Inlägg taggade ‘Dark Reign’

Recensioner

Dark Avengers: Ares #3

onsdag 6 januari, kl 07:47 av 4 kommentarer

darkavengersares3Dags då för det tredje och sista numret av Kieron Gillens och Manuel Garcias miniserie Dark Avengers: Ares. I förra numret så hamnade Ares och hans utvalda elitsoldater i Team Shade i kritiskt trubbel med Ares osympatiske och hämndlystne son Kyknos (på bilden till vänster), och snårigheterna fortsätter såklart att eskalera i det här avslutande numret. Relationen mellan Ares och hans väldrillade kvartett ställs på sin spets, och i slutänden så bjuder Dark Avengers: Ares på rediga doser av såväl action och oneliners som hjältemod och slutgiltig självuppoffring. Gillen sparar med andra ord inte på krutet i finalen och bjuder på ett riktigt starkt avslut för en från början till slut riktigt läsvärd miniserie. Visst, det känns lite snöpligt att Dark Avengers: Ares är slut redan efter tre nummer, men å andra sidan så innebär det här formatet att Gillen och Garcia har kunnat köra på i full fart och avsluta med flaggan i topp utan att behöva fundera alltför mycket på Marvels övriga kontinuitet och vad som ska hända med Ares och grabbarna i det långa loppet. Underbart är kort, men intensivt.

Manus: Kieron Gillen
Illustration: Manuel Garcia
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

War Machine #12

lördag 19 december, kl 23:17 av 0 kommentarer

war_machine_12Hurra! War Machine är äntligen slut. Tolfte numret sätter härmed P för Greg Paks version av James Rhodes aka War Machine. Jag hade gärna sagt det har varit en sjujävla resa som bjudit på tonvis av mecha-action och så mycket miniguns att hälften vore nog, men tyvärr så är det inte riktigt sant. Sanningen är att den här titeln från nummer fem inte varit mycket mer än en rörig och taskigt producerad tie-in till Dark Reign, och så här i efterhand så önskar jag nästan att jag hoppat av innan allt plötsligt blev dåligt. Finalen är väl marginellt bättre än föregående nummer, men inte alls tillräckligt för att gottgöra för tidigare snurrigheter och misspepp. Tråkigt, för War Machine är en titel som jag från starten verkligen velat tycka om. Jag tycker dock att War Machine som karaktär har stor potential, och skulle gärna se att han får en ny chans inom en snar framtid med ny manusförfattare och bättre illustratör. Adam Warren och Brian Denham som gjorde Iron Man: Hypervelocity hade ju suttit som en smäck om du frågar mig.

Manus: Greg Pak
Illustration: Wellington Alves
Förlag: Marvel
Betyg: 2+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Dark X-Men #2

torsdag 17 december, kl 22:40 av 7 kommentarer

darkxmen2Halloj! Minns ni första numret av Dark X-Men från typ tre veckor sedan? Det var ju lite smått överrraskande en kul och skönt lättsmält läsning, och tack vare det så hamnade den på min prenumerationslista. Efter att nu ha läst nummer två så är det bara att konstatera att det var rätt beslut och att team Kirk och Cornell fortsätter att leverera bra underhållning i tecknad form. Det är lite lurigt att sätta fingret på exakt vad som gör Dark X-Men till en bra titel, men jag skulle tro att mycket är tack vare författaren Paul Cornells förmåga att skriva ett roligt manus utan att det för den delen behöver kännas fånigt. Dark X-Men med sitt persongalleri bestående av forna terrorister, mordiska psykopater och depressiva misfits hade även lätt kunna vara en mörk och tung serie, men Cornell balanserar sina karaktärer väl mot den historia som vi kastats in i och lyckas sätta dem i ett så pass skruvat och spännande scenario att deras udda och starka personligheter aldrig tar över eller känns för överdrivna. Mystique, Dark Beast, Mimic och Omega må kännas som en väldigt udda samling superindivider, men i jämförelse med H.A.M.M.E.R:s Psi-Division (Norman Osborns avdelning med klärvoajanter) så framstår Dark X-Men faktiskt som rätt normala. Du som kan din X-historia lär säkert känna igen Nate Grey aka X-Man på omslaget av det här numret, och det ska bli intressant att se hur Cornell klarar av att hantera en av Marvels allra mäktigast karaktärer i kommande nummer, särskilt med tanke på att både Mimic och Omega har förmågor som triggas av andras mutantkrafter. Kan nog bli en riktigt skön resa det här.

