Recensioner
Dags då för tredje och avslutande delen av Fusion innehållandes Marvels New Avengers och Thunderbolts och Top Cows Cyberforce och Hunter-Killer. Kan väl konstatera direkt att den här crossovern är bland det ytligaste jag läst sedan mitten av 90-talet. Därmed inte sagt att det är direkt negativt, men för den som funderar på att kolla in Fusion så är det bra att veta det i förväg, för annars finns det nog en risk att man blir besviken. Du blåser lätt igenom alla tre nummer av Fusion på under en timme, och den leder egentligen ingenstans för någon av grupperna (dock så ska tydligen nya Cyberforce/Hunter-Killer som precis släppts vara en fortsättning på händelserna i den här serien). Det enda nyckelordet för den här serien är egentligen action från början till slut, mixat med en lätt dos av klassisk superhjältehumor. Många klyschor alltså, och det hela är över innan det egentligen hinner börja om du frågar mig. Trots alla negativa aspekter så ger jag ändå Fusion ett ok betyg, det är extremt lättsmält underhållning som är rätt skön att spendera lite tid med när man inte vill fundera i onödan.
Manus: Dan Abnett & Andy Lanning
Illustration: Tyler Kirkham
Förlag: Marvel & Top Cow
Betyg: 2/5
Taggar: 2,
Andy Lanning,
Avengers,
Cyberforce,
Dan Abnett,
Fusion,
Hunter-Killer,
Marvel,
Thunderbolts,
Top Cow,
Tyler Kirkham
Recensioner
Ok, andra numret av Fusion fortsätter i exakt samma andra som det första numret. Fullt ös rakt in i kaklet bara. Ripclaw, som fått någon sorts våldspsykos, attackerar Avengers och resten av Cyberforce hänger på i fightandet av bara farten. Lite kul att Abnett och Lanning skapar en koppling mellan Marvel och Top Cow genom att ge Black Widow (Avengers) och Cyblade (Cyberforce) ett gemensamt ursprung som öststatsagenter, men i övrigt så är den här fighten faktiskt rätt så slätstruken, och självklart så slutar det med att alla inser att allt är ett stort missförstånd. Tillsammans så beslutar sig de två gängen, om än motvilligt, för att samarbeta, och de ger sig i samlad trupp iväg för att hälsa på hos Thunderbolts, som de hört håller Ripclaw-symbiot-kopian fången. Stämningen är väl minst sagt spänd mellan Thunderbolts och våra två hjältegäng, och hela köret får en snabb och rätt rolig vändning när Venom, som själv i grunden är en utomjordisk symbiot, inte kan hålla fingrarna i styr och bestämmer sig för att käka upp Ripclaw-kopian (som ju som du säkert minns har besatt en av medlemmerna i Hunter-Killer). Ska bli kul att se vad som händer i det tredje och avslutande numret av den här fräsiga crossovern.
Manus: Dan Abnett & Andy Lanning
Illustration: Tyler Kirkham
Förlag: Marvel & Top Cow
Betyg: 2+/5
Taggar: 2,
Andy Lanning,
Avengers,
Cyberforce,
Dan Abnett,
Fusion,
Hunter-Killer,
Marvel,
Thunderbolts,
Top Cow,
Tyler Kirkham
Allmänt / Recensioner
Dags återigen för en alldeles för lång titel: Fusion: Cyberforce/Hunter-Killer/Avengers/Thunderbolts. En crossover alltså, mellan Marvel och Top Cow (som är en avstickare från Image Comics). Premissen här är enkel: Ellis i Hunter-Killer drabbas av en utomjordisk symbiot som är en tidigare avliden kopia av Ripclaw från Cyberforce. Ellis som nu förvandlats till en monstruös kopia av Ripclaw kastar en timmerbil på Avengers som råkar flyga förbi i sin Quinjet, men flyr från platsen för att strax efter det bli tillfångatagen av Norman Osborns Thunderbolts. Ripclaw-originalet och Cyberforce anar ugglor i mossen samtidigt som Avengers letar efter Ripclaw som de tror var den som kastade en lastbil på deras flygplan. Avengers listar ut var Cyberforces hemliga bas (som är en fyr) är, och precis när de tagit sig dit så får Ripclaw ett knasryck och attackerar Avengers. Slut på första numret.
Fusion är som du säkert förstår en ren actionserie utan några som helst ambitioner att vara något annat. Om man tar den för vad den är så är det faktiskt rätt underhållande. Lite väl många karaktärer att hålla reda på kanske, men för mig som har hygglig koll på alla förutom Hunter-Killer så rullar det på rätt fint från början till slut. Extremt lättsmält men snyggt tecknad underhållning, och kul att se en mix mellan sköna karaktärer från Marvel och Top Cow. Höjdpunkt i första numret: När Ares föreslår att de ska attackare Cyberforces fyr för att se om den förvandlas till en gigantisk tjur.
Manus: Dan Abnett & Andy Lanning
Illustration: Tyler Kirkham
Förlag: Marvel & Top Cow
Betyg: 2+/5
Taggar: 2,
Andy Lanning,
Avengers,
Cyberforce,
Dan Abnett,
Fusion,
Hunter-Killer,
Marvel,
Thunderbolts,
Top Cow,
Tyler Kirkham
Samla på serier
Under en av mina Ebaysurfningar upptäckte jag att detta hyfsat nyutkomna nummer av Thunderbolts på kort tid blivit väldigt dyrt. Anledningen är så klart att USAs nya president Barack Obama gör ett inhopp som sig själv och att numret därför sålt slut på nolltid. Även den andra upplagan har snabbt stigit i pris. Vissa säljare kräver runt 10 dollar för andratrycket. Sånt här brukar dock jämna ut sig med tiden. Jag har svårt att tro att #128 kommer inbringa några enorma summor om några år när Obama-febern är över. Så om du absolut måste ha just detta nummer och inte vill punga ut pengar i onödan så bör du vänta.
