Arkiv för maj 2012

iPad /Recensioner

Supergirl #2-4

lördag 26 maj, kl 23:01 av 3 kommentarer

Minns någon att jag helt otippat recenserade första numret av Supergirl när DCnU drog igång? Antagligen inte, men här kommer i alla fall uppföljaren, en recension av #2-4 a.k.a. den första Supergirl-arc:en.

supergirl_4Jag gav det första numret av Supergirl en tvåa i betyg med motiveringen att det kändes berättarmässigt ljummet och att den lätt glömdes bort till förmån för andra serier. Till viss del så är det fortfarande så, men istället för ljummet så skulle jag säga att berättandet snarare är väldigt lättillgängligt. Michael Green och Mike Johnson presenterar en story utan några komplexa krusiduller där vi helt enkelt får följa Supergirl under hennes första dagar som nykomling på jorden. Det är rätt nice faktiskt, att läsa en serie som verkar vara helt utan några större pretentioner. Att läsa Supergirl är lite som att kolla på en ok TV-serie. Den är kanske inte lika engagerande som en riktigt vass film, men är ändå tillräckligt välgjord och lättillgänglig för att man ska komma tillbaka till den.

Som karaktär sett så tycker jag att rent spontant att Supergirl, eller Kara Zor-El som hon egentligen heter, känns intressantare än kusinen Superman. Genom de här numren hinner vi inte lära känna henne i någon egentlig detalj, men hon känns som en viljestark person som inte är beredd att ta särskilt mycket skit innan hon tänder till. Att hon inte heller har något hjältepatos som driver henne tycker jag också är en styrka.

supergirl_3Storymässigt så är allt som sagt rätt straight forward: Supergirl försöker förstå var hon hamnat, varför hon plötsligt verkar ha fått superkrafter, hur spädbarnet till kusin plötsligt är en fullvuxen beskyddare av en annan planet och varför en ung miljardär med högkvarter i omloppsbana verkar vara väldigt mån om att få tag i henne. Allt detta mixat med att Supergirl ännu inte alls är intresserad av att leka superhjälte och bara vill komma tillbaka till Krypton igen gör storyn både snabbfotad och underhållande. Som sagt, det kanske inte är något som grabbar tag i en och vägrar släppa taget, men det finns inte heller så mycket att klaga på. Mahmud Asrars illustrationer fortsätter här att vara något av en höjdpunkt, och färgläggaren Dave McCaig ger allt ett extra lyft med sköna färger och mjuka skuggbingar. Supergirl är helt enkelt en visuellt välproducerad serie.

Sammanfattningsvis, är Supergirl en av årets höjdpunkter? Nej, så medryckande är det inte, men är man bara sugen på en helt ok och vältecknad superserie att slå ihjäl lite tid med så funkar Supergirl riktigt bra.

Manus: Michael Green, Mike Johnson
Illustration: Mahmud Asrar
Färgläggning: Dave McCaig
Förlag: DC
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

The Omega Effect

torsdag 24 maj, kl 12:42 av 4 kommentarer

avsm2011006_dc11_lr_0001Så var det dags. Marvels tre New Yorkhjältar som fick nya tidningar härförleden, Daredevil i september, The Punisher i oktober 2011 och Avenging Spider-Man i januari 2012, slår sig ihop kring ett gemensamt problem i småskaliga cross overn The Omega Effect. Historien löper genom Avenging Spider-Man nummer 6, The Punisher nummer 10 och avslutas i Daredevil nummer 11. Hur blir resultatet av detta samarbete mellan hjältar och tidningsredaktörer?

Fortsätt läsa The Omega Effect

Manus: Gregg Rucka, Mark Waid
Illustration: Marco Checchetto
Färgläggning: Matt Hollingsworth
Förlag: Marvel
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Gästkrönika: Shazams betygsättning

måndag 21 maj, kl 20:46 av 12 kommentarer

Dagens gästbloggare har tittat på vår betygsättning, krönikan följer efter en kortare presentation.

