Inlägg taggade ‘Ordbilder Media’

Recensioner

Sockerärter

onsdag 14 juni, kl 22:56 av 0 kommentarer

Varje dag tar den flitige organisationssekreteraren Andrej en runda i byn på sin röda cykel. Byn heter Tjusjkino och är en kommun inom Fria Territoriet som är en sammanslutning av anarkosyndikalistiska kommuner som bildades av de överlevande efter kriget. De har en egen generalförsamling, ett konservkommando, en återvinningskommité och så har invånarna lyckats få i gång det nästan hundra år gamla sovjetiska vattenkraftverket. Det verkar gå bra för invånarna i den lilla byn men det förödande kriget präglar fortfarande deras vardag. Alla städer är förstörda och de går inte att bygga upp eftersom allting är ännu giftigare där än i Tjusjkino där ingen lever länge och där barnen är sjuka från födseln. Krigsveteranen Andrej deserterade när hela hans kompani utplånades och hans lungor är inte vad de borde vara efter att ha utsatts för dödlig stridsgas, men trots den envisa hostan som gör det allt svårare för Andrej att utföra sina dagliga sysslor så är det ändå förlusten av sin familj som bekymrar honom mest. Hustrun Tjulpán som var en av byns bästa ingenjörer men som nu bor ensam i deras stora hus, fortfarande förkrossad av sorg efter att deras gemensamma son Sergej dött i alldeles för tidig ålder. Varje morgon besöker Andrej sonens grav och han vet att Tjulpán också gör det eftersom det ligger en prydlig hög med sockerärter framför gravstenen. Sockerärterna som Sergej älskade och som Tjulpán nu hatar…men aldrig kan sluta odla.

Fortsätt läsa Sockerärter

Manus: Tinet Elmgren
Illustration: Tinet Elmgren
Förlag: Ordbilder Media
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema: Barnserier] Stora Björn och Lilla Björn

måndag 13 oktober, kl 21:08 av 0 kommentarer

stora-och-lilla-bjornOrdbilder har tidigare gett ut manga som riktar sig till barn men då lite äldre. Johanna Gustafssons debut Stora Björn och Lilla Björn är den första serien som riktar sig till de yngsta barnen. Johanna Gustafsson har gått på Serieskolan i Malmö, jag kan inte dra mig till minnes att jag läst någon kortare serie av henne i något sammanhang men så har också mitt inköp av fanzin liksom skolantologier varit så gott som obefintligt de senaste åren.

Stora Björn och Lilla Björn handlar om Maia som älskar astronomi och ofta tittar på stjärnorna innan hon går och lägger sig. En kväll märker hon att det inte ser ut som det brukar. Hon har inte mer än gått och lagt sig innan något krafsar på rutan. Det visar sig vara stjärnbilden Stora Björn som kommit till jorden för att leta efter stjärnbilden Lilla Björn som försvunnit och måste hittas innan ett dygn gått annars blir Lilla Björn fast på jorden. Maia följer med Stora Björn ut i natten för att leta.

Det är en trevlig debut som Gustafsson begått, teckningarna med tjocka tuschdrag är tydliga och hon har ett bra gehör för minspel och känslor hos Maia. Stora Björn är verkligen en stor björn och för att visa att det inte är en vanlig björn har den ett blått och orange öga, det räcker gott för att den ska framstå som speciell. En liten detalj som gör väldigt mycket. Maia liksom pappan som skymtar förbi har en lite konstig näsa, röd och rätt stor som man kan haka upp sig på vilket både jag och dottern gjorde. Annars är som sagt teckningarna bra av såväl Maia som björnarna och övriga djur de stöter på. Dialogen hålls också på en bra nivå, den är skriven för barn och blir följaktligen inte högtravande men är vid något tillfälle. Stora Björn och Lilla Björn är en bra barnserie med både lite fantasi och spänning, lagom för de mindre barnen som kan hänga med i en serie. Dotterns omdöme var ganska bra men hon kanske är något år för stor nu. 4-6 år skulle jag tro passar bäst och det finns inte direkt något överflöd av serier för den åldersgruppen.

