Arkiv för januari 2013

Recensioner

Young Avengers #1

onsdag 30 januari, kl 23:46 av 7 kommentarer

2825932-prv14919_cov_superMarvels nya giv Marvel NOW! har fått mig att börja läsa fler lösnummer än någonsin eftersom jag  inte vill missa något nytt och bra. Gamla och nya titlar med nya kreatörer men också en nygammal: Young Avengers.

Första gången teamet dök upp var efter Avengers Disassembled-arcen 2005 då världen stod försvarslös utan våra kära Avengers och en gäng ungdomar med superkrafter beslöt sig för att ta saken i egna händer. Allan Heinberg och Jim Cheung presenterade kärleksfullt tonårshjältar som  verkligen kändes som tonåringar liknande det Wolfman och Perez gjorde med New Teen Titans på 1980-talet.

Teamet bestod av Iron Lad – superskurken och tidsresenären Kang i ung upplaga med önskan om att han inte ska bli den han kommer att bli, Patriot – färgad kille i Bucky-dräkt med lätt Captain America-komplex, Stature – dotter till den då nyligen botgångne Ant-Man (Scott Lang) som kan bli en jätte, Hulkling – hälften Kree och hälften Skrull samt hans pojkvän Wiccan vars krafter liknar mutanten Scarlet Witch. Teamet utökades med Kate Bishop – stenrik pilbågetjej som tog namnet Hawkeye eftersom Avengers-hjälten med samma namn antogs vara död. Man fick ytterligare en medlem med Speed – misstänkt lik Wiccan till utseendet samt supersnabb som mutanten Quicksilver (bror till Scarlet Witch).

Efter 12 nummer försvann serien och återkom  2010 med Avengers Children’s Crusade i vilken Heinberg/Cheung avslutade vad de börjat med en kapplöpning mellan Young Avengers, Avengers och X-Men om vem som skulle hitta den försvunna Scarlet Witch . Då hade Wiccan och Speed sedan länge dragit slutsatsen att de på något sätt måste vara hennes sedan länge försvunna tvillingsöner. Detta äventyr slutade med att Statures pappa Scott Lang återuppstod, Stature själv dödades av Doctor Doom och teamet gick skilda vägar.

Nu är teamet tillbaka med författaren Kieron Gillen och tecknade av Jamie McKelvie. Hulkling, Wiccan och Hawkeye är kvar och nya medlemmar är Kid Loki, Marvel-Boy (Noh-Varr)samt America Chavez (Ms. America). Gillen och McKelvie har samarbetat länge på Image Comics med deras skapelse Phonogram som jag tyvärr inte känner till. Att de fungerar bra tillsammmans är dock tydligt från första sidan i Young Avengers #1 då Kate Bishop vaknar upp i Noh-Varrs säng och vad som sedan följer. Det är snyggt, intelligent, coolt och känns väldigt modernt.

YNGAVN2013001004scolVi får också träffa kärleksparet Wiccan och Hulkling som här kysser varandra för andra gången i teamets historia. Första gången var i Heinberg/Cheungs sista nummer av Children’s Crusade och att det händer redan i Gillen/McKelvies första känns helt naturligt. Mycket har hänt även i serie-världen när det gäller HBTQ och det bekräftar den här serien med råge.

Sist men inte minst får vi träffa Kid Loki och Ms. America i ett ansträngt möte. Kid Loki, dvs  Thors illvillige halvbror i ung gestalt, är en av Gillens skapelser och Ms. America var en av medlemmarna i New Teen Brigade som dök upp i miniserien Vengeance. De möttes redan i Marvel NOW! Point One då Loki lyckades få Chavez lätt uppretad över något gällande Wiccans kommande potential. Det stod då klart att Loki har en plan för Young Avengers. Vad den planen går ut på får vi inte reda på här och tur är väl det. Jag läser gärna fler nummer av den här fantastiska nya och fräscha tidningen. Den förtjänas att läsas av alla som helt enkelt gillar smarta, snygga och bra serier. Rekommenderas varmt!