Jag heter Mikael Vestman, är 27 år gammal och bor i Uppsala. Mitt stora serieintresse började i ett trångt studentrum tillsammans med Sandman. Snabbt så läste jag igenom alla tio album för att utan paus läsa igenom alla tio album igen. Det var som om jag hade hittat en uråldrig Incaskatt. Varför hade ingen berättat att det här fanns? Samma vecka så hade jag gjort mitt första besök på Seriezonen i Uppsala och handlat de första delarna i Y: The Last Man och Transmetropolitan. Resten är, som de brukar säga, historia.

Efter en tweet av Hög av Serier, som uppmärksammade mig på en krönika om bättre seriegranskning (Den 9:e Bombkratern: Vems kuk måste jag suga för att få till en vettig seriebevakning här i landet, reds anm), så tänkte jag stilla för mig själv. Hur har egentligen Shazams egen seriegranskning sett ut? Finns det något att utläsa av den?

En av den här krönikans poänger är att det sällan görs sågningar eller ges låga poäng i serierecensioner i Sverige, utan att det allt som oftast är ett unisont hyllande och ryggdunkande. Vidare talar krönikan om att serier ges ett väldigt litet utrymme i mainstreammedia, vilket jag kan hålla med om. Detta är dock inte relevant för Shazam, eftersom sidan uteslutande handlar om serier. Jag bestämde mig för att gå igenom hela Shazams arkiv med utgångspunkten; Hur har Shazams betygsättning sett ut från första recension till den senaste?

Fortsätt läsa Gästkrönika: Shazams betygsättning

Skriv en kommentar
Recensioner

Planet of the Apes 2: The Devil’s Pawn

söndag 20 maj, kl 19:27 av 1 kommentar

PlanetoftheApes2-devils pawnHandling m.m: Anders recenserade första numret av Planet of the Apes av Daryl Gregory och Carlos Magno och gillade det. Själv utnyttjade jag seriekopplingen till ett längre inlägg om Apornas planet-filmerna. Första samlingen, The Long War, var bra och förhoppningarna var därför höga inför den andra samlingen, The Devil’s Pawn som samlar #5-9. I första samlingen, som utspelar sig 1300 år innan överste Taylor kraschlandade på Apornas planet, mördades The Lawgiver och följderna av det mordet ställde relationen mellan de härskande aporna och de förtryckta människorna på sin spets. The Devil’s Pawn tar vid efter de dramtiska händelser som avslutade första samlingen. Voice Alaya och hennes styvsyster Sullivan är fortfarande ledare för aporna respektive människorna. Motståndsrörelsen har fått ny kraft och människan Bako ger sig ut för att finna anförvanter. Samtidigt förbereder aporna en attack på människornas Skin Town för att efter människornas strejk säkerställa arbetskraften till sina fabriker och de kommer inte att sky några medel för att nå sitt mål. Sullivan måste därför hantera både hotet från aporna och hotet från Kale som leder en sekt som består av många av de människor som den senaste generationen fötts stumma. Som om det inte räckte med en serie om apornas planet har BOOM! även lanserat miniserierna Betrayal of the Planet of the Apes vars samling kommer i sommar och Exile on the Planet of the Apes vars samling kommer i vinter.

Fortsätt läsa Planet of the Apes 2: The Devil’s Pawn

Manus: Daryl Gregory
Illustration: Carlos Magno
Färgläggning: Nolan Woodard & Darrin Moore
Förlag: BOOM! Studios
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Snygga omslag

Lobster Johnson: The Burning Hand # 4

lördag 19 maj, kl 16:21 av 0 kommentarer

 

LOBSTER_JOHNSON_THE_BURNING_HAND__4_Var_CvrMike Mignolas satsning Year of Monsters rullar på och har nu gett upphov till denna stiliga varulvsbild. Innehållet, som jag återkommer till vid ett senare tillfälle, har emellertid mycket lite att göra med lykantropi. Men vem kan ha invändningar mot det när resultatet är så förbålt tjusigt?