Illustration: Johanna Gustafsson
Förlag: Ordbilder Media
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Aomanjuskogen

måndag 24 oktober, kl 19:51 av 0 kommentarer

aomanju1Ordbilder Media har tidigare gett ut Hisae Iwaokas underbara Drömmarnas djup och därför såg jag med förväntan fram emot Aomanjuskogen som gavs ut i samband med årets bokmässa i Götelaborg. Aomanjuskogen är en magisk plats i staden Hoshigara. I skogen i ett hus bor Soichi som kan prata med andar och andra underligheter som finns i skogen. Andarna Lilje och Momoka och den talande kycklingen Gulis är de han umgås mest med. Det är för det mesta lugnt och trivsamt men en svartsjuk vindgud utgör ett hot. Soichis hus bildar ett nav i berättelsen som de andra berättelserna kretsar kring. Ett utdrag finns här.

Det känns lite grand som att Iwaoka nischat in sig på gulliga serier om övernaturligheter. Aomanjuskogen har väldigt mycket gemensamt med Drömmarnas djup sett till tema och handling. Istället för ett snabbköp för vilsna själar är det en skog för vilsna andar och andra. Aomanjuskogen börjar väldigt puttenuttigt och det enda orosmolnet är lite irritation och konkurrens. Allt är dock inte frid och fröjd utan det finns mörka hemligheter och ett hot mot Soichi och de andra i skogen och i slutet infinner sig lite spänning och det ska bli intressant att se hur de ska hantera hotet. Iwaokas spröda stil gör sig bra med allt det gulliga och hon är även bra på att rita skog trots att hon tydligen var nybörjare på det 🙂 Aomanjuskogens huvudsakliga målgrupp borde vara barn mellan 7 och 13 och de tilltalas nog mer än jag av serien och dess blandning av gulligt och läskigt. Men med det sagt så visst gillar även gubbfan Aomanjuskogen.

Illustration: Hisae Iwaoka
Förlag: Ordbilder Media
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Den glädjelösa ön

måndag 10 oktober, kl 22:22 av 1 kommentar

gladjelosa-onDen glädjelösa ön (L´ile sans sourire) är den första europeiska serie som Ordbilder ger ut och den är givetvis ett välkommet tillskott i den utöver Albumförlaget och Kolik alltför skrala utgivningen av kontinentala serier. Serien är skapad av spanjoren Enrique Fernandez och först utgiven av franska förlaget Glenat 2009. Den glädjelösa ön handlar om geologen Milander Dean som kommer till ön Yulkukany, befolkad av valfångare, för att leta efter mineraler. På ön välkomnas han av den lilla flickan Elianor vars livsglädje och fantasi provocerar den glädjelöse Milander. Inte nog med att han hyr in sig hos flickans moster där Elianor också bor eftersom fadern är ute på valfångst, Elianor följer honom överallt på ön. Det visar sig att Milander bär på en djup sorg då han förlorat sin son och hans fru försvunnit. Av Elianors moster får han veta att barnen på Yulkukany ges en barndom fylld av fantasi och glädje eftersom de ändå kommer att förlora livsglädjen när de blir äldre genom det hårda livet på Yulkukany och alla de valfångare som aldrig återvänder. Milander avfärdar alla Elianors berättelser som fantasifoster men snart inser han att det inte är så utan att det en hel del övernaturligt på ön. Han måste till slut ta itu inte bara med sina egna demoner. Smakprov finns här.

Den glädjelösa ön riktar sig nog till lite äldre barn och kan närmast (och lite pretto) beskrivas som en existentiell fantasy för barn. Av mig alltså. Enrique Fernandez har definitivt en annorlunda teckningsstil, jag tänker inte ge mig in på att gissa hans teknik. Teckningarna får mig att tänka på vissa böcker ur Disneys En liten gyllene bok-serie som jag har sett dykt upp i affärerna på nytt. Det tog några sidor innan jag vande mig men jag gillar den och framförallt i slutet av boken briljerar han med några snyggt tecknade och fantasifulla varelser. Elianors livsglädje hotas rent fysiskt att tas ifrån henne. Karaktärerna är till en början lite enerverande, Milander genom sin dysterhet och trumpenhet och Elianor genom hennes påflugenhet och totala brist på hänsyn. Det bättrar sig dock efter hand som man får förklaringar både till Milanders beteende och mentaliteten på ön Yulkukany. I den andra halvan tar fantasyelementen över och då kommer också Fernandez finfina miljöer ännu mer till sin rätt. Om den första delen kan upplevas som lite långsam är det desto mer fart i andra. Allt som allt en trevlig och för de mindre kanske lite småläskig berättelse om att aldrig förlora hoppet och glädjen.

