Inlägg taggade ‘4’

Recensioner

Scarlet #1

tisdag 31 augusti, kl 07:30 av Henrik Ö 0 kommentarer

Scarlet1Seriehändelse: en ny skapar-ägd serie av Brian Michael Bendis och Alex Maleev. Enligt uppgift har Bendis och hans illustratörspartner planerat för Scarlet sen deras kritikerhyllade sejourDaredevil slutade. Konceptet ligger närmare Bendis tidiga indie-kriminalserier än hans senare superhjälteserer: en kvinna (med artistnamnet Scarlet, därav titeln) som blivit illa behandlad av världen bestämmer sig för att slå tillbaka, och lyckas under resans gång både lära sig mer om sig själv och starta en revolution. Enkelt och kraftfullt enmeningspitch, inte sant?

Och det funkar. Scarlet känns betydligt mer angeläget och uppfriskande än det mesta man sett från Bendis de senaste åren (möjligen med undantag för Powers som fortfarande håller stilen). Scarlet pratar direkt till läsaren om sina våldsdåd, ett kul och välfungerande grepp som gör läsaren mer indragen, för att inte säga medskyldig, till Scarlets mer eller mindre berättigade vigilantism – något som Scarlet själv naturligtvis påpekar, vilket lägger ytterligare en meta-dimension av verfremdung till serien. Att det dessutom förefaller som om Scarlet är en inte helt pålitlig berätterska gör inte saken sämre. Jag brukar ofta störa mig på självmedvetet berättande-om-berättande (se vidare The Unwritten), men i det här fallet är det både subtilt och effektfullt och inte alls irriterande.

Fortsätt läsa Scarlet #1

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Alex Maleev
Förlag: Marvel/Icon
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Hellboy: The Storm #2

tisdag 24 augusti, kl 18:19 av Anders 0 kommentarer

The Storm # 2Spoilervarning utfärdas härmed för texten nedan!

Som är brukligt i Hellboysammanhang slutade första numret i en kombinerad cliffhanger: Big Red slåss så det stänker med en taggig kämpe i gyllene rustning och alven som blev en gris, även känd som Gruagach, får konfronteras med effekterna av sitt krigshetsande. Tvåan kastar oss rätt in i bakgrunden till den nu återuppståndna Queen of Blood som sedermera knyter an till Hellboys pågående råkurr. Det är snyggt gjort och med en sorgsen underton mitt i slagsmålet. Tematiken kring hur myternas kreatur en gång för alla tänker sätta stopp för människans härjningar känner den som hängt med igen från Hellboy II: The Golden Army. Det liknar den kreativa process som efter den första filmen gjorde Mignola nödgad att befästa sin version av Hellboys historia. Något som ledde till att en omfattande skapelseberättelse avtäcktes i The Conqueror Worm, serien som kom kort efter. 

Fortsätt läsa Hellboy: The Storm #2

Manus: Mike Mignola
Illustration: Duncan Fegredo
Förlag: Dark Horse
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Haunt #8

söndag 22 augusti, kl 21:28 av Jonas 1 kommentar

Haunt8Haunt-recenserandet fortsätter! I och med #8 så är vi äntligen ikapp igen (vilket för er innebär att ni kommer att slippa Haunt ett tag, i alla fall tills nästa nummer kommer), och frågan jag ställde mig innan jag gick på det här numret var om den tidigare formhöjningen skulle hålla i sig.

Handling: Medan Mirage får reda på ännu mer om vad som gick fel i hennes och Kurts uppdrag så pressar Daniel Kilgore järnet för att lyckas fylla brorsans skor som hemlig agent, och bakom kulisserna så pyr det hos ondingarna. Man anar problem och stundande våldsamheter.

Det bra: Haunt börjar definitivt ta fart nu. Tempot i berättandet är uppskruvat och det känns som om att Robert Kirkman äntligen är på väg mot något mer konkret nu än i den inledande arcen. Alla karaktärer, såväl primära som sekundära och goda som onda, fortsätter att utvecklas, och det ska bli intressant att se vad som händer om/när allt krockar framöver. Det är även riktigt nice att se Haunt i full action för en gångs skull. Tidigare har vi mest fått våldsamma glimtar av bröderna Kilgore i kostym, men i det här numret är det fullt fräs över hustaken utan några som helst skuggor i vägen. Kul att se, särskilt som Greg Capullo och nye tuscharen Jonathan Glapion tecknar skiten ur den här titeln nu. Ektoplasma och snygga bildkompositioner i princip överallt. Bara det gör den här titeln köpvärd för min del.

