Arkiv för april 2013

Nyheter och tips

Tisdagslänkar – Jag älskar listor!

tisdag 30 april, kl 00:01 av 0 kommentarer

Visst är det härligt med listor. Om man som jag älskar listor på ett lätt stört sätt kan jag verkligen rekommendera Comics Should Be Good, en mycket trevlig blogg på Comic Book Resoursces hemsida.

Här kommer min lista (Hi hi) på favoriter från CSBG:

  • “Not the Encephalo-Gun!”

    “Not the Encephalo-Gun!”

    Abandoned An’ Forsaken – Under tidens lopp kan det vara svårt att hålla sig till originalet eller låta bli att ändra det. Jobbade Dr. Doom åt Hitler? Gifte sig Johnny Storm med Alicia Masters? Försökte någon annan än Alan Davis skriva och rita ClanDestine?

  • Goofiest Moments – Att man ska läsa med rätt glasögon när det gäller att förstå kontexten är absolut inget undantag när det gäller serier. Manschauvinisterna Ben Grimm och Reed Richards ”försvarar” Sue mot FF:s läsare. Professor X sätt att rekrytera Proudstar är sjukt rasistiskt. “Not the Encephalo-Gun!”. Läs och njut eller rys.
  • Chris Claremont står upp för Ms. Marvel

    Chris Claremont står upp för Ms. Marvel

    Meta-Messages – Serier som kommenterar serier. Mycket trevlig och ibland bisarr läsning. Chris Claremont försvarar Ms. Marvel efter att hon ”skändats” med Avengers goda minne. Läs också om när John Byrne dissar hur Chris Claremont behandlar Dr. Doom.

  • Vilken är din favorithistoria  av Steve Gerber? Det här är i alla fall min.

    Vilken är din favorithistoria av Steve Gerber? Det här är i alla fall min.

    Greatest Stories Ever Told – Vill du ha tips på bra serieläsning med din favoritfigur eller favorittecknare? Den här kategorin är helt klart min favorit och har gett mig mycket trevliga lästips.

  • Top 100 Comic Book Runs – Är inne på sitt tredje år och listan ändras därefter men mycket består. Ger en grundläggande genomgång av höjdarserier med rätt kreatörer och dignar av sköna lästips.
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter /Recensioner

Matt Fraction och Fantastic Four

måndag 29 april, kl 08:16 av 0 kommentarer

FantasticFour_1_CoverDet var med blandade känslor jag mottog beskedet att Jonathan Hickman skulle lämna Fantastic Four och FF för dubbla Avengers-titlar. Glädje över att Avengers fick en författare som gjorde att jag utökade min pull-list och sorg över att inte få dela vår fantastiska kvartett och deras skyddslingars öden och äventyr varje månad under hans kärleksfulla ledning. Hickmans epos är definitivt en av de bästa tolkningar av superhjälte-genren jag stött på.

Matt Fraction som ny författare för bägge FF-titlarnas nya volymer kändes som en blandad kompott: Hans Fear Itself kändes onödig, hans och Salvador Larrocas många år med Iron Man helgjutna, hans Defenders krångligt grubbliga och hans Hawkeye tillsammans med David Aja är genial.

Trots min tveksamhet lovade det visuella mycket: Mark Bagley (Ultimate Spider-Man) med Mark Farmer (Alan Davis favorittuschare) på Fantastic Four och Michael Allred (Madman) med hustru Laura som färgläggare på FF.

