförallt Ondskans borg i färg. Färg skadar mystiken. Tyvärr lär tidningen inte återgå till svartvitt. Å andra sidan gillar jag Thorgal och Bernhard Prince bättre i färg. Varför kan man inte båda få ha kakan och äta den?
Förlag: Egmont Kärnan
Betyg: 2/5
Nyheter och tips
Moonstone har länge haft licens för Fantomen i USA, men framöver är det Dynamite som har licens att ge ut Fantomen. Jag har inte läst något Moonstone-äventyr så jag vet inte hur de har hanterat Fantan. När det nu är Dynamites tur att ta sig an Den Vandrande Vålnaden så har de gett Alex Ross, omslagsfantomen, i uppdrag att leda teamet som även består av Scott Beatty, manus och Eduardo Ferigato, teckningar. I Alex Ross version har den 21:e Fantomen vägrat att svära eden och istället ägnar han sig åt sin växande familj och välgörenhetsorganisationen The Walkabout Foundation men kan han undvika sitt öde? Serien har fått titeln The Last Phantom. På CBR finns en längre artikel där Alex Ross liksom redaktören Nick Barucci utvecklar sina tankar kring karaktären och diskuterar vikten av att de redan inbitna fansen gillar det.
Det är onekligen en annan vinkling av legenden och Barucci utlovar dessutom teckningar i en stil liknande Mignolas vilket sammantaget gör att det här kan bli riktigt intressant eller en kalkon. En mer ”vuxen” version av Fantomen är kanske inte fel för igÃ¥r ringde nämligen en säljare frÃ¥n Egmont hem till oss och frÃ¥gade efter min mÃ¥lsman. Min sambo fick förklara att jag faktiskt var vuxen varpÃ¥ försäljaren ursäktade sig med att de fÃ¥r inte frÃ¥ga efter barnen 
Recensioner
Omslaget till senaste Fantomen är riktigt cheezy med en deffad Fantomen i MC-väst. Samtidigt är det definitivt ett av de mest humoristiska jag sett. Cred för det till Sal Velluto. Äventyret Johnny Hotwire-Utanför lagen handlar om hur de unge 21:e Fantomen i början av sin karriär glider runt på en Harley och kallar sig för Johnny Hotwire. Han hjälper en ung knutte, Deck Davey, ur en knipa och slår följe med honom. Deck har en plan hur han ska sätta dit ett större MC-gäng. Ett gäng som han trots Fantomens uppmaning utmanar med ödesdigra konsekvenser. Deck ger Fantomen ett brev som Fantomen inte får öppna förrän många år senare. När Fantomen i slutet av äventyret läser brevet bestämmer han sig omedelbart för att ge sig av till USA och ber Guran packa ner hojen.
Trots ett återuppväckande av Fantomen År Ett, som jag tyckte var rätt lyckat på det stora hela, och ett dramatiskt slut är det ett trist äventyr med ointressanta bifigurer. Velluto gör ett stabilt jobb med teckningarna men det hjälper inte när manuset inte är bra. Betydligt bättre är då avslutningen på Bernhard Prince-äventyret Dimmornas fort som är hyggligt spännande, har en okej story och framförallt bra bifigurer och dessutom en twist på slutet. Jubileumsserie är den här gången västerserien Bill Montana, en serie känns riktigt daterad men idén med att publicera korta avsnitt av diverse 50-talsserier är bra. Herman Hedning är som oftast nu, bara trött.
Förlag: Egmont Kärnan
Betyg: 2+/5
Recensioner
Numrets Fantis-äventyr, Mord pÃ¥ beställning, handlar om hur en chockad Fantomen läser att en arvtagerska, Carolin Benson, han räddat tidigare har mördats. Det visar sig dock att hon inte är död utan gömmer sig i Bengali, kvinnan som dödades liknade bara henne. Hon hÃ¥ller en presskonferens under överinseende av sin nye livvakt, Walker, vilket lockar mördarna till Bengali. Väl där väntar Fantomen…
Äventyret är tyvärr ett rätt trött standardäventyr med en stor logisk brist. Hur det inte kunde stå klart för alla inblandade (busar, polis) att det var en annan som mördats framgår inte. Väl osannolikt. Det roligaste, eller hur man nu ser på det, är att Fantomen är lite intresserad av den snygga Benson och det verkar t.o.m. som att det blivit en kyss vid det tidigare mötet. Den bocken! Nåja, bovarna får spö och Carolin och Diana blir vänner. Men Carolin är fortfarande lite sugen. Carolin visar givetvis även upp sina behag och som vanligt i Fantomen känns det hela lite gubbsjukt.
