Arkiv för kategorin ‘I fokus’

I fokus

Halloween 2016

måndag 31 oktober, kl 16:10 av 0 kommentarer

Den keltiska högtiden Samhain (numer känd som Halloween) är återigen ett faktum. Vi som gillar pumpalyktor, skräck och godsaker firar så det står härliga till. För den som är ute efter en skräckdos för att snabbt komma i stämning rekommenderar jag följande serier:

lost-boysThe Lost Boys # 1

Joel Schumachers film från 1987 har en särskild distinktion i min egen kanon som den första rulle behäftad med 15-årsgräns som jag lyckades se på biograf utan att ha åldern inne. Med sin historia om tonåriga vampyrjägare som till vardags driver en seriebutik åt sina inrökta hippieföräldrar träffade den helt rätt. Redan när de första tonerna av Echo and The Bunnymens cover på “People Are Strange”  (ursprungligen inspelad av The Doors 1967) ljöd genom högtalarna kände jag att det här var en film som skulle hänga med mig länge. Jag har återvänt till Santa Carla och bröderna Frog åtskilliga gånger sedan dess och alltid med behållning. När Tim Seeley (manus) och Scott Godlewski (bild) nu tar sig an denna 80-talsklassiker blir det tydligt att filmen ligger även dem mycket varmt om hjärtat. Serien tar vid i princip där originalet slutade och det första numret introducerar oss effektivt till alla personer i dramat från den alltjämt tafatte Sam, hans hårdföre morfar och resten av gänget. Till och med hunden Nanook får en stund i rampljuset. Det är rappt berättat och med teckningar i Sean Murphyskolan som jag tror kommer tillfredsställa fans av originalet. Jag kommer i alla fall hänga med under resterande fem nummer. Se upp för åtskilliga alternativomslag med saxofonspelaren Tim Capello på!

Den första serieuppföljaren på Schumachers film,
Lost Boys: Reign of Frogs av Hans Rodionoff och Joel Gomez från 2008, får för övrigt också en liten blinkning då exemplar av nummer ett ses i hyllorna på brödernas butik. Fortsätt läsa Halloween 2016

Skriv en kommentar
I fokus

Halloween 2015

lördag 31 oktober, kl 16:36 av 0 kommentarer
Weird Tales Cover-1952-09

Omslag av Virgil Finlay.

Hallowe’en in a Suburb
av H.P. Lovecraft

The steeples are white in the wild moonlight,
And the trees have a silver glare;
Past the chimneys high see the vampires fly,
And the harpies of upper air,
That flutter and laugh and stare.

For the village dead to the moon outspread
Never shone in the sunset’s gleam,
But grew out of the deep that the dead years keep
Where the rivers of madness stream
Down the gulfs to a pit of dream.

Läs hela dikten här!

Lovecrafts poem har för mig blivit något av en traditionell inledning på denna kusliga helgdag. Och på väg att bli en tradition är också tipsen på skräckserier jag brukar publicera runt den här tiden på året. Då Halloween infaller i afton är det verkligen hög tid att få ut dessa i etern. Fortsätt läsa Halloween 2015

Skriv en kommentar
I fokus

Halloween 2014

fredag 31 oktober, kl 15:07 av 1 kommentar

Skräckens högtid är äntligen här och det är dags för mig att tipsa om vad jag tycker att ni ska läsa för att komma i den rätta stämningen inför helgen. Vi går ut hårt med några faktaspäckade volymer för dig som vill veta mer om klassiska skräckserier och följer upp med en glädjande kavalkad av svenska skapare, något mina tidigare Halloweentips inte kunnat ståta med.

ec8The Comics Journal Library Volume 8: The EC Artists
Entertaining Comics är med fantastiska tidningar som Tales From the Crypt, The Vault of Horror och The Haunt of Fear (för att bara nämna skräcktitlarna) ett av världens mest ihjälkramade förlag. När man läser serierna av Johnny Craig, Will Elder, Frank Frazetta och John Severin är det dock lätt att förstå varför. De kastar en väldigt lång skugga helt enkelt för att det här är tecknande (och i vissa fall även manus) på en extremt hög nivå. I den här boken får man grundliga och uttömmande intervjuer med de som gav EC den legendstatus de åtnjuter idag.

