Inlägg taggade ‘Alan Moore’

Nyheter och tips

Veckans nyheter – vecka 28 (2018)

fredag 13 juli, kl 09:46 av 0 kommentarer

Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.

FARMHAND #1
Manus/Illustration: Rob Guillory
Förlag: Image Comics

Rob Guillory är mest känd som tecknare till John Laymans skruvade Eisner- och Harveybelönade serie Chew där federala agenter i FDA (Food and Drug Administration) löser brott genom att få psykiska intryck genom att inmundiga mat…eller människokött. Nu har Rob författat och tecknat en ny makaber serie där vi får följa en excentrisk bonde och tillika genforskare med en alldeles speciell form av grödor i den amerikanska Södern. Jedidiah Jenkins odlar snabbläkande och lättapplicerade kroppsdelar men det finns också något ondskefullt som slagit rot i Jenkins åkrar…och snart slår det ut i full blom.

Fortsätt läsa Veckans nyheter – vecka 28 (2018)

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

SDCC 2017: Berger Books, Black Crown, League of Extraordinary Gentlemen, My Friend Dahmer, m.m.

onsdag 26 juli, kl 01:56 av 0 kommentarer

Årets upplaga av San Diego Comic-Con är nu över och jag har vaskat ut några personliga guldkorn från den mängd av information som strömmat ut från denna tillställning.

Berger Books

Dark Horse Comics tjuvstartade redan i början på veckan med att äntligen presentera de första titlarna från den legendariska Vertigo-redaktören Karen Bergers alldeles egna etikett hos förlaget: Berger Books. Fyra titlar annonserades för år 2018 och först ut är Hungry Ghosts (31 jan, 2018), en antologiserie skapad av kändiskocken Anthony Bourdain samt medförfattaren Joel Rose och illustrerad av tecknarna Vanesa Del Rey, Leo Manco, Alberto Ponticelli, Paul Pope och Mateus Santolouco. Antologin är baserad på den urgamla japanska traditionen där samurajer berättade allt mer skrämmande historier med syfte att skrämma varandra, men istället för samurajer så är berättarna i Hungry Ghosts kockar och temat är mat.

Fortsätt läsa SDCC 2017: Berger Books, Black Crown, League of Extraordinary Gentlemen, My Friend Dahmer, m.m.

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Anders årskrönika 2015

söndag 17 januari, kl 15:21 av 0 kommentarer

Je_suis_Charlie.svgKänns svårt att närma sig 2015 utan att minnas det osedvanligt brutala sätt varpå året inleddes. 7/1 attackerade två terrorister med koppling till Al-Qaeda satirtidskriften Charlie Hebdo och sköt ihjäl Frédéric Boisseau, Franck Brinsolaro, Cabu, Elsa Cayat, Charb, Philippe Honoré, Bernard Maris, Ahmed Merabet, Mustapha Ourrad, Michel Renaud, Tignous och Georges Wolinski. Merparten av offren tillhörde tidningens redaktion. De var som vi nu vet långt ifrån de sista som utsattes för religiöst färgad terrorism i Paris för att inte säga världen i stort förra året. Morden i sig var givetvis illa nog men de blev ännu svårare att ta in då reaktionerna i många fall var minst sagt märkliga. Kan ha att göra med mitt perspektiv men det tycktes som att särskilt Sveriges seriescen hade väldigt svårt att hantera denna händelse. Vid sidan av de enorma sympatiyttringar som strömmade in från hela världen kändes det barockt att den svenska diskussionen i stort kom att kretsa kring risken för ökad rasism till följd av dåden och huruvida det vore rätt eller fel att publicera de Muhammedkarikatyrer som placerade Charlie Hebdo på jihadisternas dödslistor för ett par år sedan. Människor mördas för att de är serietecknare och vissa kan likväl inte försitta ett tillfälle att torgföra de gamla vanliga åsikterna som nästan alltid dominerar det offentliga samtalet i Sverige: kampen mot främlingsfientlighet och högerextremism. Lovvärda mål helt klart men ska man tro vissa debattörer så kan allt ont i världen härledas till dessa företeelser oavsett vad diskussionen gällde från början. Något vi såg flera gånger under året då såväl efterspel till terrorattacker som debatten om stök på bibliotek, klimatmötet i Paris eller sexuella övergrepp i Köln kom att vridas i den riktningen.

