Författar arkiv

Film /Guider /Krönikor och åsikter

Guardians of The Galaxy – Serieguide inför filmen

tisdag 29 juli, kl 10:42 av 3 kommentarer

På fredag den 1 augusti har Guardians of The Galaxy premiär på svenska biografer, och för min del är det här en film med extremt hög peppnivå. Om du frågar mig så är nämligen Guardians of The Galaxy något av det bästa som Marvel kläckt ur sig under senare år. Dels för att jag alltid varit svag för Marvels mer kosmiska serier, där till exempel flera volymer av X-Men med Starjammers, Shi’ar, Phoenix med flera är gamla favoriter, men främst för att författarna Dan Abnett och Andy Lanning (plus några till) mellan 2007 och 2010 knåpade ihop ett riktigt maffigt rymdepos med Guardians of The Galaxy mitt i smeten.

Så, för den som är nyfiken på GoTG så här precis innan filmen eller för den som vill hugga in på serierna efter att ha sett filmen (som vi väl HOPPAS är bra) så kommer här en genomgång av vilka seriesamlingar man kan ta tag i. Nu kör vi.

Annihilation: Conquest Book 1 & 2 (2 volymer)

conquestAnnihilation: Conquest är en fristående fortsättning på rymdeventet Annihilation, som i sig inte har jättemycket att göra med GoTG. Annihilation är däremot uppstarten på allt som Abnett och Lanning sedan tar vidare i sina serier, och det är en grym serie, så för den som verkligen vill vara med från start så kan jag rekommendera att plocka upp de samlingsvolymerna först. Hur som helst, Conquest är som sagt ganska fristående, och det är i Conquest som vi får stifta första bekantskapen med ett helt nytt Guardians of The Galaxy. Till en början är GoTG bara en samling udda karaktärer som egentligen bara en har en sak gemensamt: De sitter i fängelse. I ett desperat försök att stoppa The Phalanx och deras assimilering av hela galaxen så skickas fängelsegänget ut som en sorts motvillig specialstyrka på ett uppdrag som de inte förväntas återkomma från. Jag ska inte spoila något här, men Conquest är en spännande story som introducerar flera av huvudkaraktärerna i GoTG.

Annihilation och Annihilation: Conquest är två bra rymdevent som är perfekta för de som verkligen vill vara med från början. De är däremot inte helt nödvändiga för de som bara är intresserade av GoTG och deras egna äventyr.

Guardians of the Galaxy – Legacy (1 volym)

legacyTeamet introducerades som sagt i Conquest, och fick efter det sin helt egen titel. Det är här som GoTG får sin riktiga laguppställning, liknande den vi kommer att se i filmen + några till, och det här är definitivt den bästa punkten för nya läsare att hoppa in. GoTH kickas igång av Peter Qiull aka Star-Lord som efter Annihilation (både 1:an och 2:an) tröttnat på att galaxen ständigt drabbas av externa hot och stundande undergång. Syftet med hans GoTG är att istället vara ett team som proaktivt bekämpar potentiella hot, innan de blir galaxomspännande konflikter. Kruxet är att det här udda teamet har olika åsikter om vilka hot som faktiskt ska bekämpas, och även hur problem ska hanteras. Här lyckas Abnett och Lanning extremt bra; det är precis lagom kul och spännande på samma gång, och man anar från start att det är stora saker i görningen.

Köp och läs den här samlingen bara. En klar favorit i min seriesamling.

Guardians of the Galaxy – War of Kings Book 1 & 2 (2 volymer)

gotg_wokFör den gillar första GoTG-volymen är det egentligen bara att fortsätta här. War of Kings samling 1 och 2 är en direkt fortsättning på Legacy, och precis som i första volymen så är det här riktigt bra. Det jag gillar med GoTG och Abnett och Lannings kosmiska Marvel-serier är att de skiljer sig en hel del från Marvels vanliga serier, dvs de som utspelar sig på jorden. Det handlar inte lika mycket om vem som har vilka superkrafter och att klå upp en viss superskurk, utan mer om ett större perspektiv där enskilda individer och team kan komma att spela en avgörande roll. Allt känns större utan att för den delen behöva vara mer komplext eller rörigt.