Skriv en kommentar
Recensioner

Alena

fredag 18 maj, kl 21:53 av 0 kommentarer

alenaHandling: Alena trakasseras av lacrossetjejerna med mobbingledaren Filippa i spetsen på den snobbiga internatskolan hon placerats på. Annorlunda och fattig är ingen bra kombo. Alenas bästa vän, Josefin, uppmanar henne att inte ta mer skit utan stå på sig. Kruxet är att Josefin varit död i över ett år, hon tog livet av sig eftersom Alena inte vågade stå för vad som hänt mellan dem. Josefin verkar å sin sida kapabel att göra vad som helst för Alena. Mitt i allt visar skolans populäraste kille Fabian intresse för Alena. Något som väcker ilska hos både Filippa och Josefin.

Det bra: Kim W Andersson är en av Seriesveriges skickligaste tecknare. Han förmår både skildra känslor och det som är ännu viktigare för en skräckserie som Alena dvs bygga upp stämningen. Snygga bildlösningar och en riktigt bra färgläggning lyfter anrättningen ytterligare rent visuellt. Att vara en skicklig tecknar innebär inte med automatik att man kan få ihop ett bra manus men även det ror Andersson iland. Det är flera gånger svårt att avgöra vad som är inbillning och vad som är verkligt. Eller rättare sagt, det är så i stora delar av albumet vilket för det här albumet bara är bra. Jag var inte beredd på twisten på slutet vilket kanske iofs säger en del om min slutledningsförmåga snarare än Anderssons uppfinningsrikedom.  Karaktärerna är överlag inte klyschiga utan genomarbetade även om bara Alena och Filippa får mer djup. Alena får jag trots det inget riktigt grepp om. Vilket å andra sidan uppenbarligen är ett berättargrepp. Å ett lyckat sådant 🙂

Det mindre bra: När jag läser skräck vill jag bli rädd , oroad eller iaf obehaglig till mods. Det blir jag inte av Alena. Det är heller ingen av karaktärerna som väcker mitt intresse och Filippa är lite evil high school-klyschig.

Summasummarum: Anderssons finfina teckningar och osäkerheten om vad som är verklighet och inbillning driver hela tiden Alena framåt. Det är på många sätt ett bra album, jag hade bara önskat att jag blivit lite rädd eller nåt. Passa på och köp Alena om Kim W Andersson signerar på något ställe, han tar sig tid att göra en teckning och dessutom pratar han konstant. Härligt underhållande.

Illustration: Kim W Andersson
Förlag: Kolik förlag
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

Stormwatch #4-6

torsdag 17 maj, kl 16:38 av 0 kommentarer

stormwatch4Det har väl blivit hög tid att försöka komma ikapp DC:s Stormwatch, så här kommer ett samlat utlåtande av #4-6, där #6 avrundar Stormwatch:s första arc. Som tidigare så har jag läst den här titeln på iPhone/iPad, vilket jag lär fortsätta göra även framöver. För manus i de här numren ansvarar fortfarande Paul Cornell, och för den som missat mina åsikter om hans föregående nummer så finner ni dem här och här.

Storymässigt så är de här numren mycket mer fokuserade än #1-3 varit, vilket gör att den tidigare spretigheten är som bortblåst. De parallella spåren strålar här samman, och teamet står för första gången mer eller mindre enat mot ett gemensamt hot. Hotet i fråga utgörs till en början av ett av de större och mest bisarra monster jag sett på länge (vilket såklart enbart är positivt), och svänger sedan kraftigt över till ett par interna konflikter som påverkar Stormwatch från grunden. I korthet så är tempot kvickt och kasten snabba, och det känns som att Cornell haft kul med storyn i de här numren. Jag gillar även det faktum att det än så länge inte finns någon egentlig superskurk i den här titeln, utan att teamet primärt fått handskas med betydligt mer abstrakta problem mixat med diverse interna schismer.