Fraction och Marvel ville fortsätta i Hickmans fotspår med två tidningar som dels skildrade den ursprungliga kvartetten i Fantastic Four och familjens ungdomliga och bisarra forskningskommando i FF (Future Foundation). Dock med en trevlig tvist.

ff_1_adamsvariant

Art Adams Variant

Efter en olycka på en av kvartettens många äventyr upptäcker Reed att hans kropp inte läker som den ska. Den kosmiska strålningen som har förändrat hans kropps sammansättning håller på att döda honom. Han fruktar att det samma gäller för resten av hans familj och bästa vän. Reed sätt att ta itu med problemet är att de ger sig ut på en upptäcksfärd tillsammans med barnen Franklin och Valeria som en sorts ettårig forsknings- och äventyrssemester. Sin vana trogen berättar Reed naturligtvis inte för någon, inte ens Susan, om resans egentliga uppsåt: att hitta ett sätt att stoppa Reeds och de andras eventuella död.

När nu Fantastic Four kastar sig ut i kosmos eller andra tidsåldrar måste Reed också lösa problemet med den brokiga skaran ungdomar som törstar efter kunskap och skydd i huset. Han ger alla i familjen i uppdrag att utse en stand-in med försäkran om att deras åttagande bara rör sig om fyra minuter av deras liv. FF:s nya lärarkollegie och Fantastic Fours ersättare består nu av följande personer:

  • tumblr_me99kgIo8U1r159loo1_r1_1280Scott Lang, rehabiliterad småtjuv och elektronikexpert, som även använder Hank Pyms krafter och alter ego Ant-Man. Nyligen återuppstånden från de döda med hjälp av Scarlet Witch drabbas han av varje förälders fasa: hans dotter Cassie, superhjälten Stature i Young Avengers, dör för Dr. Dooms hand. Som ny rektor för FF är hans trauma påtagligt i mötet med alla dessa ungdomar och han drömmer om hämnd på Latverias tyrann.
  • Medusa, kung Black Bolts gemål och Inhumans drottning. Tidigare stand-in för Susan.
  • Jennifer Walters, aka She-Hulk, advokat och gammagrön kusin med Bruce Banner. Tidigare stand-in för Thing under Secret Wars.
  • Darla Deering, exmodell, sångerska och Human Torch nuvarande flamma (Sorry!). Tackar motvilligt ja. Eller hur! Vad kan hända på fyra minuter…?

Naturligtvis går allt åt pipsvängen vilket Fantastic Four är olyckligt omedvetna om. Våra hjältar FF som är kvar på jorden hamnar dock raskt i klistret när en bindgalen och lemlästad Johnny Storm från framtiden dyker upp. Han berättar att Fantastic Four är döda och att han har kommit för att hindra det från att ske.

Fantastic Four handlar från #3 uteslutande om kvartettens öden och äventyr på deras lilla resa. Det är sköna små strapatser som avslutas i varje nummer i en välkänd FF-anda. Jag anar att Matt Fraction strävar efter en All Ages-känsla och det känns trevligt. Fantastic Four kan i händerna på fel gäng lätt bli högtravande präktig och übersmart.

blog_FantasticFour#1_variant

Scottie Young Variant

Den bästa tidningen är definitivt FF och en avgörande faktor är Mike Allreds briljanta Pop Art-stil. Han tar med läsaren på en för seriemediet banbrytande bergochdalbana liknande den David Aja bjuder på i Hawkeye. Det är också i FF som Fractions berättarstil kommer bäst till sin rätt. Alla många och fantastiska karaktärer behandlas kärleksfullt och underhållande. Allt ifrån Scott Langs uppenbara brist på auktoritet, Darla Deerings panik över sin obefintliga superhjälteroll och framförallt Medusa! Scenerna när hon besvärat upptäcker att ungdomarna i FF inte bugar för hennes majestät eller svarar på hennes klockringning när hon ligger i sin säng på morgonen är underbara. Eller varför inte hennes Queen Victoria-parafras: ”We are not amused!”. Den underbara färgskalan och tre fjärdelar kvinnor i Scott Langs team ger också tidningen en modern känsla likt Gillen/McKelvies Young Avengers.

Matt Fraction fick ett tufft uppdrag att ta över efter Jonathan Hickman men klarar det galant. Fantastic Four klarar sig bra men Fraction och Allreds FF är redan på väg att bli en ny modern klassiker. Jag ser fram emot många och spännande äventyr.