Joan Sfars fina uppmaning spreds på nätet efter attackerna i Paris 13/11 2015.

Joan Sfars fina uppmaning spreds på nätet efter attackerna i Paris 13/11 2015.

Likartade impulser verkar ligga bakom den allmänna flatheten inför det faktum att Lars Vilks sedan ett par år tillbaka lever under konstant livvaktsbevakning på grund av den där famösa teckningen av Muhammed som rondellhund. Som bekant höll även han på att bli ett av terrorismens offer under attacken mot kulturhuset Krudttønden i Köpenhamn 14 februari. Då Vilks valt att inte förklara vare sig sin konst eller varför han ställer upp på att prata om den även i mer kontroversiella sammanhang, har den allmänna domen varit hård. Oavsett om konst (i vid bemärkelse) går emot den goda smaken eller vilt häcklar vad andra anser vara heligt så borde det vara självklart att man inte blir dödsdömd, fängslad, torterad eller mördad på grund av den. 2016 hoppas jag att den insikten når fler platser på jorden. Fortsätt läsa Anders årskrönika 2015

Skriv en kommentar
Recensioner

DKIII: The Master Race

fredag 4 december, kl 15:17 av 1 kommentar

DKIII

När jag först hörde nyheten om att Frank Miller (med uppbackning av manusförfattaren Brian Azzarello, tecknaren Andy Kubert, gamle tuschmästaren Klaus Janson ocxh färgläggaren Brad Anderson) skulle göra ytterligare en uppföljare till sin monumentala 80-talsklassiker The Dark Knight Returns ställde jag mig  i likhet med många andra frågan ”Varför?”. Det finns givetvis ett mycket enkelt svar: pengar. Millers bokslut över Batman är ett portalverk av samma magnitud som Watchmen och nämns i så många olika listor över viktiga serier att många tror att det är det enda med hjälten man behöver läsa. I olika mer eller mindre lyxiga utgåvor och ständigt nya kringprodukter (min favorit är den gigantiska golvmatta som jag noterade att Paul Levitz hade uppsatt på VÄGGEN i sitt kontor på DC när jag besökte stället 2008) är DK lite av ett eget undervarumärke som säljer stadigt. Den mer komplicerade frågan är förstås, vad mer tycker Miller att han har att säga om Batman? Som en evig motpol så kämpade Alan Moore in i det sista för att Before Watchmen inte skulle bli av just för att han berättat precis den historia han avsett när serien skapades i samarbete med Dave Gibbons 1986/87. Mig veterligen enda gången Moore lagt något till verket var ett par texter i Watchmen Sourcebook, ett supplement till DC Heroes RPG som gavs ut i princip simultant med serien. Marknadskrafterna vann dock och till allmänt klirr i kassan och DCs förnöjelse blev det ändå en bunt prequelserier 2012. Min stora invändning mot detta tillvägagångssätt var, och är alltjämt, att man löper stor risk att devalvera ett starkt verk genom att lägga till och dra ifrån alltför mycket. Visst står boken kvar där i hyllan trots exempelvis kassa filmatiseringar, som Stephen King med goda anledningar påpekat, men det finns ändå något som gör att folk borde låta vissa saker vara ifred ibland. Till saken hör förstås att Miller redan varit och petat på sin klassiker en gång tidigare med DK2: The Dark Knight Strikes Again som gavs ut i tre nummer mellan november 2001 och juli 2002. För de allra flesta var den serien en sådan monumental besvikelse att den numer omges av kollektiv glömska. Något upphovsmannen själv bidrar till nu när DKIII: The Master Race uttryckligen bygger direkt vidare på den första serien, även om vissa element från uppföljaren dyker upp. Fortsätt läsa DKIII: The Master Race

Manus: Frank Miller och Brian Azzarello
Illustration: Andy Kubert och Frank Miller
Tusch: Klaus Janson
Färgläggning: Brad Anderson
Förlag: DC
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Miracleman #11-16

lördag 2 maj, kl 19:57 av 0 kommentarer

51gHjJ5tLRL._SY344_BO1,204,203,200_Miracleman och Miraclewoman förs till andra änden av galaxen där en kosmisk tribunal ska besluta om framtiden för jorden och mänskligheten nu när Liz och Miraclemans dotter Winter kommit till världen. Hennes födelse markerar starten på en ny guldålder men innan Miracleman och hans nya vänner kan bygga en perfekt värld släpps helvetet lös i London när Kid Miracleman brutit sig ur sitt kroppsliga fängelse.

