Så var det dags att ta en titt på vad som dyker upp på de amerikanska seriehyllorna i oktober 2021.
Som vanligt följer jag Pärs femgradiga skala och Månadens tips hittar ni längst ner i inlägget.
1 – Helt ointressant
2 – En intressant skapare
3 – Två intressanta skapare eller enbart en fast med lockande premiss
4 – Två favoritskapare eller enbart en med lockande premiss Prenumerationsvärdig
5 – Två favoritskapare med lockande premiss Given Prenumeration
Mot titlarna!
Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.
WYTCHES: BAD EGG HALLOWEEN SPECIAL
Manus: Scott Snyder
Illustration: Jock
Förlag: Image Comics
I början på oktober 2014 var det premiär för Scott Snyder och Jocks annorlunda och rysliga häxserie Wytches och nu fyra år senare är det äntligen dags för fortsättningen. En sanning med modifikation i och för sig för första delen av Bad Egg såg dagens ljus i augusti 2017 i Image Comics egna magasin Image+, fullspäckad med previews, intervjuer och artiklar om förlagets många titlar, och alla tolv delarna är en fristående berättelse som är tänkt som en prequel till seriens andra volym som dyker upp någon gång nästa år. Förutom de tolv tidigare publicerade delarna innehåller även Wytches: Bad Egg Halloween Special en exklusiv och avslutande del så ni som följt följetongen i Image+ måste ändå köpa denna för att kunna njuta av hela historien.
Så vad handlar denna Halloweenspecial om då? Här utökar Snyder seriens universum med två sammanslutningar som står på var sin sida i den urgamla konflikten mellan gott och ont – häxjägarna ”The Irons” och ”High Horn” Wytches – och de två bästa vännerna Sebastian och Jackson råkar tillhöra var sin familj i denna blodiga fejd. Kommer deras vänskap att bestå mot alla odds eller är deras öde redan bestämt?
Peter Ämtings fanart till festivalen
Trots att jag bloggat om serier i fem år är jag relativt grön när det gäller seriefestivaler men besöket på Comic Con Gamex 2014 gav blodad tand och efter att ha besökt Stockholms internationella seriefestival för första gången 2016 insåg jag att jag hade hittat mitt rätta element.
Eftersom tågresan var lång och besöket var kort och intensivt hade jag förberett mig noga genom att plugga programschemat och festivalkartan från Serietekets hemsida men likt förbaskat lyckades jag gå vilse eftersom jag inte fattat att hela Sergels torg och delar av kulturhuset var under ombyggnad men till slut lyckades jag ändå hitta första anhalten på Plattan-nivån.
Välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans omslag! Här presenterar jag i vanlig ordning de i mina ögon snyggaste omslagen från veckans skörd från förlagen i staterna.
Den här veckan bjuds det på röd ondska, panisk rädsla, monster, grubblande kung samt Loma och hennes stulna Madness Coat. Mycket nöje!
Känns svårt att närma sig 2015 utan att minnas det osedvanligt brutala sätt varpå året inleddes. 7/1 attackerade två terrorister med koppling till Al-Qaeda satirtidskriften Charlie Hebdo och sköt ihjäl Frédéric Boisseau, Franck Brinsolaro, Cabu, Elsa Cayat, Charb, Philippe Honoré, Bernard Maris, Ahmed Merabet, Mustapha Ourrad, Michel Renaud, Tignous och Georges Wolinski. Merparten av offren tillhörde tidningens redaktion. De var som vi nu vet långt ifrån de sista som utsattes för religiöst färgad terrorism i Paris för att inte säga världen i stort förra året. Morden i sig var givetvis illa nog men de blev ännu svårare att ta in då reaktionerna i många fall var minst sagt märkliga. Kan ha att göra med mitt perspektiv men det tycktes som att särskilt Sveriges seriescen hade väldigt svårt att hantera denna händelse. Vid sidan av de enorma sympatiyttringar som strömmade in från hela världen kändes det barockt att den svenska diskussionen i stort kom att kretsa kring risken för ökad rasism till följd av dåden och huruvida det vore rätt eller fel att publicera de Muhammedkarikatyrer som placerade Charlie Hebdo på jihadisternas dödslistor för ett par år sedan. Människor mördas för att de är serietecknare och vissa kan likväl inte försitta ett tillfälle att torgföra de gamla vanliga åsikterna som nästan alltid dominerar det offentliga samtalet i Sverige: kampen mot främlingsfientlighet och högerextremism. Lovvärda mål helt klart men ska man tro vissa debattörer så kan allt ont i världen härledas till dessa företeelser oavsett vad diskussionen gällde från början. Något vi såg flera gånger under året då såväl efterspel till terrorattacker som debatten om stök på bibliotek, klimatmötet i Paris eller sexuella övergrepp i Köln kom att vridas i den riktningen.
