Arkiv för maj 2010

Krönikor och åsikter

Tintin och kolonialismen

söndag 30 maj, kl 08:45 av 4 kommentarer

leopoldIITintin i Kongo har varit i ropet de senaste åren och även tidigare enligt Björn Wahlbergs förord till den senaste svenska utgåvan. I Sverige var debatten som intensivast 2007. Bubblan 174 hade en artikel om albumet och kontroversen. Den 31 maj i år kommer en belgisk domstol att avgöra om Tintin i Kongo ska förbjudas i landet eller inte sedan en man med ursprung i DR Kongo krävt det. Så är det då något att bråka om att en 80-årig serie som speglar hur afrikaner betraktades på den tiden och därmed inte är värre än den första Tarzan-rullen med Johnny Weissmüller eller för den delen andra serier från samma tid?

Mitt svar blir på frågan blir: Ja. Dels är det givetvis problematiskt eftersom Tintin fortfarande är en oerhört populär serie som läses av barn. Dels var den belgiska kolonialismen särdeles grisig. En yngre generation bör inte vara okunnig om historien. Albumet i sig är sannolikt det sämsta Tintin-albumet. Jag läste om det nu i veckan för första gången på 20 år och slogs av hur uselt det är. Obefintlig handling, ointressanta karaktärer och rejält daterat. I motsats till de flesta Tintin-album som är fantastiska.

Fortsätt läsa Tintin och kolonialismen

Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate Comics: Enemy #3

lördag 29 maj, kl 17:57 av 1 kommentar

enemy3Ultimate Comics: Enemy fortsätter med detta tredje nummer att vara en serie som är helt ok, men som det samtidigt är ganska lätt att glömma bort. Brian Michael Bendis kör vidare med sin mystiska story där New York inklusive en samling superhjältar attackeras av mäktiga men okända krafter, och han fortsätter att snåla med ledtrådarna. Spontant så känns det inte heller som om att vi kommer att få särskilt mycket svar i Enemy, utan snarare att dess syfte är att presentera ett gäng frågor som kommer att besvaras i en kommande miniserie.

Även om själva grundstoryn i Enemy kanske inte känns jättespännande så finns det en sidoplot med Thing som känns desto intressantare. Ska bli kul att se vad Bendis egentligen har i kikaren när det kommer till Ben Grimm. Utöver det så bjuds det som sagt inte på särskilt mycket att hetsa upp sig över. Det funkar, men det är inget som känns absolut nödvändigt. Något som dock är riktigt bra med Ultimate Comics: Enemy är tecknaren Rafa Sandoval. För mig är det helt klart värt att köpa den här serien enbart tack vare Sandovals riktigt starka penninsats som funkar riktigt bra tillsammans med den klara och färgstarka färgläggningen. Gillar du (som jag) fina färger och skarpa penndrag så är alltså Ultimate Comics: Enemy en serie för dig. Är du inte lika lättimpad (som jag är) av visuella fyrverkerier så finns det med stor säkerhet en hel del annat mer berättartungt som du hellre borde läsa.

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Rafa Sandoval
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Jag är ditt fan in i döden

fredag 28 maj, kl 08:51 av 3 kommentarer

jagardittfanCoco Moodysson hyllades närmast unisont för förra årets Aldrig godnatt. Eder undertecknade var en av få som inte hoppade jämfota. Jag är ditt fan in i döden handlar om Moodyssons livslånga passion för The Cure och dess sångare Robert Smith. Hon är på plats i London för att få se dem live för allra första gången. I London sammanstrålar hon med andra die hard-fans som delar med sig av sina konsertminnen, några har t.o.m. träffat Robert Smith! Parallellt berättar hon om sina favoritlåtar och saker som bara ett hängivet/galet fan känner till. På Spx satt hon och sydde Cure-dockor. Ett kul initiativ!

