Arkiv för november 2009

Recensioner

Reflections 1-3

måndag 30 november, kl 21:54 av 1 kommentar

reflectionsReflections är en av serierna i Fantagraphics Ignatz-serie som den italienske serieskaparen Igort står bakom. Reflections är den första Ignatz-serien som avslutats i och med tredje delen. Marco Corona har jag eventuellt läst något av tidigare i Galago men jag är inte hundra. Han verkar annars mest känd för en seriebiografi över mexikanska konstnären Frida Kahlo. Reflections handlar om den unga Miranda som minns sin barndom men även om hennes yngre sjuklige bror, Riccardo. Miranda minns de händelser som format henne och hennes förhållande till mormor, morfar, brodern, fadern och modern.

I sina bästa stunder är serierna i Ignatz-serien riktigt bra (Baobab, Wish you were here) eller t.o.m. mästerverk (Ganges). Reflections är sprött tecknad och färgsatt med blåtoner. Stämningsfullt och snyggt om än annorlunda än de flesta serier jag läser för närvarande. Det hela påminner en hel del om hans landsman Gipi. Själva historien om Miranda är inte så intressant i mitt tycke. Mycket lämnas öppet åt läsaren att tolka och läsa in saker i, vilket iofs inte är något negativt. Till det positiva utöver det visuella så hör den känsliga skildringen av Mirandas förhållande till sin familj och Riccardos underhållande piratfantasi i andra delen där symboliken är uppenbar. Det ska sägas att jag bara läst Reflections en gång. Om jag hade haft tid och ro för en andra genomläsning hade kanske de starka känslorna framträtt tydligare och andra detaljer i berättelsen blivit uppenbara fram. Kanske inte.

Manus: Marco Corona
Illustration: Marco Corona
Förlag: Fantagraphics
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Intervju

Intervju med Evan Dorkin, del 2

måndag 30 november, kl 17:37 av 6 kommentarer

Utan vidare kallprat går vår intervju med Evan Dorkin vidare – mannen bakom Beasts of Burden, Hectic Planet, Milk & Cheese, Dork! och ett otal andra indieproduktioner och TV-serieavsnitt. Del 1 av intervjun hittar du här.

Du har arbetat både i seriebranschen och i TV-branschen – något du delar med flera andra författare, då det blir vanligare och vanligare att gå mellan serier och TV. Vad tycker du är de största skillnaderna mellan seriebranschen och TV-branschen – både vad det gäller det kreativa och det ekonomiska? Har du lärt dig något av att skriva för TV som du kunnat ta med dig till ditt serieförfattande, och tvärtom?

Att skriva för TV har hjälpt mig inse att man kan säga mycket på väldigt kort tid om man bara hittar rätt replik, rätt handling, rätt tillfälle. Så har jag inte jobbat förut. Jag gillar dialog, kanske för mycket, och jag känner mig alltid väldigt begränsad när jag jobbar med TV. Man kan inte utveckla eller nyansera någonting. Man måste hela tiden föra intrigen vidare och anpassa sig efter reklampauserna, det har jag aldrig gillat, särskilt inte i de animerade WB-serier jag jobbat för.Man önskar hela tiden att man kunde göra lite mer med en scen eller en sekvens. Det finns såna begränsningar i seriemediet också såklart. I BoB har vi 22 sidor per nummer och Jill kan inte ha mer än fem eller sex rutor per sida för att hennes akvarellillustrationer ska funka, och det sätter förstås gränser för vad och hur jag kan skriva. Ibland är det bra eftersom jag måste lägga band på mig själv, men för det mesta önskar jag bara att jag kunde förlänga en scen lite eller låta handlingen flyta på lite mer naturligt. TV är så extremt intrigfokuserat. Det blir lite grann som att lägga pussel, och jag gillar inte att lägga pussel, så därför tycker jag det är svårt att skriva för TV.

Fortsätt läsa Intervju med Evan Dorkin, del 2

Skriv en kommentar
Teckna serier

Bergting Behind The Scenes, del 4

måndag 30 november, kl 07:49 av 6 kommentarer

Voila!