En nackdel med de här två volymerna kan vara att de är tie-ins till ett annat separat event: War of Kings. Grunden till War of Kings lades i X-Men, där en tidigare okänd bror till Cyclops och Havok på ett extremt våldsamt och maktgalet vis tagit kontrollen över flera galaktiska territorier. Det funkar att enbart läsa GoTG-volymerna, men för att få hela sammanhanget rekommenderar jag att man även läser War of Kings parallellt.

War of Kings (1 volym)

wokWar of Kings är ett storskaligt rymdevent där Vulcan, bror till Cyclops och Havok, tagit över tronen som regent över Shi’ar-imperiet. På andra sidan konflikten finner vi The Inhumans, och mitten av allt kaos befinner sig bland annat delar av X-Men, Starjammers och Guardians of The Galaxy. I korthet så riskerar kungakriget att slita sönder galaxen, men de enda som till en början är medvetna om den stundande katastrofen är just GoTG.

War of Kings är kanske inte ett måste för den bara vill läsa om GoTG, men det är ett stort event med massiva konsekvenser för galaxen och GoTG framöver. Gillar du rymdepos är det bara att läsa.

Realm of Kings (1 volym)

realmofkingsRealm of Kings är den direkta fortsättningen på War of Kings. Här får vi veta vad som händer efter kriget, och det är inte mycket som ser positivt ut. Slutstriden har slitit sönder ”the fabric of space and time”, så på svenska skulle vi kanske säga att det uppstått sprickor i tid och rymd. På andra sidan verkar det finnas ett alternativt universum som mer än gärna vill tränga in och börja ta plats i vår verklighet, och det är inte goda nyheter. GoTG har varit medvetna om den här risken ända sedan Legacy, men då de inte lyckats förhindra katastrofen får de nu sikta på att försöka bekämpa den.

Även Realm of Kings är en serie där fler än GoTG medverkar, men som tidigare så rekommenderar jag alla som vill hänga med genom hela rymdeposet att plocka upp även den här samlingen.

The Thanos Imperative (1 volym)

thanos_imperativeDet är här det slutar. Allt som Abnett och Lanning byggt upp i Guardians of The Galaxy och War of Kings kulminerar här. I centrum har vi Guardians of The Galaxy och Thanos, en i stort sett odödlig erövrare som vid ett flertal tillfällen försökt tillintetgöra hela universum. Jag vill egentligen inte säga mer än så om själva storyn, men det här är riktigt stark tobak. Ibland kan man ju bli lite besviken på finaler efter att resan dit varit så pass bra, men jag är rätt säker på att ingen blir besviken här.

Det är givet att alla som gett sig i kast med att läsa Guardians of The Galaxy ska läsa den här avslutande samlingen, och för att verkligen ta del av allt så är min personliga rekommendation att man läser samtliga volymer i den här posten i kronologisk ordning. Visst, det kostar en slant och det tar en stund att plöja igenom allt, men jag har svårt komma på något annat event som håller så pass hög kvalitet med ett bra tempo från början till slut. Köp blint, läs och skyll på mig om du inte gillar det.

Om filmen lyckas hitta samma balans mellan humor och spänning och kan lyfta ut karaktärerna från serien till vita duken så kommer Guardians of The Galaxy att kunna bli inte bara en av de bästa Marvel-filmerna, utan en riktigt bra film överlag. Ni finner mig i biosalongen på fredag.

Skriv en kommentar
Allmänt

Nike smash

onsdag 30 april, kl 10:57 av 0 kommentarer

Ge den här Nike-reklamen i alla fall 2 minuter och 30 sekunder. Jag garanterar att det är värt det.

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

1000 år har gått

lördag 22 mars, kl 15:36 av 0 kommentarer

Eller fem år i alla fall, men i Internet-år så är det faktiskt rätt exakt 1000 år. Hurra med andra ord för Shazam som överlevt ett millenium i kamp med twitters, podders, instagrams, snappchattar och liknande jävelskap. Bloggen som format har ju tappat en del i jämförelse hur det var när vi kickade igång det här lilla kollektivet av serieläsande vuxna män för fem år sedan, och det är inte utan att jag kan känna mig lite stolt när jag tänker på hur mycket annat trams som kommit och gått medan vi tickat vidare är. Serier i allmänhet och seriebloggande i synnerhet må vara en rätt så marginaliserad kulturform, men det känns ändå som att intresset håller i sig och att nytt folk då och då får upp ögonen för det.