Moodyssons teckningsstil går inte hem hos mig, jag ser mig inte som en total tuschbög men det ska iaf vara personligt men Moodyssons stil  är för mycket hellre än bra. Men teckningarna funkar trots det i Jag är ditt fan in i döden. Jag tycker att hennes skildring av fanskapet är bra. Jag kan inte relatera till hennes totala besatthet av ett band eftersom jag aldrig varit där själv. Jag kan inte ens nämna medlemmarna i mina favvo-band.  Det gör å andra sidan att det är intressant att se hur die hard-fans resonerar, både Coco själv och de andra, en del dessutom utspökade till Robert Smith. Det är kul och tragiskt på samma gång, fascinerande och patetiskt.  Några italienare slåss om vem som är mest lik Smith. Medelålders amerikanska kvinnor och män har rest ända till Europa för att få se The Cure. Det bästa är Cocos funderingar över om hon vill träffa  Smith eller inte. Kommer bilden av The Cure att rasa, kommer hon att förstöra en livslång relation? Det sämsta är att jag som läsare aldrig blir mer än en oengagerad betraktare.

Illustration: Coco Moodysson
Förlag: Galago
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Legion of Super-Heroes #1

torsdag 27 maj, kl 12:24 av 0 kommentarer

lsh1Nu är det äntligen dags för en recension av en serie som jag sett fram emot länge, nämligen Legion of Super-Heroes #1. Vän av ordningen kanske noterar att detta markerar ännu en i raden av re-boots som Legion gått igenom sen starten 1958 i Adventure Comics #247. Att försöka förklara hur alla dessa re-boots förhåller sig tillvarandra och vad som skiljer dem åt skulle lätt kunna fylla ett tiotal sidor. Något som kanske får vänta till en annan gång. Hur som helst så är jag ett Legion-fan och jag har haft stora förväntningar på Legion of Super-Heroes #1, särskilt sedan det blev klart att Paul Levitz, den man som skrivit många av de bästa storys i Legions historia, skulle stå för manuset. Så håller Legion of Super-Heroes #1 för trycket eller faller serien på målsnöret? Det ska vi ta reda på…

Det korta svaret på den frågan skulle bli ett lite tveksamt nja… Legion of Super-Heroes #1 är ett typiskt första nummer, vilket betyder väldigt mycket setup. Inget fel med det, men det kan göras bättre. Det blir lite för mycket snack och lite lite action just i det här numret. Dock inget ont sagt om själva storyn som Paul Levitz serverar oss här. Lite trevande men den känns rätt ok och det känns som en klassisk Legion-story á la Levitz (vilket i min bok är en bra sak), men ett par intressanta twists gällande Earth-Man och Guardians of the Universe planeten Oa som jag tror kommer att kunna bli intressanta i kommande nummer.

Fortsätt läsa Legion of Super-Heroes #1

Manus: Paul Levitz
Illustration: Yildiray Cinar
Tusch: Wayne Faucher
Färgläggning: Hi-Fi Colour
Förlag: DC Comics
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Gästkrönika: Komiks.dk 2010

onsdag 26 maj, kl 18:00 av 4 kommentarer

cosplay_1Jimmy Wallin (t.v :)) är en av Sveriges mest mångsidiga serieskapare. Lite av hans alster finns på hans blogg Kaffe med dopp. Han var även under ett antal år medarbetare på Bild & Bubbla. Jimmy var i helgen på Komiks.dk i Köpenhamn och delar nedan med sig av sina intryck samt bilder vilket redaktionen tackar för.

I lördags begav jag mig tillsammans med en grupp andra svenska seriemänniskor till Köpenhamn för att besöka seriefestivalen Komiks.dk 2010.

När man jämför de svenska seriemässorna SPX, ISV mfl med Komiks.dk så märker man verkligen skillnaderna mellan de olika ländernas seriekultur. Jag överdriver inte om jag säger att det går tio SPX på ett Komiks.dk och jämför man antalet besökare från höstens ISV med årets danska festival vill man bara krypa upp i ett hörn och gråta. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som skapat en så markant skillnad mellan det svenska och det danska serieklimatet men någonting är det.

Det är fjärde gången jag besöker Komiks.dk och för varje gång blir det bara bättre och bättre. Gästlistorna blir mer och mer imponerande och det faktum att de verkligen täcker in allt från barnserier till avantgarde (utan att tappa superhjältarna på vägen) gör det hela till en festival som passar hela familjen.

