Terapeuten: ”Du har blivit en helt ny människa Ester. Minns du när du kom hit, då kunde du inte ens sitta ner. Du bara gick runt runt och var en så ledsen tjej.”
Ester: ”Ja. Då hade jag fortfarande drömmar. Nu har jag helt gett upp.”
Detta är bara en av flera komiska konversationer mellan terapeuten och serietecknaren Ester Erikssons alter ego i hennes andra seriebok från Kartago Förlag, Jag, Esters rester. Eriksson debuterade 2016 med boken Det finns ingenstans att fly som är en stark och delvis självbiografisk berättelse om Olivia som får ett psykiskt sammanbrott och blir inlagd på psykakuten. Ångesten finns kvar i Jag, Esters rester men nu blandat med ett asgarv och en klackspark som en naturlig del av livet och med en stark tro på en ljus framtid. Fortsätt läsa Jag, Esters rester
Illustration: Ester Eriksson
Förlag: Kartago Förlag
Betyg: 4+/5
Prins Eidyr, son till Harald den gamle av Gorm den rödes ätt, är Odens utvalda och Jotunheims blivande erövrare. Åtminstone är det vad prinsen intalar sig själv där hans skepp kämpar fram i vågorna med hopp om att till slut skönja Jotunheims svarta taggiga kust vid horisonten. Fyra skepp har prinsen redan förlorat på den farofyllda resan, matförråden börjar tryta och så även besättningens tålamod men de har alla lovat att följa sin herre, även om färden verkar leda till världens ände. När prinsen berättar sin senaste dröm – där Oden lovat honom Jotunheims guld och skatter samt att han i triumf ska återvända hem till Midgård med en jättes huvud – för sin trogne krigare Dal hittar de plötsligt en utmattad ung kvinna i havets vågor. Efter att ha beslutat sig för att inte äta upp henne trots att förråden är tömda surrar de henne vid masten för att fråga ut henne men när hon öppnar ögonen inser de till sin fasa att hon inte är en människa från Midgård utan en av Jotuns folk med jätteblod i ådrorna. Hon är Vei, Ran av Veidars flock. Jätten Veidar som är drottning Gillingurs högra hand, herde av Björkdalens flock och Veis Gud och beskyddare.
I förra inlägget tipsade jag om vårens seriefestivaler i Malmö, Uppsala och Stockholm och nu är det dags att utforska några av vårens kommande nyheter från de svenska serieförlagen.
Både Seriefrämjandet och Svenska serieakademin delade ut sina respektive priser under lördagen på Bokmässan i Göteborg. Seriefrämjandets pris Urhunden finns i två kategorier: årets bästa originalsvenska seriebok och årets bästa till svenska översatta seriebok och sedan har vi specialpriset Unghunden för främjande av barn- och ungdomsserier i Sverige. Anneli Furmark prisbelönades återigen i den första kategorin (hon har redan fått Urhunden för Amatörernas afton och Jamen förlåt då) för Den röda vintern (Kartago) som är den avslutande delen i en triologi som består av de tidigare utgivna Fiskarna i havet och Jordens medelpunkt.
2015 års bästa till svenska översatta seriebok går till Epileptisk (Placebo Press) av David B. (Pierre-François Beauchard).
Svenska serieakademins priser består av den internationella Adamsonstatyetten samt den svenska som delas ut till två olika serieskapare. Vidare delar serieakademin även ut två förtjänstdiplom för särskilda insatser för den svenska seriekonsten.
De två tjänstediplomen tilldelades Helena Magnusson, som gett seriemediet akademisk fägring med sin doktorsavhandling Berättande bilder: Svenska tecknade serier för barn, och Germund von Wowern, redaktör och projektledare på Egmont Kärnan som bland annat ligger bakom Svenska MAD samlade årgångar samt flera samlingsverk med Kalle Anka av Carl Barks och Don Rosa.