Manus: Paul Cornell
Illustration: Leonard Kirk
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Allmänt

Lite blandade länkar 2009-12-08

tisdag 8 december, kl 13:53 av 8 kommentarer
  • Världens bästa recension av Dark Reign: The List hittar du här. Av Abhay Khosla på Savage Critic. Vagina dentata! Psykoanalys av Norman Osborn!
  • Veckans serienyhet: DC goes Ultimate (ryktet har gått i snart två år, och nu är det alltså dags). Läs intervju med Geoff Johns (som såklart är inblandad) här, bloggkommentar från Comics212 här, samt såklart DC:s egna tillkännagivande här.
  • Dags att nominera 2010 års Eisners.
  • Kolla en preview av Mark Waids kommande Incorruptible! här.
Skriv en kommentar
Recensioner

Dark Avengers: Ares #2

tisdag 8 december, kl 08:02 av 0 kommentarer

ares_2Kolla bilden här till vänster. Ares, självutnämnd krigsgud och stort fan av alla typer av massförstörelse, ridandes på en stor jävla bomb med en av Nick Furys hemliga baser som slutmål. Kieron Gillen skruvar med andra ord upp både tempot och temperaturen markant i det här andra numret av Dark Avengers: Ares, och bjuder på en riktigt skön mix av militärisk krigföring och grekisk mytologi. Ares och kvartetten med badasses i Team Shade överraskas här av en (riktigt) gammal bekant till Ares, och det känns tveksamt om ens krigsguden rigorösa träning i allehanda stridkunskaper kommer att räcka för att få ur dem ur den fälla som gillrats. Bra ös helt enkelt, fortsatt passande tecknat av Manuel Garcia. Det allra bästa med Dark Avengers: Ares är dock det Gillen gör med Ares själv. Istället för att göra som så många andra och bara framställa Ares som en slagsmålskåt och burdus fighter så låter Gillen honom visa både (lite) kamratskap och lojalitet till sina mänskliga rekryter i Team Shade. Fint, på ett väldigt testosterinstinnt sätt. Kom igen nu så håller vi tummarna för att det tredje och avslutande numret även det blir en riktig rökare och att Ares kan få fortsätta dyka upp som något mer än en yxviftande bifigur som pratar underligt.

Manus: Kieron Gillen
Illustration: Manuel Garcia
Förlag: Marvel, Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Dark Avengers #11

torsdag 3 december, kl 23:12 av 2 kommentarer

DarkAvengers_11Mysteriet i Dinosaur, Colorado fortsätter här i det elfte numret av Dark Avengers, och det visar sig att Osborn och hans Avengers är ute på riktigt djup is. Orsaken till alla försvinnanden och andra underligheter är nämligen en av Marvels allra mäktigaste karaktärer alla kategorier: Owen Reece aka Molecule Man. Molecule Man, som alltså kan göra vad som helst med allt och alla som har med molekyler att göra, har skapat en fristad i Colorado åt sig själv (och sina levande låtsasvänner), och han är inte alls särskilt förtjust över att bli störd. Med full kontroll över varenda molekyl så är Reece minst sagt ett stort problem för Dark Avengers, men exakt hur det slutar för våra ondsinta hjältar lär vi inte få veta förrän i nummer 12. Parallellt med Molecule Mans förehavanden så får vi även veta mer om Victoria Hands (Osborns högra hand) bakgrund, vilket helt klart ger lite mer djup åt henne som karaktär.

Brian Michael Bendis gör som vanligt ett habilt jobb med berättandet i den här serien, men det bjuds egentligen inte på något extra. Det är helt enkelt ett bra nummer, men troligen inget som någon kommer att lägga på minnet i det långa loppet. Visuellt så fortsätter Mike Deodato Jr leverera riktigt bra grejer, men något som gör det här numret lite extra intressant är att Molecule Mans inducerade drömsekvenser målats av Greg Horn i en väldigt avvikande stil. Effekten är visuellt stark samtidigt som den skänker lite extra krydda åt det som Molecule Man utsätter medlemmarna i Dark Avengers för. Summa summarum: Dark Avengers #11 är ett bra nummer, men mest för oss som hängt med sedan starten.