Av någon anledning hade man kastat om programmet ganska mycket så jag missade flera av de föredrag som jag sett fram emot. Det enda jag egentligen såg var när den karismatiske mästertecknaren Dan Jippes intervjuades av Fredrik Strömberg. Den stora behållningen med denna programpunkt vara (i alla fall för mig) att Jippes gamle parhäst Freddy Milton satt i publiken och emellanåt begärde ordet för att fylla på med anekdoter och egna frågor.

Numera är det sällan jag bryr mig om att ställa mig i signeringsköer, men vis av erfarenheten från tidigare seriemässor vet jag att jag säkerligen kommer att ångra mig om jag inte ser till att få några album signerade. I år hade de ansvariga varit kloka nog att dela ut kölappar så man slapp i alla fall att stå i de ibland timslånga köerna. Trots detta fanns det varken tiden eller orken till för mig att  jag skulle kunna beta av Dave Gibbons och kön till Kevin O´Neill var rent kaotisk. Frank Quitely var tystlåten och svartklädd, något som jag förutsätter att alla Batmantecknare är. Trion Chris Ware, Daniel Clowes och Charles Burns signerade vid samma tid och samma monter. Detta passade bra eftersom de är förvillande lika till utseendet.

Hela det nuvarande Valhallateamet fanns på plats för att signera album åt en hord av förväntansfulla fans. Efter att Peter gjort en teckning skickades boken vidare längs bordet för färgläggning, signaturer och eventuella dedikationer. Egentligen hade jag inte tänkt ställa mig i Valhallakön, jag har träffat Peter Madsen ganska många gånger genom åren ( och även om han är en oerhört sympatisk person så känner jag mig inte riktigt behovet att köa för att få träffa honom). Ett av mina absoluta favoritminnen från Bok & Biblioteksmässan är när jag för några år sedan hamnade bredvid Peter och hans fru under en middag och plötsligt fick hans utsökt skissade sidor till ”Muren” i min hand. Den närmsta halvtimman var jag nog ganska asocial, uppslukad som jag var av historien om Tjalve och Sleipner.

Hur som helst så beslöt jag mig i alla fall för att köpa det nyligen utkomna samlingsalbumet med de tre första historierna och mängder av extramaterial och bakrundsinformation. Och om jag nu ändå skulle köpa boken kunde jag väl lika gärna passa på att få det signerat av hela gänget. Sagt och gjort, det blev till att ta en kölapp i till Valhall. När jag väl fått mitt album signerat  och prytt med en teckning av den vacker Freja stötte jag på Mikael Tegebjer som passade på att berätta att de kommer att ge ut samlingsvolymerna på svenska.

Fortsätt läsa Gästkrönika: Komiks.dk 2010

Skriv en kommentar
Recensioner

DV8: Gods and Monsters #1-2

tisdag 25 maj, kl 14:41 av 4 kommentarer

DV81Ett erkännande: jag har inte läst första volymen av DV8 (av Scott Campbell, Warren Ellis och andra). Jag hoppade på den här åttadelars minin av Brian Wood och Rebekah Isaacs mest tack vare Jonas rekommendation och för att jag diggat Woods Demo (båda volymerna). Efter de första två numren måste jag också säga att Woods och Isaacs unga superhjältar-variant funkar utmärkt utan kännedom om version 1: jag kan se att jag missar lite karaktärsreferenser men överlag står DV8: Gods and Monsters på egna ben.

Det är också lite småkul att DV8 sällar sig till vad som verkar vara en veritabel störtflod av serier som inbegriper tidsresor till stenåldern just nu; man undrar om DC också planerar en nyversion av Anthro the Cave Boy?

Fortsätt läsa DV8: Gods and Monsters #1-2

Manus: Brian Wood
Illustration: Rebekah Isaacs
Färgläggning: Carrie Strachan
Förlag: DC/WildStorm
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter /Recensioner

Gästrecension: X-Factor #205

måndag 24 maj, kl 23:17 av 0 kommentarer

X_FACTOR_205Om ni ser en brutal kulturtant på tåget med X-Force i händerna och mord i blick, så passa er noga, för det är troligen Sandra. Hon driver, under namnet Idiomdrottning, konstprojektet contrast+color balance där hon bland annat lägger upp sina egna serier, och här dyker hon upp i rollen som veckans gästrecensent.