Joan Sfars fina uppmaning spreds på nätet efter attackerna i Paris 13/11 2015.
Likartade impulser verkar ligga bakom den allmänna flatheten inför det faktum att Lars Vilks sedan ett par år tillbaka lever under konstant livvaktsbevakning på grund av den där famösa teckningen av Muhammed som rondellhund. Som bekant höll även han på att bli ett av terrorismens offer under attacken mot kulturhuset Krudttønden i Köpenhamn 14 februari. Då Vilks valt att inte förklara vare sig sin konst eller varför han ställer upp på att prata om den även i mer kontroversiella sammanhang, har den allmänna domen varit hård. Oavsett om konst (i vid bemärkelse) går emot den goda smaken eller vilt häcklar vad andra anser vara heligt så borde det vara självklart att man inte blir dödsdömd, fängslad, torterad eller mördad på grund av den. 2016 hoppas jag att den insikten når fler platser på jorden. Fortsätt läsa Anders årskrönika 2015
Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.
Image Comics: Neil Armstrong och Buzz Aldrin blev pionjärer och hjältar när människan för första gången satte sin fot på månen och denna epokgörande händelse blev extra stor eftersom folk över hela världen kunde följa den direkt i TV-soffan. I Chrononauts av Mark Millar och Sean Murphy får vi följa bästa kompisarna och genierna Corbin Quinn och Danny Reilly som också blir historiska genom att bli världens första tidsresenärer och detta dessutom i live-sändning. Som de flesta av Millars nya serier är filmrättigheterna redan klara och serien är med på min pull list så en recension dyker upp inom kort.
Skräckens högtid är äntligen här och det är dags för mig att tipsa om vad jag tycker att ni ska läsa för att komma i den rätta stämningen inför helgen. Vi går ut hårt med några faktaspäckade volymer för dig som vill veta mer om klassiska skräckserier och följer upp med en glädjande kavalkad av svenska skapare, något mina tidigare Halloweentips inte kunnat ståta med.
The Comics Journal Library Volume 8: The EC Artists
Entertaining Comics är med fantastiska tidningar som Tales From the Crypt, The Vault of Horror och The Haunt of Fear (för att bara nämna skräcktitlarna) ett av världens mest ihjälkramade förlag. När man läser serierna av Johnny Craig, Will Elder, Frank Frazetta och John Severin är det dock lätt att förstå varför. De kastar en väldigt lång skugga helt enkelt för att det här är tecknande (och i vissa fall även manus) på en extremt hög nivå. I den här boken får man grundliga och uttömmande intervjuer med de som gav EC den legendstatus de åtnjuter idag.
The Horror! The Horror! The Comic Books the Government Didn’t Want You to Read.
En annan och mer penibel del i varför EC Comics än idag läses och diskuteras ligger i att de fick ta den hårdaste smällen av häxjakten som serier utsattes för under 50-talet. Genom Dr. Fredric Werthams bok The Seduction of the Innocent och ett sannskyldigt mediedrev övertygade man befolkningen om att orsaken till att ungdomar kom på glid gick att spåra direkt till serier som Crime SuspenStories, Startling Terror, Tales of Horror och Weird Chills. Några senatsförhör och bokbål senare instiftade man The Comics Code Authority och gjorde serieutbudet till något i alla avseenden blodfattigt.
För vissa är det här ett väl genomtröskat kapitel av seriehistorien. Men även de kan få mycket ut av Jim Trombettas bok som kombinerar återberättandet av de solkiga omständigheterna med faksimiltryck av serierna som hamnade på stupstocken och i brasan när det begav sig. På en bifogad dvd ger ett nyhetsreportage från 1955 exempel på hur man resonerade. Tur att samhället gått framåt sedan dess, annars kanske man även idag skulle hitta källan till våra problem i att ungdomar spelar för mycket tv-spel eller något annat lika barockt. Fortsätt läsa Halloween 2014
Baltimore har framförallt Anders skrivit om tidigare. Jag har själv skrivit lite kort om den för ett tag sedan. När jag nu läst The Infernal Train och Chapel of Bones så står en sak klar. Det här är det bästa Mike Mignola har skrivit. Det här är bättre än både Hellboy och B.P.R.D. som båda är riktigt bra serier. Nedan kommer jag att undvika att spoila för mycket för dig som inte läst Baltimore för det bör du göra. Men jag spoilar en del av #1-4, det är svårt att undvika. Men se stycket nedan som en introduktion. Berättelsen djupnar allt eftersom.