 

Manus: Matt Fraction
Illustration: Mark Bagley, Mike Allred
Färgläggning: Paul Mounts, Laura Allred
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

En dag på SIS13

söndag 28 april, kl 22:10 av 2 kommentarer

fantisreimerthilindahlIdag blev det ett traditionsenligt besök på SIS. Tyvärr blev det bara en dag eftersom jag varit borta hemifrån lite mkt i vår men en dag är bättre än ingen. Att det blev söndagen berodde på att det var intressantare programpunkter då. Dagens första var dessutom den på förhand intressantaste med Claes Reimerthi, Hasse Lindahl och Mikael Sol från Fantomen. Jag slutade prenumerera på Fantomen förra året eftersom Fantomenäventyren höll en alldeles för låg kvalité. Men efter att ha hört herarrna Reimerthi och Lindahl berätta om upplägget numera och vad de vill uppnå så blir det till att starta en ny prenumeration. Fantomen är ju fortfarande min favorit bland trikåer. Dessutom startar framöver The Norseman av Henrik Jonsson, som jag f ö hade nöjet att träffa och byta några ord med, och bara det är anledning att köpa. De skisser av serien Henrik visade såg riktigt, riktigt bra ut. Framöver kommer även Skorpionen, en fransk äventyrsserie, som verkar lovande.

seriersis13Panelen efter, En seriebransch i förändring, var även den intressant med i första delen företrädare för Kartago, Galago, Kolik och Akademibokhandeln om tillståndet för serier i Sverige och hur saker utvecklas. Serieskolornas vikt lyftes fram liksom vad deras bästsäljare sålde. Andra delen av panelen innehöll även den företrädare för Galago men även SF-bokhandeln, Rabén & Sjögren och Egmont. Panelen var här inne mycket på bokbranschens kris men även på att serien eftersom den är ett bildmedium har framtiden för sig. Det mest (ned)slående var företrädaren för Rabén & Sjögren som förklarade mer än en gång att de höll på med barn- och ungdomsböcker och serier verkade helt främmande för dem att satsa på. Serier för barn? Trots att det var något som företrädarna för både SF- och Akademibokhandeln saknade i utgivningen. Här fick jag blodad tand att öka ambitionen med Tema: Barnserier. Tyvärr satt jag kvar på panelen efteråt om Eskapism, skräckserier och moralpanik. Ett bevis på att en obefintligt modererad panel med ett par pratglada inte är en bra idé. 20 minuter av mitt liv jag aldrig får tillbaka. Dagens största miss var däremot att jag var försent ute för en finfin Peter Madsen-signering och fick nöja med en autograf i albumet. Nåja. Lite inköp blev det som ni ser här intill men det kändes som att något färre utländska förlag var på plats och den svenska eskapistiska utgivningen, trots festivalens tema, är inte så omfattande som jag hade önskat.

Allra nöjdast är jag med de toksöta  bokmärken jag hittade hos en yngre förmåga. Passade dessutom att köpa några ex Vakna laglös att dela ut från utförsäljningen av tyvärr nedlagda Optimals serier. Dagens enda plump i protokollet var att jag inte råkade på herr Lundgren, en klar missräkning. Nästa år funderar jag och Johan på att återuppliva Shazams livebloggande från festivalen och förhoppningsvis blir det så. SIS förtjänar bra täckning.

