Inlägg taggade ‘Seth’

Krönikor och åsikter

CSSC och TCAF 2016

måndag 6 juni, kl 23:50 av 1 kommentar
Första mötet. Tom Devil (Drawn & Quarterly) i bakgrunden.

Första mötet. V – H: Undertecknad, Seth och Tania. Tom Devlin (Drawn & Quarterly) i bakgrunden. Foto: Ola Hellsten.

Det har hunnit gå lite mer än två veckor sedan jag återvände från det vackra landet Kanada. Med andra ord hög tid för en reseberättelse. Noga räknat så började planerna smidas för två år sedan. Då hade jag den stor glädjen att stifta bekantskap med den kanadensiske serieskaparen Seth och hans fru Tania när de gästade Stockholms internationella seriefestival. Vi kom strålande överens från första stund när vi började diskutera skräckfilmspresentatörer under en lunch på Kanadas ambassad i Stockholm. Samtalet fortsatte sedan under festivalhelgen, främst under ett par timmar på Cadierbaren i Grand Hotel då även Rikard var med. En afton så minnesvärd att den figurerar prominent i våra årskrönikor från 2014. Du kan läsa dem här och här. Höll sporadiskt kontakt med paret under året som följde och förbannade avståndet mellan våra hemländer. Att flyga dit går förstås rätt fort men även om jobb på Serieteket är oerhört givande på många sätt så drar jag inte in storkovan precis. Resor över Atlanten göres inte i en handvändning med rådande ekonomi. Nåväl, då nyheter om Helsingfors seriefestival 28 – 30 augusti 2015 började offentliggöras såg jag Seths namn i gästlistan och bestämde mig med ens för att åka dit. Sena kvällar och mer trevligt umgänge följde och det blev ännu tydligare att jag måste göra allvar av mina kanadensiska planer.

I början av augusti förra året hade jag svettats mycket under skrivandet av mina bidrag till boken The Mignolaverse: Critical Essays on Hellboy and the Comics Art of Mike Mignola. Tack till Håkan Storsäter som upplyste om projektet! Det slumpade sig så att denna möda kom att betala sig på mer än ett vis. Vännen och kollegan Paul Gravett gjorde mig varse om att The Canadian Society for the Study of Comics (CSSC) under senhösten 2015 skickat ut en öppen förfrågan om bidrag till en konferens de planerade för maj i år. ”A Trail of Blood and Bullets: How the Pulp Legacy Lives on in the Character Lobster Johnson”, den ena av mina två essäer, skickades in. Månaderna gick och jag hade nästan gett upp hoppet då svaret att texten blivit antagen damp ned i brevlådan. Nu var det på riktigt. Canada or bust! Då Seth fick höra om mina långt skridna planer på att dyka upp i hemtrakterna kontaktade han Christopher Butcher, festivalgeneralen bakom Toronto Comic Arts Festival (TCAF), och föreslog ett samarbete mellan våra evenemang.  Jag kom alltså att åka till Kanada med ett tredelat uppdrag: träffa mina vänner, hålla föredrag på konferensen arrangerad av CSSC samt representera Stockholms internationella seriefestival och Serieteket på TCAF.

Efter denna sedvanligt voluminösa inledning är det så äntligen dags att redogöra för vad som hände när jag lagom utmattad efter att ha arrangerat SIS16 dagarna innan landade i Toronto onsdagen den 11 maj.

Fortsätt läsa CSSC och TCAF 2016

Skriv en kommentar
Recensioner

Shazam läser

söndag 6 september, kl 22:13 av 0 kommentarer

shazam_laser3Andreas har läst Lazarus av Greg Rucka och Michael Lark och Rikard tre kortare serier från Nobrow. Anders har varit på seriefestival i Helsingfors och även hunnit läsa Terra Obscura, Howard The Duck, Star Wars och en del Brubaker.

Andreas: Rikard har tidigare recenserat första traden av Greg Rucka och Michael Larks framtidsdystopi Lazarus och själv avnjöt jag den på paddan i samma veva och bestämde mig för att läsa den i inbundet format (Lazarus: Book One som samlar #1-9 av serien). När den väl kom ut dröjde det inte länge förrän tredje volymen i tradeformat såg dagens ljus så jag beslutade mig istället för att göra en chansning och köpte dessa tre för att ha något att se fram emot i läsväg under sommaren. Det visade sig vara en jackpot och nu är Lazarus min absoluta favoritserie.