Scan7

Skriv en kommentar
Recensioner

Green Lantern: Agent Orange

söndag 29 november, kl 22:20 av 7 kommentarer

agent_orangeDags så igen för ytterligare en i raden av Green Lantern-samlingar, och denna gång är det hardcoverutgåvan av samlingen Agent Orange som gäller. Agent Orange samlar Green Lantern #39-42 och är en direkt fortsättning på tidigare recenserade Rage of The Red Lanters. Fokus har dock skiftat här från de röda lanternorna till färgen orange som sakta men säkert introducerats i tidigare nummer. Där grönt står för viljestyrka, gult för rädsla, blått för hopp, violett för kärlek och rött för raseri så representerar orange girighet, habegär och egoism. Man kan alltså tänka sig att den orangea lyktkåren borde lida av rätt svåra samarbetsproblem och interna konflikter, men det finns en rätt logisk lösning på detta: Det finns bara en medlem. Orange Lantern Corps består enbart av Larfleeze. Larfleeze aka Agent Orange är girigheten personifierad. Han sitter själv i en isolerad del av galaxen, ständigt glufsandes på en aldrig sinande buffé utan att för den del någonsin bli mätt, och är paranoid över att alla vill ta det som är hans medan han själv bara vill ha mer av allt. Larfleeze är helt enkelt en rätt osympatisk självälskare med ett sjukligt habegär, men han känns trots det inte som en renodlad superskurk. Sinestro, Atrocitus och även de till ytan goda Guardians of The Galaxy Universe har alla en egen agenda som driver dem framåt, men Larfleeze känns mer som om han att är helt och hållet under den orangea färgens kontroll. Problemet är bara att folk inte lämnar honom ifred, varpå han triggas till att både försvara sig och att vilja lägga sin håriga vantar på allt nytt som de objudna gästerna råkar ha med sig. I kriget mellan färgerna så blir alltså Larfleeze plötsligt bara indragen mitt i allt pågående trubbel, och ingen av de inblandade lär tycka att det är något som kommer att leda till något positivt.

Geoff Johns Green Lantern har börjat känns lite som ett säkert kort när det kommer till snyggt berättade historier som trots sin längd (vi är ju uppe i över 40 nummer vid det här laget) på något sätt ändå konstant lyckas öka tempot på vägen mot en (förhoppningsvis) mastig och episk final. Det är lätt att bli bortskämd med återkommande bra historier från en författare, och jag antar att det är Green Lanterns ständigt höga kvalitet som gör att mina högt ställda förväntningar på Johns Flash: Rebirth resulterat i att jag nu tycker att den serien är rent dålig. Hur som helst, det här är ju inte Flash, det är Green Lantern, och Green Lantern i Geoff Johns och tecknaren Philip Tans händer är fortfarande något av det bästa man kan komma över i superhjälteväg idag.

Manus: Geoff Johns
Illustration: Philip Tan, Jonathan Glapion, Ivan Reis, Oclair Albert
Förlag: DC
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervju

Intervju med Evan Dorkin, del 1

söndag 29 november, kl 08:42 av 12 kommentarer

Här kommer ett riktigt scoop från oss på shazam.se. Någon dag efter recensionen av Beasts of Burden twittrade Evan Dorkin och tackade för det fina omdömet – han hade tydligen hittat recensionen online och sedan kört den genom Google Translate! En kort konversation via Twitter följde med resultatet att Evan Dorkin gick med på att intervjuas för shazam.se – och det blev ingen liten intervju heller. Därför har vi delat upp den i två delar,  del två kommer inom kort.

dorkinFör den som inte hängt med så är Dorkin en av de mer namnkunniga indie-serieskaparna i USA med flera Eisners i bagaget. Han illustrerar för det mesta sina egna verk i en uttrycksfull, arg cartoon-stil, men skriver också manus som andra tecknar – så som t ex är fallet med Beasts of Burden. Förutom serier har han också skrivit mycket för TV (se wikipedia), ibland själv, ofta tillsammans med sin skriv/livspartner Sarah Dyer (mer info finns på deras hemsida). I den här intervjun pratar vi med Evan Dorkin om Beasts of Burden såklart, men också om den amerikanska seriebranschen i allmänhet och om skillnaderna mellan att skriva serier och att skriva för TV.

Välkommen Evan! Du har nämnt i tidigare intervjuer att du haft Jill Thompson i tankarna som illustratör till Beasts of Burden nästan från början. Övervägde du aldrig att illustrera själv när du kom på idén? Eller är BoB ett projekt du närmat dig mer som författare än illustratör?