Illustration: Enrique Fernandez
Förlag: Ordbilder Media
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Förhandstitt: Aomanjuskogen

tisdag 16 augusti, kl 08:06 av 1 kommentar

aomanju1Mitt intresse för manga har minskat sista åren men en japansk serieskapare som jag vill läsa mer av är Hisae Iwaoka. Ordbilder Media gav ut Drömmarnas djup för ett par år sedan och jag skrev då ”Drömmarnas djup är en stillsam berättelse om vikten av att kunna uttrycka sina känslor och vad som händer när man inte gör det, som verkligen gör skäl för titeln. Iwaoka tecknar sina figurer skickligt med små åtbörder visar hon stora känslor. Hennes teckningar ramar på ett fint sätt in den varma och vackra berättelsen som manar till eftertanke och där inte allting är uppenbart. Sedan dess har Hisae Iwaokas sci-fi Saturn Apartments getts ut på engelska och jag har inte själv läst den men både Mangaläsaren och Simon säger liksom en rad amerikanska bloggar har gillat den skarpt. Det infinner sig därför en rejäl seriepepp när Ordbilder Media nu i september ger ut Aomanjuskogen. Om handlingen från förlaget: I Hoshigahara finns en stor skog som barnen i trakten inte vågar gå in i, eftersom det sägs att den är hemsökt av spöken och andra hemska varelser. Men mitt i skogen står ett litet hus där en man bor med skogsandarna! Hisae Iwaokas manga är en hjärtvärmande och lite melankolisk fantasy fylld med andar, vindgudar och andra märkliga väsen. Utdrag finns efter hoppet.

Fortsätt läsa Förhandstitt: Aomanjuskogen

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Förhandstitt: Den glädjelösa ön

fredag 20 maj, kl 15:37 av 3 kommentarer

gladjelosa-on-enrique fernandezI september ger Ordbilder Media ut seriealbumet Den glädjelösa ön av Enrique Fernández.

Handling: Milander Dean, en man förföljd av sitt förflutna, anländer till den av havet isolerade och vågpiskade ön, Yulkukany. Där konfronteras Milanders bistra livssyn med en ung flickas livliga fantasi och han
dras in i ett märkligt äventyr med mystiska varelser och talande djur.

Efter hoppet finns några sidor ur albumet att beskåda.

Fortsätt läsa Förhandstitt: Den glädjelösa ön

Skriv en kommentar
Recensioner

Eater 3

torsdag 6 januari, kl 22:03 av 0 kommentarer

eater-vol3Ordbilder Media är framme vid tredje volymen av Masatoshi Usunes actionskräckis Eater. Andemediet Aoko får allt starkare krafter och rymdvarelsen/människan Benimaru vakar över henne. De bevakas och attackerades ofta av de onda rymdvarelserna. Rymdvarelserna vill ha bort de båda och smider därför planer på att skapa en supervarelse som kan ta död på dem. I tredje volymen får man även lite historisk bakgrund till de vidriga rymdvarelserna som lever av att äta människors livsenergi och mer specifikt ett ödesdigert inbördeskring mellan rymdvarelserna för 500 år sedan.

Supervarelsen som ska bekämpa Aoko och Benimaru gjuter onekligen nytt liv i berättelsen och den del av rymdvarelsernas historia som presenteras gör det hela intressantare. Efter de två första volymerna var jag rätt trött på alla strider mellan Benimaru och Kazuma och även om det finns strider här så finns de iaf inte i samma överflöd vilket är bra för striderna är oftast väldigt röriga och det är ofta svårt att se vad som händer och vem som är vem. Dialogen i samband med striderna känns om möjligt ännu mer uttjatad än striderna. De är ju så satans fula de där rymdvarelserna att man inte kan se vad som är vad alltid. Aokos allt starkare krafter som hon inte kan kontrollera blir också ett hot mot Benimaru vilket gör att deras relation kan komma att sättas på prov framöver. Att kampen trappats upp och att nya element tillförts berättelsen är bra och nödvändigt annars hade jag varit less på Eater. Nu känns istället fortsättningen intressantare och jag hoppas att serien lyfter sig ett snäpp framöver. Framförallt vill jag se lite lyckad skräck, nu är det bara tafflig action.

