Inlägg taggade ‘Tema: Barnserier’

Recensioner

Siri och vikingarna

söndag 18 december, kl 21:32 av 2 kommentarer

siriEn ny barnserie är aldrig fel och nu har rutinerade Per Demervall och för mig (trots intensivt Bamseläsande) okände Patric Nyström gjort Siri och vikingarna som getts ut på Rabén & Sjögren. Serien handlar om hövdingadottern Siri som inget hellre vill än att följa med sin far Torkel på hans resor. Något Torkel motsätter sig eftersom han inte tycker att Siri är stor nog. Men Siri som är både påhittig och envis ger sig inte så lätt och smyger sig på Torkels skepp för att följa med. Deras granne på andra sidan berget, Ivar den förskräcklige, har dessutom skickat sin hantlangare Grym för att stjäla den låda Torkel ska leverera till kejsaren i Miklagård för sin bror Eskils räkning. Äventyret väntar och Siris påhittighet kommer att behövas.

Siri och vikingarna är ett fartfyllt äventyr med både spänning och humor. Seriens målgrupp ska vara 9-12 år men den är nog väl högt satt. Nioåringen tröttnade efter ett kapitel medan sexåringen velat läsa om Siri varje kväll. Så 6-9 år är den målgrupp jag skulle gissa på. Demervall gör i vanlig ordning ett bra jobb med teckningarna, en viktig del är att det är lätt även för mindre barn att följa med i berättelsen. Huvudpersonen Siri gör ingen besviken , hon är smart och framåt utan att vara självgod. En hjältinna det är lätt att gilla och barn överlag uppskattar garanterat att Siri är den smarta som hela tiden räddar upp eller stjälper situationen för snälla/dumma vuxna. Det är gott om spänning i lika spännande historiska miljöer och jag tror inte sexåringen saknar något. Skulle vara en guldskatt iofs 🙂 Dialogen är även den bra och fint anpassad för att även de mindre ska ha lätt att hänga med och här märks det att Nyström har erfarenhet av att skriva för målgruppen. Siri och vikingarna gick först under sommaren i Dagens ETC och blev poppis så det blir en fortsättning sommaren 2017 med Siri och Mimers brunn. Riktigt kul eftersom Siri och vikingarna är en riktigt bra barnserie som jag varmt rekommenderar.

Manus: Patric Nyström
Illustration: Per Demervall
Förlag: Rabén & Sjögren
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema:Barnserier] Regnballongen

tisdag 10 november, kl 15:57 av 0 kommentarer

Regnballongen-195x300Du kan inte se det men jag står och hoppar och klappar. Eller snarare om jag inte skrivit en recension så hade jag gjort det. För något har verkligen hänt. Den s.k. barnserieboom som jag tidigare fnyst åt börjar iaf likna början på något riktigt kul. I höst kom ännu ett förlag på banan och började ge ut barnserier. Det helt nystartade Cosmos Comics som Lisa Wibom (suveräna Wibom Books) och Lina Kåberg Stene står bakom. De har gett ut tre album i höst, Benjamin Björn på rätt spår och Benjamin Björn tänker utanför ramarna samt Regnballongen. Den senare har jag nu läst för min son som gillade den efter att först ha varit lite tveksam till att välja den istället för något med Halvan. Men han gillade den och det gör jag med. Ricardo Liniers står bakom Regnballongen som tidigare publicerats av amerikanska Toon Books som drivs av Francoise Mouly och som jag recenserat flera serier från.

Regnballongen handlar om Matilda och hennes lillasyster Clemmie. När det börjar regna vill Matilda ut och leka men inte Clemmie. Matilda bestämmer sig då för att visa lillsyrran hur härlig en riktigt regnblöt dag kan vara. På omslaget utlovas seriemagi och det blir det faktiskt också. Liniers har en underbar stil som är både snygg och lite puttenuttig sådär på ett bra sätt. Den vänder sig till yngre barn och är tecknad på ett sätt som gör att även det barn som inte matats med Bamse och annat kan hänga med i läsningen. Handlingen är sympatiskt enkel. Ett uppslag består av att Matilda ber Clemmie hämta sina stövlar men Clemmie förstår inte vad hon menar utan hämtar allt möjligt annat. Låter kanske inte så kul för en vuxen men lillkillen hade desto roligare. Det var ju lite tokigt. Han tyckte också att det var konstigt att lillasystern inte ville ut i regnet för att plaska i regn är bland det bästa som finns. Regnballongen är en charmig skildring av vardagliga händelser som görs lite mer spännande och helt perfekt för sin målgrupp.

