Recensioner
måndag 22 februari, kl 17:12 av
Jonas
Förra numret av Dark Avengers gjorde ett riktigt bra jobb med att etablera Sentry som en av de mer skrämmande karaktärerna inför Marvels pågående Siege-event (två nummer av fyra finns ute nu), men när Sentry-temat nu fortsätter så tycker jag att det tappas en hel del i tempo. Konflikten mellan Robert Reynolds och hans nattsvarta alter ego The Void fortsätter här, men förutom att det sprängs lite bilar och byggnader i New York så händer det egentligen inget nytt efter allt det vi fick veta i förra numret. Känns lite grann som utfyllnad, även om det säkert är så att Brian Michael Bendis siktar på att göra Sentry ÄNNU läskigare och ÄNNU ondare. Det är dock en visuell fröjd att se hur Mike Deodato Jr trots Sentrys guldtrikåer och tjusiga långa hår ändå lyckas framställa honom som något riktigt hotfullt och genomont. För de som gillar Deodato kan jag berätta att han även efter Dark Avengers kommer att fortsätta få teckna Avengers, fast då i nya titeln Secret Avengers, även den författad av Bendis Ed Brubaker.
Något som är desto bättre än Sentry-biten i det här numret är hur Bendis hanterar Norman Osborn. Utöver att Osborn blir mer och mer psykiskt pressad så planerar han här även för första gången sedan Dark Avengers drog igång något riktigt otäckt. I tidigare nummer så har Osborn mer framstått som en makthungrande, hårdhänt och desperat person med eskalerande psykiska besvär, men här accelererar han inom loppet av några bildrutor till att bli en utstuderat ondsint mördare. Det är ett obehagligt ögonblick, men även rätt väntat i och med att vi med stor säkerhet redan nu vet att Siege är slutet för Osborn och hans Dark Avengers. Läge alltså att göra honom till en äkta superskurk nu så att han kan få riktigt mycket välförtjänt spö i finalen. Överlag så är Dark Avengers #14 ett helt ok nummer som bjuder på en del små guldkorn, men i det här skedet av serien så hade jag gärna sett mer fokus på själva teamet än på mest bara Osborn och Sentry.
Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Mike Deodato Jr
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Nyheter och tips

MajmÃ¥nad ser ut att bli en intressant mÃ¥nad för Marvelläsare. Inte bara för att Siege tar slut i april och rikspsykot Norman Osbornes kommande öde och roll i universumet äntligen kommer att uppdagas. Det lär antagligen ett psykbryt av bibliska proportioner. I maj startar Dark Reign och Sieges efterföljare – The Heroic Age. I och med det släpps tvÃ¥ helt nya Avengers-titlar. Först ut är Avengers som Marvel teasade om hela föra veckan under parollen ”I Am An Avenger”. Skriven av Brian Michael ”Mr Marvel” Bendis och tecknad av John Romita Jr. Medlemmar i nya Avengers kommer med största sannolikhet vara Thor, Iron Man, Bucky som Captain America, Hawkeye och Spider-Women. Utöver det kom idag nyheten om ytterligare en Avengers-tidning – Secret Avengers. Teamet bakom serien är Ed Brubaker och Mike Deodaro. Brubaker har nyligen vunnit ära och berömmelse med Captaian America, Incognito och Criminal. Deodato är tecknaren som tillsammans med Bendis har gjort Dark Avengers. Vilka som kommer att vara med i Secret Avengers eller vad den kommer att handla om är fortfarande… hemligt. SÃ¥ klart.
Kreatörer bakom både dessa titlar känns som riktiga dream team. Ni som läst våra recensioner av Dark Avengers, Kick-Ass eller Incognito vet vad vi tycker om upphovsmännen bakom dessa. Seriepepp helt enkelt. Frågan är dock vad som kommer hända med Marvels nuvarande titlar, New Avengers, Mighty Avengers och Dark Avengers? Svårt att se att det finns utrymme för hela fem titlar på marknaden.
Uppdaterat med lite bra länkar:
CBR om Secret Avengers
CBR om The Heroic Age och Avengers
Robot6 om nedläggningen av Avengers-titlarna
IGN om slutet av Avengers
Recensioner
måndag 8 februari, kl 12:36 av
Jonas
Jag vill gärna tro och hoppas att åtminstone någon av våra läsare märkt att det varit rätt låg aktivitet på superhjälterecensionerna här under de senaste två veckorna. Anledningen är i all korthet att den bistra verkligheten ibland tydligen hinner ikapp och biter en i arslet när man minst anar det. Hur som helst, det är väl dags att försöka krypa ur sitt eget huvud nu, och jag gör det med en dubbelrecension av Dark Avengers #12 och 13.
