Inlägg taggade ‘John Arcudi’

Krönikor och åsikter

Anders årskrönika 2017

söndag 7 januari, kl 19:46 av 2 kommentarer

Kan bara instämma i vad Shazamkollegan Andreas skrev tidigare i veckan om det år som vi nyligen lämnat bakom oss. Det var ovanligt rikt med ett så förbluffande utbud av fantastiskt serieberättande över hela linjen. Från starka bidrag i superhjälte- och pulpgenrerna till mäktiga debuter, surrealism och självbiografi. Oavsett vad som är din föredragna serielikör så kunde du garanterat hitta något starkt att berusas av under 2017. På ett mer personligt, om än serierelaterat, plan bjöd året på såväl bottenkänningar åt Marianergravenhållet som händelser vilka förde mig till nya höjder. Om vi strävar efter att ur mörkret stiga emot ljuset så har det faktum att jag sedan februari 2017 inte längre arbetar på Serieteket kastat en lång skugga över allt annat. Processen som ledde fram till att jag blev utrangerad i samband med en omorganisation var långdragen. I egentlig mening gav jag nog inte upp hoppet förrän någonstans i december 2016 (beskedet kom långt tidigare). Kunde helt enkelt inte tro att cheferna menade allvar med beslutet att kapa min anställning med hänvisning till en titel det torde vara uppenbart för de flesta bara knapphändigt beskrev vad jag faktiskt kontinuerligt uträttat som en del av institutionen sedan 2001. Men till skillnad från besluten runt ett par andra varslade kollegor gick det som rörde min tjänst inte att ändra på. Trots mina fackliga företrädares idoga arbete. Så sinnesstämningen runt årsskiftet 2016/17 var sådan att det inte gick att samla tankarna till en krönika.

 

Magnifikt omslag av Duncan Fegredo till B.P.R.D.: The Devil You Know #3. Häri publicerades min festivalrapport från Necronomicon Providence.

Fortsätt läsa Anders årskrönika 2017

Skriv en kommentar
Recensioner

Rumble av John Arcudi och James Harren

onsdag 3 januari, kl 18:57 av 0 kommentarer

Bobby håller precis på att stänga baren för natten när stammisen Cogan i vild panik rusar tillbaka in i lokalen, en arm kortare och med en mystisk levande fågelskrämma med glödande ögon, svingades ett gigantiskt svärd, hack i hälarna. Efter ett välriktad slag av baseballträt som Bobby förvarar bakom bardisken tappar ”fågelskrämman” bokstavligen huvudet och Bobby springer till andra änden på lokalen för att ringa polisen. När han kommer tillbaka till det tidigare blodbadet är dock den kraftigt blödande Cogan, och allt blod, som bortblåst. Kvar ligger bara skalet efter fågelskrämman. Efter att ha försökt förklara situationen för de misstänksamma poliserna, som slutligen rycker på axlarna och rapporterar händelserna som ytterligare ett falsklarm, plockar Bobby fram svärdet som han gömt och rusar till sin vän Dels lägenhet men dörren är låst och inte svarar Del i telefonen heller eftersom han sover djupt i TV-soffan. Efter att ha suckat och konstaterat att han behöver nya vänner upptäcker Bobby att han står öga mot öga med två rysliga demoner som artigt meddelar: ”Ge oss svärdet. Det är allt vi vill ha.”

Fortsätt läsa Rumble av John Arcudi och James Harren

Manus: John Arcudi
Illustration: James Harren
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Image Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Veckans nyheter – vecka 51

söndag 25 december, kl 12:40 av 0 kommentarer

Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.

klaus_witchofwinter_001_a_main-600x922KLAUS AND THE WITCH OF WINTER #1
Manus: Grant Morrison
Illustration: Dan Mora
Förlag: BOOM! Studios

Med Klaus lyckades Grant Morrison och Dan Mora inte bara med konststycket att leverera en av 2016 års bästa serier där Santa själv lyftes upp till superhjältestatus. Nu tar de serien ett steg längre genom att låta honom färdas genom tid och rum likt Doctor Who i en magisk släde dragen av vargar och dessutom med ett eget team av hjälpsamma tomtar från hela världen. I det fristående numret Klaus and the Witch of Winter hamnar Klaus i vår egen tid efter att ha varit strandsatt på månen en tid och tanken är att vår hjälte ska dyka upp i fler historier i framtiden som utspelas i olika tidsperioder.

