Brightest Day har kommit en bit på vägen men mystiken om varför Aquaman, Martian Manhunter, Deadman och de andra återfick livet efter Blackest Night har långt ifrån lättat. En del frågetecken har rättats ut, men andra har uppstått. Som t. ex. vilken koppling den mordiska gröna marsianen har till Martian Manhunter. Eller vilka kopplingar som Hawkman och Hawkgirl har till det mystiska Hawkworld. I det här numret får vi lite mer kött på benen rörande dessa två saker då Geoff Johns och Peter Tomasi väljer att lägga merparten av fokuset på dessa två delar av Brightest Day-storyn (med det lilla undantaget av två sidor i början som berör Deadman).
Klart bäst i det här numret är Hawkman/Hawkgirl-storyn och vad som händer dem i det mystiska Hawkworld. Ni som kan er DC-historia känner säkert igen namnet Hawkworld, men här är det inte planeten Thanagar som åsyftas, utan vad jag närmast skulle beskriva som en sorts parallell dimension med starka band inte bara till Hawkman och Hawkgirl utan också till Jorden och Thanagar. Det Johns och Tomasi försöker göra här (och lyckas riktigt bra med i min mening) är att koppla Hawkman och Hawkgirl till ett större sammanhang. Dessutom får Hawkgirl en ordentligt överraskning i slutet av numret.
Som vanligt håller Brightest Day en hög illustrationsnivå, men Ivan Reis och Patrick Gleeson får ursäkta här men Ardian Syafs Hawkman/Hawkgirl-del är i en klass för sig. Hade Johns och Tomasi valt att använda hela numret till Hawkman-storyn och gett Syaf fritt spelrum i ett helt nummer så tror jag vi hade varit mycket nära en fullpoängare. Tyvärr är det inte så, men det förminskar ändå inte Syafs utomordentliga arbete.
Manus: Peter J. Tomasi & Geoff Johns Illustration: Patrick Gleason, Ivan Reis & Ardian Syaf Tusch: Rebecca Buchman, Vicente Cifuentes & Ivan Reis Färgläggning: John Starr & Peter Steigerwald Förlag: DC Comics Betyg: 4/5
K Special nu på fredag kommer att handla om serieskaparen Art Spiegelman som ju är mest känd för sin serie Maus. Programmet kommer att sändas nu på fredag (13/8) klockan 20.00. För den som inte kommer att vara hemma så kommer programmet att gå i repris dels på söndag den 15/8 kl. 13.15 och på tisdag den 17/8 kl. 00.05. Skulle ändå missa programmet så kommer det gå att se det via SVT Play också.
Handling: Hawkeye försöker, nu när Secret Invasion är över, lappa ihop sitt förhÃ¥llande med sin fru/ex-fru Debbie Morse aka Mockingbird samtidigt som Mockingbird Ã¥tergÃ¥tt till sina superspionrötter och startat upp superspionorganisationen WCA (World Counterterrorism Agency) tillsammans med ett gäng ex-SHIELD-agenter som Skrullsen kidnappade. Med en del inside-info frÃ¥n Skrullsen som Mockingbird plockade med sig medan hon var pÃ¥ deras hemplanet sÃ¥ är det nu pÃ¥ jakt efter en biologiskt ”dirty bomb” tillverkad av AIM. Vilket tar Mockingbird och Hawkeye till Spanien för att stoppa AIM frÃ¥n att spränga en vetenskapskenferens i luften.
Vad är bra? Samspelet och dialogen mellan Hawkeye och Mockingbird där Hawkeye vill att deras förhållande ska fortsätta som vanligt i tron att Mockingbird inte har förändrats sedan hon kidnappades och ersattes av Skrulls. Problemet är bara att båda har förändrats väldigt mycket vilket leder till intressanta scener dem emellan. Sedan är storyn väldigt bra. Relationsproblemen är bara en del av storyn. Jakten på AIM:s bomb håller högt tempo och bjuder på en hel del härligt ös i actionsekvenserna. Här ska jag passa på att ge cred till David och Alvaro López som tecknat och tuschat serien. De gör ett strålande jobb och fin dynamik i actionscenerna och en snygg old school-look till Mockingbirds flashbacks.
