Lagom till Stockholms Internationella Seriefestival brukar jag presentera vårens kommande utgivning av svenska serieböcker under rubriken ”Svenska serievåren” och nu lägger jag även till ”Svenska seriehösten” med anledning av den digra skörd av härliga serieböcker som brukar dyka upp lagom till Bokmässan i Göteborg. I år var första gången jag hade möjlighet att besöka Bokmässan men det blir definitivt inte sista eftersom det är en magisk tillställning och en fest för både bok- och serieälskare. Jag kommer här att presentera ett axplock av alla spännande nyheter som finns tillgängliga på Bokmässan och så lite kommande utgåvor att hålla ögonen på och har du vägarna förbi Svenska mässan i Göteborg under helgen 29-30september så kan jag verkligen rekommendera ett besök.
Inlägg taggade ‘Kartago’
Svenska seriehösten 2018
”Dansker-trilogin” av Halfdan Pisket
”På TV:n pratar de om danskar. Om ny statistik som gjorts om dem. Att danskarna är det lyckligaste folket i världen. Jag vet inte om jag kommer att räknas med i en sådan statistik. Om jag alltid kommer att vara en främling här. Eller om jag en dag verkligen kommer att få bli dansk.”
Mellan åren 2014 och 2016 publicerade den danske serieskaparen Halfdan Pisket sin triologi om sin fars liv och 2017 kom alla tre albumen ut i svensk översättning på Kartago Förlag. Albumen heter i tur och ordning Desertör (Desertør), Kackerlacka (Kakerlak) och Medborgare (Dansker) och i brist på ett bra svenskt samlingsnamn på trilogin (som är en av de nominerade till Urhunden i kategorin 2017 års bästa till svenska översatta seriebok) kommer jag använda det danska: Dansker-trilogin. Här tecknar Pisket ett gripande porträtt av sin fars liv men också en allmän berättelse om flykt, integration och identitet som gjorde ett starkt intryck på mig.
Fortsätt läsa ”Dansker-trilogin” av Halfdan Pisket
Illustration: Halfdan Pisket
Förlag: Kartago Förlag
Betyg: 4/5
Sopigt – Rapport från en soptipp
Ibland blir man trött på det evinnerliga sorterandet av sopor. Tre olika tunnor för matavfall, vanliga sopor respektive trädgårdsavfall som hämtas varannan måndag eller onsdag samt dessutom två rejäla kassar med allt ifrån tidningar till kapsyler som man får köra till den lokala återvinningsstationen. Bekymret med att få in rätt vecka i sina dagliga rutiner så man inte råkar ut för det förargliga faktum att kärlen inte töms (om man inte har väldigt snälla sophämtare), stanken av räk- eller kräftskal under varma sommardagar eller när man måste rensa tunnan på maskar (”Nä älskling! Riskorn kryper inte”), de upprörda känslorna och bilderna på sociala medier som är en hårsmån från att förvandlas till en blodtörstig pöbel när någon mupp dumpat bildäck eller en toastol vid den lokala återvinningsstationen eller när det snöade så mycket en vinter så man var tvungen att ställa ut extra säckar fyllda med rester av både jul- och nyårsmiddag. Se där några exempel på hur mycket sopor dominerar vår vardag och samtidigt tillfredsställelsen att vi faktiskt bor i ett land där sophanteringen fungerar och dessutom riktigt bra. Jag är så pass gammal att jag kommer ihåg när ”Håll Sverige rent”-kampanjen startade på 80-talet eller när alla hyreshus var utrustat med ett sopnedkast per våning där folk slängde både blöjor och giftiga lösningsmedel rakt ner i källaren men det är inte alla som har kommit lika långt som Sverige, vilket blir extra tydligt när man läser Derf Backderfs Urhunden-nominerade seriealbum Sopigt (Trashed på engelska) från 2015 som gavs ut på svenska 2017 av Kartago Förlag.
