Efter att Jonathan Hickman slutfört sitt fantastiska epos som sträckte sig över trettio nummer vill han berätta korta historier med slut om vår favoritfamilj Fantastic Four. Vad passar bättre än resor genom tid och rum i sann Lee/Kirby-anda.
Nathaniel och Reed Richards får chansen att njuta av lite far-och son-tid på sitt eget lilla sätt i Fantastic Four #605. I stället för att kasta lyra hoppar de in i en tidsmaskin för att undersöka effekterna av att morgondagen är ändrad. Resan sträcker sig 4000 år framåt och bjuder far och son på en hissnande resa där vår jord upplever årtusenden av upplysning, fred och välstånd, dock med en tragisk inramning för Nathaniel och Reed. När ungdomarna i forskningskollektivet Future Foundation tillverkade ett serum för att Thing (Ben Grimm) skulle kunna återgå till sin mänskliga form en vecka om året anande ingen vilka följder det skulle ge.
En hjärtgripande historia med ett varmt slut och en påminnelse om att hur mycket man än strävar efter att lösa problem av kosmiska mått så är det också viktigt att kunna bromsa upp och bara dela en öl med sin bäste vän.
När Hitler och hans arméer erövrat världen ställer han siktet på nästa territorium att erövra: rymden. Doktor Richards får uppdraget och han sätter igång med att rekrytera sin besättning: Syskonparet Susan och Jonathan Sturm i den amerikanska provinsen New Berlin och den judiske piloten Benjamin Grimm i det nazistiska koncentrationslägret Boston. Han får också oväntad hjälp av Viktor von Doom.
Fantastic Four #605.1 tar oss med på en skräckinjagande och fasansfull bergochdalbana i en alternativ verklighet där Reed är en super-nazist som går över alla kroppar, bokstavligt, för att lösa alla problem. Marvels Point One-historier brukar vara en signal för serieläsarna att det är en lämplig startpunkt för fortsatt läsning. Här vänder Hickman på begreppet och ger oss istället en fotnot i hans berättelse om rådet för de alternativa Reed. Med andra ord: Börja inte läsa här. Ni som har läst all Fantastic Four som Hickman författat däremot får en av juvelerna i hans krona.
I Fantastic Four #606 får vi följa Marvels första familj på ett av deras oräkneliga uppdrag i vetenskapens tjänst. En kamp mot klockan i en värld av okända faror för att rädda en vän.
En trevlig liten bagatell och den minst minnesvärda av dessa tre nummer men icke desto mindre ett träffsäkert porträtt av en familj av äventyrare och superhjältar levererat av en författare som gett oss den bästa Fantastic Four-eran efter Lee/Kirby. I november är det dags för Matt Fraction (Invincible Iron Man, Fear Itself, Defenders och den nya Hawkeye) att ta med vår kvartett på nya äventyr. Ingen lätt uppgift men jag tror han fixar det även om jag kommer att sakna Hickman.
Illustration: Ron Garney, Mike Choi
Färgläggning: Jason Keith, Cris Peter
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 5/5
Det var med tungt hjärta jag tidigare ikväll nåddes av nyheten att en våra största tecknare gått ur tiden. Att på föreliggande utrymme göra rättvisa åt hans gärning och allt han betytt för seriekonsten går inte. För detta hänvisar jag till biografin Man of Rock: A Biography of Joe Kubert av Bill Schelly som ni kan beställa 
Hulk och Bruce Banner är separerade. För att lösa problemet med sitt ynka alter ego och äntligen finna frid har vår gröne vän allierat sig med ingen mindre än Doctor Doom som gladeligen delar på dem, naturligtvis inte utan en räv bakom örat.
Jason Aaron som gjort sig ett namn i X-relaterade serier som Wolverine, Uncanny X-Men och nu Wolverine and The X-Men räknas av Marvel som en av deras ”arkitekter”, dvs framträdande och betydelsefulla serieskapare. Enligt vad jag hört, då jag själv inte har läst dem, har han lyckats med tidigare nämnda titlar men steget från mutanter till Hulk är tydligen astronomisk. Storyn är tafflig och krystad. Dialogen pompös och oengagerad. Karaktärerna är platta och känns helt fel. Aaron får kraftig hjälp av Marc Silvestris penna i de första tre numren men därefter tar Whilce Portacio över och hans hafsiga och flamsiga stil gör att man bara vill att det här ska ta slut.
