Recensioner
När jag köpte den här samlingen så var det egentligen meningen att jag skulle ha köpt första volymen av denna relaunch av Thor, men jag slarvläste titeln lite och det visade sig när paketet kom att jag beställt volym två istället. Nu är det ingen större fara där eftersom denna andra volym bjuder på en riktigt bra Thor-historia där J. Michael Straczynski berättar en rätt karaktärsdriven historia som kretsar kring Lokis (nu i kvinnlig form) intrigerande försök att spela ut de två halvbröderna Thor och Balder the Brave mot varandra. Men det är också en historia om Thor och en del av hans ouppklarade affärer med sin döde far Odin.
Thor Vol. 2 samlar numren 7-13 (Nummer 13 är officiellt nummer 600 eftersom Marvel då gick tillbaka till den gamla numreringen från den första Thor-serien.) och bjuder som sagt på en riktigt bra historia full av intriger, karaktärsdjup och en hel del högkvalitativ action. Senast jag läste något av Straczynski var i Spider-Man (en run som nu är mer eller mindre är utraderad på grund av Brand New Day-spektaklet) som visserligen var bra, men det här är bättre. Thor har aldrig varit någon av mina favoritkaraktärer och jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om honom, men faktum är att Straczynski här för första gången lyckas få mig att bry mig om Thor och karaktärerna omkring honom.
Det skadar dessutom inte att två riktiga superstars till illustratörer jobbar med serien och vars stilar, i alla fall för mig, känns som klippta och skurna för just Thor. Olivier Coipel och Marko Djurdjevic skämmer nästan bort oss med fantastiska illustrationer och deras olika stilar funkar faktiskt väldigt bra ihop. Ofta när två olika illustratörer arbetar på en och samma tidning samtidigt så brukar det vara svårt att få deras stilar att funka ihop utan att deras olika stilar sticker i ögonen på en. Men ibland så lyckas det och det här är ett sådant tillfälle. Coipel och Djurdjevic kompletterar varandra så bra att jag har svårt att se var den enes arbete slutar och den andre tar vid.
Thor Vol. 2 var trots mitt lilla misstag ett väldigt lyckat inköp och har blivit lite mer intresserad av att läsa mer Thor nu. SÃ¥ nästa inköp kanske blir den där första volymen. Bara nu jag inte slarvläser titeln fel igen…
Manus: J. Michael Straczynski
Illustration: Olivier Coipel & Marko Djurdjevic
Tusch: Marko Djurdjevic & Mark Morales
Färgläggning: Laura Martin, Paul Mounts & Christina Strain
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 3+/5
Recensioner
Man kan sammanfatta en recension av den här serien med ett ord — skit! Trots medverkan av storheter som Bill Sienkiewicz och J. Michael Straczynski. The Red Circle är DCs nya försöka att Ã¥teruppväcka gamla Golden- och Silver Age-hjältar. Och det funkar ungefär lika bra som Alex Ross’ liknande serie Project Superpowers — inte inte särsilkt bra helt enkelt. Snabbt berättat sÃ¥ handlar The Hangman en fältläkare som under amerikanska inbördeskriget tas till fÃ¥nga av sydstatarna i tron att han är en spion och döms till döden genom hängning. I dödsögonblicket fÃ¥r han ett erbjudande av ett övernaturligt väsen. Att dö, eller leva för evigt som ett rättsskipandets instrument och straffa syndarna. En rätt lam origin om ni frÃ¥gar mig.
Man skulle kunna tror att bara för Sienkiewicz är med på ett hörn (han tuschar) att serien skulle vara något sorts visuellt mästervärk. Men nej, den ser faktiskt bara gammal ut. Jag har inte sett något som Tom Derenick tecknat tidigare och vet inte vad han går för, men i kombination med Sienkiewicws tuschning funkar han inte alls för mig. Det påminner mest om något man kan läsa i sådana där tidningar från 70-talet man kan hitta i gamla sommarstugor. Typ Agent X9 eller något liknande. Jag har inte riktigt koll på den typen av serier.
Ok, dålig origin. Och dåligt tecknat. Finns det något bra att säga om Hangman? Nja, egentligen inte. Den är mest fylld av tråkiga superhjälteklyschor som man sett tusen gånger tidigare. Jag jäspar mig genom hela tidningen. Den sälta som man kunnat se i vissa tidigare serier av Straczynskis, så som exempelvis Supreme Power, är helt frånvarande. Det är inte med så där särskilt stor förväntan som jag ser fram emot de tre kommande one-shotsen som är den del av Straczynskis lansering av The Red Circle. Inta alls faktiskt.