X-Factor #205 är min källa till flera av veckans »Cooolt« (en nittiotalskvarleva som jag brukar haspla ur mig på en utandning när jag läser tuffa serier).

»Du gör ett misstag,« säger de till Banshee. »Inte lika mycket som ni gör,« svarar hon, »och jag ska visa var jag har ert ›flygförbud‹«. Och skriker. Skriker skriker och flyger! »Cooolt« viskar jag.

MRD är ute efter att mörda Darwin (och alla andra, för den delen). Efter att ha trixat till det med lite frän farorums-teknik (OK, OK, ibland tycker jag det är töntigt när X:en använder teknik och ibland tycker jag det är tufft) gör Darwin en Tike Alicar, säger att MRD-soldaterna är rasister. »Ni försöker utplåna mitt folk! Hur i helvete handlar det inte om ras?« Hur långt har vi kommit sedan den klassiska ranten i Green Lantern and Green Arrow #76? (»Bra att du hjälper dom lila, blå och orange:a men kan du ta och hjälpa dom svarta någon gång?«) Åh, vi har långan väg att gå.

Lyckokastet bråkar med Jamie (Multipelmannen) vid havet och frågar »Vilka är ›dom‹ egentligen?«. Jamie svarar »Dom är ›dom‹ allihopa!«

»Vad är det här för värdelös recension?« frågar du kanske. »Sandra, du spoilar ju bara allt coolt utan att säga vad det är.« Ah, men det finns mer! Jag ska inte spoila mer, men var inte oroliga, det här numret har coolt och ospoilat kvar så det räcker. Det är det mittersta av X-Factors tre inknytningsnummer till Second Coming.

Hur är numret uppbyggt? Nästan inga störiga berättarplattor (a.k.a. »voice-over«), breda rutor, vissa sidor har snålat lite med rutantalet (näst sista sidan har bara tre rutor),

Peter David fortsätter kryssa mellan rolig dialog med bra timing och halvdåliga idéer, och i det här numret är han på sin bra sida.

Manus: Peter David
Illustration: Valentine De Landro
Tusch: Pat Davidson
Förlag: Marvel
Betyg: Tufft!/5
Skriv en kommentar
Recensioner

B.P.R.D. The King Of Fear #5

måndag 24 maj, kl 22:09 av 0 kommentarer

King of Fear 5Efter den minst sagt kataklysmiska finalen på nummer fyra är femmans timida start nära nog chockartad. Johann Kraus, B.P.R.D.-chefen Manning och Kate Corrigan förhörs i FN-huset om de minst sagt världsomvälvande katastrofer som ägt rum den senaste tiden. Snart är emellertid monsteröset i full gång igen med det falliska otyget som dykt upp i Kaliforniens Salton Sea (se omslaget) som ett alltför bokstavligt utropstecken. Till min stora förvåning upplever jag inte ankomsten av ett gäng nya otäcka kryp som odelat positiv. Det känns lite för mycket som en misslyckad annonstext för en uppföljare i stil med ”tyckte ni att grodorna var illa, vänta bara tills ni ser…”.

Kanske lyckas seriens huvudförfattare John Arcudi vända det här till något riktigt bra när nästa kapitel B.P.R.D.: Hell on Earth – New World sparkar igång i augusti. Mignola skämtade för övrigt i en intervju nyligen att de inte lyckades klämma in mer text på omslaget. Arcudi är den som ligger bakom seriens realpolitiska vändning där B.P.R.D.s och deras motståndares aktiviteter gör tydliga avtryck i världen runtomkring. Jag kommer att tänka på Mark Millars och Bryan Hitchs Ultimates som gjorde kriget mot terrorismen till en angelägenhet även i Marveluniversat. Förutom att jag hoppas vi slipper hustrumisshandlande hjältar och andra Millarcyniska avarter i Mignolas serier även framledes ter sig tanken på ett B.P.R.D. uppbackat av FN rätt intressant. Ett par kära återseenden på skurksidan och ett rejält frågetecken kring den eldfängda Liz Sherman lämnar gången krattad och klar för nystart. Ett tydligt mellannummer som dock väcker aptiten för nästa del.          