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Mike Deodato Jr, Greg Horn
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

War Machine #11

fredag 27 november, kl 00:16 av 1 kommentar

warmachine11Näst sista numret av War Machine! Dock så har jag känslan av att ingen riktigt bryr sig om den här titeln längre (om någon annan än jag ens gjorde det från första början?), så jag ska hålla mig kort och koncis. I jämförelse med föregående två nummer så är War Machine nummer 11 bättre, men jag skulle överdriva om jag påstod att det här är särskilt bra. Storyn i korthet: James Rhodes aka War Machine åtalas för alla brott han utfört i rättvisans namn under seriens gång, och Norman Osborn gör sitt värsta för att sätta dit honom riktigt hårt. Dödsstraff och hela köret. Matt Murdock aka Daredevil gör ett kortare gästspel som War Machines advokat, men precis som i tidigare nummer så är det inhoppet av krigsguden Ares som är det här numrets höjdpunkt. Apropå höjdpunkter så finns det annars inte särskilt många, och tyvärr så känns det inte som att War Machine kommer att få gå out with a bang i nästa avslutande nummer. Greg Pak lyckas förvisso tighta till berättandet en aning här, men i och med tidigare nummers snurrerier så är det inte lätt att försöka komma in i storyn igen, och tyvärr så känns allt ännu lite tristare på grund av att Wellington Alves gör ett rätt risigt jobb med tecknandet. Skönt på sätt och vis att nästa nummer som sagt är det sista.

Manus: Greg Pak
Illustration: Wellinton Alves, Francesco Mattina
Förlag: Marvel
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Dark X-Men #1

tisdag 24 november, kl 00:05 av 5 kommentarer

darkxmen1Mer impulsköp för min del! Den här gången blev det första numret av den fem nummer långa miniserien Dark X-Men, skriven av Paul Cornell och illustrerad av Leonard Kirk, båda okända namn för min del. Lite kort bakgrund: Dark X-Men är det mutantgäng som Norman Osborn startade upp i den enligt mig smått mediokra miniserien Utopia (här, här, här och här), och som helt enkelt består av de som hängde kvar efter det smärre fiaskot. Teamet, eller kvartetten som det faktiskt är, är en minst sagt rätt udda samling karaktärer:

Vi har kameleonten tillika forna terorristen Mystique, den depressiva mutantkopiatorn Mimic, superkraftknarkaren Omega (du kanske minns inlägget Vägen till Weapon Omega?) och det obehagliga psykopatgeniet Dark Beast. En rätt udda samling helt enkelt, alla med sin egen personliga anledning till varför de hänger kvar hos Osborn som ett andrahandsalternativ till hans primära ”hjältar” i Dark Avengers.

Handlingsmässigt så är Dark X-Men precis som Dark Avengers: Ares något av en positiv överraskning. Författaren Paul Cornell gör ett riktigt bra jobb med de udda och säkert inte helt kommersiellt gångbara karaktärerna, och ger dem här mer utrymme och personlighet än vad vi tidigare fått se av dem. Mystique är ju en klassisk karaktär som alltid legat någonstans i gränslandet mellan skurk och antihjälte, vilket hon gör även här, men i det här första numret så tycker jag att det är de tre andra medlemmarna som känns intressantast. Mimic är som sagt deprimerad och pågas av mörka framtidsvisioner, Omega blir helt knas av att använda sin mutantkraft och känns rätt labil, och Dark Beast, ja, han är helt enkelt en hyperintelligent sociopat. Man skulle lätt kunna dra paralleller till exempelvis Thunderbolts och Dark Avengers som även de är team bestående av rätt suspekta individer, men jag tycker att Dark X-Men lyckas stå bra på egna ben utan att försöka rida för mycket på vågen med superskurkar som agerar superhjältar. Mycket beror antagligen på att Cornell inte gör någon större grej av att vissa av medlemmarna har ett förflutet som superskurkar, utan fokuserar istället mer på att få in dem som ett team i en story som nog faktiskt kan visa sig bli riktigt intressant i kommande nummer. Rent visuellt så gör Leonard Kirk ett klart godkänt jobb med illustrerandet här, och tack vare det positiva helheltsintrycket så blir det för mig att lägga till även den här titeln till prenumerationslistan.