Nummer 12 är avslutningen pÃ¥ den story som Brian Michael Bendis och Mike Deodato Jr inledde i nummer 10, där Osborn och hans hjälteskurkar hamnat i svÃ¥rt trubbel med den övermäktiga men mentalt instabila Molecule Man. Fokuset skiftar här dock snabbt ifrÃ¥n Osborn och Molecule Man till Sentry. Sentry, eller Bob Reynolds som han egentligen heter, har varit inblandad i en hel del mystiska saker sedan den här serien startade. Det mest iögonfallande är att han dött flertalet gÃ¥nger, men sedan plötsligt varit livs levande en kort tid därefter. Här fÃ¥r vi en stor pusselbit som dels förklarar hur han lyckats komma tillbaka frÃ¥n döden och som även etablerar Sentry som en av de allra kraftfullaste Marvel-karaktärerna, alla kategorier. Inte för att han var särskilt klen innan heller i och med att han varit nÃ¥got utav en Superman-analog för Marvel, men här fläskas det verkligen pÃ¥ ordentligt. Vissa kan kanske kalla det bÃ¥de överdrivet och onödigt, men jag har en känsla av att Bendis har en plan för hur han ska hantera sitt egenhändigt skapade kraftpaket framöver. Just den biten tycker jag är positiv, men det innebär även att nummer 10-12 känns lite som en slingrig transportsträcka mot ett slut som egentligen ”bara” rör Sentry. Jag tycker att nog att Molecule Man hade förtjänat lite mer uppmärksamhet än sÃ¥. Det är dock en underhÃ¥llande transportsträcka, sÃ¥ nummer 12 fÃ¥r en klar 3:a i betyg.
Över dÃ¥ till nummer 13, som är det första numret av Dark Avengers som gÃ¥r under Marvels nya huvudevent, Siege, även det författat av Bendis. Där nummer 10-12 var en resa för att vidareutveckla Sentry sÃ¥ presenterar nummer 13 hans ”riktiga” bakgrundshistoria. Jag skriver ”riktiga”, för det Bendis gör här är att skriva om och vidareutveckla hela ursprunget för Robert Reynolds (läs mer om det underbara fenomenet retcon pÃ¥ Wikipedia). Det är egentligen inte en radikal omskrivning, men han tvistar Sentrys ursprung sÃ¥ att han frÃ¥n och med nu framstÃ¥r som en betydligt mindre sympatisk person är han tidigare gjort. Merparten av det här numret berättas av Bob Reynolds fru, och utöver att hon mÃ¥lar upp ett väldigt svart och obehagligt scenario sÃ¥ fÃ¥r vi här även lite förklaringar till Sentrys tidigare dödsfall och Ã¥teruppstÃ¥ndelser. Addera till det ett gäng bibliska referenser, en redig dos personlighetsstörning och Mike Deodato Jr i högform sÃ¥ har vi inte bara ett av de obehagligaste numren av Dark Avengers hittills, utan även ett av de bättre. Bendis verkar som sagt ha stora planer för Sentry framöver, och redan i Siege #2 (som finns ute nu) sÃ¥ fÃ¥r vi en minst sagt grafisk försmak av vad framtiden kan komma att bjuda pÃ¥ för Sentry och de i hans närhet. Känns helt klart lovande, iallafall för mig som läsare.
Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Mike Deodato Jr
Förlag: Marvel
Betyg: 4-/5
Recensioner
tisdag 3 november, kl 11:14 av
Jonas
Efter flera veckors intensiv jobbpress (som ännu inte är över) så har jag en hel del skrivande att ta ikapp, och vi mjukstartar lite idag med det tioende numret av Brian Michael Bendis och Mike Deodato Jr:s Dark Avengers.
