Minns du Warren Ellis alternativa superhjälteserie DV8 från slutet av 90-talet? Troligtvis inte, men hur som helst, grundpremissen i all korthet är att Ellis i DV8 presenterade ett ”superhjälteteam” bestående av en samling missanpassade, övervåldsamma och missbrukande men ändå omtyckbara individer som motvilligt utförde oftast oförklarliga uppdrag åt sin uppenbart skogstokiga uppdragsgivare (Ivana Baiul, bra namn). Bra grejer, även om tecknarstilen kan kännas väldigt mycket 90-tal och Image Comics idag. Kolla in den om du får chansen.

Så, från Warren Ellis DV8 till hans desto nyare version av Marvels Thunderbolts (tagline: Justice, like lightning) som jag fick nöjet att spendera gårdagskvällen med. Precis som DV8 så består Thunderbolts av en samling väldigt ovilliga och i allra högsta grad moraliskt tveksamma supertyper vars enda gemensamma nämnare i princip är att de är föredetta superskurkar som jobbar åt staten i utbyte mot benådning och en riktigt stor näve kontanter. Thunderbolts som team har hängt med ända sedan 1997, men Ellis tog hela serien och teamet i en ny riktning när han tog över författarskapet från och med #110. Ellis version av Thunderbolts består av Songbird, Venom (Mac Gargan, tidigare Scorpion), Penance (fd Speedball), Radioactive Man, Swordsman, Moonstone och massmördaren Bullseye, med Norman Osborn (a.k.a. Green Goblin) som manipulativ, fascistisk och tidvis psykiskt labil arbetsgivare. Låter ju som ett vinnande koncept från början till slut för dig och mig, vilket det också visar sig vara när man läser det. Skitbra faktiskt.

Fortsätt läsa Thunderbolts vol. 1: Faith in Monsters