Skriv en kommentar
Recensioner

East of West #1

lördag 27 april, kl 20:01 av 0 kommentarer

eastofwest1Snacket inför släppet av Jonathan Hickmans senaste serie hos Image, East of West, nådde kanske inte samma hype som Saga men å andra sidan slogs Sagas förstanummers försäljning. En del av försäljningen var spekulationsdriven och kanske var det därför som Midtowmn Comics, där jag köpte mitt ex, hade satt en maxgräns på ett ex per kund. Det var inte bara Hickman som lockade utan även hans samarbetspartner från FF, Nick Dragotta. Själv har jag bara läst någon enstaka Hickman-serie och Nick Dragotta har jag inte stött på tidigare. Jag hade inte så bra koll på vad East of West skulle handla om mer än det skulle vara någon form sci-fi/postapokalyptisk serie. Men 36 sidor är generöst och teckningarna såg riktigt bra ut.

Handlingen då? Ja, den är inte helt lätt att beskriva. I USA finns the Seven Nations som bildades efter ett långt inbördeskrig på 1800-talet. Inbördeskriget fick sitt slut i och med ett meteornedslag 1908. Huvuddelen av numret är dock inte historiska tillbakablickar utan utspelar sig i framtiden och man får stifta bekantskap med apokalypsens fyra ryttare, eller snarare är de tre. Dessutom i barnakroppar. En sjukt otrevlig trio. Den fjärde saknade medlemmen är inte heller någon trevlig typ. Apokalypsens tre ryttare sprider död omkring sig och den fjärde medlemmen som kör med ett eget team är inte bättre och dessutom ute efter hämnd. Mer vill jag inte skriva för att inte spoila något. Men om nämnda är huvudpersonerna så är det ett väldigt osympatiskt gäng serien ska handla om minst sagt.

I första numret presenteras som nämnt lite bakgrund till varför USA ser ut som det gör och karaktärer introduceras utan speciellt mycket info. Jag tyckte det var svårt att hänga med i vad Hickman ville berätta och det krävdes en omläsning innan jag var på banan men det är fortfarande mycket som är oklart kring hur saker och ting hänger ihop. Den alternativa världen som Hickman byggt upp är intressant, vilda västern estetik korsad med Blade Runner dito. Det ska bli intressant att få lite förklaringar framöver om apokalypsens fyra (tre) ryttare och varför de vaknade och vad som hänt innan dess. Plus allt annat som behöver förklaras, att allt inte förklaras ökar iofs bara mitt intresse. Snyggt blir det också med Dragottas suveräna teckningar, Dragotta behärskar som få andra allt vad det verkar och Frank Martins färgläggning är bland det bästa jag sett på länge. Det är ingen brist på brutalt våld och visst är det spekulativt men å andra sidan känns det som att det finns där av en anledning. Det är definitivt ett bra förstanummer och jag kommer absolut att följa denna i trades framöver. Allt är dessutom så snyggt, från ryttarnas uppvaknande till döden och den fjärde kompanjonens entré. Det är också tydligt hur mycket arbete och tanke det ligger bakom designen av karaktärerna. Trades i all ära men allra helst vill jag läsa East of West i HC i lite större format, det skulle Dragottas teckningar må bra av. Fin skit. Ut å köp 🙂 Utdrag finns här.

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Nick Dragotta
Färgläggning: Frank Martin
Förlag: Image
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema: Barnserier] Uppåner med lilla Lisen & gamle Muppen