Manus: Kieron Gillen
Illustration: Jamie McKelvie
Tusch: Mike Norton
Färgläggning: Matthew Wilson
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Star Wars #1: In the Shadow of Yavin

tisdag 29 januari, kl 21:50 av 0 kommentarer

starwars1Jag såg Star Wars sent, först i början av 90-talet. Tänk att detta var tiden innan Internet, vod-tjänster och ett generöst utbud av DVD. Jag är osäker på om Star Wars ens fanns att köpa på VHS då. Det var iaf en närmast magisk filmupplevelse, så nära man kan komma en sådan utanför en biograf. Filmen hade allt som en film skulle ha. Trots det har jag aldrig blivit Star Wars-fantast. De enda plastgubbarna jag har är Luke, Leia och Landro. Jag läste aldrig serierna. Förrän nu.

Dark Horse har haft Star Wars-licensen sedan 90-talet och gett ut en ohemul mängd Star Wars-serier men det var inte förrän de tillkännagav att Brian Wood skulle skriva manus till en serie som utspelar sig mellan första och andra filmen som habegäret väcktes. I serien får vi möta Luke och Leia som patrullerar åt rebellerna i en avlägsen del av galaxen en tid efter att Dödsstjärnan förstörts. Plötsligt dyker en kejserlig kryssare upp och en frejdig luftstrid bryter ut och Leia blir nedskjuten men reder ut det hela. Väl tillbaka på rebellernas bas får Leia ett viktigt uppdrag av rebellernas ledare. Samtidigt får Darth Vader ett uppdrag av kejsaren.

#1 är tydligt ett förstanummer med allt vad det innebär av uppbyggnad. För förutom lite strid och lite uppdrag som delas ut så är det inte så mycket action eller drama. Första numret är alltså lite segt. Men dialogen funkar och när väl Leia och gänget är iväg på uppdrag och Darth Vader på sitt dito så ska det nog hetta till. Det blir säkert bra. Däremot gillar jag inte Carlos D’Andas teckningar, de är lite väl plastiga. Rymdfarkosterna är fina men jag gillar inte hur han tecknar ansikten. Jag kommer nog att följa Star Wars genom att köpa lite digitalt då och då trots att jag inte är direkt hooked efter #1. Men jag gillar verkligen karaktärerna och tidsperioden som det hela utspelar sig i kan knappast vara bättre vald. Så hoppet om bättring lever.

Manus: Brian Wood
Illustration: Carlos D'Anda
Färgläggning: Gabe Eltaeb
Förlag: Dark Horse
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Optimal Press lägger ner

måndag 28 januari, kl 20:38 av 2 kommentarer

Förra veckan kom nyheten att Optimal Press lägger ner. Anledningen ska vara den skattesmäll som förlaget åkte på förra året. Det är givetvis en väldigt tråkig nyhet, det vimlar inte av småförlag i Sverige med en så pass omfattande utgivning som Optimal Press haft. Jag har bara köpt ett fåtal av deras utgåvor från de senaste åren, Lost Highway av Sören Mosdal ligger fortfarande i läshögen annars har det varit tunt. Även om många av deras utgåvor inte tilltalat mig så fyllde förlaget onekligen en nisch med svenska alternativserier och framförallt serier från andra nordiska länder. Flera av de svenska tecknarna kan säkert hitta nya förlag men vi lär nog inte få se så många finska serier översatta de närmaste åren. Så hatten av för Ingemar Bengtsson som gett ut fint formgivna serier under två decennier och berikat seriesverige.

Optimal Press har faktiskt gett ut de bästa svenska seriealbum som getts ut, Garagedrömmar och Vakna laglös av Mats Källblad. Likaså introducerade förlaget norske Jason för en svensk publik, Järnvagnen är min favorit bland de albumen. Ett annat suveränt norskt album är Urhunden-vinnaren Olaf G av Steffen Kverneland och Lars Fiske. Å sist men inte minst Malin Billers starka Om någon vrålar i skogen.

Tack!

Skriv en kommentar
Recensioner

The Punisher – BORN

söndag 27 januari, kl 21:13 av 2 kommentarer

Året är 1971 och Vietnam-kriget är inne på sluttampen. Amerikanerna börjar konstatera att det inte finns mycket kvar att kämpa för, och alla räknar ned sina dagar tills de får återanvända till hemlandet. Alla förutom en man vid namn Frank Castle. Castle är kapten vid Valley Forge Firebase, en mer eller mindre bortglömd amerikansk bas vid gränsen till Kambodja, och han är en av få som inte tror att Viet Cong tappat intresset för Valley Forge Firebase.

the_punisher_born_1mDetta är grundpremissen för Garth Ennis och Darick Robertsons Punisher-prequel Born, som är berättelsen om hur Frank Castle tar de första stegen mot det som till slut kommer att leda till att han axlar rollen som The Punisher. Att Frank Castle blir den vapenglade The Punisher efter att hans familj dödats av gangsters vet väl alla (eller?), men det här är alltså storyn om vad som hände innan dess. Det kan kanske låta lite som en efterkonstruktion, men det här är faktiskt riktigt bra. Jo, det är sant!