Det mindre bra: Som i #7 har jag faktiskt inte särskilt mycket att klaga på. Det är fortfarande inte så tydligt vad (utöver hemliga och olagliga experiment) det egentligen som ondingarna till ondingar, vilket gör att storyn inte får det där spännande drivet man är ute efter, men förhoppningsvis så kommer kommande nummer att råda bot på den saken.

Slutsats: Haunt levererar storymässigt fullt tillräckligt för att jag ska känna mig fortsatt intresserad, och skiner i det visuella. Från att ha varit en konstant svag eller helt vanlig 3:a så bumpar jag för första gången upp Haunt till en 4:a i betyg. Kanske inte en jättestark 4:a, men ändå.

Manus: Robert Kirkman
Illustration: Greg Capullo
Tusch: Jonathan Glapion, Todd McFarlane
Förlag: Image
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Baltimore: The Plague Ships #1

tisdag 17 augusti, kl 13:20 av Anders 1 kommentar

Plague Ships 1Det senaste projektet från seriemästaren Mike Mignola har sin utgångspunkt i romanen Baltimore, or The Steadfast Tin Soldier and the Vampire som han skrev (och illustrerade) tillsammans med Christopher Golden 2007. Ramberättelsen beskriver hur Lord Henry Baltimore runt 1916 konfronteras med någonting som kan vara etter värre än skyttegravarnas fasor. Merparten av boken utgörs av olika historier som berättas av vänner till Baltimore när de inväntar hans ankomst på ett förfallet värdshus i ett Europa vars befolkning decimerats av en märklig sjukdom under de tio år som gått sedan ”det stora kriget” slutade. I sina bästa stunder (vilka jag kallt räknar med att Mignola ligger bakom) levererar Baltimore den bästa vampyrjägaraction jag sett sedan Hammerfilmen Captain Kronos – Vampire Hunter.

Fortsätt läsa Baltimore: The Plague Ships #1

Manus: Mike Mignola, Christopher Golden
Illustration: Ben Stenbeck
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

New Avengers: The Reunion

onsdag 11 augusti, kl 07:00 av Johan 2 kommentarer

thereunionHandling: Hawkeye försöker, nu när Secret Invasion är över, lappa ihop sitt förhållande med sin fru/ex-fru Debbie Morse aka Mockingbird samtidigt som Mockingbird återgått till sina superspionrötter och startat upp superspionorganisationen WCA (World Counterterrorism Agency) tillsammans med ett gäng ex-SHIELD-agenter som Skrullsen kidnappade.  Med en del inside-info från Skrullsen som Mockingbird plockade med sig medan hon var på deras hemplanet så är det nu på jakt efter en biologiskt ”dirty bomb” tillverkad av AIM. Vilket tar Mockingbird och Hawkeye till Spanien för att stoppa AIM från att spränga en vetenskapskenferens i luften.

Vad är bra? Samspelet och dialogen mellan Hawkeye och Mockingbird där Hawkeye vill att deras förhållande ska fortsätta som vanligt i tron att Mockingbird inte har förändrats sedan hon kidnappades och ersattes av Skrulls. Problemet är bara att båda har förändrats väldigt mycket vilket leder till intressanta scener dem emellan. Sedan är storyn väldigt bra. Relationsproblemen är bara en del av storyn. Jakten på AIM:s bomb håller högt tempo och bjuder på en hel del härligt ös i actionsekvenserna. Här ska jag passa på att ge cred till David och Alvaro López som tecknat och tuschat serien. De gör ett strålande jobb och fin dynamik i actionscenerna och en snygg old school-look till Mockingbirds flashbacks.

Vad är mindre bra? Det är lite slow-start i början av The Reunion där McCann famlar lite efter att hitta rätt tempo och David och Alvaro López är inte heller lika bra i början som de blir längre bak i serien där de hittat rätt kvalitetsnivå som de kan behålla utan att kvalitén växlar från sida till sida som den har en tendens till att göra i början.