Nummer 10 är fortsättningen på Norman Osborns möjliga mentala breakdown från tidigare nummer samt starten på en ny story där en högt uppsatts politikers dotter och en hel massa andra personer försvunnit spårlöst från småstaden Dinosaur i Colorado. Kanske inte något som Dark Avengers hade brytt sig om i vanliga fall, men av rent finansiella skäl så måste de ändå utforska mysteriet och försöka hitta politikerdottern. Mitt i allt detta så har Ms Marvel (aka Moonstone) inlett någon sorts fysisk relation med den mordiska Bullseye, och Captain Marvel (aka Noh-Varr) är fortfarande spårlöst försvunnen. Uppdraget går även snett redan från första början: Osborn själv är minst sagt frånvarande, Venom verkar ha blivit blödig på grund av sin medicinering och det första som händer när teamet anländer är att The Sentry exploderar (måste väl vara tredje gången han dör nu?). Numret sista uppslag avslöjar till viss del vem/vilka som ligger bakom mysteriet i Colorado, och jag ser verkligen fram emot att få läsa fortsättningen på det här. Finns många intressanta möjligheter i kommande nummer.
Om det är så att Dark Avengers som gäng och titel kommer att upplösas i och med slutet av Dark Reign så skulle det för min del kännas lite tråkigt, men å andra sidan så är det här även en serie som jag faktiskt har svårt att se leva vidare i den här formen i det långa loppet. Själva grundprincipen med att ha ett gäng sociopater och mordiska brottslingar i ett fejkat superhjältegäng bör vara att allt går riktigt illa i slutänden, men vi får väl se vad som händer framöver helt enkelt. Precis som Warren Ellis gjorde med sitt Thunderbolts-run så hoppas jag att Bendis avslutar Dark Avengers med en rejäl smäll snarare än att låta dem leva vidare i en tamare och utdragen version. Det tycker jag att den här titeln är värd.
Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Mike Deodato Jr
Förlag: Marvel
Betyg: 3++/5
Recensioner
tisdag 29 september, kl 12:05 av
Jonas
Hurra! Utopia är slut, och ordningen i Dark Avengers är därmed återställd. Matt Fraction lämnar tillbaka författarskapet till Brian Michael Bendis och kluddaren Luke Ross drar förhoppningsvis något gammalt över sig till förmån för den betydligt överlägsne Mike Deodato Jr. Du som brukar orka läsa det som jag skriver här kanske minns att jag tidigare klagat på att Dark Avengers fick spela en rätt platt biroll i Utopia, men nu är de äntligen tillbaka i strålkastarljuset. I det här numret är det krigsguden Ares och hans relation till sonen Alexander aka Phobos, God of Fear som står i fokus. Alexander är i hemlighet medlem i Nick Furys Secret Warriors, och Ares blir inte direkt överlycklig när han får reda på det. Efter att en massa saker slagits sönder så blir det en hel del prat mellan Fury och Ares, och det känns uppfriskande att få se honom göra något lite djupare än att bara kasta sig in i slagsmål så fort tillfälle uppstår. Om Bendis fortsätter att fördjupa sina karaktärer på det här sätter så skulle Dark Avengers mycket väl kunna vara en titel som står sig väl i det långa loppet.
Övriga Dark Avengers är även de tillbaka i de normala gängorna, vilket i deras fall innebär att de Ã¥terigen är motvilliga och extremt dysfunktionella ”superhjältar” som här faktiskt inte gör särskilt mycket mer än att gnabbas vid köksbordet. Kanske lÃ¥ter lite smÃ¥trist, men för min del sÃ¥ är det i de här ögonblicken som Bendis verkligen glänser med sina Avengers. Skön dialog och illa dold fientlighet mellan de olika karaktärerna är helt klart en av den här seriens starkaste sidor. En annan väldigt stark sida är den obehagliga känsla av en stundande katastrof som blir intensivare för varje nummer. Vad är det egentligen som händer med megaschizot Sentry och hans fru, var är Noh-Varr, och varför pratar Norman Osborn för sig själv medan han hÃ¥ller sig inlÃ¥st och isolerad frÃ¥n alla andra? Förhoppningsvis sÃ¥ fÃ¥r vi svar pÃ¥ iallafall ett par av de här frÃ¥gorna redan i nästa nummer, och det känns spännande att faktiskt inte ha en aning om vad Bendis tänker ta sig för med allt det här framöver. Mycket bra!
Manus: Brian Micheal Bendis
Illustration: Mike Deodato Jr
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Recensioner
torsdag 9 juli, kl 09:56 av
Jonas
Venom vs. Marvel Boy i sjätte numret av Dark Avengers!? Nej, faktiskt inte ens i närheten. Marvel Boy är inte ens med i det här numret, och Venom gör bara ett snabbt (men väldigt grisigt) inhopp i ett par rutor i slutet. Jag har ju pratat om det förut, men vad är egentligen grejen med att ha den här typen av helt missvisande omslag?