Tredje volymen och avslutningen på Alan Moores superhjälteepos Miracleman finns samlad i Miracleman Book 3: Olympus som även innehåller nytt material presenterat i All-New Miracleman Annual #1 av Grant Morrison/Joe Quesada och Peter Milligan/Mike Allred. Finalen på Moores mästerverk och moderna klassiker, som ursprungligen såg dagens ljus 1987-1989, uppfyller alla mina förväntningar och lite till men är inte helt bekymmersfri.

Fortsätt läsa Miracleman #11-16

Manus: The Original Writer (Alan Moore)
Illustration: John Totleben
Färgläggning: Steve Oliff
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Miracleman #5-10

lördag 20 december, kl 01:20 av 0 kommentarer

3807913-$_57Miraclemans skapare och nemesis, den ondskefulle vetenskapsmannen Dr. Emil Gargunza, kidnappar hans gravida fru Liz och för henne till sitt högkvarter i Paraguays djungler. Gargunza svor för länge sedan en ed att inte vika för sin egen dödlighet och med hjälp av Miracleman och Liz ofödda barn kan han nu sätta sin plan i verket och skaffa sig evigt liv.

Andra volymen av Miracleman, som i Marvels nyutgivning kallas Miracleman Book 2: The Red King Syndrome, samlar Miracleman #5-10, som tidigare publicerades av förlagen Quality Communications och Eclipse Comics mellan åren 1983-1986. Quality Communications utgivning upphörde 1984 efter konkurs vilket innebar att Alan Moores berättelse om Marvelman, som han kallades då, slutade med en saftig cliffhanger med #21 i antologiserien Warrior, men ett år senare dök den upp igen, nu som Miracleman, i Eclipses regi. Förlaget återtryckte och färglade hela serien av Alan Moore och tecknarna Garry Leach och Alan Davis och i Miracleman #6 (feb 1986) var man tillbaka där Warrior #21 slutade. Då hade dock Alan Davis redan hoppat av projektet och fortsättningen tecknades därför först av Chuck Austen (#6-7), följd av Rick Veitch.

Fortsätt läsa Miracleman #5-10

Manus: The Original Writer (Alan Moore)
Illustration: Alan Davis, Chuck Austen, Rick Veitch
Färgläggning: Steve Oliff
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Miracleman #1-4

tisdag 1 juli, kl 23:56 av 1 kommentar

3573090-1Mike Moran är en medelålders frilansjournalist som lever i ett barnlöst äktenskap med illustratören Liz. Han lider av ständigt återkommande migrän och vansinniga mardrömmar där han är en av tre superhjältar som råkar ut för en fruktansvärd olycka i rymden. När Mike bevakar en protestdemonstration mot ett kärnkraftverk hamnar han mitt i ett gisslandrama med terrorister som tänker stjäla plutonium. Mikes kraftiga migrän gör att terroristerna beslutar sig för att bära ut honom och det är då han får se ordet Atomic spegelvänt i en glasdörr. Efter att ha yttrat ordet Kimota förvandlas han återigen till Miracleman.

1982 beslutade sig det brittiska förlaget Quality Communications för att ge ut en ny version av Marvelman, numera känd som Miracleman, och uppdraget gick till den då rätt så okände Alan Moore som tillsammans med tecknaren Garry Leach satte tänderna i denna Golden Age-hjälte. Marvelman såg återigen dagens ljus i antologiserien Warrior #1 vilken även innehöll förstanumret av ytterligare en av Moores nu legendariska serier, nämligen Vendetta, samt den bisarra serien om en psykotisk cyborg vid namn Axel Pressbutton. På grund av sin oförmåga att klara deadlines ersattes Leach tidigt av Alan Davis som Moore arbetat med på serien Captain Britain som gavs ut av Marvels brittiska avdelning.