The Horror! The Horror! The Comic Books the Government Didn’t Want You to Read.The Horror! The Horror!
En annan och mer penibel del i varför EC Comics än idag läses och diskuteras ligger i att de fick ta den hårdaste smällen av häxjakten som serier utsattes för under 50-talet. Genom  Dr. Fredric Werthams bok The Seduction of the Innocent och ett sannskyldigt mediedrev övertygade man befolkningen om att orsaken till att ungdomar kom på glid gick att spåra direkt till serier som Crime SuspenStories, Startling Terror, Tales of Horror och Weird Chills. Några senatsförhör och bokbål senare instiftade man The Comics Code Authority och gjorde serieutbudet till något i alla avseenden blodfattigt.
För vissa är det här ett väl genomtröskat kapitel av seriehistorien. Men även de kan få mycket ut av Jim Trombettas bok som kombinerar återberättandet av de solkiga omständigheterna med faksimiltryck av serierna som hamnade på stupstocken och i brasan när det begav sig. På en bifogad dvd ger ett nyhetsreportage från 1955 exempel på hur man resonerade. Tur att samhället gått framåt sedan dess, annars kanske man även idag skulle hitta källan till våra problem i att ungdomar spelar för mycket tv-spel eller något annat lika barockt. Fortsätt läsa Halloween 2014

Skriv en kommentar
I fokus

Grattis Hellboy, 20 år!

lördag 22 mars, kl 17:41 av 5 kommentarer

HB20 Samma vecka som Shazamgänget frenetiskt firar fem år som bloggkollektiv infaller ett mycket viktigt jubileum i serievärlden. Idag är det exakt 20 år sedan det första numret av miniserien ”Seed of Destruction” gavs ut av Dark Horse Comics som en del av förlagets underetikett Legend, vars jättetjusiga moailogotyp Mignola för övrigt också designade. På den tiden var författaren och tecknaren så osäker på sin egen förmåga att kollegan John Byrne kallades in för att styra upp manuset. Med tanke på hur uppburen, lovprisad och kopierad Mignola är idag känns det svårt att tänka sig. Lika märkligt är det att några av de senaste 20 årens bästa serieberättelser först publicerades som back-uphistorier i andra tidningar, i kataloger och särtryck i minimala upplagor. Fortsätt läsa Grattis Hellboy, 20 år!

Skriv en kommentar
I fokus

Carmine Infantino 24 maj 1925 – 4 april 2013

fredag 5 april, kl 12:09 av 0 kommentarer

Infantinoflash123
Det har varit en tung vecka för oss som gillar serier och fantastisk litteratur. Flera dödsfall och nyheten att Iain Banks har obotlig cancer har fått den segdragna vintern att kännas ännu kallare. För Shazamgänget slår möjligen frånfället av en av silverålderns främsta hårdast. Infantino hade en av de där overkligt långa karriärerna inom seriebranschen (från 40-talet till pensionen på 90-talet) och hans inverkan på främst DCs utgivning och figurer är svår att överblicka. Läs mer om den här. När jag själv tänker tillbaka på vad Infantino gjort susar det i huvudet av klassiska omslag som det till höger och fantastiska figurer som Black Canary och Deadman. Av allt att döma levde Infantino ett rikt liv och nådde ut till många med det han skapade. Vem kan begära mer? 87 år är en aktningsvärd ålder men likväl är det sorgligt att säga farväl till en av de stora. Vila i frid Carmine Infantino och tack för allt!