Välkomna Cosmos Comics 🙂

Illustration: Ricardo Liniers
Förlag: Cosmos Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema: Barnserier] Nour och den magiska drycken

söndag 13 september, kl 21:51 av 0 kommentarer

nourBarnserievågen rullar vidare. Jo, jag har ju varit lite skeptisk tidigare om det verkligen är en tsunami men det går iaf åt rätt håll. Det är inte frånlandsvind som tidigare för att slutföra vågmetaforen. Ett tecken om något är att Peter Bergting, en av de bästa svenska tecknarna, nu tecknar en barnserie. Det är iofs ingen skräll med tanke på hans tidigare alster men det här är första serien som vänder sig till yngre barn. Alexandra-Therese Keining är en ny bekantskap för mig men hon är tydligen såväl författare som regissör. Det säger nog en del om hur smalt mitt kulturintresse är för närvarande. Nour och den magiska drycken är vad jag vet Lilla piratförlagets första serieutgivning.

Albumet handlar iaf om Nour som inte trivs i skolan eftersom några har bestämt sig för att mobba henne och bland annat kallar henne snor. Nour har heller inga kompisar. Nours problem är att hon avviker lite från mängden, hon föredrar t.ex. te framför mjölk. Men en dag får hon en påse te av en mystisk kvinna på den lokala torghandeln. Teet visar sig ge Nour magiska krafter och hon kan både höra vad kompisarna och djur tänker. En dag träffar hon en igelkott som hamnat vilse och bestämmer sig för att hjälpa den hem samtidigt som hon utnyttjar att hon kan läsa andras tankar.

Nour och den magiska drycken är den klart bästa av årets barnserier. Bergting är en skicklig tecknare och det visar han återigen här med en enkel och återhållen stil som passar perfekt. Keinings manus och dialog är toppen. Serien lider inte alls av svenska seriers vanligaste problem dvs en krystad dialog. Det är väldigt sympatisk berättelse om barn och de val de ställs inför och konsekvenserna av hur de hanterar det. Mobbning är tyvärr en realitet för alltför många liksom utanförskap så det är säkert många barn som kan känna igen sig eller iaf kan relatera till det. Några situationer med igelkotten ger lite comic relief mitt i allt allvar. Sen finns det ju den magiska sidan av serien också som tillför lite spänning. Nour och den magiska drycken är en väldig lyckad brygd och jag hoppas att Bergting och Keining fortsätter tillsammans. Jag läser gärna mer om Nour.

Manus: Alexandra-Therese Keining
Illustration: Peter Bergting
Förlag: Lilla piratförlaget
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema: Barnserier] Katten & Ekorren på Sommarön

söndag 5 juli, kl 20:59 av 0 kommentarer

kattenoekorrenOm albumet: Loka Kanarp är en av de bästa serietecknarna vi har i landet och det är väldigt kul att hon är med i Rabén & Sjögrens barnseriesatsning. Att en av Sveriges bästa och kanske kreddigaste serietecknare gör en barnserie är väldigt positivt. Albumet handlar om Katten och Ekorren som båda hänger på Sommarön under ledigheten. De träffas och det visar sig att Katten inte kan simma vilket är väldigt konstigt för det kan alla djur. Ekorren vill gärna lära katten att simma och de börjar hänga. På väg mot en simkunnig katt blir det konstsimmare, knäppa simlärare, taskiga djur och en rolig vespatur allt på väg mot simkunnighet samtidigt som en varm vänskap växer fram.

Det bra: Det är väldigt fint. Hade någon visat mig teckningarna och sagt att det här är tecknat av Kanarp hade jag sagt näha. Kanarps stil här skiljer sig en del från tidigare serier såsom Hungerhuset. Men det är bra här med i en stil som, om nu något kan göra det, verkligen passar finfint i en barnserie. Färgläggningen skulle jag beskriva som glad och pastellig med plus för insidan på omslaget som är lite smått psykedeliskt. Kanarp tecknar två väldigt fina porträtt av Katten och Ekorren och deras framväxande vänskap i fonden av en varm och skön om än för den simokunniga katten lite ångestfylld sommar. Det är mysigt och sympatiskt. Fint som sagt. Det borde även vara ett och annat barn som är rädd för vatten som kan känna igen sig. Eller att bara inte passa in fast man så gärna vill som de flesta säkert känner igen sig i.