Ni som ser er själva som barn kan ju sluta läsa här, för det här är en Marvel MAX-titel. I korthet så är MAX-titlar “mognare” än Marvels vanliga utbud, och här bjuds det på allt ifrån droger till grovt språk och lemlästade kroppar i brutala eldstrider. Inget för den kräsmagade alltså, men det är ändå inget direkt frosseri i våldet. Känslan är snarare att Ennis och Robertson vill förmedla att krig i allmänhet, och säkerligen Vietnam-kriget i synnerhet, är ett helvete för alla inblandade.

Captain Castle drivs redan här av ett rätt tveksamt etostänk där han skoningslöst separerar “ogärningsmännen“ från de “oskyldiga”, men utöver hans egna tankar så lever Frank även med en inre mörk röst i sitt eget huvud. Den här inre rösten pushar Frank att släppa på tyglarna och låta den okände ägaren av rösten “hjälpa” Frank att leva upp till sin fulla potential. För dig som är bekant med Moon Knight, och då främst samlingen The Bottom (som jag måste läsa igen, nu!), så känns den här typen av inre röst igen. Det är nämligen väldigt oklart om det här är en extern röst, eller om det helt enkelt är Frank själv som ådragit sig en psykisk åkomma efter alldeles för lång tid i Vietnam.

Hur det än är med Franks psykiska hälsa så är det tydligt att han redan här börjat distansera sig från merparten av sina medmänniskor, och Garth Ennis lyckas måla upp en bild av en ung man som hela tiden verkar drivas framåt mot ett oundvikligt öde. Det här är mörkt, spännande och brutalt, och ett väldigt lyckat tillskott till Punishers bakgrundshistoria. Born rekommenderas varmt både för inbitna Punisher-fans och för de som vill ta ett första steg in i Frank Castles värld.

Manus: Garth Ennis
Illustration: Darick Robertson
Förlag: Marvel MAX
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Snygga omslag

Omslagsorgie med Prophet

torsdag 17 januari, kl 21:29 av 3 kommentarer

prophet29

Prophet av Brandon Graham och ett gäng andra har bjudit på flera råsnygga omslag från #21 till #32. Mycket njutning efter hoppet.

Fortsätt läsa Omslagsorgie med Prophet

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Rikards årskrönika 2012

söndag 13 januari, kl 21:52 av 3 kommentarer

Den utan titel.

Lite så har serieåret känts. I våras var det bröllop vilket var kul men det fick till följd att serieläsandet men framförallt bloggandet gick på sparlåga. Sedan kom sommaren med ökat läsande och bloggande följt av en ovanligt hektisk arbetshöst som sög både lust och must ur mig. Några saker i mitt serieläsande framträder dock mer än andra 2012.

Digitala serier: I och med införskaffandet av surfplatta ökade det digitala serieläsandet med ett antal hundra procent i år. Läsandet har styrts en hel del av de reor som Comixology och Dark Horse kört. Eftersom Dark Horse rear nyare material mer regelbundet så har det blivit en klar övervikt av Dark Horse-serier som lästs. Vilket iofs även har att göra med att de har gett ut en hel del bra serier i år. Om högen av olästa serier vuxit under året, trots att jag dragit ner på inköpen något, så har den digitala högen växt än mer. Framförallt är det superhjälteserierna som hamnat på hög. Jag gillar att läsa digitalt och hur smidigt det är. Det uppväger delvis att det är trevligare att läsa tryckta serier. Det här känns dessutom bara som början, ju fler serier som släpps även digitalt desto mer lär jag läsa digitalt.

baltimorelong

Baltimore: Den serien av de jag läst digitalt som jag gillat mest, den har varit riktigt, riktigt bra. Mike Mignolas Baltimore har Anders skrivit om några gånger här redan. Baltimore , som andra Mignolaverse serier snyggt tecknad, är skräck när skräck är som bäst. Det som fascinerar mig med serien och gör den obehaglig på riktigt är bristen på hopp i det av pest, krig och vampyrer förrödda Europa. Ångesten, ondskan och mörkret ligger som en duk över läsningen. Baltimore kuskar runt och har ihjäl onda ting men det finns inget glädjefyllt över slaktandet, det är gravallvarligt och det fungerar så bra. Anbefalles å det starkaste.