För egen del så har jag i rollen av skribent snubblat fram och tillbaka mellan att vara extremt sporadiskt aktiv och 100% inaktiv under de senaste två åren. Jag har däremot alltid smugit runt här i bakgrunden, pysslandes och ränksmidandes. Till en början kände jag viss press att jag måste prestera något och att jag skulle posta i alla fall något inlägg i veckan, men nu har jag släppt det där och kliver in om jag känner att inspirationen rinner till. Det är ju ändå bara serietidningar vi pratar om här, det är inte direkt så att en buss full med gulliga djur sprängs om jag inte skriver något. Det finns såklart flera anledningar till varför man är mer eller mindre aktiv, men för min del är det främst två saker som påverkat: Jobb och fotografi. Periodvis så äter mitt arbete mycket av min hjärnenergi, vilket kan innebära längre perioder av att jag mest bara vill sitta som en grönsak i soffan när jag kommit hem. När det är så så tänker jag inte ens på att läsa serier, än mindre på att skriva något om dem. Fotografi är väl något som i stort sett alla grejar med idag i och med smarta telefoner och sociala medier, men för ungefär tre år sedan slog det mig att jag ville lära mig ta bättre bilder. I början vara det inte mer än en tanke, men sedan dess så har jag gradvis kommit att spendera mer och mer tid med att pyssla med foto på ett eller annat sätt. Plåta, bildredigera, pilla med utrustning och läsa om foto har kommit att bli en minst lika stor del av min fritid som till exempel serier och TV-spel hade tidigare. Rätt naturligt då att det inte blir lika mycket tid eller hjärnkapacitet över för att klura på och skriva blogginlägg här, även fast jag fortfarande läser en hel del serier.

Framtiden för min egen del på Shazam tänker jag inte direkt på. Visst, det hade väl varit kul om jag då och då kunde skriva något som någon gillar, men jag kan inte känna någon direkt prestationsångest. Ni lär ju se när jag dyker upp helt enkelt, och tills jag gör det så postar alla andra så pass bra grejer här att jag med gott samvete grejar med annat. Det jag däremot verkligen skulle vilja kunna ta tag i är att göra en ordentlig renovering av bloggen. Ny struktur, fräsch design och lite nya funktioner. Det mesta finns uppspaltat i huvudet, men då mina design- och kodkunskaper i stort är begränsade till att utföra visst underhåll så är det inte helt lätt att planera för ett ansiktslyft. Ambitionen finns där i alla fall, och behovet likaså, så om någon design- och/eller kodkunning (WordPress) läsare eller kompis känner sig manad, ta gärna kontakt med mig.

Mer än så här får ni inte från mig idag. Svinkul hur som helst att Shazam fortfarande rullar på och att det uppenbarligen finns folk där ute som vill läsa vad som skrivs här. 5 MORE YEARS!

Om ni vill mig något, droppa en kommentar eller maila till jonas [snabelapa] shazam.se

Skriv en kommentar
Film

DOOMED! The Untold Story of Roger Corman’s ”The Fantastic Four”

tisdag 14 januari, kl 14:51 av 0 kommentarer

Skriv en kommentar
Film

Magneto mördade JFK?

tisdag 26 november, kl 08:38 av 0 kommentarer

Riktigt bra teaser för kommande X-Men-rullen!

Skriv en kommentar
Snygga omslag

Snygga omslag: All Hail Megatron

lördag 14 september, kl 10:25 av 0 kommentarer

Jag har ett smygande sug efter att läsa mer Transformers-serier (vilket jag gjort det senaste året utan att för den delen lyckats posta något om det här), så här kommer ett par omslag från All Hail Megatron som jag hört ska vara klart läsvärd.