Illustration: Masatoshi Usune
Förlag: Ordbilder Media
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

En kopp kaffe till II

söndag 12 december, kl 22:06 av 3 kommentarer

enkoppkaffetillEn kopp kaffe till? Nej, tack. Så känner jag efter andra delen av Naoto Yamakawas vardagsbetraktelser där kaffet alltid är närvarande. Andra delen kretsar liksom den första kring relationer, ofta med en kopp kaffe som viktig ingrediens. När jag läste första volymen var det lite av nyhetens behag, stelt tecknat iofs men småputtrigt och annorlunda jämfört med annan manga jag läst. När jag läser andra delen funderar jag mest kring att de korta historierna ofta är rätt menlösa och att det myckna kaffedrickandet påfallande ofta känns malplacerat liksom de överdrivna procedurerna kring det är tröttsamma. Det är ingen av historierna som sticker ut på ett positivt sätt utan det är jämndåligt över hela linjen och därav kändes de dryga 200 sidorna just rätt dryga. Dialogen är väl tillrättalagd/gullig och ofta krystad och det kan nog inte översättningen lastas för. Andra volymen är som en kopp blaskigt automatkaffe.

Illustration: Naoto Yamakawa
Förlag: Ordbilder Media
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Eater 2

tisdag 19 oktober, kl 08:43 av 0 kommentarer

eater2Jonas recenserade första delen av Ordbilder Medias action/skräckmanga Eater i våras och nu är det dags för tvåan att bedömas. Eater handlar om rymdmonstret/människan Benimaru och hans kamp mot de rymdmonster som käkar människor för att hålla sig vid liv. Hans ärkefiende är den genomonde Kazuma som dödar så många han kan för att stilla sin hunger. Till sin hjälp har Benimaru andemediet Aoko. Tvåan tar vid där ettan slutade med att Kazuma kontrollerar området som det amerikanska rymdskeppet störtade i. En störtning som berodde på att Kazuma och Benimaru kraschade in i skeppet när de kämpade i rymden. Rymdskeppet innehåller ett överjävligt vapen som Kazuma inte skyr några medel för att få kontrollen över.

Jag gillar Usunes realistiska teckningar med endast några få inslag av överdrivna grimaser som oftast känns rätt malplacerade. Usune behärskar skickligt både känslor och feta bataljer. Usune lyckas göra de bägge rymdmonstren synnerligen vidriga, speciellt Kazuma som transformeras en hel del i albumet. Rent grafiskt är det bra men ger ingen wow-känsla (som jag iofs sällan får av manga). Storymässigt går det mest ut på att visa feta actionsekvenser och det blir onekligen underhållande utan något större djup. Benimaru, Aoko (som Jonas påpekade ser hon mer ut som nio än sjutton) och soldaten Danny är förbannade och äcklade av Kazuma och hans handlingar men ingen av karaktärerna får något större djup. Det intressantaste utöver actionskevenserna är Benimarus kamp mellan monstret och människan i sig (jo, rymdmonstrens ondska är värre än den mänskliga) en kamp som inte är lätt. Jag kan avslöja att kampen inte är över i o m denna del men kanske behöver Benimaru rymdmonstren och kampen mot dem för att känna att han har en meningsfull existens. Eller läser jag bara in mer än vad som finns. Eater 2 är underhållande och äcklig action med lidande hjältar och onda monster.

Illustration: Masatoshi Usune
Förlag: Ordbilder Media
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Hösten med Ordbilder Media

torsdag 23 september, kl 08:11 av 0 kommentarer

eater3_samp1aOrdbilder Media har ska ge ut tre volymer manga i höst, de nuvarande titlarna avslutas under nästa år och sedan utlovas nya titlar hösten 2011, men först:

Eater 2 av Masatoshi Usune släpptes nu i veckan. Kampen mellan Benimaru och de onda rymdvarelserna fortsätter och Aoko (bilden) får en större roll än tidigare. Skräck och action, snyggt tecknat av Usune. Jonas recenserade Eater 1 i våras. Eater 3 kommer i december.

En kopp kaffe till 2 av Naoto Yamakawa släpptes även den i veckan. Kaffedrickandet fortsätter i de korta historierna i Yamakawas annorlunda stil.

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...