Fortsätt läsa Rikards årskrönika 2012

Skriv en kommentar
Snygga omslag

Snygga omslag: Incredible Hulk #7

onsdag 9 januari, kl 20:06 av 2 kommentarer

Farligt gulligt omslag för Incredible Hulk #7, tecknat av Charles Paul Wilson III.

incrediblehulk7

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Henriks årskrönika 2012: den traditionella

måndag 7 januari, kl 08:00 av 5 kommentarer

Jepp, ingen tematik eller andra konstigheter från min sida, bara en rakt-upp-och-ned årsbästalista!

Chew30Bästa enskilda nummer: Jag är ju arc/storylinekonsument och har därför svårt att välja ut enskilda nummer, men jag gör ändå ett försök. Under året kom t ex Matt Fractions Hawkeye som bygger på idén med enskilda nummer och den har bjudit på många godbitar. Grant Morrisons done-in-one The Curse of Superman i Action Comics #9 är en annan stark kandidat. Men till slut faller mitt val ändå på mäktiga och sorgliga Chew #30, avslutningen av Space Cakes-arcen och även seriens ”mittpunkt” (Chew kommer avslutas i och med #60). Utan att spoila alltför mycket kan jag säga att en av huvudkaraktärerna dör, och i en era när mainstreamens trikåhjältar kolavippar stup i kvarten för att sedan återuppväckas nästa vecka är det befriande (morbid? jag?) att läsa en serie där en huvudfigurs död faktiskt betyder något, faktiskt är chockerande, faktiskt kommer prägla hela resten av serien. Rysningar längs ryggraden av det där bra slaget.

ASM700 Fortsätt läsa Henriks årskrönika 2012: den traditionella

Skriv en kommentar
Recensioner

The Walking Dead 17: Something to Fear

söndag 6 januari, kl 21:14 av 0 kommentarer

twd17somethingtofearDet var inte så länge sedan TWD var min favvoserie och jag kastade mig över varje ny trade. Men de senaste samlingarna har inte hållit samma klass, det jag saknat har framförallt varit dramatik och ett allt överskuggande hot mot Rick och de andra. Men jävlar vad det ändrades i och med trade nr 17 som bland annat innehåller nr 100. Milda spoilers följer nedan. Rick och de andra befinner sig i relativ säkerhet i sitt inhägnade område och kontakten med andra överlevande har sått ett hopp hos de flesta om att ett något så när normalt liv är möjligt framöver. Den som följt serien vet att just hopp är bland det allra farligaste att känna för det är då det brukar kuka ur rejält. Hotet kommer inte från zombierna, de har egentligen inte utgjort ett hot på ett bra tag och nu finns det tecken på att plågan faktiskt är på upphällningen. Det är andra människor som utgör det stora hotet och Rick och de andra stöter på den vidrigaste personen sedan The Governor. Exakt hur vidrig ser du om du tittar på omslaget och ser det blodiga taggtrådsförsedda basebollträet, med namnet Lucille, på omslaget.

Det var som sagt länge sedan jag var riktigt engagerad i TWD men nu är jag det igen. En av mina favoritkaraktärer stryker med under på flera sätt alldeles för jävliga omständigheter. Robert Kirkman har inte heller tidigare tvekat att avliva karaktärer som man inte trodde skulle dö. Känslan är allt mer att bara Rick går riktigt säker. Jag vill i kommande samlingar se en riktigt brutal och jävlig hämnd för det som drabbade favoritkaraktären. Jag är faktiskt lite småförbannad och då är det trots allt bara en serie. Ovissheten som präglar samlingen gör att Kirkmans kärlek för alltför förklarande dialoger mer blir en bisak men det är fortfarande lite av en käpphäst för mig. Det ska bli intressant att följa hur TWD utvecklas framöver, spänningen liksom en av de allra bästa serierna är tillbaka i topp 🙂

Manus: Robert Kirkman
Illustration: Charlie Adlard
Tusch: Cliff Rathburn
Förlag: Image
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Snygga omslag

Snygga omslag: NOVA

söndag 6 januari, kl 16:12 av 2 kommentarer

Okänt nummer av okänd artist. Någon som vet?

nova

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...