Fortsätt läsa Sopigt – Rapport från en soptipp
Illustration: Derf Backderf
Förlag: Kartago Förlag
Betyg: 4+/5
Nomineringar till Urhunden och Unghunden 2018
Idag, lördag 5 maj, presenterade Seriefrämjandet listan på de nominerade till årets Urhunden samt Unghunden på Kulturhuset (Studion) i samband med Stockholms Internationella Seriefestival.
2017 års bästa originalsvenska seriebok
Djupet av Karin Gafvelin (Syster förlag)
Nya Norrland av Mats Jonsson (Galago)
Mondo av Erik Svetoft (Sanatorium)
Nedzus lyktor av Rui Tenreiro (Sanatorium)
Athena: pappas flicka av Li Österberg (Epix)
2017 års bästa till svenska översatta seriebok
Sopigt av Derf Backderf (USA, Kartago)
Fädernesland av Nina Bunjevac (Serbien-Kanada, Nubeculis)
Hilda och den svarta hunden (Hilda; 4) av Luke Pearson (Storbritannien, Epix)
Desertör; Kackerlacka; Medborgare. Bok 1-3 av Halfdan Pisket (Danmark, Kartago)
Framtidens arab : en barndom i Mellanöstern (1985–1987) av Riad Sattouf (Frankrike, Cobolt förlag)
Anders Lundgren utsåg Mondo av Erik Svetoft till Årets bästa svenska album i sin Årskrönika 2017 och min recension av Nedzus lyktor kan ni läsa i länken ovan. Djupet av Karin Gafvelin ligger påpassligt nog och trängs i ryggsäcken med flera andra härliga seriealbum som jag införskaffade på SIS och detsamma gäller tredje volymen av Framtidens arab. Det blir många serieböcker att utforska även i år vilket alltid är trevligt även om jag saknade flera personliga favoriter från förra årets svenska serieskörd, såsom Martilo och helgonet, Vei och Kaninhålet.
Vidare presenterades också de nominerade till Unghunden för främjande av barn- och ungdomsserier där Natalia Battista och Nosebleed Studio åter nominerades. Övriga nominerade var Cobolt förlag, Cecilia Torudd (återkommande illustratör i Kamratposten sedan 1970-talet och skapare av bland annat Ensamma mamman) samt Johan Wanloo (Kapten Klara, Rock Manlyfist och mycket, mycket mer).
Svenska serievåren 2018: Nya seriealbum
Uppsala Comix 2018 avslutades förra söndagen och i och med det börjar årets utgivning av nya seriealbum på svenska klarna väsentligt. Vissa av Sveriges många renodlade serieförlag är mycket informativa när det gäller sin utgivning vilket gör det lätt för en serieälskande bloggare som mig själv men jag vill redan i inledningen understryka att denna genomgång bara är ett axplock av alla seriealbum som dyker upp under 2018 men jag lovar att fylla på med fler nyheter om svensk serieutgivning under resten av året.
Först ut har vi Kartago förlag där man bland annat kan njuta av David Nessles senaste bok Muralgranskaren. Titeln är också namnet på Nessles Twitterkonto som nu ges ut i bokform där författaren använder sig av medeltida konst för att reflektera över dagsaktuella nyheter eller fenomen på ett humoristiskt och inspirerande sätt.
2017 publicerade förlaget en svensk översättning av Derf Backderfs seriealbum Trashed (Sopigt) och i år utgavs Min vän Dahmer som bygger på Derfs möte med den fruktade seriemördaren Jeffrey Dahmer under deras gemensamma skoltid. Albumet filmatiserades också 2017 och min plan är att både recensera boken och filmen under året. Feministiska serier bryter ständigt ny mark i Sverige och en av de starkaste rösterna i genren är illustratören och konstnären Anna Åhlund som gett ut En snippa om dagen (2015) på Kartago. I hennes nya seriesamling Kärlekens tunga får vi bland annat följa kärleksrelationen mellan två kvinnor och hur den sakta men säkert går mot sitt svekfulla slut, träffa Rövhatten som tror att han är alla kvinnors räddare och Fördomsfulla tjejen som älskar lesbianer. Sist från Kartago så vill jag tipsa om andra samlingsboken i Frida Malmgrens serie Tjejerna på höjden med undertiteln Triple income – no kids som dyker upp under sommaren.
