Du som hängde här under mellandagarna har säkert redan läst Henriks recension av det här numret, men dÃ¥ Daytripper är en serie som jag i vanliga fall inte läser sÃ¥ tänker jag bjuda pÃ¥ en second opinion. Varför är dÃ¥ det brasilianska tvillingparet Gabriel Bás och Fábio Moons (kolla in deras blogg) nya serie nÃ¥got som jag egentligen inte läser? Främst sÃ¥ är det av den enkla anledningen att det är en serie som enligt skaparna själva handlar om livet. Det är inga superkrafter här, inga revor i rymdtidskontinuiteten, ingen ondskefull agenda och ingen ostig dialog mellan trikÃ¥klädda muskelknippen. Med andra ord inga av de ingredienser som jag i vanliga fall utsätts för i mitt ”normala” serieläsande. Dock: Alla behöver lite variation dÃ¥ och dÃ¥, sÃ¥ jag plockade helt sonika upp första numret av Daytripper vid mitt senaste besök i seriebutiken.

Storyn handlar i korthet om Brás de Oliva Domingo och hans liv som missnöjd dödsruneförfattare (läs som sagt mer i Henriks recension), och vi får följa honom under en rätt så vanlig dag i hans rätt så ointressanta liv. Kan kanske låta lite småtrist, men det är faktiskt inte det. Det är, i brist på bättre ord, rätt så avslappnande och lite lagom intressant att få insyn i Brás liv och funderingar. De sista sidorna vänder dock upp och ned på allt (riktigt snyggt gjort av bröderna Bá/Moon), och om det inte hade varit för det överraskande slutet så hade jag antagligen aldrig brytt mig om att skriva någon sorts recension av det här numret. Det oväntade och spännande slutet till trots så kan jag ändå inte riktigt uppbåda ett tillräckligt stort intresse för att känna ett sug efter att få veta mer om Brás de Oliva Domingo och hans liv i kommande nummer. Daytripper #1 bjöd på trevlig läsning, men för den här gången blev det inte mycket än pausunderhållning, även om det är välproducerad sådan.

Brasilianska serieskaparna och tvillingbröderna Gabriel Bá och Fábio Moon har en ny miniserie (10 delar) på Vertigo med titlen Daytripper. Gabriel Bá har som ni kanske vet tidigare blivit känd som illustratör för popstjärnan Gerard Ways serie Umbrella Academy (en samlingsvolym tidigare recenserad av oss på shazam.se här), men bröderna har varit aktiva länge och publicerat sig flitigt i hemlandet såväl som i USA.

Daytripper är en serie med ambitioner. Vi följer historien om dödsruneförfattaren Brás de Oliva Domingos via tio viktiga dagar i hans liv, och att döma av de förhandstittar man kan finna hos DC kommer serien hoppa fram och tillbaka i tiden genom de 10 numren. Första numret är välkomponerat och det märks att Bá och Moon jobbat med serien i ett antal Ã¥r – ingenting lämnas Ã¥t slumpen och berättarstrukturen är genomarbetad pÃ¥ gränsen till överdrivet strikt. ”Lekfull” kan man säga om mÃ¥nga andra serier, knappast sÃ¥ den här: även om jag efter första numret inte har nÃ¥gon koll pÃ¥ vilken historia det är Bá och Moon vill berätta, sÃ¥ rÃ¥der det inget tvivel om att de har koll – de har bara inte velat ge läsaren en fingervisning än. Därför är jag kluven till Daytripper: det är vältecknat och välberättat, jag gillar greppet att huvudpersonen är en simpel nekrologförfattare (vi som läsare fÃ¥r ta del av dödsrunorna, ett väldigt polerat berättartekniskt grepp) med en litterär superstjärna till far – men det blir liksom lite… själlöst?

Det känns lite smÃ¥aktigt att klaga pÃ¥ en serie för att den är för välberättad (särskilt sÃ¥ här i jultider!), sÃ¥ jag fÃ¥r avsluta med att säga att det är alldeles uppenbart att Bá och Moon vet vad de vill och de är i kreativ toppform – sÃ¥ jag fÃ¥r helt enkelt lita pÃ¥ dem och tro att serien kommer lossna och ge lite mer spelrum Ã¥t fantasin i kommande nummer. Upplägget verkar trots allt lovande, sÃ¥ även om Daytripper inte griper tag (snarare puttar den en lätt pÃ¥ axeln, lite distanserat och blasé sÃ¥där) i första numret, kommer jag ändÃ¥ följa den i ett par nummer till. Huvudpersonen Brás är inte nÃ¥gon man omedelbart kan relatera till, men jag ser i alla fall fram emot att fÃ¥ lära känna honom bättre. Fler recensioner kommer att följa.