fredag 26 april, kl 09:10 av 0 kommentarer

uppanerivarssonSå var det dags för den andra barnserien från Epix. Marcus Ivarssons Uppåner med lilla Lisen & gamle Muppen är inspirerad av Gustave Verbeeks serie The Upside Downs of Little Lady Lovekins and Old Man Muffaroo som Verbeek tecknade 1903-1905. Och det är just upp och ner som är grejen. Först håller man boken som vanligt och läser serien åt det vanliga hållet och sedan vänder man den upp och ner och läser samma rutor fast i omvänd ordning. Gamle Muppens och lilla Lisens äventyr och vad som händer i dem är av underordnad betydelse, det intressanta och roliga är att samma ruta kan läsas på två olika håll och berätta helt olika saker. Marcus Ivarsson har på det stora hela löst det riktigt bra och även om både vuxen och barn ibland blir lite förvirrade så flyter läsningen på bra. Att han löst det riktigt bra var kanske lite av vårens underdrift, jag är ruggigt imponerad av bildlösningarna som rätt ofta är närmast geniala. Oerhört uppfinningsrikt är det och barn tycker förstås att det är både tokigt och kul att man ska vända albumet för att läsa klart. Så vad möter då Muppen och Lisen på sina utflykter, jo trollkarl, drake, både skräckinjagande och andra varelser osv. En kul idé av Marcus Ivarsson att återuppväcka Verbeeks idé (jag hade ingen koll på Verbeek innan detta så infon i slutet är välkommen) och han har gjort det på ett lysande sätt. En väldigt originell svensk serie riktad till barn som förtjänar en stor publik.

Illustration: Marcus Ivarsson
Förlag: Epix
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Film /Recensioner

Iron Man 3

torsdag 25 april, kl 11:01 av 2 kommentarer

Hej, den här recension är 100% spoilerfri.

iron man 3 posterJag var och såg Iron Man 3 igår, så vi kör väl någon sorts recension nu. Alla andra recensioner av Iron Man 3 säger ju i princip samma saker om manus, skådespelandet och specialeffekterna, så jag tänker fatta mig rätt kort om just de sakerna. Så här:

– Manuset är överlag helt ok, även om jag tyckte att det tappade lite fart i mitten av filmen (som man ändå får säga är ganska kort med sina dryga 2 timmar). Det är tillräckligt spännande i stort sett hela vägen, och jag blev faktiskt överraskad av tvisten som ingen lyckats spoila för mig innan filmen. För de som hoppas att regissören Shane Black tar Iron Man och gör något i stil med Kiss Kiss Bang Bang så måste jag nog göra er besvikna. Berättarmässigt tycker jag inte att 3:an skiljer sig särskilt mycket från 1:an eller 2:an, förutom att 3:an kanske är något roligare. Black ansvarar även för manusskrivandet tillsammans med Drew Pearce, som enligt utsago även är inblandad i filmatiseringen av Marvels Runaways.

– Skådisarna gör också starka insatser. Robert Downey Jr ÄR ju Tony Stark vid det här laget, och merparten av de andra verkar också känna sig hemma i sina roller. Den enda som känns lite trist är Don Cheadle som James Rhodes (War Machine), men det hänger nog mer på manuset än på hans egen insats.

– Specialeffekterna är såklart extremt påkostade och välgjorda. Finns inget alls att klaga på där. Vill du se ett visuellt spektakel så har du hittat hem. 3D:n hade jag dock klarat mig bra utan, men det tycker jag i princip alltid.

Så, nog om standardreflektionerna. Låt oss istället kolla på filmen utifrån källmaterialet, det vill säga serietidningarna. Manusmässigt tycker jag att Black och Pearce siktat på att plocka russin ur tre separata storylines:

extremisIron Man: Extremis, av Warren Ellis och Adi Granov. Extremis är en fristående miniserie i 6 delar där Ellis nystartar Iron Man med en rejäl injektion inspiration och nya idéer. Idén med Extremis-teknologin (som jag inte tänker spoila här) är grunden för handlingen Iron Man 3.

Iron Man: The Five Nightmares, av Matt Fraction och Salvador Larroca. The Five Nightmares är en story på 7 nummer som utspelar sig ungefär tre år efter Extremis. Tony Stark har här i stort sett samma roll som han har i filmen. Alla vet vem han är, och han ses som en maktfaktor både inom forskning och som superhjälte. Smolket i bägaren är att en konkurrent* använder sin forskning för att skapa mänskliga vapen, något som Iron Man naturligtvis måste sätta stopp för. Fractions Iron Man vann för övrigt 2009 års Eisner Award för Bästa Nya serie. Klart välförtjänt om du fråga mig.