Slutsats: New Avengers: The Reunion är liten pärla bland Marvels alla miniserier förra året. Hawkeye och Mockingbird (särskilt då Mockingbird som gjorde comeback Secret Invasion efter nära nog 25 år) är kanske inte de mest välkända karaktärerna oss Marvel, men McCann lyckas få till en välbehövlig och intressant dynamik mellan karaktärerna och mixar detta med härlig action.  Resultatet blir en välskriven och vältecknad miniserie som blandar friskt mellan traditionell superhjältegenre och superspiongenre.

Manus: Jim McCann
Illustration: David López
Tusch: Alvaro López
Färgläggning: Danielle Rudoni
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate Human

måndag 2 augusti, kl 16:41 av Jonas 1 kommentar

ultimatehuman2-p6Tänkte att jag skulle avbryta sommaren lite med en recension av en serie som jag tror att rätt många kan ha missat. Ultimate Human, eller Ultimate Hulk vs. Iron Man som den även kallas, gavs ut 2008 och är en serie i 4 delar som utspelar sig i Marvels Ultimate-universum. Ultimate Human är författad av Warren Ellis och illustrerad av Cary Nord (mest känd för sina insatser i Daredevil och Conan The Barbarian) och kretsar kring Bruce Banners Hulk-dilemma och en potentiell lösning som kläckts av Tony Stark. För den som inte är bekant med Ultimate-versionen av Hulk så är han en betydligt obehagligare och mer skrämmande karaktär än originalet, och han har i tidigare historier bland annat gjort sig skyldig till 852 människors död och har vid minst ett par tillfällen ätit upp sin motståndare. Kort sagt, Bruce Banner är väldigt angelägen om att göra sig av med sitt alter ego, och det är där som Ultimate Human börjar.

Storyn i korthet: Banner kontaktar Stark med förhoppning om att Starks nanoteknologi kan kontrollera och stoppa förvandlingen till Hulk. Stark går med på att försöka hjälpa Banner, men missbedömer (såklart) Hulks styrka och förmåga att anpassa sig, och det tar inte lång tid innan experimentet tagit en oönskad vändning. Mitt i konflikten mellan Hulk och Iron Man så introduceras även The Leader som har planer på att skapa den ultimata supermänniskan med hjälp av Tony Starks och Bruce Banners unika blod. Jobbigt.

Storymässigt så håller sig Ellis nära till det som utspelade sig under Millars Ultimates 1 och 2, men Ultimate Human är samtidigt en fristående historia som inte kräver några egentliga förkunskaper. Samlingen kan med andra ord ses som ett nice komplement till Ultimates om man vill, men passar även fint för den oinvigde. Ellis passar även på att gå in i lite mer vetenskaplig detalj kring både Hulks och Starks förmågor, men han håller sig på rätt sida av de rätt avancerade termer och teorier som han presenterar (Ellis har ibland en förmåga att bli lite väl invecklad, som i t ex Ghost Box). Det är avancerat på ett intressant sätt, och för den som undrar varför Hulk egentligen tål och kan ge så mycket stryk så bjuds det på en del givande detaljer här. Även tempot är bra genom den här samlingen, även om det dippar en del i det kapitel som introducerar The Leader och går igenom hans ursprungshistoria.

Tecknaren Cary Nord är en ny bekantskap för min del, och helt klart en trevlig sådan. Han presenterar Ellis story genom stora paneler som funkar lika fint för Hulks våldsutbrott som för dialogscenerna, och han lyckas lika bra med Iron Mans putsade rustning som med Hulks monstruösa hydda. Inte så mycket mer att säga om det egentligen, det är helt enkelt en snygg serie.

Sammanfattningsvis, gillar du Hulk, Iron Man, Warren Ellis, Cary Nord, The Leader och/eller vetenskapliga utflykter mixade med krossade forskningsanstalter, läs Ultimate Human.