Fortsätt läsa Miracleman #1-4

Manus: The Original Writer (Alan Moore)
Illustration: Garry Leach, Alan Davis
Färgläggning: Steve Oliff
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

All-New Marvel Now! – januari 2014

fredag 29 november, kl 22:00 av 1 kommentar

Så var det dags igen! För ungefär ett år sedan gjorde Marvel Comics en kraftig makeover med sin nya giv Marvel Now! och nästa år är det dags för ny vårstädning med det föga inspirerande namnet All-New Marvel Now! Det ursprungliga syftet med Marvel Now! var att presentera nya och gamla titlar i ny skrud och All-New Marvel Now! är helt enkelt bara en fortsättning på det initiativet och ingen reboot eller liknande. Dagens seriekonsumenter behöver tydligen nya fräscha förstanummer för att hoppa på Marvel-tåget och det är inget fel med det. En av de bästa trenderna med Marvel Now! är att många titlar kan ses som smidigt förpackade säsonger kraftigt inspirerade av TV-serie-genren och det tilltalar mig mycket. Kontinuitet är bra men behöver inte bli ett självändamål.

Flera titlar fortsätter och andra säger tack och hej då, däribland förträffliga Young Avengers. Jag kommer här att presentera de titlar som kommer ut i januari som kan vara värda att utforska. Som säg bör dyker de flesta nya titlarna upp med en uppsjö av variant-omslag med bland annat Young Variants av Skottie Young, Animal Variants samt en serie omslag av Alex Ross som ska uppmärksamma Marvel Comics 75-årsjubileum.

Fortsätt läsa All-New Marvel Now! – januari 2014

Skriv en kommentar
Recensioner

Liberator # 1

fredag 19 juli, kl 11:37 av 1 kommentar
liberator

Snyggt omslag av Tim Seeley och Rod Reis.

En maskerad man i svart håller metodiskt på att förbereda en brand på en anläggning där det organiserats dödsmatcher med hundar. Via berättarrösten läggs texten ut om alla månader av planering, kartläggning av förövarnas rörelser och var offren ska omplaceras efter fritagningen. Öppningsscenen avslutas med att huset tänds på. Så inleds första numret av Matt Miner och Javier Sanchez Arandas nya serie med djurrättsaktivism i fokus.

Jag har brunnit för djurrätt sedan jag var liten, så att kalla den här serien efterlängtad är väl något av en underdrift. Om man är intresserad av de här frågorna har det i serievärlden kommit ytterst spridda skurar i form av några bihistorier under tiden då Alan Moore skrev Swamp Thing, samt givetvis i Animal Man och en del annat av Grant Morrison. Som i We3 eller när en strid på ett slakteri i Batman Inc # 1 ledde till att Damian Wayne (salig i åminnelse) blev vegetarian och adopterade en ko. Inte för att jag känner ett behov av att politisera alla delar av min existens, men nog är det rätt coolt ändå med en tidning där huvudpersonerna med högst utomparlamentariska metoder kämpar mot djurplågeriet. Att Miner och gänget bakom Black Mask Studios (samt deras Kickstartersponsorer) faktiskt tagit sitt engagemang till en sådan nivå att de skapat något med potential att exponera folk som aldrig tänkt i de här banorna för idén att människor inte har rätt att göra som de vill med djuren. Men hur lyckas man med sitt uppsåt?