Det mindre bra: Jag vet inte om det är något problem egentligen men åldern är lite oklar på huvudpersonerna. De känns som de är i yngre tonåren men Ekorren kör vespa och har glasskiosk (jo hon är rätt cool, vem vill inte ha en glasskiosk som barn?). Men jag antar att det inte är något som ett barn skulle hänga upp sig på. Dottern gillade f ö albumet och det är ju det viktigaste betyget. Så nä, inga direkta brister 🙂

Sammanfattning: Enligt mig det klart bästa albumet i första delen av barnseriesatsningen. Jag hoppas få se fler av våra främsta serieskapare ge sig på en barnserie och att Rabén & Sjögren i högre grad försöker satsa på bra material och inte på säkra kort (läs Mamma Mu).

Illustration: Loka Kanarp
Förlag: Rabén & Sjögren
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema: Barnserier] Ariol: Jag är en åsna!

fredag 5 juni, kl 21:16 av 0 kommentarer

ariolEmmanuel Guibert är en serieskapare som jag håller högt, både The Photographer och Alan’s War är stora serieupplevelser som jag varmt kan rekommendera. Guibert står för manus till den tredje boken i Rabén & Sjögrens barnseriesatsning som jag recenserar, Ariol: Jag är en åsna! För teckningarna står Marc Boutavant. Ariol är för de flesta nog mest känd från tv, serien har gått på Barnkanalen tidigare men nu var det ett tag sedan jag såg den. Jag vet faktiskt inte vad som kom först, om det var tv-serien eller serien. Precis tv-serien. Serier är serier.

Teckningarna är rätt enkla och ibland lite småfula men jag vill minnas att tv-serien såg likadan ut. Men det ska sägas att de funkar utmärkt och Ariol är överlag en trevlig om än något ojämn serie som utspelar sig både hemma och i skolan. Ariol spelar tennismatch med sig själv (det är lättare att vinna då), han har språklektion, gymnastiklektion och är lite oense med föräldrarna. Ibland är det småkul och ibland lite småtrist. Albumet består av ett antal kortare serier där jag gillar de lite enklare som Operation Bankomat och Matchboll medan Krullis och Superhästen blir lite väl snackiga utan att det leder någonvart. Till seriens fördel är att den inte lider av att den är fransk. Med det menar jag att den likaväl kunde utspelat sig i Sverige, det är rätt vanliga situationer som Ariol möter och som ett svenskt barn känner igen lika bra som ett franskt. På det stora hela tycker jag Ariol är en småcharmig serie som är bättre än vad jag minns tv-serien. Att betyget inte blir högre beror på att barnomdömet först var inte så bra och sedan efter lite funderande sådär. Hittills är Trollskogen favorit där.

Manus: Emmanuel Guibert
Illustration: Marc Boutavant
Förlag: Rabén & Sjögren
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema: Barnserier] Mamma Mu firar Kråkan

tisdag 26 maj, kl 21:28 av 0 kommentarer

mammamuMamma Mu av Jujja Wieslander och Sven Nordqvist har jag läst med glädje för mina barn. Underbara barnböcker som fyllts med värme av Wieslanders manus och fantastiska teckningar av Nordqvist. Jag har även hängt med Mamma Mu på Parkbadet i Sandviken och lyssnat på cd-skivor. Mamma Mu är en favorit. Så då borde allt vara frid och fröjd när en favorit förenas med min favoritkonstform serier?

Nä, nu blir det tyvärr inte så. Mamma Mu firar kråkan, som är del av Rabén & Sjögrens barnseriesatsning, är tyvärr bara en sämre serieversion av böckerna. Lite som när man överför en riktigt bra roman till film med halvrisigt resultat. I serieversionen är det inte Nordqvist som står för teckningarna utan Micaela Favilla. Ingen skugga ska dock falla över henne, hon gör ett bra jobb med att fånga Mamma Mu och Kråkan och hennes stil ligger väldigt nära Nordqvists. Det är istället det mindre formatet med just serierutor som inte funkar för mig. I bilderböckerna vilar man ögonen på Nordqvists teckningar i stort format medan man läser en hel del text (för att vara bilderbok alltså) medan det här istället är ett överflöd av pratbubblor i de små väldigt konventionella serierutorna. Om jag inte läst bilderböckerna hade jag antagligen varit mer positiv för serien funkar som serie men men har man läst bilderböckerna om Mamma Mu så är det här bara en sämre variant som faktiskt kastar en liten skugga över barnseriesatsningen. Kände man från Rabén & Sjögrens sida att man inte litade fullt ut på de andra serierna utan ville slänga med en patenterad storsäljare i form av Mamma Mu? Mamma Mu i serieform hade jag gott kunnat vara utan. Så läs bilderböckerna för barnet/en istället, de är helt enkelt så mycket bättre. Lite fult även att inte ha med Micaela Favillas namn på förstasidan. Lite anonymisering a la forna tiders serietidningar.