Slutsats: New Avengers: The Reunion är liten pärla bland Marvels alla miniserier förra året. Hawkeye och Mockingbird (särskilt då Mockingbird som gjorde comeback Secret Invasion efter nära nog 25 år) är kanske inte de mest välkända karaktärerna oss Marvel, men McCann lyckas få till en välbehövlig och intressant dynamik mellan karaktärerna och mixar detta med härlig action. Resultatet blir en välskriven och vältecknad miniserie som blandar friskt mellan traditionell superhjältegenre och superspiongenre.
Manus: Jim McCann Illustration: David López Tusch: Alvaro López Färgläggning: Danielle Rudoni Förlag: Marvel Comics Betyg: 4/5
Ytterligare Spider-Man nyheter har dykt upp frÃ¥n San Diego Comic-Con. Tydligen ska Spider-Man ges en ny dräkt i och med den nya stora status quo-förändrande story arcen ”Big Time” nästa Ã¥r. Exakt vad Big Time kommer att innebära för förändringar pÃ¥ Spider-Mans del av Marvel-universumet är fortfarande oklart, med undantag för själva dräktbytet.
Christos Gage och Mario Albertis senaste miniserie Spider-Man/X-Men var en av de bästa miniserierna från Marvel förra året, både vad gällde manus och illustrationer. Nu är duon tillbaka med en uppföljare och den här gången teamar Spider-Man upp med Fantastic Four och uppenbarligen den här miniserien att följa samma upplägg som Spider-Man/X-Men, dvs. varje nummer kommer att utspela sig under olika tidsperioder i Marvels historia, med början här i 60-talet.
Så var det dags för en ny crossover mellan DC Comics två största team, Justice League och Justice Society. Senast teamen hade äventyr tillsammans var i Geoff Johns och Brad Meltzers The Lightning Saga (Justice Leauge of America #8-10 och Justice Society of America #5-6). Den här gången är det James Robinson och Justice Society-författaren och gamle Fables-giganten Bill Willingham som håller i taktpinnen i nya crossovern The Dark Things. Spontant så känns det som att Willinghams delar av denna arc kommer att vara de mest intressanta och läsvärda eftersom Robinson tydligt visat att han numera inte längre kan komma upp i den klass han presterat i till exempel Starman.
Jag har ju i tidigare recensioner klagat på att Robinson numera är långt ifrån sina forna glansdagar vad gäller skrivandet, men i jämförelse med tidigare nummer så tycker jag Justice League of America #46 är ett litet steg i rätt riktning. Robinsons skrivande är något bättre här även om flera av karaktärerna snackar lite väl mycket exposition och ett par andra är grovt felskrivna. Till exempel så går Wildcat helt ur karaktär och mer eller mindre elakt ifrågasätter Jade om de kan lita på henne och om hon verkligen är den hon utger sig för att vara. Vilket i min bok är så långt man kan komma från Wildcat.
Att Robinson har en soft spot för en stor talande gorilla vid namn Congorilla lärde vi oss i miniserien Justice League: Cry for Justice och inget ont om Congorilla, men som en väldigt obskyr karaktär med plats lÃ¥ngt ned pÃ¥ E-listan (eller var det F-listan…) sÃ¥ är han lÃ¥ngt ifrÃ¥n en hjälte som platsar i DC:s främsta superhjälte-team.
Tittade in pÃ¥ bokus.se nu pÃ¥ morgonen och blädrade lite i deras nya layout. Självklart klickade man sig fram till serietidningsavdelningen och underkategorin för superhjältar och fick mig en trevlig överraskning där jag valde att sortera listan efter lägsta pris och fick fram massor med serier för under 50 kr. Visserligen närmast uteslutande Marvel-titlar men det är inte fy skam det. NÃ¥gra exempel pÃ¥ vad jag hittat so far… Guardians of Galaxy vol. 1 (45 kr), The Immortal Iron Fist vol. 4: Mortal Iron Fist (48 kr), New Avengers vol. 4: The Collective Premiere (45 kr), The Watchmen (54 kr) och mycket annat. Mumma!