Liberator doggie

Som seriehantverk betraktat känns detta som ett helt ok debutverk. Det finns en del skavanker på såväl manus- som tecknarsidan. Känslan jag får är att skaparna varit så laddade och ivriga över att få ut det här och sprida sitt budskap att man tagit en del genvägar. Vilket gör att såväl hjälten Damon Guerrero som hans motståndare ger ett ganska platt intryck så här långt. Men det finns indikationer på att här finns en uttänkt plan och att vi kommer lära känna protagonisterna bättre under resans gång. Till Miners försvar bör väl också sägas att det här passar in i den vigilantegenre man ansluter sig till. Det finns åtskilliga serier med The Punisher som fungerar trots att endimensionell personteckning är något de hänfaller åt med entusiastisk emfas. Den katharsis man vill nå genom att läsa dessa historier behöver som regel inte så många finesser. Det bör dock sägas att Guerreros aktivism inte är på långt när lika våldsam som Frank Castles. Han ägnar sig åt sabotage och bränder men ser till att folk inte kommer till skada trots att de egentligen förtjänar det. Arandas teckningar håller en ok men rätt yxig klass i det första numret. Jag tror dock att han kommer växa med uppgiften. Men om det finns en del nybörjarkänsla i utförandet så ger portätteringen av aktivisters verklighet ett underbyggt intryck. I Damons vän Jeanette får vi den mer publika sidan av djurrättsaktivism, den som söker konfrontation och vill väcka uppmärksamhet genom att demonstrera utanför pälsbutiker och kedja fast sig vid dörrarna till slakterier. En sådan person som hamnar i polisens register och övervakas lite mer än vi andra. Miner själv sysslar med att rädda hundar till vardags, om än kanske inte under lika våldsamma former som Guerrero, och pengarna han drar in på Liberator går oavkortat till djurskyddande insatser när produktionskostnaderna täckts. Så att mycket av det här bygger på erfarenheter han själv och folk i bekantskapskretsen haft råder det inte några direkta tvivel om. Det hela förstärks av ett uppslag mot slutet där Miner lägger ut texten om hur han arbetat mot diskrimineringen av hundar som klumpas samman under namnet ”pit bull”.

Skriv ut och tag med till din lokala seriehökare om detta verkar vara något för dig!

Skriv ut och tag med till din lokala seriehökare om detta verkar vara något för dig!

Huruvida man gillar det här är som ni märker till stor del avhängigt på om man har problem med serier som är tydliga plattformar för upphovsmännens politiska åsikter. I det här fallet ger jag mitt fulla stöd. Black Mask Studios har så här långt profilerat sig åt det politiska hållet med antologin Occupy Comics där namnkunniga skapare som Charles Adlard, Molly Crabapple, David Lloyd, Amanda Palmer och Darick Robertson tar ett brett grepp på Occupyrörelsen. Trenden verkar dock brytas i och med förlagets tredje släpp Ballistic där Robertson och Adam Egypt Mortimer berättar en hårdkokt sfhistoria om en torped och hans talande benpistol. Inte för att sf-genren hållit sig borta från samtidskommenterandet historiskt sett, men det här utspelar sig i alla fall inte lika tydligt i samtiden som Liberator och Occupy Comics.  På det hela taget känns den här satsningen som ett mycket intressant bidrag till den franchisestinna seriemarknaden.

Om ni vill veta mer om Liberator kolla in hemsidan som ni hittar här!

Manus: Matt Miner
Illustration: Javier Sanchez Aranda
Förlag: Black Mask Studios
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Anders årskrönika 2012 – Den om helvetet på jorden

måndag 31 december, kl 13:38 av 26 kommentarer

Hell 2012 BPRDDet var Jeremy Atkins, pr-ansvarig på Dark Horse Comics, som kläckte den slagkraftiga slogan ni ser till vänster. Många riktigt bra serier har getts ut under det baneret, mer om dem längre ned. Tyvärr kändes som att hela mitt år kämpade  för att leva upp till denna profetia. Det som startade lavinen var att min vän och förebild Kristiina Kolehmainen, Serietekets grundare och mycket annat, efter en lång kamp till slut dukade under för cancern den 27 mars. Samma vecka genomförde jag Stockholms H.P. Lovecraft Festival tillsammans med mina nya vänner från The H.P. Lovecraft Historical Society, samarbetspartners som SF Bokhandeln och ett gäng trogna volontärer. Det var ett projekt jag drömt om länge och att vi lyckades göra det till en sådan succé under så pressade förhållanden känns närmast overkligt. Att det satte tonen för hur jag hanterade sorgen efter Kristiina var kanske mindre bra. Ett par veckor senare var det dags för Stockholms Internationella Seriefestival som med Ola Hellsten och mig i spetsen för arbetsinsatsen även den blev en framgång. Så rullade det på kommande månader. Jag fortsatte begrava mig i arbete, drack för mycket på fritiden och höll med varierande grader av framgång ett socialt liv, diverse besattheter och projekt rullande. Kraschen kom, som ni säkert redan räknat ut, till sist i mitten av november av omständigheter som jag inte tänker gå in på här.

Fortsätt läsa Anders årskrönika 2012 – Den om helvetet på jorden

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...