Manus: Jujja Wieslander & Sven Nordqvist
Illustration: Micaela Favilla
Förlag: Rabén & Sjögren
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema: Barnserier] Trollskogen

tisdag 12 maj, kl 21:48 av 0 kommentarer

trollskogenDet blir inte ens en kort betraktelse från helgens SIS från min sida, jag tillbringade endast en kortare tid på festivalen. Det blir dock lite recensioner av bytet från festivalen framöver med särskilt fokus på barnserier. För nu har de getts ut, förstlingarna i Rabén & Sjögrens barnseriesatsning som sköts av Kolik-duon Josefin Svenske och Fabian Göranson och jag kommer givetvis att recensera alla och framöver kommer även en intervju med Fabian Göranson.

Först ut är Trollskogen av John Bauer, f´låt jag menar John Holmvall. Holmvalls serier är enormt influerade av Bauers magiska sagovärld och en del har han hämtat rakt av från Bauer. Inget fel i det för John Bauer är en av mina absoluta favoritillustratörer, en mästare helt enkelt. På den nivån är inte Holmvall men det är å andra sidan en omöjlig jämförelse. Holmvall är i sin egen rätt en särdeles skicklig tecknare av såväl blonda flickor/älvor som långnästa och smutsiga troll. Berättelserna om bortbytta barn, luriga troll och barn som gått vilse i trollskogen ackompanjeras fint av mörk trollskog. Så teckningsmässigt är Trollskogen en ren fest för ögat med suveräna färger och ett överflöd av detaljer.

Medan teckningarna är albumets styrka är dess svaghet berättelserna i sig, de är inte dåliga men det är ingen som lyfter sig över de andra heller. Kontrasten är stor mellan de fantastiska teckningarna och de oftast rätt menlösa berättelserna. Det ska givetvis sägas att en man på väg in i medelåldern inte är målgruppen men jag hade ändå önskat mig mer genomarbetade berättelser att ackompanjera de fina teckningarna. Ett plus dock för hållbarhetstemat i sista delen, om inte annat kan den säkert skrämma några barn att hålla efter i skogen 🙂 Seriens verkliga målgrupp då? Vad tyckte den. Jo, att det var ett riktigt bra album som definitivt skulle läsas ut. Fina teckningar, lagom läskigt och spännande skulle jag säga att albumet passar ypperligt för barn på förskola/lågstadiet, typ 5-9 åringar. En bra inkörsport till mer fantasy.

Illustration: John Holmvall
Förlag: Rabén & Sjögren
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema: Barnserier] Sisters 1: Familjeband

torsdag 5 mars, kl 21:40 av 0 kommentarer

COUV SISTERS T1 11e ed 02-2014-sv_gammal_farg_igen.inddDet är alltid trevligt när ett nytt förlag dyker upp och dessutom ger ut serier för yngre så tummen upp för Gaspard. Första utgåvan är Sisters 1: Familjeband av William och Cazenove, båda står för manus och William för teckningarna. Sisters handlar om Marine och hennes storasyster Wendy som gnabbas om det ena än det andra men ibland faktiskt är sams. Som syskon i allmänhet alltså. Albumet består av ensidesepisoder som handlar om att gå modevisning för att få nya kläder, leka rymdhjältar, ett antal om hur jobbigt ett småsyskon kan vara, ett antal på temat begynnande fjortis osv. Williams stil är vad jag skulle kalla fransk mainstream för serier riktade mot yngre och färgläggningen fyller hela paletten från dovt till färgglatt. Så skickligt men inget speciellt. Översättningen är bra och serien ibland riktigt kul men desto oftare mer jaha. Dessutom lider den av det som förekommer i franska serier då och då i högre grad än svenska dvs lite unkna könsroller och det är rätt tydligt att fransyskorna har en större uppförsbacke än sina svenska medsystrar i kampen. Men även om jag stör mig på det så är det inget jättestort problem, de flesta ensidor passerar iaf mina något igengrodda genusbrillor. Min dotter som är mer av seriens huvudsakliga målgrupp och rätt jämngammal med Marine gav den en trea eller en fyra och skrattade åt ungefär var åttonde sida. Jag antar att igenkänningsfaktorn är större om man har en storasyster. Allt som allt kan jag ändå med viss tveksamhet rekommendera den. Jag hoppas dock att det går bra för Gaspard men det borde finnas bättre franska serier att ge ut.