All_Hail_Megatron_cover_15_by_trevhutch
All_Hail_Megatron_cover_13_by_trevhutch

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter /Recensioner

Haunt #19-28, eller hur man tappar alla sina läsare

tisdag 10 september, kl 22:19 av 0 kommentarer

haunt28_coverJag ser att det var lite över ett år sedan jag senast skrev om Haunt. Tiden flyger uppenbarligen. För den som helt missat Haunt så var det en rätt så hypad Image-serie med manus av Robert Kirkman (The Walking Dead, Invincible) och illustrationer av Greg Capullo (Spawn, Batman) och Todd McFarlane (som jag förutsätter att alla känner till). Visst, Haunt levde kanske inte riktigt upp till hypen, och man kunde kanske förväntat sig lite mer av det nämnda superteamet, men jag gillade ändå mixen av övernaturliga vibbar och hemlig-agent-action som Haunt bjöd på. Haunt var lite av ett guilty pleasure för min del kan vi väl säga. Ett stort knippe Haunt-recensioner finns här för den som gillar att läsa gamla grejer.

Så, efter att Kirkman hoppade av för att satsa mer på TV-versionen av The Walking Dead och Greg Capullo blev rekryterad som officell Batman-tecknare var det dags för nya kreatörer att tag i Haunt. Joe Casey (som skrivit för i princip alla förlag innan giget med Haunt) tog över manusförfattandet, och Nathan Fox blev ny tecknare. Personligen har jag ingen större koll på dessa herrar, men de tog direkt Haunt i en ny riktning som kändes rätt fräsch. Ut med alla agentgrejer och in med mer mörker, ångest och ett religiöst tema där bröderna Kilgore bland annat blev involverade med The Second Church och deras fuffens. Kanske inget direkt mästerverk, men jag tycker i alla fall att de gav Haunt en tydligare identitet och inriktning än vad Kirkman och McFarlane försökt att göra.

Haunt-26_CDock. Todd McFarlane var uppenbarligen av en helt annan åsikt. I nummer 28 dyker han plötsligt upp igen som både medförfattare och medillustratör, och jag ska ärligt erkänna att jag knappt förstod något alls av vad som hände i det numret. Inget av det som Casey och Fox pillat med verkar ha fallit McFarlane i smaken, och i och med nummer 28 så avbryts den pågående storyn väldigt abrupt med att allt sprängs, följt av To be continued in Spawn. Vad hände? Jag har ingen aning. Hux flux är allt bara slut, och det är nog bland det konstigaste jag har sett serieväg. Förvisso så hade jag börjat tappa intresset för Haunt, men att McFarlane plötsligt bara kliver in och pissar på allt utan att ens låta Casey och Fox avsluta sin pågående story känns bara helt värdelöst. Nu sitter jag här med ett gäng lösnummer som känns totalt bortkastade. Hade jag kunnat reklamera en serie hade jag definitivt reklamerat nummer 19-28 av Haunt.

Vissa serieskapare verkar uppenbarligen tro att de kan göra vad de vill med sina skapelser (vilket de i och för sig har RÄTT att göra), men det är rätt naivt om de tror att jag bara ska stå kvar där och vänta på att få kasta mina surt förvärvade stålar på dem när de kommer med nya titlar. Det finns så mycket andra bra serier att välja mellan idag, och jag är säker på att McFarlane överskattar sig själv rätt grovt om han tror att jag inte hellre läser någon av dem än att bli förolämpad av honom.

Manus: Todd McFarlane, Joe Casey, Todd McFarlane, Joe Casey
Illustration: Kyle Strahm, Nathan Fox, Todd McFarlane
Förlag: Image Comics
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Film

Thor 2: The Dark World

onsdag 7 augusti, kl 16:24 av 0 kommentarer

Släpp allt annat och kolla på nya trailern. NU.

Skriv en kommentar
Film /Film /Recensioner

Jonas svarar på frågor om The Wolverine

lördag 3 augusti, kl 13:16 av 7 kommentarer

Vi testar ett nytt upplägg här och recenserar en film baserat på de frågor som vem som helst förutom jag själv för ställa. Nu blev det ju inte så mycket tid för frågeställning, men jag orkar inte vänta längre och måste så att säga smida medan järnet är varmt. Så, dags att sluta tänka på hur fräsig Pacific Rim var och istället fokusera på den andra solofilmen med Hugh Jackman som Logan a.k.a. The Wolverine.