Baltimore är Lord Henry Baltimore som i en skyttegrav under första världskriget bevittnar hur en gigantisk fladdermus dricker blod från en skadad soldat. Baltimore attackerar fladdermusen och tillfogar honom en huggskada över ansiktet. Händelsen gör Baltimore till en märkt man, fladdermusen var den mäktige vampyren Haigus som bestämmer sig för att hämnas på Baltimore. På ett utstuderat sätt tar han ifrån Baltimore allt han älskar. Vampyrerna har vaknat på grund av blodbadet i skyttegravarna, en grymhet väckte en annan till liv. Med vampyrerna sprids en pest som förgör människorna som drabbas och slutligen förvandlas de till blodtörstiga monster. Efter att Haigus hämnats på Baltimore inleder Baltimore ett korståg för att döda Haigus och alla andra vampyrer han kan. Ett korståg som kommer att föra honom genom ett förött Europa.
Vad är det då som gör Baltimore till en så fantastiskt bra serie? Handlingen är förlagd till ett Europa som härjats av både kriget och vampyrerna och den pest de för med sig. Det är ett mörkt och skrämmande Europa, där undergången är ett faktum eller bara lurar runt hörnet och hoppet om en framtid är en flämtande låga i en storm. På sina resor genom Europa möter Baltimore en hopplöshet och desperation som han, även om han agerar mot ondskan, egentligen inte har något intresse att avhjälpa, han är uppfylld av sitt eget mål och sitt eget hat. Det är också intressant att följa Baltimores utveckling från en man med mänsklighet och hopp om framtiden till en man som mest är ett skal av den han en gång var. Samtidigt har han givetvis min starka sympati, hans personliga korståg är lika rättmätigt som hans dräpande. I The Infernal Train och Chapel of Bones blir Baltimores roll i skeendena både klarare och mer höljt i mystik. Baltimore är en grym och hård serie som är genuint obehaglig. Manuset av Mignola och Christopher Golden är mästerligt och ackompanjeras av Ben Stenbecks klockrena teckningar. Baltimore är en av de bästa serier jag läst de senaste åren alla kategorier.
Så var den äntligen här, den första samlingen med den hårdaste vampyrjägaren sedan Captain Kronos. Jag skrev om lösnumren allteftersom de kom ut under hösten, men för er som räds tidningar finns inte längre någon ursäkt. Det här måste ni köpa!
The Plague Ships är den fristående fortsättningen på Mike Mignolas och Christopher Goldens rikligt illustrerade roman Baltimore, or the Steadfast Little Tin Soldier and the Vampire (2007). De tecknade äventyren äger rum under den tioårsperiod då Baltimore jagar vampyren Haigus genom en värld härjad av pest och monster. Den återges bara skissartat i romanen. Det är förstås ett gammalt knep som många författare av följetongshistorier använt sig av, att lämna en valfritt stor tidsperiod öppen för utforskning och snabba referenser av typen ”Nej vi pratar inte om Reykjavik, det var för hemskt…” som man sedan till fansens förtjusning kan fylla i om serien blir en långkörare.
För en tid sedan tillkännagavs de nominerade till detta åtråvärda amerikanska seriepris. Ett par timmar till har ni möjlighet att rösta online på de ni tycker ska föräras ett Eisner Award. Då vi är idel finsmakare här på Shazamredaktionen är vi inte särskilt förvånade över att se så många av våra favoriter bland de nominerade. Ni hittar exempelvis Bryan Talbot och Camilla D’Ericos ”Little Red Riding Hood” nominerad i kategorin Best Short Story; Hellboy Double Feature of Evil (Mike Mignola och Richard Corben – som traditionsenligt nomineras i flera kategorier) och Unknown Soldier # 21 (Joshua Dysart och Rick Veitch) i lösnummerskategorin; Bästa pågående serie – Chew av John Layman and Rob Guillory, Scalped av Jason Aaron och R.M. Guerra; Bästa miniserie – Baltimore (Mignola, Christopher Golden, Ben Stenbeck och Dave Stewart som givetvis nominerats för sin färgläggningskonst) och Joe The Barbarian av Grant Morrison och Sean Murphy; Bästa nya serie – iZombie av Chris Roberson och Michael Allred, Superboy av Jeff Lemire och Pier Gallo. Så där rullar det på listan igenom. Läsa hela härligheten här och klicka er vidare för att rösta själva. Det ämnar jag göra nu!