Jag hittade denna fan-gjorda Batman kortfilm på Spinoffonline.com idag. Filmen med titeln City of Scars är gjord av Aaron Schoenke och ser riktigt bra ut, särskilt med tanke att filmen haft en budget på 27 000 dollar, dessutom är den full av fina Batman-referenser. Till exempel får vi inte bara se The Joker utan också Harley Quinn, Mr. Zsasz och the Ventriloquist.
Brightest Day fortsätter att imponera på mig. Serien har så här långt varit riktigt bra, kanske inte någon fullpoängare men väl en riktigt bra och välskriven serie. Efter actionrökaren Blackest Night så känns det riktigt skönt att se en event-serie där karaktärerna står i fokus, och inte en hel massa action (dock inte sagt att Brightest Day saknar tung, schysst action) och när nu serien kommit en bit och vissa frågetecken börjar rätas ut så börjar jag se tydliga favoriter bland de olika inblandade karaktärernas historier.
Den klart mest intressanta är Firestorm-storyn där Ronnie Raymond och Jason Rouch försöker komma till greps med att efter Blackest Night nu blivit ihopkastade med varandra som varsin del av Firestorm, något som också verkar (av än så länge okända anledningar) vara direkt farligt för dem. Inte blir det bättre av att Ronnie och Jason inte direkt är de bästa av polare sedan Ronnie, då han återuppstod som Black Lantern-Firestrom, dödade Jasons flickvän. Som ni märker finns det gott om motsättningar här.
Manus: Geoff Johns & Peter Tomasi Illustration: Scott Clark, Ivan Reis, Pat Gleason, Joe Prado & Ardian Syaf Tusch: Dave Beaty, Vicente Cifuentes & Mark Irwin Färgläggning: Beth Sotelo, John Starr & Peter Steigerwald Förlag: DC Comics Betyg: 4/5
Det finns tvÃ¥ saker jag inte gillar med Adventure Comics #12 och de har bÃ¥da med det visuella att göra. Till att börja med stör jag mig en del pÃ¥ Scott Clark’s omslag. Bilden i sig är det egentligen inget större fel pÃ¥, nej felet ligger i hur Clark har valt att illustrera karaktärerna. Att vissa illustratörer tycks ha en förkärlek till att rita extremt pumpade muskler mÃ¥ vara hänt, och hör till viss del till genren, men här tycker jag Clark har tagit i mycket att det nästan blir löjligt. Det ser mindre ut som karaktärerna har dräkter pÃ¥ sig utan ner som att de har fÃ¥tt dräkterna mÃ¥lade direkt pÃ¥ sig. Sen ska vi inte prata om Phantom Girls i princip helt obefintliga midja. Det finns ett annat omslag till Adventure Comics #12 av Lee Bermejo som är hundra gÃ¥nger bättre än Clarks, och som dessutom är ett homage till klassiska The Great Darkness Saga. FÃ¥r ni tag pÃ¥ tidningen men det omslaget sÃ¥ är det bara gratulera!
Brightest Day har kommit en bit på vägen men mystiken om varför Aquaman, Martian Manhunter, Deadman och de andra återfick livet efter Blackest Night har långt ifrån lättat. En del frågetecken har rättats ut, men andra har uppstått. Som t. ex. vilken koppling den mordiska gröna marsianen har till Martian Manhunter. Eller vilka kopplingar som Hawkman och Hawkgirl har till det mystiska Hawkworld. I det här numret får vi lite mer kött på benen rörande dessa två saker då Geoff Johns och Peter Tomasi väljer att lägga merparten av fokuset på dessa två delar av Brightest Day-storyn (med det lilla undantaget av två sidor i början som berör Deadman).