Stormwatch5Karaktärsutvecklingen är även den mycket starkare i de här numren, och mot slutet av #6 så tycker jag att man fått mycket bättre koll på Stormwatch, både som team och individerna i det. Det är egentligen bara Martian Manhunter som fortfarande har en rätt otydlig och rätt träig roll, vilket jag gnällt över även i tidigare nummer. Bortsett från honom så tycker jag att alla karaktärer växt genom de här tre numren. Cornells flirtande med Warren Ellis version av Stormwatch och Authority fortsätter även i de här numren, men det känns som att han så sakteliga hittat en egen ton i berättandet också. Dialogerna når egentligen aldrig Ellis höjder (när han är som bäst), men de är rappa och överlag rätt kul.

Miguel Sepulveda tycker jag har hittat hem mer och mer för varje nummer, med massiva actionscener och extremt mycket detaljer – inte sällan som ett direkt resultat av nämnda actionscener. Jag kan dock tycka att hans karaktärer i de mer stilsamma panelerna kan ha en något udda fysik. Svårt att säga mer exakt vad som inte stämmer, men jag tror det har med proportionerna att göra, vilket gör att karaktärerna ibland ser ut som modellfigurer. Överlag så är Stormwatch dock en riktigt snygg serie, med en hel del riktigt spektakulära scener.

Samlingen Stormwatch: Darkside beståendes av nummer 1-6 släpps i samlad form den 23 maj, och de som gillar Paul Cornell, Warren Ellis tidigare Wildstorm-titlar eller helt enkelt bara diggar storskalig scifi/superhjälteaction med mörka undertoner bör helt klart införskaffa den.

Manus: Paul Cornell
Förlag: DC
Betyg: 4-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Döda rummet

måndag 14 maj, kl 16:28 av 3 kommentarer

Layout 1Idag är det exakt 100 år sedan August Strindberg gick ur tiden. Det är också dagen då Per Demervall och Ola Skogängs nya seriealbum Döda rummet släpps, ett album där Strindberg i allra högsta grad spelar en central roll. Om ni var på Stockholms seriefestival härom veckan kanske ni redan då lyckades komma över ett ex av detta album, som jag själv gjorde, då det var smygpremiär på albumet.

Döda rummet är Per Demervall och Ola Skogängs första samarbete ihop och albumets historia kretsar kring journalisten Arvid Falk som tampas emot det kriminella Strindbergsällskapet (lett av bossen Don Bernadotti) i ett minst sagt annorlunda, men ändå igenkännbart, Stockholm. Luftskepp flyger över Stockholm, första världskriget håller fortfarande på och Sverige har blivit indraget och Gamla stan har blivit sönderbombad. Min personliga favorit i detta annorlunda Stockholm är att shoppinggallerian NK nu blivit ett mentalsjukhus. I skuggorna skymtas den mystiska väktaren och ryktena om att Strindberg själv inte alls är död utan nedfryst i en järnlunga i väntan på att återuppväckas 100 år från sin ”dödsdag”.

Döda rummet är en riktigt bra historia och det märks tydligt att Per Demervall och Ola Skogäng har haft kul under tiden de skapat albumet, inte minst märks det på alla snygga detaljer och roliga referenser som de kryddat albumet med. Dessutom lyckas de väldigt bra med att knyta sin historia till Strindberg och slutet bjuder på en intressant twist och samtidigt en snygg och smart referens till ett av Strindbergs mer kända dramer.

Det är också kul att se att Döda rummet är så snyggt tecknat. Exempelvis uppslaget där Arvid Falk blickar ut över Slussen och Gamla stan från sin lägenhet är något av det snyggaste jag har sett i en svensk serie någonsin. Herrarna Demervall och Skogäng har gjort ett fantastiskt jobb och det är svårt, för att inte säga snudd på omöjligt att se vem som har gjort vad i albumet.

Döda rummet ger i alla fall mig mersmak på fler gemensamma projekt från dessa två herrar. Men vi får väl se hur det blir med den saken. Tills dess så kan jag bara konstatera att Döda rummet är riktigt bra och rekommenderas varmt!