Fortsätt läsa Veckans nyheter – vecka 51

Skriv en kommentar
Recensioner

Lobster Johnson: Metal Monsters of Midtown #1 – 3

fredag 19 augusti, kl 20:10 av 0 kommentarer

LoJoMMMLobster Johnson och hans främste tecknare Tonči Zonjič återförenas efter en alltför lång tid av nästan total separation. Sedan Get the Lobster! kom ut under 2014 har Zonjic endast gjort omslagen till den trio tidningar som släppts med ojämna mellanrum. Nog för att dessa one shots tecknade av Troy Nixey, Kevin Nowlan, Toni Fejzula och Peter Snejbjerg hållit en hög klass, men att kalla Metal Monsters of Midtown ett kärt återseende blir ändå något av en underdrift. Manusförfattaren John Arcudi tar ett blad från en bok av Norvell Page. Merparten av likheterna med den senares The Spider-roman Satan’s Murder Machines slutar dock vid förekomsten av stora robotar. Eller? Fortsätt läsa Lobster Johnson: Metal Monsters of Midtown #1 – 3

Manus: Mike Mignola & John Arcudi
Illustration: Tonči Zonjič
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Shazam läser

söndag 6 september, kl 22:13 av 0 kommentarer

shazam_laser3Andreas har läst Lazarus av Greg Rucka och Michael Lark och Rikard tre kortare serier från Nobrow. Anders har varit på seriefestival i Helsingfors och även hunnit läsa Terra Obscura, Howard The Duck, Star Wars och en del Brubaker.

Andreas: Rikard har tidigare recenserat första traden av Greg Rucka och Michael Larks framtidsdystopi Lazarus och själv avnjöt jag den på paddan i samma veva och bestämde mig för att läsa den i inbundet format (Lazarus: Book One som samlar #1-9 av serien). När den väl kom ut dröjde det inte länge förrän tredje volymen i tradeformat såg dagens ljus så jag beslutade mig istället för att göra en chansning och köpte dessa tre för att ha något att se fram emot i läsväg under sommaren. Det visade sig vara en jackpot och nu är Lazarus min absoluta favoritserie.

LAZARUS_TPB_362_549_s_c1Första traden (Lazarus, Vol. 1: Family, innehåller #1-4 av serien) är en kort men händelserik introduktion till en framtida värld som styrs av olika mäktiga familjer. Den stora massan som inte har privilegiet att tillhöra en sådan familj är antingen ”serf”, det vill säga de som jobbar åt familjen, typ soldater, forskare och andra hantlangare, medan det stora flertalet kallas ”waste” och är laglösa, arbetslösa, bönder, etc. Varje familj har en Lazarus som fungerar som en livvakt och befälhavare över familjens försvar samtidigt som hen är en genetiskt fulländad människa som är extremt svår att döda eftersom hen är utrustad med regenererande teknologi. Seriens huvudperson är familjen Carlyles Lazarus, som heter Forever, och hon tror att hon är Malcolm Carlyles biologiska barn precis som Bethany, Stephen och tvillingarna Johanna och Jonah. I första volymen försöker Jonah starta ett krig mot familjen Morray men förråds istället av sin älskade syster Johanna, som inte är ovetande om hans planer. Han flyr och Forever sluter ett avtal med familjen Morray samt får även möjlighet att träffa deras Lazarus Joacquim och tycke uppstår. Hennes värld vänds upp och ner när hon får ett meddelande från en okänd avsändare som lyder: ”Han är inte din far. Det här är inte din familj”.

Fortsätt läsa Shazam läser

Skriv en kommentar
Recensioner /Snygga omslag

Sledgehammer 44

tisdag 16 april, kl 13:46 av 1 kommentar

 

Omslag av Mike Mignola.

Omslag av Mike Mignola.

I en serie som är ett solitt bidrag till subgenren ”guys on a mission” återser vi en släkting till den rustning som senast siktades i Lobster Johnsonserien The Iron Prometheus 2007.

Fortsätt läsa Sledgehammer 44

Manus: Mike Mignola, John Arcudi
Illustration: Jason Latour
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Anders årskrönika 2012 – Den om helvetet på jorden

måndag 31 december, kl 13:38 av 26 kommentarer

Hell 2012 BPRDDet var Jeremy Atkins, pr-ansvarig på Dark Horse Comics, som kläckte den slagkraftiga slogan ni ser till vänster. Många riktigt bra serier har getts ut under det baneret, mer om dem längre ned. Tyvärr kändes som att hela mitt år kämpade  för att leva upp till denna profetia. Det som startade lavinen var att min vän och förebild Kristiina Kolehmainen, Serietekets grundare och mycket annat, efter en lång kamp till slut dukade under för cancern den 27 mars. Samma vecka genomförde jag Stockholms H.P. Lovecraft Festival tillsammans med mina nya vänner från The H.P. Lovecraft Historical Society, samarbetspartners som SF Bokhandeln och ett gäng trogna volontärer. Det var ett projekt jag drömt om länge och att vi lyckades göra det till en sådan succé under så pressade förhållanden känns närmast overkligt. Att det satte tonen för hur jag hanterade sorgen efter Kristiina var kanske mindre bra. Ett par veckor senare var det dags för Stockholms Internationella Seriefestival som med Ola Hellsten och mig i spetsen för arbetsinsatsen även den blev en framgång. Så rullade det på kommande månader. Jag fortsatte begrava mig i arbete, drack för mycket på fritiden och höll med varierande grader av framgång ett socialt liv, diverse besattheter och projekt rullande. Kraschen kom, som ni säkert redan räknat ut, till sist i mitten av november av omständigheter som jag inte tänker gå in på här.