Jag, Esters rester
Terapeuten: ”Du har blivit en helt ny människa Ester. Minns du när du kom hit, då kunde du inte ens sitta ner. Du bara gick runt runt och var en så ledsen tjej.”
Ester: ”Ja. Då hade jag fortfarande drömmar. Nu har jag helt gett upp.”
Detta är bara en av flera komiska konversationer mellan terapeuten och serietecknaren Ester Erikssons alter ego i hennes andra seriebok från Kartago Förlag, Jag, Esters rester. Eriksson debuterade 2016 med boken Det finns ingenstans att fly som är en stark och delvis självbiografisk berättelse om Olivia som får ett psykiskt sammanbrott och blir inlagd på psykakuten. Ångesten finns kvar i Jag, Esters rester men nu blandat med ett asgarv och en klackspark som en naturlig del av livet och med en stark tro på en ljus framtid. Fortsätt läsa Jag, Esters rester
Illustration: Ester Eriksson
Förlag: Kartago Förlag
Betyg: 4+/5
Det är inte meningen att man ska vara här
I september 2016 hittade Arctic Research Foundation vraket efter HMS Terror i Terror Bay strax utanför King William Island i norra Kanada och två år tidigare hade man hittat vraket efter dess systerfartyg HMS Erebus några sjömil längre söderut. Därmed började det sista kapitlet i den tragiska historien om Sir John Franklins expedition för att hitta Nordvästpassagen, en expedition som började 1845 och slutade några år senare med att bägge skeppen frös fast i ismassorna och alla i besättningen, ca 130 man, dog under fasansfulla omständigheter.
Samma år som vraket efter HMS Terror hittades kom också Thomas Olssons serieroman Det är inte meningen att man ska vara här (Kartago förlag) där Olsson berättar om expeditionen genom den unge skeppsgossen Trevors ögon. Olsson har tidigare publicerat två humoristiska serieböcker om den patetiske kontoristen Rogert (2007 respektive 2010) samt den delvis självbiografiska Församlingen (2013) där huvudpersonen börjar tvivla på den slutna församlingen som han tillhört sedan barnsben. Olsson har en enkel men uttrycksfull stil och precis som i Församlingen så använder han sig i Det är inte meningen att man ska vara här av en monokrom färgskala i men istället för olika nyanser av rosa så har den senare boken iskalla blå färger för att understryka den arktiska kylan samt att det ger en vemodig inramning till hela berättelsen.
Fortsätt läsa Det är inte meningen att man ska vara här
Illustration: Thomas Olsson
Förlag: Kartago förlag
Betyg: 4/5
Nomineringar till Urhunden och Unghunden 2017
Idag lördag 20 maj presenterade Seriefrämjandet listan på de nominerade till årets Urhunden samt Unghunden på Plattanscenen på Kulturhuset i samband med Stockholms Internationella Seriefestival.
2016 års bästa originalsvenska seriebok
Det är inte meningen att man ska vara här av Thomas Olsson (Kartago)
Jag håller tiden av Åsa Grennvall (Syster förlag)
Palimpsest av Lisa Wool-Rim Sjöblom (Ordfront Galago)
Sockerärter av Tinet Elmgren (Ordbilder förlag)
Utgrävningen av Max Andersson (Kartago)
2016 års bästa till svenska översatta seriebok
Egendomen av Rutu Modan (Israel) (Placebo press)
Det hermetiska garaget av Moebius (Frankrike) (Cobolt)
Framtidens arab : en barndom i Mellanöstern (1984–1985) av Riad Sattouf (Frankrike) (Cobolt)
Jane, räven och jag av Isabelle Arsenault och Fanny Britt (Kanada) (Sanatorium)
Astrid: Vulkanmånens kult av Kim W. Andersson (USA/Sverige) (Apart)
Palimpsest har jag varit sugen på enda sedan jag läste de första recensionerna och övriga nominerade skall också utforskas. När det gäller översatta serieböcker kan jag varmt rekommendera både Det hermetiska garaget och Astrid: Vulkanmånens kult och Jane, räven och jag inhandlades som av en händelse under dagens besök på SIS så den kommer också recenseras.