LAZARUS_TPB_362_549_s_c1Första traden (Lazarus, Vol. 1: Family, innehåller #1-4 av serien) är en kort men händelserik introduktion till en framtida värld som styrs av olika mäktiga familjer. Den stora massan som inte har privilegiet att tillhöra en sådan familj är antingen ”serf”, det vill säga de som jobbar åt familjen, typ soldater, forskare och andra hantlangare, medan det stora flertalet kallas ”waste” och är laglösa, arbetslösa, bönder, etc. Varje familj har en Lazarus som fungerar som en livvakt och befälhavare över familjens försvar samtidigt som hen är en genetiskt fulländad människa som är extremt svår att döda eftersom hen är utrustad med regenererande teknologi. Seriens huvudperson är familjen Carlyles Lazarus, som heter Forever, och hon tror att hon är Malcolm Carlyles biologiska barn precis som Bethany, Stephen och tvillingarna Johanna och Jonah. I första volymen försöker Jonah starta ett krig mot familjen Morray men förråds istället av sin älskade syster Johanna, som inte är ovetande om hans planer. Han flyr och Forever sluter ett avtal med familjen Morray samt får även möjlighet att träffa deras Lazarus Joacquim och tycke uppstår. Hennes värld vänds upp och ner när hon får ett meddelande från en okänd avsändare som lyder: ”Han är inte din far. Det här är inte din familj”.

Fortsätt läsa Shazam läser

Skriv en kommentar
Allmänt /Krönikor och åsikter

Anders Årskrönika 2014: Spridda hågkomster från ett lågintensivt år.

fredag 2 januari, kl 01:18 av 1 kommentar
Ännu ett år fyllt av seriehögar. Här bytet från ett par räder i London under februari.

Ännu ett år fyllt av seriehögar. Här bytet från ett par räder i London under februari.

Det var återigen en grannlaga uppgift att sätta sig ner och samla tankarna för att kunna skriva ner de serierelaterade saker jag uppskattade mest under 2014. Dödsfall i familjen har gjort att de senaste månaderna varit mest som ett töcken och jag kunde inledningsvis knappt dra mig till minnes något bra från det gångna året. Lyckligtvis förs det anteckningar över allt som läses (och det spelas in en podcast där det tjattras om det varje vecka, hitta den här) av undertecknad så när jag började kolla igenom vad som faktiskt hänt trädde lyckligtvis en betydligt klarare bild av de tolv månader som nu gått fram så sakteliga. Fortsätt läsa Anders Årskrönika 2014: Spridda hågkomster från ett lågintensivt år.

Skriv en kommentar
Recensioner

The Great Northern Brotherhood of Canadian Cartoonists

måndag 16 januari, kl 19:47 av 0 kommentarer

Seth är en av Kanadas Great-Northern-Brotherhood-of-Canadian-Cartoonists-Sethfrämsta serieskapare och därmed medlem i The Great Northern Brotherhood of Canadian Cartoonists. Eller är han det? Finns sammanslutningen? Och hursomhelst, vad är det för sammanslutning? En del är hittepå och en del är sant och jag kan inte avgöra vad som är vad. I albumet berättar en person, troligtvis Seth själv, om Kanada och hur landet tidigare höll serietecknare mycket högt och hur i princip alla i Kanada känner till vissa serier. Man guidas genom klubblokalen i Dominion City, den sista i sitt slag eftersom de andra stängts ner. En rad av Kanadas främsta serieskapare, både riktiga och fiktiva liksom deras verk presenteras. Allt på sidor med nio rutor på varje sida. Serien är liksom underbara Wimbledon Green en serie från Seths sketchbok. Ett väldigt fint sketchbok uppenbarligen.

Där Wimbledon Green berättar en historia med en seriesamlare i centrum är The Great Northern Brotherhood of Canadian Cartoonists mer löst sammanhållen där Seth växlar mellan sammanslutningens lokaler, olika tecknare utifrån de original som hänger på väggarna och det fantastiska, om än omoderna, arkivet som är beläget i norra Kanada långt borta från det mesta. Arkivet är format som en serie förenade igloos. I Seths fiktiva värld saknades inte resurser för den i Kanada så hyllade seriekonsten. Men allt var bättre förr, det var fler medlemmar, serierna hölls högre och stämningen på klubben en helt annan. Liksom i Wimbledon Green är det uppenbart hur mycket bättre Seth tycker om allt som fanns på 60-talet och tidigare jämfört med senare årtionden. Det finns en nostalgi som en del säkert kan ha svårt för men jag är också svag för det och blir lika fascinerad som när jag tittar på ruinporr från Detroit eller rekordårens Sverige. Albumet är liksom Wimbledon Green snyggt formgivet och fin papperskvalitet, sånt gillar jag. Dessutom är Seth en ytterst skicklig tecknare så det blir aldrig trist trots de rigida nio panelerna på varje sida, alla panelerna i samma storlek. Jag sugs obönhörligen in i vad som måste vara Seths drömvärld och trots att albumet inte har någon egentlig handling så flyter allt på. Jag läser gärna mer från Seths sketchbok.

Illustration: Seth
Förlag: Drawn & Quarterly
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...