Du som hängde här under mellandagarna har säkert redan läst Henriks recension av det här numret, men då Daytripper är en serie som jag i vanliga fall inte läser så tänker jag bjuda på en second opinion. Varför är då det brasilianska tvillingparet Gabriel Bás och Fábio Moons (kolla in deras blogg) nya serie något som jag egentligen inte läser? Främst så är det av den enkla anledningen att det är en serie som enligt skaparna själva handlar om livet. Det är inga superkrafter här, inga revor i rymdtidskontinuiteten, ingen ondskefull agenda och ingen ostig dialog mellan trikåklädda muskelknippen. Med andra ord inga av de ingredienser som jag i vanliga fall utsätts för i mitt ”normala” serieläsande. Dock: Alla behöver lite variation då och då, så jag plockade helt sonika upp första numret av Daytripper vid mitt senaste besök i seriebutiken.

Storyn handlar i korthet om Brás de Oliva Domingo och hans liv som missnöjd dödsruneförfattare (läs som sagt mer i Henriks recension), och vi får följa honom under en rätt så vanlig dag i hans rätt så ointressanta liv. Kan kanske låta lite småtrist, men det är faktiskt inte det. Det är, i brist på bättre ord, rätt så avslappnande och lite lagom intressant att få insyn i Brás liv och funderingar. De sista sidorna vänder dock upp och ned på allt (riktigt snyggt gjort av bröderna Bá/Moon), och om det inte hade varit för det överraskande slutet så hade jag antagligen aldrig brytt mig om att skriva någon sorts recension av det här numret. Det oväntade och spännande slutet till trots så kan jag ändå inte riktigt uppbåda ett tillräckligt stort intresse för att känna ett sug efter att få veta mer om Brás de Oliva Domingo och hans liv i kommande nummer. Daytripper #1 bjöd på trevlig läsning, men för den här gången blev det inte mycket än pausunderhållning, även om det är välproducerad sådan.

Trackback-adress