Vidare presenterades också de nominerade till Unghunden för främjande av barn- och ungdomsserier där Natalia Battista samt Rabén & Sjögrens satsning på barnserier under ledning av Josefin Svenske och Fabian Göranson åter nominerades. Övriga nominerade var Ordbilder förlag och Kami Anani, projektet Serier i undervisningen (som drivs av Egmont) samt Lisa Wiboms förlag Wibom Books som bland annat ligger bakom översättningarna av Julien Neels följetong Lou och Stora stygga räven av Benjamin Renner.
Vei – bok 1
Prins Eidyr, son till Harald den gamle av Gorm den rödes ätt, är Odens utvalda och Jotunheims blivande erövrare. Åtminstone är det vad prinsen intalar sig själv där hans skepp kämpar fram i vågorna med hopp om att till slut skönja Jotunheims svarta taggiga kust vid horisonten. Fyra skepp har prinsen redan förlorat på den farofyllda resan, matförråden börjar tryta och så även besättningens tålamod men de har alla lovat att följa sin herre, även om färden verkar leda till världens ände. När prinsen berättar sin senaste dröm – där Oden lovat honom Jotunheims guld och skatter samt att han i triumf ska återvända hem till Midgård med en jättes huvud – för sin trogne krigare Dal hittar de plötsligt en utmattad ung kvinna i havets vågor. Efter att ha beslutat sig för att inte äta upp henne trots att förråden är tömda surrar de henne vid masten för att fråga ut henne men när hon öppnar ögonen inser de till sin fasa att hon inte är en människa från Midgård utan en av Jotuns folk med jätteblod i ådrorna. Hon är Vei, Ran av Veidars flock. Jätten Veidar som är drottning Gillingurs högra hand, herde av Björkdalens flock och Veis Gud och beskyddare.
Illustration: Karl Johnsson
Förlag: Kartago förlag
Betyg: 5/5
Svenska serievåren 2017: Nya seriealbum
I förra inlägget tipsade jag om vårens seriefestivaler i Malmö, Uppsala och Stockholm och nu är det dags att utforska några av vårens kommande nyheter från de svenska serieförlagen.
Först ut har vi Kartago förlag som nu publicerar en samlingsvolym av Frida Malmgrens serie Tjejerna på Höjden. Den delvis självbiografiska serien (som från början hette Tjejerna på Spole eftersom Frida bodde på Spolegatan i Lund när hon var psykologstudent) skapades 2014 och har gått som följetong i både Metro, Aftonbladet samt studenttidningen Lundagård och handlar om de tre tjejerna Knutsson, Moa och Finkeln som bor ihop i en söderförort i Stockholm. Vidare har vi första boken av Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnssons Vei (29 mars) som är ett episkt fantasyäventyr inspirerat av nordisk mytologi (mer om denna kommer i senare inlägg); Synd (10 april) av Elin Lucassi som vänder och vrider på ordet synd i alltifrån illustrationer av de sju dödssynderna till hur reaktionerna skulle vara om en kvinna betedde sig som Plura i rutan samt den svenska översättningen av S.I.S.-aktuelle serieskaparen Derf Backderfs serieroman Trashed (Sopigt, 20 april) som är inspirerad av Derfs egna erfarenheter som sopgubbe och som även lyfter fram Skandinavien och Sverige som ett föredöme när det gäller hållbar avfallshantering.