Dark Avengers av Brian Michael Bendis. Black och Pearce plockar in karaktären Iron Patriot från Bendis Dark Avengers. I serien är det Norman Osborn (du vet Spider-Mans nemesis Green Goblin) som skapar Iron Patriot-konceptet och bär den rödvitblåa rustningen, men i filmen så plockas Iron Patriot i stort sett helt ur sin tidigare kontext och pusslas istället ihop med War Machine.

fivenightmaresHur tycker jag då att plocka-russin-idén funkar i Iron Man 3? Jag tycker som sagt att Iron Man 3 manusmässigt är helt ok, och jag skulle nog kanske till och med vilja påstå att det är den bästa Iron Man-filmen (måste nog se den minst en gång till för att avgöra det). MEN. Jag tycker att Warren Ellis originalstory Extremis är mycket bättre än filmen. Jag tycker även att Matt Fractions The Five Nightmares är bättre. Värt att tillägga är dock att Extremis och The Five Nightmares är några av de bästa seriernummer jag läst, och att det är svårt att hitta någon superhjältetitel överhuvudtaget som slår Iron Man på fingrarna där.

Drömscenariot för min del hade varit om manusförfattarna vågat släppa lite på egot och inte känt att de måste skriva sin egen story. Extremis hade utan minsta tvekan blivit en fantastisk film, och The Five Nightmares likaså. Kanske hade en film med enbart The Mandarin som storskurken också kunna blivit bra, men där har jag inte lika stor koll källmaterialet.

Om det kommer fler Iron Man-filmer, vilket jag tror och hoppas att det gör, så håller jag tummarna för att Marvel vågar plocka upp det faktum att Tony Stark utöver att vara filantrop, miljardär och superhjälte även är en depressiv alkoholist. Läs till exempel klassiska storyn Demon in a Bottle som gick i Iron Man Vol. 1 #120-128.

Hur som helst, jag tror att de som inte läst serieoriginalen kommer tycka att filmen är bättre än de som har något att jämföra med. Har man läst serien är det lätt att få samma känsla som när ens favoritbok filmatiseras. Boken är alltid bättre. Därmed inte sagt att Iron Man 3 är dålig, men allt kan alltid vara bättre. Ska jag jämföra lite med några av Marvels senare filmer så var Iron Man 3 bättre än nya Spider-Man, men jag tyckte att The Avengers var mer underhållande.

* I serien är konkurrenten Ezekiel Stane, som alltså är son till Obadiah Stane, det vill säga skurken spelad av Jeff Bridges i första Iron Man-filmen. I Iron Man 3 är konkurrenten dock Aldrich Killian, som i Ellis Extremis-story var forskaren som skapade Extremis-serumet.

Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema: Barnserier] Herr Krokodil är mycket hungrig

onsdag 24 april, kl 22:25 av 0 kommentarer

sfarkrokodilJag fortsätter i barnseriernas tecken med tips på två serier som Epix gav ut förra året. Först ut är Herr Krokodil är mycket hungrig av Joann Sfar som i Sverige är mest känd för Rabbinens katt eller sitt regissörsskap. Herr Krokodil är mycket hungrig handlar om en krokodil som ständigt är hungrig eftersom maten i djungeln inte räcker till. Dessutom slår ibland maten tillbaka, för att stilla sin hunger och irriterad över motgångarna ger sig krokodilen in till staden och snabbt så tar hungern över och redan på vägen in äter han upp ett antal busspassagerare. Busschauffören ledsnar men låter krokodilen åka med ändå. På bussen träffar han en liten flicka som han slår följe med. Flickans föräldrar sitter i fängelse så hon bor med sin lätt alkade moster. Krokodilens aptit leder till slut även honom till fängelset där han hamnar i cellen bredvid flickans pappa och det ena leder till det andra.