Recensioner
Thunderbolts var något av en vrålande succé med slutsålda nummer och hela köret när serien lanserads för lite drygt tio år sedan. Grundidén var rätt simpel, men bra: ta ett gäng superskurkar, Masters of Evil för att vara exakt (ärligt talat, vad är det för namn egentligen?), och låt dem anamma nya identiteter som superhjältar. Kan dock hålla med Junkultur att den här samlingen av de första numren aldrig blir särskilt spännande. Konceptet är bra, men berättandet och tecknarstilen känns rätt trist och daterat. För de 49,50 jag betalade för samlingen så säger vi väl att det ändå var rätt ok läsning, men ska du läsa någonting med Thunderbolts så är det utan tvekan Warren Ellis fantastiska nystart av serien som gäller. Faith in Monsters och Caged Angels är som jag nämnt tidigare något av det bästa man kan lägga sin surt förvärvade slantar på. I serieväg.
Författare: Kurt Busiek
Illustratör: Mark Bagley
Förlag: Marvel
Betyg: 2/5
Recensioner
Det finns en hel massa anledningar till varför volym 2 av Thunderbolts, Caged Angels, är bland det bästa jag har läst (i serieväg), såväl nyligen som i det stora hela. För det första så är Warren Ellis fortfarande lite av ett geni när det kommer vriden (brist på) gruppdynamik och moraliskt tveksamma karaktärer. Att superhjältar (om vi nu kan klassa dem som det) ofta som Aftonbladets Markus Larsson hävdar skulle vara endimensionella är väldigt långt ifrån sanningen när det kommer till Ellis version av Thunderbolts. För det andra så är det ren njutning att få se både Venom och Norman Osborn drabbas av inducerat psykbryt för att återigen axla sina forna roller som fullständigt bindgalna massmördare utan några som helst skrupler. Inte för att komma med alltför mycket spoilers, men sidorna där Osborn i rollen som Spidermans (forne?) nemesis Green Goblin totalt kör över baron Andreas von Strucker a.k.a. Swordsman lägger lite ribban för storyn i övrigt. Kolla själv här bredvid/under. Bra va!?
Författare: Warren Ellis
Illustratör: Mike Deodato Jr.
Förlag: Marvel
Betyg: 5/5
Recensioner
Minns du Warren Ellis alternativa superhjälteserie DV8 frÃ¥n slutet av 90-talet? Troligtvis inte, men hur som helst, grundpremissen i all korthet är att Ellis i DV8 presenterade ett ”superhjälteteam” bestÃ¥ende av en samling missanpassade, övervÃ¥ldsamma och missbrukande men ändÃ¥ omtyckbara individer som motvilligt utförde oftast oförklarliga uppdrag Ã¥t sin uppenbart skogstokiga uppdragsgivare (Ivana Baiul, bra namn). Bra grejer, även om tecknarstilen kan kännas väldigt mycket 90-tal och Image Comics idag. Kolla in den om du fÃ¥r chansen.
Så, från Warren Ellis DV8 till hans desto nyare version av Marvels Thunderbolts (tagline: Justice, like lightning) som jag fick nöjet att spendera gårdagskvällen med. Precis som DV8 så består Thunderbolts av en samling väldigt ovilliga och i allra högsta grad moraliskt tveksamma supertyper vars enda gemensamma nämnare i princip är att de är föredetta superskurkar som jobbar åt staten i utbyte mot benådning och en riktigt stor näve kontanter. Thunderbolts som team har hängt med ända sedan 1997, men Ellis tog hela serien och teamet i en ny riktning när han tog över författarskapet från och med #110. Ellis version av Thunderbolts består av Songbird, Venom (Mac Gargan, tidigare Scorpion), Penance (fd Speedball), Radioactive Man, Swordsman, Moonstone och massmördaren Bullseye, med Norman Osborn (a.k.a. Green Goblin) som manipulativ, fascistisk och tidvis psykiskt labil arbetsgivare. Låter ju som ett vinnande koncept från början till slut för dig och mig, vilket det också visar sig vara när man läser det. Skitbra faktiskt.
Fortsätt läsa Thunderbolts: Faith in Monsters
Dags då för tredje och avslutande delen av Fusion innehållandes Marvels New Avengers och Thunderbolts och Top Cows Cyberforce och Hunter-Killer. Kan väl konstatera direkt att den här crossovern är bland det ytligaste jag läst sedan mitten av 90-talet. Därmed inte sagt att det är direkt negativt, men för den som funderar på att kolla in Fusion så är det bra att veta det i förväg, för annars finns det nog en risk att man blir besviken. Du blåser lätt igenom alla tre nummer av Fusion på under en timme, och den leder egentligen ingenstans för någon av grupperna (dock så ska tydligen nya Cyberforce/Hunter-Killer som precis släppts vara en fortsättning på händelserna i den här serien). Det enda nyckelordet för den här serien är egentligen action från början till slut, mixat med en lätt dos av klassisk superhjältehumor. Många klyschor alltså, och det hela är över innan det egentligen hinner börja om du frågar mig. Trots alla negativa aspekter så ger jag ändå Fusion ett ok betyg, det är extremt lättsmält underhållning som är rätt skön att spendera lite tid med när man inte vill fundera i onödan. 