Jag övervägde aldrig att illustrera den första Beasts of Burden-serienovellen själv, även om Scott Allie på Dark Horse Comics bad mig göra det. Jag hade kanske kunnat göra ett halvbra jobb om jag börjat på konstskola och haft tio år på mig. Vi kan väl nöja oss med att säga att min egen teckningsstil saknar den grace som våra historier kräver. Jag är tacksam att Jill Thompson ville vara med och när det gäller frågan om vem som är mest lämpad att teckna BoB tycker jag att resultatet talar för sig själv. Hennes stil är perfekt och fångar allt vi vill förmedla. Hon gör det otroliga troligt, man köper verkligen att hundarna och katterna är verkliga personer.

Fortsätt läsa Intervju med Evan Dorkin, del 1

Skriv en kommentar
Allmänt

Bergting Behind The Scenes, del 3

söndag 29 november, kl 07:49 av 0 kommentarer

Puh, hittade färgerna igen. Grundmålad.

Scan6

Skriv en kommentar
Allmänt

Översättning önskas, s’il vous plaît. Tome 1

lördag 28 november, kl 21:08 av 1 kommentar

Antalet franska serier som översätts till engelska och framförallt svenska är lätträknade. På svenska finns några få mainstreamtitlar och några få från de serieskapare som slog igenom på 90-talet. På engelska är det mest klassikertitlar och 90-tals serieskaparna. På tyska finns det betydligt mer från framförallt Splitter, Reprodukt, Carlsen och Edition Moderne. Det finns dock en mängd serier som lockar fett men som inte finns översatta till ett för mig läsbart språk. Jag ska ge exempel på några av dem nedan i en masochistisk tease.

Frank Bourgeron har en väldigt snygg visuell stil och hans tvådelade Extrême Orient som utspelar sig i det kommunistiska Shanghai på 50-talet vill jag så jättegärna läsa. (1-2)

Kris och Maël är två andra serieskapare jag gärna vill läsa. Deras nysläppta Notre mère la guerre T1 : Première complainte får det att vattnas i munnen. (3-5)

Skriv en kommentar
Teckna serier

Bergting Behind The Scenes, del 2

lördag 28 november, kl 07:49 av 0 kommentarer

PB: Nu föll det på plats, men jag kan fan inte hitta färgerna.

Scan 2

Skriv en kommentar
Teckna serier

Bergting Behind The Scenes, del 1

fredag 27 november, kl 10:49 av 4 kommentarer

Som ett litet vardagsexperiment så kommer vi här på Shazam att under fyra dagar få följa Peter Bergting från första skiss till vattenfärgat slutresultat. Upplägget är simpelt: Peter ritar och kommenterar sin progress. Nu kör vi.

PB: Försökte hitta en pose som inte var supertypisk för Spiderman men som ändå var ”spindlig”.

Scan 3

Skriv en kommentar
Recensioner

War Machine #11

fredag 27 november, kl 00:16 av 1 kommentar

warmachine11Näst sista numret av War Machine! Dock så har jag känslan av att ingen riktigt bryr sig om den här titeln längre (om någon annan än jag ens gjorde det från första början?), så jag ska hålla mig kort och koncis. I jämförelse med föregående två nummer så är War Machine nummer 11 bättre, men jag skulle överdriva om jag påstod att det här är särskilt bra. Storyn i korthet: James Rhodes aka War Machine åtalas för alla brott han utfört i rättvisans namn under seriens gång, och Norman Osborn gör sitt värsta för att sätta dit honom riktigt hårt. Dödsstraff och hela köret. Matt Murdock aka Daredevil gör ett kortare gästspel som War Machines advokat, men precis som i tidigare nummer så är det inhoppet av krigsguden Ares som är det här numrets höjdpunkt. Apropå höjdpunkter så finns det annars inte särskilt många, och tyvärr så känns det inte som att War Machine kommer att få gå out with a bang i nästa avslutande nummer. Greg Pak lyckas förvisso tighta till berättandet en aning här, men i och med tidigare nummers snurrerier så är det inte lätt att försöka komma in i storyn igen, och tyvärr så känns allt ännu lite tristare på grund av att Wellington Alves gör ett rätt risigt jobb med tecknandet. Skönt på sätt och vis att nästa nummer som sagt är det sista.

Manus: Greg Pak
Illustration: Wellinton Alves, Francesco Mattina
Förlag: Marvel
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...