Sfar har tecknat i sin vanliga ”lösa” stil och antingen gillar men den eller inte. Jag gillar den och färgläggningen är bra. Serien är inte indelad i rutor utan allt flyter rätt fritt över sidorna, det kändes ovant till en början men man vänjer sig snabbt. Det är definitivt inga problem att hänga med i berättandet, inte heller för ett barn. Men så känns också serien ibland som en blandning mellan serie- och bilderbok. Mindre bra är att serien är rätt texttung med en hel del textsjok insprängda på sidorna utöver pratbubblorna. Vad gäller trycket så är det sådär eftersom texten i pratbubblorna är lite utsmetad ibland men teckningarna lider inte av det. Storymässigt så är det en kul idé med ovanliga huvudpersoner vilket känns frsächt och Sfar balanserar på ett bra sätt de svåra frågor som tas upp, allt hanteras med mycket humor en rejäl dos absurditet. Att den är skruvad och ett antal roliga bildlösningar, t.ex. hur krokodilen tar sig genom rör i fängelset uppskattades särskilt av den yngre serieläsaren.

Illustration: Joann Sfar
Förlag: Epix
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Stockholms internationella seriefestival 2013

tisdag 23 april, kl 15:47 av 0 kommentarer

lokastc3a5ende1I veckan är det dags för den femtonde upplagan (!) av den festival som inledningsvis hette Fanzine Heaven, sedan Small Press Expo [spx] och numer kallas Stockholms internationella seriefestival. Att jag inte skrivit något om den här på Shazam.se tidigare beror helt enkelt på att det varit ett väldigt sjå att få gäster, logistisk, trycksaker och kringarrangemang klara inför vad som av allt att döma kommer att vara Serietekets största evenemang hittills. Fortsätt läsa Stockholms internationella seriefestival 2013

Skriv en kommentar
Film

Första trailern för Thor: The Dark World

tisdag 23 april, kl 11:17 av 1 kommentar

Detta kan väl bli rätt så ok, eller? Nej? Ja?

Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema: Barnserier] A Trip to the Bottom of the World with Mouse

måndag 22 april, kl 21:47 av 0 kommentarer

frankvivaToon Books som drivs av makarna Art Spiegelman och Francoise Mouly har gett ut ett imponerande antal serier riktade till barn och ungdomar. Jag har tidigare recenserat Rutu Modans excellenta Maya Makes a Mess. A Trip to the Bottom of the World av Frank Viva är en Level One dvs för de riktigt små. Serien baserar sig på Frank Vivas upplevelser ombord på ett ryskt forskningsfartyg i Antarktis. Fast här med en mus som sällskap. En mus som agerar som ett litet barn 😉 Det åks båt och simmas och tittas på pingviner och en val. Spännande grejer för ett litet barn. Serien är smart gjord på ett sätt som aktiverar barn i samband med läsningen. Helsidor, splashpages 🙂 och rutor blandas och skapar en bra helhet och ett bra flyt i den föredömligt korta och enkla berättelsen. På två ställen avslutas den mänskliga huvudpersonens meningar av musen som gissar och min son lärde sig snabbt vad han gissar och det var dessa sekvenser som engagerade honom mest. Viva som till vardags är illustratör med bl.a. uppdrag för The New Yorker har en elegant och avskalad stil som gör sig bra för serien, det blir enkelt för ett litet barn att hänga med, det riskerar inte att fastna i detaljer vilket är bra här. Lägg till en snygg färgpalett så bildar det en finfin helhet. Dessutom är omslaget snyggt. Som vuxen småskrattade jag varje gång åt musens tjatighet ”När är vi framme” ”När ska vi åka hem”. Det allra bästa betyget är att min son gärna vill att jag ska läsa om den varje gång vi läser den.

Illustration: Frank Viva
Förlag: Toon Books
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

    Fatal error: Call to undefined function wp_recentcomments() in /storage/content/58/186058/shazam.se/public_html/wp-content/themes/billy/sidebar.php on line 38