Du som hängde här under mellandagarna har säkert redan läst Henriks recension av det här numret, men då Daytripper är en serie som jag i vanliga fall inte läser så tänker jag bjuda på en second opinion. Varför är då det brasilianska tvillingparet Gabriel Bás och Fábio Moons (kolla in deras blogg) nya serie något som jag egentligen inte läser? Främst så är det av den enkla anledningen att det är en serie som enligt skaparna själva handlar om livet. Det är inga superkrafter här, inga revor i rymdtidskontinuiteten, ingen ondskefull agenda och ingen ostig dialog mellan trikåklädda muskelknippen. Med andra ord inga av de ingredienser som jag i vanliga fall utsätts för i mitt ”normala” serieläsande. Dock: Alla behöver lite variation då och då, så jag plockade helt sonika upp första numret av Daytripper vid mitt senaste besök i seriebutiken.

Storyn handlar i korthet om Brás de Oliva Domingo och hans liv som missnöjd dödsruneförfattare (läs som sagt mer i Henriks recension), och vi får följa honom under en rätt så vanlig dag i hans rätt så ointressanta liv. Kan kanske låta lite småtrist, men det är faktiskt inte det. Det är, i brist på bättre ord, rätt så avslappnande och lite lagom intressant att få insyn i Brás liv och funderingar. De sista sidorna vänder dock upp och ned på allt (riktigt snyggt gjort av bröderna Bá/Moon), och om det inte hade varit för det överraskande slutet så hade jag antagligen aldrig brytt mig om att skriva någon sorts recension av det här numret. Det oväntade och spännande slutet till trots så kan jag ändå inte riktigt uppbåda ett tillräckligt stort intresse för att känna ett sug efter att få veta mer om Brás de Oliva Domingo och hans liv i kommande nummer. Daytripper #1 bjöd på trevlig läsning, men för den här gången blev det inte mycket än pausunderhållning, även om det är välproducerad sådan.

Brasilianska serieskaparna och tvillingbröderna Gabriel Bá och Fábio Moon har en ny miniserie (10 delar) på Vertigo med titlen Daytripper. Gabriel Bá har som ni kanske vet tidigare blivit känd som illustratör för popstjärnan Gerard Ways serie Umbrella Academy (en samlingsvolym tidigare recenserad av oss på shazam.se här), men bröderna har varit aktiva länge och publicerat sig flitigt i hemlandet såväl som i USA.

Daytripper är en serie med ambitioner. Vi följer historien om dödsruneförfattaren Brás de Oliva Domingos via tio viktiga dagar i hans liv, och att döma av de förhandstittar man kan finna hos DC kommer serien hoppa fram och tillbaka i tiden genom de 10 numren. Första numret är välkomponerat och det märks att Bá och Moon jobbat med serien i ett antal år – ingenting lämnas åt slumpen och berättarstrukturen är genomarbetad på gränsen till överdrivet strikt. ”Lekfull” kan man säga om många andra serier, knappast så den här: även om jag efter första numret inte har någon koll på vilken historia det är Bá och Moon vill berätta, så råder det inget tvivel om att de har koll – de har bara inte velat ge läsaren en fingervisning än. Därför är jag kluven till Daytripper: det är vältecknat och välberättat, jag gillar greppet att huvudpersonen är en simpel nekrologförfattare (vi som läsare får ta del av dödsrunorna, ett väldigt polerat berättartekniskt grepp) med en litterär superstjärna till far – men det blir liksom lite… själlöst?

Det känns lite småaktigt att klaga på en serie för att den är för välberättad (särskilt så här i jultider!), så jag får avsluta med att säga att det är alldeles uppenbart att Bá och Moon vet vad de vill och de är i kreativ toppform – så jag får helt enkelt lita på dem och tro att serien kommer lossna och ge lite mer spelrum åt fantasin i kommande nummer. Upplägget verkar trots allt lovande, så även om Daytripper inte griper tag (snarare puttar den en lätt på axeln, lite distanserat och blasé sådär) i första numret, kommer jag ändå följa den i ett par nummer till. Huvudpersonen Brás är inte någon man omedelbart kan relatera till, men jag ser i alla fall fram emot att få lära känna honom bättre. Fler recensioner kommer att följa.