Fortsätt läsa Anders årskrönika 2012 – Den om helvetet på jorden

Skriv en kommentar
I fokus /Recensioner

Lobster Johnson

onsdag 12 december, kl 17:25 av 2 kommentarer

Burning Hand, The TPBAtt jag verkligen uppskattat Mike Mignolas Year of Monsters, där klassiska monster fått varsitt omslag, har jag återkommit till ett par gånger under året. Men 2012 hade också kunnat kallas Year of the Claw med tanke på att vi efter en femårig torka fått en uppsjö av nya pulpdoftande serier med Lobster Johnson. Störst uppmärksamhet har givetvis miniserien The Burning Hand fått, men han har även dykt upp i Dark Horse Presents och i ett par one shots. (SPOILERS! Efter hoppet!) Fortsätt läsa Lobster Johnson

Manus: Mike Mignola, John Arcudi
Illustration: Tonči Zonjič, Wilfredo Torres, Joe Querio
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 4+, 3, 2, 4+/5
Skriv en kommentar
I fokus

Halloween 2012: Fem omistliga skräckvolymer

onsdag 24 oktober, kl 09:16 av 2 kommentarer
Illustration: Virgil Finlay

Illustration: Virgil Finlay

Halloween är den högtid jag ser mest fram emot att fira, utöver min egen födelsedag, varje år. Nu är det en dryg vecka kvar och ett bra sätt att välkomna spöksäsongen är givetvis att läsa någon av de fantastiska skräckserier som kommit ut det senaste året. Först ut är…

creepy-presents-richard-corben-coverCreepy Presents Richard Corben (Dark Horse Comics)
Få seriekonstnärer har uppvisat en sådan talang för att avbilda såväl utblommande skönhet som skräck och förruttnelse som Corben. Ibland, som på omslaget här bredvid, kombinerar han dessa talanger i en och samma figur med ett resultat som väcker motstridiga känslor hos betraktaren. I Dark Horses korpulenta volym hittar du allt som Corben under 70-talet tecknade för Warren Publishings magasin Creepy och Eerie, men i vanlig god ordning har Uncle Creepy tagit åt sig hela äran och knipit titeln. Det är mer än 300 sidor fyllda av de tre oheliga b:na: Blod, Bröst och Bestar. Klassiska samarbeten med Doug Moench och andra radas upp vid sidan av helsidesillustrationer och omslag. Dessutom ett fylligt förord av José Villarubia som sätter Corbens bidrag till seriekonsten i ett bredare perspektiv. Fråga inte, köp bara!

DarkCountry

Dark Country (Raw Studios)
Thomas Jane har jag gillat sedan beatnikrullen The Last Time I Committed Suicide (Stephen Kay, 1997) och varit ett stort fan av sedan ogint utskällda The Punisher (Jonathan Hensleigh, 2004). Att han gillar serier är inte direkt en hemlighet vilket gör att detta projekt känns helt naturligt. Filmen som Jane gjorde 2009 passerade mig tyvärr obemärkt förbi då filmbolaget i elfte timmen bestämde sig för att inte ge den biodistribution i 3D som det ursprungligen var tänkt. Istället smögs den ut på dvd och via filmfestivaler. Här tolkas originalnovellen av Tab Murphy och filmen visuellt av skrapkartongsmästaren Thomas Ott och allt klaffar perfekt. Noirstämningen är tät i historien om ett nygift, rusigt par vars smekmånad tvärt förbyts i en mardröm efter en olycka på en ödslig väg i öknen. Som ett extra grymt avsnitt av Twilight Zone får man en mardrömsloop serverad av sällan skådat slag. Slutet är en rejäl spark i solar plexus.

Som om det inte vore nog är volymen tryfferad med Murphys text och mängder av material kring skapandet av filmen. Blir nog till att skaffa den sistnämnda per omgående också.