Manus: Paul Cornell
Illustration: Leonard Kirk
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Dark Avengers: Ares #1

lördag 14 november, kl 23:51 av 4 kommentarer

dark_avengers_ares_1Det är skönt när det händer. Man står där i seriebutiken och impulsköper en tidning som man inte har någon större koll på överhuvudtaget. Väl hemkommen så kickar man av sig jeansen och krälar, ömmandes på grund av en redig dos svinsjukevaccin, upp i soffan för att snart upptäcka att impulsköpet var en riktig fullträff. Som sagt, skönt när det händer. Den här gången var det första numret av Dark Avengers: Ares som stod för den positiva överraskningen. Ares har börjat poppa upp mer och mer i Marvels titlar på senare år: I den egna miniserien Ares: God of War, som medlem i både Mighty och Dark Avengers och rätt nyligen med ett underhållande inhopp i War Machines första arc. Dags nu alltså för krigsgudens andra miniserie, som egentligen har alla förutsättningar att kunna vara riktigt dålig: Huvudpersonen Ares är allt som oftast en smått obskyr bikaraktär, författaren Kieron Gillen, som bland annat gjort Secret Invasion Aftermath: Beta Ray Bill: The Green of Eden (och nu även är aktuell med nya titeln S.W.O.R.D.) har väl än så länge inte gjort något större väsen av sig och illustratören Manuel Garcia är iallafall för mig okänd. Dock! Allt detta till trots så är Dark Avengers: Ares #1 en riktig dänga med flera riktigt starka sidor.

aresStoryn i sig är simpel men effektiv: Norman Osborn, som numera driver både militärorganisationen H.A.M.M.E.R. och superteamet Dark Avengers, ger Ares (som ju är Dark Avengers-medlem tillika grekisk krigsgud™) erbjudandet att handplocka ett gäng soldater och personligen utbilda dem. Syftet i sig är enkelt: Let’s see what comes out the other end. Sagt och gjort, Ares nappar på erbjudandet och väljer genom en brutalt effektiv urvalsprocess ut 4 st soldater för en crash course i gudomlig krigföring. Kodnamn Team Shade blir dock snart varse att Ares lektioner inledningsvis till största del består av beskjutning med diverse tunga automatvapen och sprängmedel. Som tur är så är kvartetten, trots sin dödlighet och brist på superkrafter, nästan lika badass som Ares själv, och det dröjer inte särskilt länge förrän Ares tagit dem till sig och börjat lära dem krigföringens finare detaljer (aka kraftigt alkoholintag och krogslagsmål). Så, rätt simpelt alltså, men å andra sidan väldigt underhållande.

Kieron Gillen har här ett dialogdrivet manus som skapar intresse både för Ares och de olika medlemmarna i hans Team Shade, och trots att den här serien ingår i Marvels standardkontinuitet så känns det här mer som en standalone krigsserie än en vanlig superhjältestory. Manuel Garcia gör tack vare den vinklingen ett passande jobb med illustrationerna som har en rätt ruff stil med mycket svärta, även om det i vissa paneler ibland känns lite väl hafsigt. Hur som helst, ett fåtal grafiska tillkortakommanden till trots så är Dark Avengers: Ares den största positiva överraskningen på länge, och om det fortsätter vara så här bra även framöver så är det väldigt synd att det här bara är en miniserie på tre delar.

Manus: Kieron Gillen
Illustration: Manuel Garcia
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

War Machine #10

söndag 8 november, kl 19:18 av 0 kommentarer

prv3671_pg5Ferdinand gav förra numret av War Machine Shazams lägsta betyg, och vi kan väl direkt konstatera att det här numret är minst lika dåligt. Rörigheten är här upphöjd till två, och jag har väldigt svårt att se vad Greg Pak vill uppnå med det här. War Machine vs Iron Patriot aka Norman Osborn borde på pappret vara en riktigt spännande och högteknologisk adrenalinkick, men det här känns mest som ett enda långt sömnpiller. Fruktansvärt fult är det också. Wellinton Alves är mannen som sköter ”illustrerandet”, och jag kände direkt från första sidan att han inte på något sätt skulle klara av att lyfta Paks snurriga manus. War Machine #10 är helt enkelt en av de sämsta tidningarna jag har läst på väldigt länge, och även om jag försöker så har jag svårt att hitta något positivt överhuvudtaget med det här numret. Det är bara två nummer kvar av den här serien nu, men tyvärr så har jag förlorat hoppet om att Pak ska kunna vända den här skutan till något bra efter senaste tidens snurrerier.

Manus: Greg Pak
Illustration: Wellinton Alves
Förlag: Marvel
Betyg: 1/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

    Fatal error: Call to undefined function wp_recentcomments() in /storage/content/58/186058/shazam.se/public_html/wp-content/themes/billy/sidebar.php on line 38