Manus: Warren Ellis
Illustration: Cary Nord
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Batman & Robin #13

fredag 30 juli, kl 07:17 av Anders 0 kommentarer

Batman & Robin # 13SPOILERVARNING UTFÄRDAS!
I samband med att Frazer ”puritanen” Irving tar över tecknandet av Grant Morrisons storsäljare vrids seriens grad av mystifikation upp ytterligare ett par snäpp. ”Batman and Robin Must Die! Part 1: The Garden of Death” sätts igång med en bisarr vridning av Batmans urtext, mordet på föräldrarna. Scenerna som spelas upp visar hur doktor Thomas Wayne betalar Joe Chill för att mörda familjen så att han kan fortsätta ett liv i The Hellfire Clubs anda. Inte X-Menskurkarna då utan Sir Francis Dashwood et cohortes. I ett riktigt spark-i-skrevet-ögonblick får vi sedan bevittna Dr Waynes återkomst till Gotham efter år av frånvaro och hur han till synes kallblodigt avrättar en demaskerad Dick Grayson inför Robins ögon.

Hur Morrison ska få ihop det här undrar jag verkligen, men att pulsen dunkar i tinningarna efter öppningssekvensen går inte att förneka. Kanske får vi en nyckel genom diskussionen Batman och Commissioner Gordon har kring ”viral narcotics”? Som jag tidigare påtalat i min text om Batman: The Return of Bruce Wayne # 2 är jag ett stort fan av Irvings teckningar. Hans expressionistiska stil med skarpa kontraster och kärlek till extrema färger som giftgrönt och purpur passar det mardrömslika materialet som hand i handske. Upplägget av sidorna orsakar emellanåt svindel med sina bisarra vinklar.

Fortsätt läsa Batman & Robin #13

Manus: Grant Morrison
Illustration: Frazer Irving
Förlag: DC
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Spider-Man/Frantastic Four #1

onsdag 21 juli, kl 10:19 av Johan 0 kommentarer

spiderman_ff1Christos Gage och Mario Albertis senaste miniserie Spider-Man/X-Men var en av de bästa miniserierna från Marvel förra året, både vad gällde manus och illustrationer. Nu är duon tillbaka med en uppföljare och den här gången teamar Spider-Man upp med Fantastic Four och uppenbarligen den här miniserien att följa samma upplägg som Spider-Man/X-Men, dvs. varje nummer kommer att utspela sig under olika tidsperioder i Marvels historia,  med början här i 60-talet.

Handlingen i Spider-Man/Fantastic Four #1 är att Doctor Doom, i egenskap att härskare över Latveria, har blivit inbjuden till Empire State University för att delta i en konferens med andra öst-stats ledare. Doom ställer dock ett ultimatum, att Fantastic Four ska stå för säkerheten under konferensen. Något som inte faller helt i god jord oss vissa av FF:s medlemmar. Inte heller Spider-Man är särskilt glad åt saken. Men det är när Namor, the Sub-Mariner, dyker upp tillsammans med en stor undervattensbest och den atlantiska armén för att utkräva hämnd på Doom för att han har föråt Namor tidigare. Resultatet blir en rejäl batalj mitt på campus där Fantastic Four och Spider-Man försöker hålla två stora egon i schack. Det hela kompliceras ytterligare av ett par saker, men det är inget som jag vill avslöja här.

Fortsätt läsa Spider-Man/Frantastic Four #1

Manus: Christos Gage
Illustration: Mario Alberti
Tusch: Mario Alberti
Färgläggning: Mario Alberti
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Chew vol 2: International Flavour

tisdag 20 juli, kl 20:03 av Rikard 0 kommentarer

Chew2Handling m.m. Chew handlar om FDA (Food and Drug Administration)-agenten Tony Chu som är en cibopat vilket innebär att han kan se hur någon dött genom att äta en del av den som dött. FDA är jordens mäktigaste myndighet efter en fågelinfluensa som dödade en massa amerikaner. Henrik Ö gillade första samlingsvolymen Taster´s Choice och Chew var en stor succé 2009 och hyllades lite överallt. Det kommer en inbunden utgåva som innehåller både volym ett och två i augusti för den som vill hoppa på och gillar inbundet. I andra delen får Tony Chu en nygammal partner John Colby, vars ansikte delvis består av metall, en följd av hans senaste uppdrag med Tony Chu. Tony får span på en växt som smakar som kyckling och beger sig till söderhavsön Yamapalu för att få svar. Där finns även hans bror som är kycklingkock, en diktator, en vampyr, en matskribent med flea. Å förvecklingarna blir många, växten är nämligen het eftersom illegal kyckling är big business efter det amerikanska förbudet. Många är beredda att döda för det de vill/tror på.