Manus: J. Michael Straczynski
Illustration: Tom Derenick
Tusch: Bill Sienkiewicz
Färgläggning: Guy Major
Betyg: 1+/5
Betyg: 1+/5
Recensioner
Jag gillar J. Michael Straczynski. Babylon 5 skiter jag visserligen fullständigt i. Inte för att det är dåligt, men science fiction på TV har aldrig riktigt varit min grej. Hans superhjälteserie och DC-pastisch Supreme Power är däremot king, och likaså den nya Thor. Illustratören Esad Ribic fick jag upp ögonen för efter att ha läst Sub-Mariner: The Depths. Och sedan tonåren har jag alltid haft ett kärleksförhållande med Silver Surfer. En kombination av alla tre borde ju så klart vara en given succé? Men det förstår ni antagligen redan att det inte är. Straczynski försöker vara existentiell men det blir mest långsamt, händelsefattigt och sentimentalt.
Fortsätt läsa Silver Surfer: Requiem
Recensioner
Vissa serier har det. Det där när man totalt rycks med i berättelsen och bara vill fortsätta att läsa. När allt bara flyter på och man knappt tänker på att att man läser en serie. Man bara upplever en historia. Nya Thor är just en sådan serie. Efter att ha läst den första samlingsvolymen som samlar de första 6 numren så känner jag mig som en heroinpundare på torkis. Ge mig! Ge mig nu!
Senast jag såg något av åskguden så var han någon sorts cyberklon som Reed Richards, Hank Pym och Tony Stark skapat i Civil War-miniserien. Samma klon som dödade Goliath. Den riktiga Thor låg i dvala någonstans i någon annan dimension/högre plan/whatever. Alltså borde Thor vara rätt putt på Stark när han slutligen vaknar och återvänder till jorden.
”- Yes. Things have changed. You have hunted down those we once fought beside and called comrades. Killed or imprisoned those who opposed you, regardless of their previous loyalties.” – Thor till Tony Stark i Thor #3
Första volymen av Thor innehåller otroligt många bra scener. Vissa väldigt humoristiska. Vissa väldigt dramatiska. Men den bästa av dem alla är när han fullständigt bankar skiten ur Iron Man för allt Stark gjort under Civil War. Och hur extremt spak Iran Man är när åskguden för första gången inte håller tillbaka på krafterna i en fajt. Jag har inget emot Civil War som grej, men jag tycker Stark varit en idiot den senaste tiden. Alltså är det otroligt att se honom framställas som en riktig uppblåst tönt som åker på däng.
”- My armor’s fried. How am I supposed to get back to base?
- Walk.” – Tony Stark till Thor
J. Micheal Straczynski är för mig mer känd som författaren till Supreme Power. Jag vet, han är skaparen av Babylon 5 men jag har aldrig riktigt gillat den. Och det finns vissa likheter mellan Thor och Supreme Power. Det är såklart inte lika brutalt eftersom detta ges ut under Marvels ordinarie imprint och inte under MAX. Men den har samma råa attityd och samma sort sköna humoristiska ton.
Jag köpte den här för att jag ville prova något nytt. Och för att jag läst att den skulle vara otroligt bra. Jag kan verkligen rekommendera den. Något av det bästa Marvel släppt i just nu. Dessutom tycker jag att du ska läsa Mälas recensioner av Thor #5 och Thor #6.
Manus: J. Micheal Straczynski
Illustration: Olivier Coipel
Tusch: Mark Morales
Färgläggning: Laura Martin och Paul Mounts
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
När jag köpte den här samlingen så var det egentligen meningen att jag skulle ha köpt första volymen av denna relaunch av Thor, men jag slarvläste titeln lite och det visade sig när paketet kom att jag beställt volym två istället. Nu är det ingen större fara där eftersom denna andra volym bjuder på en riktigt bra Thor-historia där J. Michael Straczynski berättar en rätt karaktärsdriven historia som kretsar kring Lokis (nu i kvinnlig form) intrigerande försök att spela ut de två halvbröderna Thor och Balder the Brave mot varandra. Men det är också en historia om Thor och en del av hans ouppklarade affärer med sin döde far Odin.