Manus: Cazenove & William
Illustration: William
Förlag: Gaspard
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema: Barnserier] Stora Björn och Lilla Björn

måndag 13 oktober, kl 21:08 av 0 kommentarer

stora-och-lilla-bjornOrdbilder har tidigare gett ut manga som riktar sig till barn men då lite äldre. Johanna Gustafssons debut Stora Björn och Lilla Björn är den första serien som riktar sig till de yngsta barnen. Johanna Gustafsson har gått på Serieskolan i Malmö, jag kan inte dra mig till minnes att jag läst någon kortare serie av henne i något sammanhang men så har också mitt inköp av fanzin liksom skolantologier varit så gott som obefintligt de senaste åren.

Stora Björn och Lilla Björn handlar om Maia som älskar astronomi och ofta tittar på stjärnorna innan hon går och lägger sig. En kväll märker hon att det inte ser ut som det brukar. Hon har inte mer än gått och lagt sig innan något krafsar på rutan. Det visar sig vara stjärnbilden Stora Björn som kommit till jorden för att leta efter stjärnbilden Lilla Björn som försvunnit och måste hittas innan ett dygn gått annars blir Lilla Björn fast på jorden. Maia följer med Stora Björn ut i natten för att leta.

Det är en trevlig debut som Gustafsson begått, teckningarna med tjocka tuschdrag är tydliga och hon har ett bra gehör för minspel och känslor hos Maia. Stora Björn är verkligen en stor björn och för att visa att det inte är en vanlig björn har den ett blått och orange öga, det räcker gott för att den ska framstå som speciell. En liten detalj som gör väldigt mycket. Maia liksom pappan som skymtar förbi har en lite konstig näsa, röd och rätt stor som man kan haka upp sig på vilket både jag och dottern gjorde. Annars är som sagt teckningarna bra av såväl Maia som björnarna och övriga djur de stöter på. Dialogen hålls också på en bra nivå, den är skriven för barn och blir följaktligen inte högtravande men är vid något tillfälle. Stora Björn och Lilla Björn är en bra barnserie med både lite fantasi och spänning, lagom för de mindre barnen som kan hänga med i en serie. Dotterns omdöme var ganska bra men hon kanske är något år för stor nu. 4-6 år skulle jag tro passar bäst och det finns inte direkt något överflöd av serier för den åldersgruppen.

Illustration: Johanna Gustafsson
Förlag: Ordbilder Media
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema: Barnserier] Alone 1: The Vanishing

tisdag 7 oktober, kl 22:12 av 0 kommentarer

alone1-vanishingAlone av duon Fabien Vehlmann (manus) och Bruno Gazzotti (teckningar) har fått mycket beröm och jag var därför nyfiken på den. I en större fransk stad går ett antal barn och lägger sig i sina sängar, när de vaknar upp är alla vuxna borta och de flesta andra barn också. Det finns inga spår av de som försvunnit, de är bara borta. De hittar till slut varandra och bestämmer sig för att hålla ihop och försöka ta reda på vad som hänt. Det är en disparat grupp, den tuffa och uppfinningsrika Leila, spelnörden Ivan, pluggisen Camille, lille Terry som är något av odåga och den föräldralöse Dodzi som bor på barnhem. I avsaknad av vuxna blir de en familj. En vit tiger dyker mystiskt upp och det verkar som att de är iakttagna. Mysteriet kvarstår samtidigt som de måste klara sig själva i en värld utan vuxna och andra barn med allt vad det innebär av matlagning och transporter bl.a.

Det är en hygglig början på serien, mysteriet finns där och karaktärerna är så pass olika att det skapar dynamik dem emellan och gör det hela intressantare. Jag har inte gjort barntestet av Alone än men jag kan tänka mig att den är rätt perfekt för lågstadiebarn, det är en del action och lite spänning samtidigt som barn säkert kan hitta någon av karaktärerna att gilla. De är allihopa sympatiska och Terry som är minst är både jobbigast och mest underhållande. Givetvis finns det även lite snyft och saknad men det är ett tufft gäng. Gazzotti tecknar i vad som bäst kan beskrivas som fransk mainstream som t.ex. Starke Staffan som gavs ut på 80-talet. Stilen funkar för serien men är rätt tråkig. Vehlmanns manus är som sagt bra och dialogen fungerar, varken för barnslig eller vuxen utan på en bra nivå för seriens målgrupp. Så totalt sett en schysst barnserie med bra karaktärer och en lagom dos spänning även om jag trott den skulle vara snäppet bättre.

Manus: Fabien Vehlmann
Illustration: Bruno Gazzotti
Förlag: Cinebook
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

    Fatal error: Call to undefined function wp_recentcomments() in /storage/content/58/186058/shazam.se/public_html/wp-content/themes/billy/sidebar.php on line 38