Yay! Äntligen dags för en ny dos Casanova! Det var med denna hejdlösa slipstream-SF-serie som Matt Fraction fick sitt stora genombrott – och när genombrottet kom med diverse serier för Marvel (inte minst flerfaldigt prisbelönta Invincible Iron Man, en klar Shazam-favorit) hade Fraction inte längre tid att ägna sig åt denna sin betydligt smalare indieserie. Men nu när Fraction verkligen är uppe i smöret (det är som bekant han som koordinerar årets stora Marvel-crossover Fear Itself) har Marvel öppnat kreatörsetiketten ICON för honom. Efter att först värmt upp publiken med en fyradelars, ny-färglagd återutgivning av den första Casanova-arcen Luxuria (som vi på Shazam gav en 4+ i betyg när den gavs ut i TPB häromsistens) kommer här nystarten: arcen Gula, med den härliga undertiteln When is Casanova Quinn? Dags att spänna fast säkerhetsbältet för transdimensionella (och, vad det verkar, transtemporala) äventyr med multiversums sexigaste agent Casanova Quinn igen.

Fabio Moon har tagit över illustratörsjobbet efter brorsan Gabriel Bá, vilket innebär att Mignola-referenserna är färre, Casanova ser inte längre riktigt lika mycket ut som Mick Jaggers galna brorsa, och stilen lite mer förankrad, lite mer jordnära – ni som följt Daytripper vet vad jag menar. Nu är det i och för sig helt uppåt väggarna att över huvud taget nämna ord som ”förankrad” och ”jordnära” när man beskriver Casanova – på de första fyra sidorna hinner vår hjälte kolla på preggoporrmusikvideo (fråga inte), återhämta sig från minnesförlust, få stryk av en stridskonsstränad sjuksköterska och sedan öppna en dimensionsport i form av en flock korpar som han använder för att avpollettera skurken Doctor Klockhammer – men det är helt enkelt så att Moons mer straighta, Euro-influerade stil skapar en helskön kontrastverkan med alla de barocka påhitt Fraction öser på med på manussidan. Ett jättestort plus också för färgläggningen (av Cris Peter) – original-Casanova var enfärg, vilket bidrog till seriens surrealistiskt stiliserade känsla, men här är det komplett fyrfärg (även om tricket att hålla sig till en tämligen stram palett där vissa miljöer associeras hårt med vissa färger gör att många sidor i praktiken känns som enfärg, men med lite förrädisk klangbotten tillagd). Färgläggningen är överlag subtil. Det här är motsatsen till superhjälteseriernas grälla estetik och för mer tankarna till regissören Michael Manns envetna blåtoner. Fraction, Moon och Peter skapar i skön samklang ett universum vars overklighet understryks av att det hela tiden ser ut att vara dränkt i neon – enfärgad neon. Smart, snyggt och sexigt.

Manusmässigt är det samma besinningslösa slipstream/spion/vrålaction som vanligt, vilket naturligtvis betyder att ingenting är som vanligt, eller nästan inte, i alla fall. Det finns inget vanligt, ingen vardag i Casanova Quinns värld. Persongalleriet känns igen: M.O.D.O.K:s okända tvillingsyster Ruby Berserko, pappan/chefen Cornelius Quinn, systern/rivalen/fienden Zephyr Quinn, ärkeskurken Newman Xeno, men vi gör också ett par nya bekantskaper: internationelle terroristen och konsttjuven Kubark Benday och sexarmade tidsresenären Sasa Lisi, The Girl From M.O.T.T. I en intrig så komplicerad att den känns som hämtad från Invisibles (f ö en av Fractions stora inspirationskällor) är Casanova Quinn vilse i tiden och Zephyr, som infiltrerar Kubark Bendays krets av transdimensionella konsttjuvar, får i uppdrag att döda sin far. Och det är bara i första numret. Casanova ångar m a o på i god stil, och man är absolut tillräckligt förvirrad och road för att vilja läsa nästa nummer… och nästa… och nästa.

Tung Shazamrekommendation på det här. Fraction är i flipprig högform och Moon är en lika värdig – kanske till och med snäppet bättre – uttolkare av Casanovas skyddsnätslösa äventyr som sin bror. Köp och läs.

Trackback-adress