Den här recensionen är helt utan spoilers, men för att ge lite bakgrund så kommer här en sammanfattning av storyn: Wolverine har lagt klorna på hyllan. Han måste åka till Japan. Där måste han slåss igen.

Nu åker vi:

wolverine-intl-poster_largeBehöver man ha sett de tidigare filmerna?

Nix, det behöver man inte. The Wolverine har ingen som helst koppling till X-Men Origins: Wolverine, så har du inte sett den så har du absolut inte missat någonting. Det är nästan som att manusförfattarna för den här nya filmen medvetet valt att absolut inte referera alls till den första filmen, så man kan – vilket jag gärna gör – låtsas att den första filmen inte ens existerat.

Det finns dock en koppling till de tidigare X-Men-filmerna, dvs X-Men 1-3, som ju tyvärr avslutades extremt mediokert med X-Men: The Last Stand. Man skulle kunna säga att The Wolverine är lite av en fortsättning på The Last Stand, men en helt fristående sådan som inte kräver att man sett trilogin innan. Utan att spoila något så kan jag säga att kopplingen är att Wolverine lagt superhjältandet på hyllan efter det som hände i The Last Stand, och att han fortfarande plågas av mardrömmar från vad som hände där. Hur som helst, har du inte sett någon av de tidigare X-Men-filmerna så kan du ändå se The Wolverine. Filmen står på egna ben och du kommer att förstå allt som händer.

Hur ligger den till jämfört med tidigare Wolverine-filmer?

Jämfört med X-Men Origins: Wolverine så är The Wolverine ett smärre mästerverk, men om du inte redan visste det så är ju den första Wolverine-filmen en av de allra sämsta moderna superhjältefilmerna. Visst, den har några få scener som gör den bättre än till exempel de båda Fantastic Four-rullarna, Spider-Man 3 och Daredevil, men den är fortfarande så pass dålig att jag fortfarande kan bli på dåligt humör när jag tänker på att den säkert gått igenom flera hundra personer som uppenbarligen tyckt att ja, det här blir ju jättebra, innan den släpptes.

Är det den bästa rullen med den hårdaste kanadicken av alla?

Den är som sagt väldigt mycket bättre än Origins-filmen, men det är inte den bästa filmen som Wolverine förekommer i. Jag tar 100% för givet att ALLA håller med mig om att den bästa mutantfilmen som Wolverine medverkar i är X-Men 2. jag räknar inte med den minimala cameo han gjorde i X-Men: First Class, som för min del är den allra bästa mutantfilmen hittills.

Är det bra manus?

Bra fråga (från min fästmö som inte ville se filmen med mig). Om jag måste svara ja eller nej så måste nog svaret bli nej. Med detta inte sagt att filmen som sådan är dålig, eller att manuset är helt uppåt väggarna vedervärdigt, men jag har en i min mening god anledning till att svara nej på frågan. Då manuset är baserat på och inspirerat av Chris Claremonts och Frank Millers KLASSISKA Wolverine-story från 1982 (som helt sonika heter Wolverine) så hade i alla fall jag väldigt höga förväntningar på manuset. Nu har vi inte tid att gå in i detalj på Claremonts och Millers Wolverine, som jag själv läste första gången 1990 då den gavs ut i den helt fantastiska superhjältetidningen Marvels universum, men i korthet så kretsar den kring just den konflikt jag nämnt tidigare: Kampen mellan den disciplinerade krigaren och den blodlystne besten. Originalstoryn introducerar karaktärerna Mariko Yashida, hennes far Shingen, ninjan Yukio och ninjaklanen The Hand, som alla är med i filmen, men någonstans där så drar filmen iväg åt ett annat håll. MEN VARFÖR SKA DET VARA SÅ!? Om det finns någon som läser detta som har någon sort insyn i filmmanusförfattandets ädla konst, kan du avslöja varför filmadaptioner oftast skrivs om, TROTS att originalmanuset utan tvekan skulle fungera ypperligt även på film? Finns det någon juridisk anledning, eller handlar det om en ren och skär egotripp där filmmänniskorna inte kan låta bli att grisa med manuset? Är problemet kanske att folket med pengarna har ofelbart dålig smak och använder sitt inflytande för att påverka filmmanuset? Vad anledningen än är så är filmen The Wolverine så mycket sämre än dess inspirationskälla att jag blir lite ledsen när jag tänker på hur bra det kunde ha blivit. Ny syns det inte, men när jag skriver det här så grinar jag lite av tanken på att manusförfattarna lyckats missa i stort sett allt som var bra med konflikten mellan Wolverine och Yashida-klanen.