Vad är bra? Chew är fortfarande lika full av galna infall som tidigare och handlingen är minst sagt skruvad. Vilket är bra för det är just den skruvade handlingen som är Chews styrka. Det finns också en skön oförutsägbarhet vad gäller karaktärernas väl och ve. Layman överraskar mig flera gånger i denna andra volym av Chew, karaktärernas öden följde inte alltid den mall jag trodde. Laymans manus passar som hand i hansken för Rob Guillorys teckningar som även de är skruvade. Guillorys teckningar är dessutom fulla av energi. Layman lägger i denna del ut en mängd trådar som han bör kunna spinna något bra av i kommande volymer.

Vad är mindre bra? Andra samlingsvolymen var lite seg i början men det tar sig när de kommer till Yamapalu. Överraskningarna är färre än i första eftersom jag vant mig vid Chews skruvade värld.

Slutsats: Chew är fortfarande en skön blandning av action och satir som roar.

Manus: John Layman
Illustration: Rob Guillory
Förlag: Image
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Tumor

måndag 19 juli, kl 20:52 av Rikard 1 kommentar

TumorHCHandling m.m: Frank Armstrong är en nerdekad privatdetektiv som får i uppdrag av en lokal gangsterboss att leta upp hans dotter. I samband med detta visar sig det sig att Frank lider av en obotlig hjärntumör och snart ska dö. Frank bestämmer sig för att han ska rädda tjejen den här gången, för ett antal år sedan misslyckades Frank med att rädda sin egen tjej. Frank ger sig därför ut i kamp mot gangstrar, korrupta snutar och sin hjärntumör för att rädda gangsterbossens dotter. Tumor gavs först ut för Amazons Kindle och var där den bäst säljande serien. Den har nu samlats i snygg inbunden utgåva av Archaia. Joshua Hale Fialkov och Noel Tuazon har tidigare gjort Elk´s Run tillsammans.

Vad är bra? En nerdekad privatdetektiv på ett sista uppdrag känns kanske inte så fräscht men Fialkov har lyckats skapa en berättelse som känns just fräsch. Franks hjärntumör gör att han får svårt att hålla isär nutid och dåtid vilket Noel Tuazon snyggt skildrar genom att använda tusch för nutiden och vattenfärg för dåtid, allt i svartvitt vilket ger den rätta känslan. Att blanda både klassisk noir och en uppdaterad nutida variant funkar alldeles utmärkt och det är stundtals spännande och alltid medryckande. Som i alla goda deckarhistorier finns det flera twists i berättelsen. Hoppen i tid och Franks allmänna förvirring gör att det ibland blir lite svårt att hänga med men det fungerar enbart som en utmaning och blir därmed inte ett misslyckande. Frank är huvudperson och den av karaktärerna som får mest djup men bigalleriet är också bra.

Vad är mindre bra? Jag är inte helt förtjust i Tuazons stil även om den onekligen passar Tumor bra. Den känns ibland väl skissartad men det kan eventuellt bero på att serien gjordes för Kindle-läsaren.

Slutsats: Tumor är en tät deckarhistoria med fin stämning om en man på sitt sista uppdrag med en möjlighet att förlika sig med sitt förflutna. Ett måste för den som gillar noir-deckare. Eller bra serier ;)

Manus: Joshua Hale Fialkov
Illustration: Noel Tuazon
Förlag: Archaia
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Shazam på SPX10
Shazam på SPX10
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige
Intervju med Evan Dorkin
Intervju med Evan Dorkin
Intervju med G Willow Wilson
Intervju med G Willow Wilson
Intervju med Jeff Lemire
Intervju med Jeff Lemire
Intervju med Niklas Asker
Intervju med Niklas Asker
Intervju med Ola Skogäng
Intervju med Ola Skogäng
Intervju med Peter Bergting
Intervju med Peter Bergting
Collected
shazam.Collected

Nya kommentarer