Skriv en kommentar
I fokus /Recensioner

Lobster Johnson

onsdag 12 december, kl 17:25 av 2 kommentarer

Burning Hand, The TPBAtt jag verkligen uppskattat Mike Mignolas Year of Monsters, där klassiska monster fått varsitt omslag, har jag återkommit till ett par gånger under året. Men 2012 hade också kunnat kallas Year of the Claw med tanke på att vi efter en femårig torka fått en uppsjö av nya pulpdoftande serier med Lobster Johnson. Störst uppmärksamhet har givetvis miniserien The Burning Hand fått, men han har även dykt upp i Dark Horse Presents och i ett par one shots. (SPOILERS! Efter hoppet!) Fortsätt läsa Lobster Johnson

Manus: Mike Mignola, John Arcudi
Illustration: Tonči Zonjič, Wilfredo Torres, Joe Querio
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 4+, 3, 2, 4+/5
Skriv en kommentar
I fokus

Halloween 2012: Fem omistliga skräckvolymer

onsdag 24 oktober, kl 09:16 av 2 kommentarer
Illustration: Virgil Finlay

Illustration: Virgil Finlay

Halloween är den högtid jag ser mest fram emot att fira, utöver min egen födelsedag, varje år. Nu är det en dryg vecka kvar och ett bra sätt att välkomna spöksäsongen är givetvis att läsa någon av de fantastiska skräckserier som kommit ut det senaste året. Först ut är…

creepy-presents-richard-corben-coverCreepy Presents Richard Corben (Dark Horse Comics)
Få seriekonstnärer har uppvisat en sådan talang för att avbilda såväl utblommande skönhet som skräck och förruttnelse som Corben. Ibland, som på omslaget här bredvid, kombinerar han dessa talanger i en och samma figur med ett resultat som väcker motstridiga känslor hos betraktaren. I Dark Horses korpulenta volym hittar du allt som Corben under 70-talet tecknade för Warren Publishings magasin Creepy och Eerie, men i vanlig god ordning har Uncle Creepy tagit åt sig hela äran och knipit titeln. Det är mer än 300 sidor fyllda av de tre oheliga b:na: Blod, Bröst och Bestar. Klassiska samarbeten med Doug Moench och andra radas upp vid sidan av helsidesillustrationer och omslag. Dessutom ett fylligt förord av José Villarubia som sätter Corbens bidrag till seriekonsten i ett bredare perspektiv. Fråga inte, köp bara!

DarkCountry

Dark Country (Raw Studios)
Thomas Jane har jag gillat sedan beatnikrullen The Last Time I Committed Suicide (Stephen Kay, 1997) och varit ett stort fan av sedan ogint utskällda The Punisher (Jonathan Hensleigh, 2004). Att han gillar serier är inte direkt en hemlighet vilket gör att detta projekt känns helt naturligt. Filmen som Jane gjorde 2009 passerade mig tyvärr obemärkt förbi då filmbolaget i elfte timmen bestämde sig för att inte ge den biodistribution i 3D som det ursprungligen var tänkt. Istället smögs den ut på dvd och via filmfestivaler. Här tolkas originalnovellen av Tab Murphy och filmen visuellt av skrapkartongsmästaren Thomas Ott och allt klaffar perfekt. Noirstämningen är tät i historien om ett nygift, rusigt par vars smekmånad tvärt förbyts i en mardröm efter en olycka på en ödslig väg i öknen. Som ett extra grymt avsnitt av Twilight Zone får man en mardrömsloop serverad av sällan skådat slag. Slutet är en rejäl spark i solar plexus.

Som om det inte vore nog är volymen tryfferad med Murphys text och mängder av material kring skapandet av filmen. Blir nog till att skaffa den sistnämnda per omgående också.

Devil does not jestAbe Sapien Volume 2: The Devil Does Not Jest and Other Stories (Dark Horse Comics)
Jag är pinsamt medveten om att jag i år helt tappat bollen vad det gäller bevakningen av mina favoriter i Hellboygänget. Mike Mignola, John Arcudi och deras växande stall av fantastiska tecknare har fullkomligt pumpat ut serier med genomgående hög kvalitet vilket gör att malören svider ännu lite mer. Hur som helst så släpptes i april denna samling med diverse one/two shots med allas vår gälmannafavorit Abe Sapien. Titelhistorien där en ”rutinuppföljning” av gammal enstöring med ockulta intressen mycket snabbt leder till fekalier i fläkten och en mer än lovligt rådbråkad hjälte är kronan på verket. Inte minst då den gjorde att jag fick upp ögonen för James Harren som sedan fortsatt imponera med senigt kraftfulla monsterteckningar i exempelvis, håll i er nu, B.P.R.D. Hell On Earth: The Long Death. Även ”odöda på rysk ubåt” historien The Abyssal Plain med mer avrundad tuschsvärta av Peter Snejbjerg gör denna samling till ett givet köp.