Att de sedan även gör som i så många andra superhjältefilmer och bara inte kan motstå frestelsen och måste grisa ihop manuset med helt onödiga karaktärer behöver vi kanske inte gå in så mycket på, men frågar du mig så tillförde Viper och Silver Samurai absolut ingenting till filmen, och det är bara ett totalt slöseri att slarva bort två annars rätt intressanta karaktärer på totalt intetsägande biroller.

Hur mycket missar man om man bara läst Wolverine i olika teamups?

Ingenting, och jag menar att det är på grund av att filmversionen av Wolverine är en helt annan karaktär än serieversionen. Du kan definitivt se The Wolverine utan att ens ha varit i närheten av en serietidning. Låt mig utveckla: Jag tror att filmversionen av Wolverine alltid velat vara som serieoriginalet, men att de aldrig hittat riktigt rätt. Kanske är den en manusfråga, eller så hänger det på Hugh Jackmans prestation. Jag tror på en mix av de båda. Det jag kan sakna – då jag alltså tycker att serieversionen är bättre – är Wolverines interna dragkamp mellan den disciplinerade samurajsuperhjälten och den mordiska vilddjurssidan. Förutom att han är rätt badass med läkefaktor och elaka klor så är det ju kontrasten i hans personlighet som gör honom intressant, och det tycker jag att de i stort sett slarvat bort i filmerna. Nåja, det blev ett sidospår. Man missar absolut inget om man bara läst teamups med Wolverine.

Bygger den på några kända tidigare storylines från Marvel?

Yes, Chris Claremonts och Frank Millers Wolverine från 1982. Har inte kollat, men den finns definitivt i samlad form, säkerligen som någon sorts classic eller masterwork. Köp, läs och bli förbannad över tanken på hur mycket bättre filmen kunde ha varit.

Hur många outfits har ormkvinnan på sig?

Om jag inte minns fel så byter Viper outfit i varje klipp, så det blir väl ett par tusen.

Sevärd?

Ja, det tycker jag väl ändå. Nu låter det ju som att jag klagar på i stort sett allt i filmen, men det är främst för att jag anser att filmen inte lyckas leva upp till inspirationskällan, och för att Hugh Jackmans Wolverine inte riktigt är det jag skulle vilja ha. Kanske är det inte helt objektivt att bedöma en film utifrån de premisserna, men jag personligen har svårt att se det på något annat sätt. Om jag skulle försöka glömma all bakgrundsinfo som jag trots allt sitter på så skulle jag nog säga att The Wolverine är en underhållande och tillräckligt välgjord actionrulle för att vara sevärd. Ser du den på bio så ska du i vanlig ordning skita i 3D:n, som är totalt intetsägande. Jag ger filmen en svag 3:a i betyg och kan såklart inte låta bli att köpa den när den kommer ut på Bluray.

PS. Som vanligt när det gäller Marvel, stanna en stund under eftertexterna. Det är det allra bästa med hela The Wolverine.

Skriv en kommentar
Film

Vad vill ni veta om Wolverine-filmen!?

fredag 2 augusti, kl 14:28 av 1 kommentar

Nu gör vi något nytt: Istället för att bara recensera Wolverine-filmen rakt upp och ned så får ni ställa frågor om den, så kommer jag att sammanställa alla svar i en samlad post. Kom igen, det kanske blir kul!

Posta frågorna på valfri digital kanal: Här, på Facebook eller på Twitter. Eller vafan, mail går väl också – jonas(snabelapa)shazam.se

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...