Hurra! War Machine är äntligen slut. Tolfte numret sätter härmed P för Greg Paks version av James Rhodes aka War Machine. Jag hade gärna sagt det har varit en sjujävla resa som bjudit på tonvis av mecha-action och så mycket miniguns att hälften vore nog, men tyvärr så är det inte riktigt sant. Sanningen är att den här titeln från nummer fem inte varit mycket mer än en rörig och taskigt producerad tie-in till Dark Reign, och så här i efterhand så önskar jag nästan att jag hoppat av innan allt plötsligt blev dåligt. Finalen är väl marginellt bättre än föregående nummer, men inte alls tillräckligt för att gottgöra för tidigare snurrigheter och misspepp. Tråkigt, för War Machine är en titel som jag från starten verkligen velat tycka om. Jag tycker dock att War Machine som karaktär har stor potential, och skulle gärna se att han får en ny chans inom en snar framtid med ny manusförfattare och bättre illustratör. Adam Warren och Brian Denham som gjorde Iron Man: Hypervelocity hade ju suttit som en smäck om du frågar mig.
Illustration: Wellington Alves
Förlag: Marvel
Betyg: 2+/5