Manus: Per Demervall & Ola Skogäng
Illustration: Per Demervall & Ola Skogäng
Förlag: Ekholm & Tegebjer
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
I fokus

Vila i frid Tony DeZuñiga

måndag 14 maj, kl 16:13 av 2 kommentarer

Tony DeZunigaDen filippinska serietecknaren Tony DeZuñiga har avlidit.

Tony C. DeZuñiga föddes 8:e November 1932 i Manila. Han började sin serietecknarkarriär som textare för tidningen Liwayway, ett veckomagasin som innehöll serier av bl.a. Alfredo Alcala och Nestor Redondo, som hjälpte till att fostra Tonys talanger. Tony flyttade till New York i slutet av 60-talet och började teckna serier för Joe Orlando, en av redaktörerna på DC Comics. Orlandos tidningar var en mustig blandning av främst skräck- och västernserier (t.ex. House of Mystery och Weird Western Tales), vilket passade Tonys tecknarstil utmärkt. Tony blev därmed en av de första av de filippinernas serietecknare som arbetade för amerikanska serieförlag från tidigt 70-tal och framåt. Han hjälpte även DC och Marvel att hitta andra filippinska talanger som bl.a. Alfredo Alcala, Alex Niño, Nestor Redondo och Gerry Talaoc.

Showcase Presents Jonah Hex Vol 1Tony DeZuñiga är kanske mest känd som en av skaparna av DC-figurerna Jonah Hex (med författaren John Albano) och Black Orchid (med Sheldon Mayer) men han tecknade mängder av serier för både DC och Marvel; en lång och imponerande meritlista som inkluderar bl.a. Arak: Son of Thunder, X-Men, Conan the Barbarian, Kull the Conqueror, Thor, Iron Man, Punisher, Dracula Lives, Doctor Strange, Batman och Shanna the She-Devil. Tony flyttade hem till Filippinerna 1977 och arbetade i sina senare år bl.a. med konceptdesign för Segas tv-spel och illustrationer för TSR:s Dungeons & Dragons-böcker. Han vann 1997 års Sega Presidents Award for Excellence. Då och då återvände han till seriebranschen, t.ex. tecknade han så sent som för två år sen Jonah Hex-boken Jonah Hex: No Way Back (efter manus av Justin Gray & Jimmy Palmiotti). Denna släpptes samtidigt som långfilmen Jonah Hex (med Josh Brolin i huvudrollen).

I april 2012 drabbades Tony av en allvarlig stroke. Han överlevde men komplikationer uppstod. Natten till fredagen den 11:e Maj 2012 avled Tony på ett sjukhus i Las Piñas. Tony DeZuñiga blev 79 år.

Pahinga sa kapayapaan (vila i frid) Tony DeZuñiga.

Skriv en kommentar
Film /Film /Recensioner

The Avengers

fredag 4 maj, kl 13:55 av 1 kommentar

avengers-movie-poster”…och det kom en dag, en dag olika alla andra, då Jordens mäktigaste hjältar fann sig enade mot ett gemensamt hot. På den dagen föddes The Avengers – för att bekämpa de fiender som ingen ensam superhjälte kunde motstå.” Detta var länge ingressen som introducerade serien The Avengers, som nu alltså blivit storskalig film.

Först, en bekännelse: jag skriver den här recensionen i egenskap av en stor Avengers-fanboy. Avengers har alltid varit en av mina favoriter bland Marvelserierna så det är svårt att vara opartisk. Min inre nioåring är lycklig över att den här filmen överhuvudtaget finns; att den dessutom är så oerhört välgjord är bara en stor fet bonus. Filmens intrig, utan att avslöja för mycket, handlar om att det finns ett objekt kallat Tesseract, som den onde guden Loki vill använda för att erövra världen. Superagenten Nick Fury samlar därför en brokig skara superhjältar för att stoppa honom. Problemet är att dessa hjältar, dessa Avengers, har tämligen svårt att komma överens. Kan de enas innan det är för sent?

Fortsätt läsa The Avengers

Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

    Fatal error: Call to undefined function wp_recentcomments() in /storage/content/58/186058/shazam.se/public_html/wp-content/themes/billy/sidebar.php on line 38