Devil does not jestAbe Sapien Volume 2: The Devil Does Not Jest and Other Stories (Dark Horse Comics)
Jag är pinsamt medveten om att jag i år helt tappat bollen vad det gäller bevakningen av mina favoriter i Hellboygänget. Mike Mignola, John Arcudi och deras växande stall av fantastiska tecknare har fullkomligt pumpat ut serier med genomgående hög kvalitet vilket gör att malören svider ännu lite mer. Hur som helst så släpptes i april denna samling med diverse one/two shots med allas vår gälmannafavorit Abe Sapien. Titelhistorien där en ”rutinuppföljning” av gammal enstöring med ockulta intressen mycket snabbt leder till fekalier i fläkten och en mer än lovligt rådbråkad hjälte är kronan på verket. Inte minst då den gjorde att jag fick upp ögonen för James Harren som sedan fortsatt imponera med senigt kraftfulla monsterteckningar i exempelvis, håll i er nu, B.P.R.D. Hell On Earth: The Long Death. Även ”odöda på rysk ubåt” historien The Abyssal Plain med mer avrundad tuschsvärta av Peter Snejbjerg gör denna samling till ett givet köp.

erik-kriek-lovecraft-01H.P. Lovecraft – Het Onzienbare en Andere Verhalen (Oog en Blik)
Med tanke på att jag häromveckan avrundade Stockholms H.P. Lovecraftfestival II på Kulturhuset i Stockholm, kunde man kanske tro att jag skulle känna mig mätt på gentlemannen från Providence och hans fasor med namn illa lämpade för mänsklig talapparat och syntax. Så är det dock inte. Karlen och hans livsverk upphör aldrig att fascinera mig. Så gissa om jag skrockade förnöjt när jag halade upp Creepy # 10: The Finest in Lovecraftian Horror ur serieleveransen förra måndagen.creepy 10 Tyvärr så höll innehållet inte riktigt vad det lovade med undantag för Jim och Ruth Keegans biografiska skisser och en snajdig novell av John Arcudi och Richard Corben. Mer än håller måttet gör dock nederländske Erik Krieks Lovecrafttolkningar från i våras. Med start i den ganska lågmälda novellen ”The Outsider” ger han sig sedan på klassiker som ”The Colour Out of Space” och ”The Shadow Over Innsmouth”, allt med samma säkerhet i svärtan och en egen vinkling. Än så länge finns boken enbart på nederländska och spanska men fler upplagor är på väg. Min avsikt är att bjuda in Kriek till någon av de festivaler jag arrangerar nästa år. Till dess får ni hålla till godo med en intervju jag gjorde i våras som ni kan läsa här.

Fatale-Book-One-Death-Chases-Me-coverFatale: Death Chases Me (Image)
Många som ger sig på att tolka Lovecraft tror att det räcker att slänga in lite tentakler och någon ockult bok som driver folk till vansinne. Det har förvisso gett upphov till en del lyckade pastischer men få verk som tänjer gränserna för skräckskildringar på det sätt som Lovecraft själv gjorde när det begav sig. Se exempelvis Creepy # 10! De snedstegen lyser verkligen med sin frånvaro i Ed Brubaker och Sean Philips Fatale. Istället har man tagit fasta på vad som är det centrala i många av Providencesonens verk: den personliga apokalypsen i mötet med uråldrig ondska. Vad som händer med en människa när allt man trodde sig veta och tog för givet om sig själv och världen visar sig vara en stor lögn. De handlingar man är beredd att utföra i jakten på kärlek eller långt dunklare mål och hur man lever med konsekvenserna. Här får Lovecraftklichéerna samma deluxebehandling som hjältepulpen fick i Incognito och resultatet är en modern klassiker i vardande.

Skriv en kommentar
Recensioner /Snygga omslag

Lobster Johnson: The Burning Hand # 3

onsdag 18 april, kl 20:59 av 0 kommentarer

Burninghand_003När Johnson möter Johnson uppstår ljuv grafisk musik. Lobster blir lyxförpackad av Dave som i och med det tredje numret av serien verkligen överträffar sig själv, det vill inte säga lite i hans fall,  med en komposition som genomsyras av det bästa från Art Noveau- och pulptraditionen. Mucha filtrerad genom Finlay. Det är stenhårt och förtrollande. Inte helt oväntat lever innehållet upp till de höga förväntningar man får av ett sådant omslag. Black Flame går hårt åt både New York och Lobster Johnsons gäng i en krevad av förtärande flammor, skottlossning och ockulta ritualer. Tonci Zonjic fortsätter kanalisera det bästa hos Alex Toth och ger det hela en mycket egensinnig finish. Mignola och Arcudi börjar verkligen bli varma i kläderna när de drar åt tumskruvarna på både protagonister och läsare. Ondsint cliffhanger utlovas. Om du inte redan börjat läsa den här serien gör det nu!

Manus: Mike Mignola, John Arcudi
Illustration: Tonci Zonjic
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...