erik-kriek-lovecraft-01H.P. Lovecraft – Het Onzienbare en Andere Verhalen (Oog en Blik)
Med tanke på att jag häromveckan avrundade Stockholms H.P. Lovecraftfestival II på Kulturhuset i Stockholm, kunde man kanske tro att jag skulle känna mig mätt på gentlemannen från Providence och hans fasor med namn illa lämpade för mänsklig talapparat och syntax. Så är det dock inte. Karlen och hans livsverk upphör aldrig att fascinera mig. Så gissa om jag skrockade förnöjt när jag halade upp Creepy # 10: The Finest in Lovecraftian Horror ur serieleveransen förra måndagen.creepy 10 Tyvärr så höll innehållet inte riktigt vad det lovade med undantag för Jim och Ruth Keegans biografiska skisser och en snajdig novell av John Arcudi och Richard Corben. Mer än håller måttet gör dock nederländske Erik Krieks Lovecrafttolkningar från i våras. Med start i den ganska lågmälda novellen ”The Outsider” ger han sig sedan på klassiker som ”The Colour Out of Space” och ”The Shadow Over Innsmouth”, allt med samma säkerhet i svärtan och en egen vinkling. Än så länge finns boken enbart på nederländska och spanska men fler upplagor är på väg. Min avsikt är att bjuda in Kriek till någon av de festivaler jag arrangerar nästa år. Till dess får ni hålla till godo med en intervju jag gjorde i våras som ni kan läsa här.

Fatale-Book-One-Death-Chases-Me-coverFatale: Death Chases Me (Image)
Många som ger sig på att tolka Lovecraft tror att det räcker att slänga in lite tentakler och någon ockult bok som driver folk till vansinne. Det har förvisso gett upphov till en del lyckade pastischer men få verk som tänjer gränserna för skräckskildringar på det sätt som Lovecraft själv gjorde när det begav sig. Se exempelvis Creepy # 10! De snedstegen lyser verkligen med sin frånvaro i Ed Brubaker och Sean Philips Fatale. Istället har man tagit fasta på vad som är det centrala i många av Providencesonens verk: den personliga apokalypsen i mötet med uråldrig ondska. Vad som händer med en människa när allt man trodde sig veta och tog för givet om sig själv och världen visar sig vara en stor lögn. De handlingar man är beredd att utföra i jakten på kärlek eller långt dunklare mål och hur man lever med konsekvenserna. Här får Lovecraftklichéerna samma deluxebehandling som hjältepulpen fick i Incognito och resultatet är en modern klassiker i vardande.

Skriv en kommentar
I fokus

Vila i frid Tony DeZuñiga

måndag 14 maj, kl 16:13 av 2 kommentarer

Tony DeZunigaDen filippinska serietecknaren Tony DeZuñiga har avlidit.

Tony C. DeZuñiga föddes 8:e November 1932 i Manila. Han började sin serietecknarkarriär som textare för tidningen Liwayway, ett veckomagasin som innehöll serier av bl.a. Alfredo Alcala och Nestor Redondo, som hjälpte till att fostra Tonys talanger. Tony flyttade till New York i slutet av 60-talet och började teckna serier för Joe Orlando, en av redaktörerna på DC Comics. Orlandos tidningar var en mustig blandning av främst skräck- och västernserier (t.ex. House of Mystery och Weird Western Tales), vilket passade Tonys tecknarstil utmärkt. Tony blev därmed en av de första av de filippinernas serietecknare som arbetade för amerikanska serieförlag från tidigt 70-tal och framåt. Han hjälpte även DC och Marvel att hitta andra filippinska talanger som bl.a. Alfredo Alcala, Alex Niño, Nestor Redondo och Gerry Talaoc.