Fortsätt läsa Fantomen #6/2010
Förlag: Egmont Kärnan
Betyg: 2+/5
Recensioner
Två rutinerade herrar står bakom Brännpunkt Barbados. Hans Lindahl och Claes Reimerthi har gett oss Fantomen-läsare flera fantastiska läsupplevelser. Lindahl är tyvärr inte en lika bra manusförfattare som tecknare (svårt iofs) och Reimerthi har gått lite på tomgång på sistone förutom äventyren om Cernwulf. Brännpunkt Barbados är dock ett bra äventyr med korrupt FN-personal och framförallt general Bababu som ännu inte gett upp ambitionen att bli Bengalis egen Big Man något Fantomen förhindrat tidigare. Det finns en viss spänning i äventyret och det är kul att se Fantomen och Diana jaga bovar tillsammans även om Diana var lite våpig vilket hon inte ska vara. Jag blir framförallt nyfiken på vad Bababu har i kikaren. Utan att spoila något så lär nästa del bli något utöver det vanliga. Du förstår vad jag menar om du läst sista pratbubblan på sidan 34 . Jag ser verkligen fram emot det äventyret.
Fortsätt läsa Fantomen #5/2010
Förlag: Egmont Kärnan
Betyg: 3/5
Recensioner
Då var det dags att ge sig ut på lite minerad mark vilket innebär en recension av senaste Fantomen bara dagar efter att jag lanserat mitt experiment kring den 21:e Fantomens död. Nr 3-4 är ett fläskigt dubbelnummer och innehåller äventyret Draktronen av Jens Hansegård och Heiner Bade som handlar om hur Fantomen hamnar i Kina och slåss mot gravplundrare. Dessutom bjuds det på Thorgal, Blixt Gordon, Texas Jim, King vid gränspolisen, Söndagsklassiker och Latigo. Dessutom är det dags för den första jubileumstävlingen där förstapriset är legendaren Rolf Gohs signerade omslagsoriginal till Fantomens Julalbum 1959. Inte nog med att det är ett stycke seriehistoria, det är dessutom snyggt! Nu blir det till att ta en titt i Splash från början av 90-talet för att garanterat ge in rätt svar. För er som inte har den kan jag rekommendera suveräna Fantomenindex.
Fortsätt läsa Fantomen #3-4/2010
Förlag: Egmont Kärnan
Betyg: 3+/5
Krönikor och åsikter
Jag tycker Fantomen var som bäst 1994-995 då serien moderniserades och blev mer realistisk. Tyvärr slog inte detta såväl ut som redaktionen hoppats på och allting återgick till det vanliga. Tills nu. Nedan följer mitt synopsis på första äventyret i Den 21:e Fantomens död. Äventyret är dels en beskrivning av situationen i Bengali, Fantomens älskade hem, och dels en beskrivning av en åldrad Fantomen som funderar över sitt liv och Fantomenättens framtid och om han kan påverka läget i Bengali.
Det tidigare så fridfulla Bengali, ett mönsterland i Afrika, befinner sig på randen till inbördeskrig. Politiska mord och etniskt våld som har sin grund i stamkonflikter har gjort landets framtid osäker. I bergsfurstendömena som inlemmats i Bengali men där makten stannat hos furstarna har islamister tagit över makten sedan folk revolutionerat mot de korrupta furstarna. Endast i Baronkhan sitter en furste kvar, Rex. Islamisterna hotar nu Bengali med heligt krig då de anser att deras muslimska bröder i Bengali är förtryckta. Till detta kommer ett ökat antal kriminella organisationer som ökat sitt inflytande i landet i takt med att de samhälleliga institutionerna försvagats. Bengalis relativt stora vita befolkning lämnar i allt högre utsträckning landet då de ofta attackeras och hotats av extrema grupper. Djungelpatrullen har förbjudits i ett politiskt rävspel då den anses vara en kvarleva från kolonialtiden.
Fantomen sitter på tronen i dödskallegrottan men känner sig varken speciellt stark eller säker på sig själv (inte som på bilden ovan). Kroppen värker efter att i femtio år kämpat för det han trott på. Och ändå har det kommit till detta. Hans älskade Bengali riskerar att slitas sönder. Fantomen vet att han måste göra något. Men var ska han börja? Stamkonflikterna? Islamisterna? Djungelpatrullen? Presidenten? Kan han överhuvudtaget påverka händelseförloppet? Borde han ha kunnat upptäcka vad som var i görningen innan våldet blossade upp? Luaga vistas på hemlig ort pga hot. Worubu sitter i fängelse, oskyldigt anklagad för förskingring. Fantomens senaste insatser har inte gett resultat, snarare tvärtom. Ska han lämna över till sina barn? Kan han kräva det? Ska de tvingas axla manteln (trikån) i denna svåra stund för Bengali? Finns det plats för Fantomen i 2000-talet? Eller tar Fantomenätten slut här och nu? Fantomen lämnar Bengali och beger sig till USA där både Kit och Heloise bor för att prata framtid.
För mycket info om Bengali? För mycket filosoferande från Fantomens sida? För många frågetecken? För lite action? Tyck gärna till om början på slutet för den 21:e Fantomen.