CBR har under våren publicerat en serie intervjuer med Mike Mignola under titeln ”To Hellboy and Back”. Högst rekommenderad läsning för den som vill veta mer om idéerna bakom serierna, skapelseprocessen och mycket annat.

Manus: Mike Mignola och John Arcudi
Illustration: Guy Davis
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

The Avengers #1

måndag 24 maj, kl 08:12 av 12 kommentarer

1233650-avengers1_superEnligt kalenderbitarsajten Comicvine är det här fjärde nyversionen av Avengers (om man då inte räknar alla Young Avengers, Avengers Next, New Avengers, o s v) sedan Marvels JLA-kopia såg dagens ljus 1963. Som alla vet har Marvel rullat igång hela marknadsföringsmaskineriet med extra ost för att generera pepp inför nystarten av Avengers-familjen – I Am An Avenger och så vidare etcetera ad nauseam.

Och nu är den alltså här: Avengers #1. Toppat lag så det förslår både på skaparsidan (Bendis & Romita Jr) och figursidan (den heliga treenigheten Iron Man, Captain America och Thor plus Wolverine och Spider-Man – kan det bli mer kommersiellt gångbart?). Reaktionen? Ett stort fett ”meh”. After all that.

Fortsätt läsa The Avengers #1

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: John Romita Jr
Tusch: Klaus Janson
Färgläggning: Dean White
Förlag: Marvel
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Recensioner

The Stuff of Legend Book 1: The Dark

söndag 23 maj, kl 14:33 av 5 kommentarer

stuffoflegendThe Stuff of Legend var en av förra årets stora indiesuccér i USA och nu har de första två numren samlats i en trade på 128 sidor av Villard. The Stuff of Legend handlar om hur en pojke förs bort från sitt rum av The Boogeyman till The Dark, befolkat av ratade lekasaker, varpå en del av pojkens leksaker ger sig av dit för att föra tillbaka pojken under ledning av en leksakssoldat som kallas för The Colonel. De som ger sig av är björnen Maxwell, indianprinsessan, ballerinan Harmony, ankan Quackers, clownen Jester, spargrisen Percival och pojkens valp. När de anländer till The Dark är de förändrade, de har blivit verkliga. De möter många hinder på vägen i sitt sökande efter pojken och The Boogeyman försöker döda dem och så splittring bland dem. På Newsarama finns de första 22 sidorna av serien att läsa. I samlingsvolymen finns f.ö. en bonus i form av The Colonels War Journal.

The Stuff of Legend är en suverän serie och det hade varit orättvist om den inte blivit en succé. Det första jag tänkte på som jämförelse var filmen Toy Soldiers men en mer rättvis jämförelse är C.S Lewis böcker om Narnia. Japp, The Stuff of Legend är i nivå med barnboksklassikerna om landet Narnia. Det ska direkt sägas att The Stuff of Legend inte riktar sig till barn, därtill är den alldeles för grym och temana för tunga. Raicht och Smith behandlar seriens centrala teman mod, lojalitet och vänskap superbt. The Dark är dessutom en fascinerande värld som jag ser fram emot att utforska i kommande volymer. Sist men inte minst så är Wilsons teckningar magnifika i sepia och brunt, det är så så snyggt och lyfter serien och ger den en känsla av det 40-tal som den utspelar sig i (i den ”verkliga” världen). Halvdana eller standardartade teckningar hade antagligen skymt manusets kvalitéer. The Stuff of Legend är som sagt en suverän serie och en av de bästa jag läst i år. Jag tror att den kommer att stå sig bra i konkurrensen även vid årets slut. Förhoppningsvis delar jag ut högsta betyg till nästa volym. På Newsarama finns början av den andra volymen att läsa.

Manus: Mike Raicht & Brian Smith
Illustration: Charles Paul Wilson III
Färgläggning: Jon Conkling & Michael De Vito
Förlag: Villard
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...