Showcase Presents Jonah Hex Vol 1Tony DeZuñiga är kanske mest känd som en av skaparna av DC-figurerna Jonah Hex (med författaren John Albano) och Black Orchid (med Sheldon Mayer) men han tecknade mängder av serier för både DC och Marvel; en lång och imponerande meritlista som inkluderar bl.a. Arak: Son of Thunder, X-Men, Conan the Barbarian, Kull the Conqueror, Thor, Iron Man, Punisher, Dracula Lives, Doctor Strange, Batman och Shanna the She-Devil. Tony flyttade hem till Filippinerna 1977 och arbetade i sina senare år bl.a. med konceptdesign för Segas tv-spel och illustrationer för TSR:s Dungeons & Dragons-böcker. Han vann 1997 års Sega Presidents Award for Excellence. Då och då återvände han till seriebranschen, t.ex. tecknade han så sent som för två år sen Jonah Hex-boken Jonah Hex: No Way Back (efter manus av Justin Gray & Jimmy Palmiotti). Denna släpptes samtidigt som långfilmen Jonah Hex (med Josh Brolin i huvudrollen).

I april 2012 drabbades Tony av en allvarlig stroke. Han överlevde men komplikationer uppstod. Natten till fredagen den 11:e Maj 2012 avled Tony på ett sjukhus i Las Piñas. Tony DeZuñiga blev 79 år.

Pahinga sa kapayapaan (vila i frid) Tony DeZuñiga.

Skriv en kommentar
I fokus

Legion of Super-Heroes

onsdag 21 mars, kl 20:30 av 9 kommentarer

legion12Jag har påpekat i flera recensioner här på Shazam att jag är ett stort fan av Legion of Super-Heroes, eller Rymdens Hjältar som de fick heta här i Sverige de gånger som t.ex. Gigant publicerade något av deras äventyr. Men Legion fick aldrig något riktigt genomslag här i Sverige och i USA så har teamet hela tiden levt i skuggan av DC Comics mera prominenta superhjälteteam, Justice League of America och Justice Society of America. Trots detta så har Legion of Super-Heroes återkommit flera gånger genom åren sen sin debut i Adventure Comics v1. #247 i april 1958 och har sen dess också haft en rätt stor och inte minst lojal fanbase.

I denna I fokus-artikel så tänkte jag sprida lite ljus över Legion of Super-Heroes, dess historia och dess många versioner genom åren, och de har varit många!. För är det några som verkligen har fått smaka på reboot/ret-con piskan så är det just Legion, vilket har gjort deras historia är ungefär lika huvudvärksframkallande som Wolverines. Vilket i sig är något av en bedrift. Men Legion har också flera gånger varit först med flera saker i seriernas värld, till exempel så var Jim Shooter i Adventure Comics #353 (1967) först med att ta död på en superhjältekaraktär då han lät Ferro Lad offra sig för att stoppa the Sun Eater.

Fortsätt läsa Legion of Super-Heroes

Skriv en kommentar
I fokus

Vila i frid Jean Giraud/Moebius

söndag 11 mars, kl 21:56 av 1 kommentar

giraudIgår gick en av de största serieskaparna genom tiderna bort och det är därför på sin plats att minnas och hylla den magiske Jean Giraud alias Moebius. Jean Henri Gaston Giraud föddes den 8 maj i Nogent-sur-Marne, en förort till Paris. Han började vid 16-års ålder på skolan Arts Appliqués och gjorde sin debut som tecknare vid 18-års ålder med västernserien Frank et Jeremie som gick i tidningen Far West. Han gjorde sedan sin militärtjänst i Algeriet och vid återkomsten till Frankrike blev han assistent åt legendariske Jijé på dennes västernserie Jerry Spring. 1962 lanserade Jijé och Jean-Michel Charlier en ny serie med titeln Fort Navajo. Halvvägs in i albumet på tog Giraud över tecknandet från Jijé. Serien bytte sedan namn till Blueberry efter den populäre huvudkaraktären löjtnant Blueberry. Här i Sverige gick Blueberry under många år i Fantomen och var populär hos de flesta och det är följaktligen för den som Giraud är mest förknippad med i Sverige. Giraud arbetade på Blueberry fram till 1974 parallellt med flera andra serier som även de gick i legendariska tidningen Pilote. I samband med Blueberry och de andra serierna i Pilote använde han sig av förkortningen Gir.

Fortsätt läsa Vila i frid Jean Giraud/Moebius

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...