Hur som helst, bortsett från omslaget så är det här numret faktiskt lika bra som det föregående. Man får känslan av att Norman Osborns manipulerande av The Sentry snart kommer att få ödesdigra konsekvenser, och på sista sidan så får vi en försmak av (efterlängtade) dåligheter som komma skall. Mest sannolikt främst för Osborn själv, men även för hela Dark Avengers i stort. Bendis och Deodato levererar helt enkelt den bästa superhjälteserien från Marvel just nu (av det jag läser alltså).
Författare: Brian Michael Bendis
Illustratör: Mike Deodato Jr.
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Recensioner
söndag 14 juni, kl 10:57 av
Jonas
Kollar på man på omslaget till det här numret så är det nog lätt att tro att det nu är dags för Norman Osborn att få ett återfall som Green Goblin, men det ser ut att dröja ett tag till innan det är dags för det. Det är ju dock allmän kännedom att Osborn, som nu är en av Amerikas allra mäktigast män, tidigare varit en psykopatisk mördare iklädd grönlila trikåer och trollmask, vilket han i det här numret uttalar sig om i en öppenhjärtlig(?) intervju på nationell TV. Brian Michael Bendis gör enligt mig ett riktugt bra jobb med en så pass komplex karaktär som Norman Osborn. Det hade antagligen varit väldigt lätt att låta honom vara en maktmissbrukande fascist med en ondskefull agenda i bakfickan, men i Dark Avengers så får man då och då känslan av att han faktiskt försöker göra något bra. Det kommer att skita sig kapitalt förr eller senare, det vet man ju, men Bendis bjuder på en underhållande resa dit.
Utöver TV-intervjun sÃ¥ fÃ¥r vi följa resten av Dark Avengers – Ares, Moonstone, Bullseye, Venom, Marvel Boy, Daken, Sentry – när de chillar pÃ¥ högkvarteret efter dusten med Morgana Le Fay i Latveria. Ares fÃ¥r här för första gÃ¥ngen i den här serien ta en aning mer plats när han lackar ur pÃ¥ de nya medlemmarnas bristande ambition och hjältetendenser och avslutar sitt resonemang med att bitchslappa Bullseye mitt framför ögonen pÃ¥ de andra, och visar i meningsutbytet nedan att merparten av Avengers inte har särskilt mycket att komma i jämförelse med en urlackad god of war. Även den psykiskt labile Sentry med sin ”power of one million exploding suns” är i en klass för sig, och övriga Avengers börjar bli riktigt nervösa över vad han kan komma att ta sig för. Det här numret är relativt befriat frÃ¥n action, men är trots (eller kanske tack vare?) bristen pÃ¥ slagsmÃ¥l det bästa numret av Dark Avengers sedan #1. Bra intrig, humoristiskt, snyggt och lovande inför kommande nummer.

Klicka för stor.
Författare: Brian Michael Bendis
Illustratör: Mike Deodato Jr.
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Krönikor och åsikter / Recensioner
fredag 22 maj, kl 12:23 av
Jonas
Kollar man på omslaget till Dark Avengers #4 så är det lätt att anta att man i tidningen kommer att få se en högteknologisk fight mellan Dr Doom och Iron Patriot. Så är dock inte fallet. Doom och Osborn är mer som BFF i Dark Avengers. Så, hur kommer det sig då att Mike Deodato Jr. komponerar ihop ett omslag som i princip inte har något alls med handlingen att göra? Det är ju inte direkt ovanligt att serieomslag visar upp scenarier som aldrig utspelar sig i tidningen, men varför är det så egentligen?

Har illustratören kanske inte ens läst manus innan han/hon börjar teckna omslaget? Brian Michael Bendis kanske bara sms:at till Deodato att slänga ihop något fränt med Doom och Osborn. Kanske handlar det tråkigt nog helt enkelt om sälj? Slagsmål mellan Victor och Ozman säljer antagligen mer än att se dem kramas (eller?). Vem bestämmer egentligen hur ett omslag ska se ut? Kanske sitter det någon jobbig editor in chief där och bara bestämmer vad som ska frontas. Tycker dock att det är rätt skönt att forna tiders omslag med en massa pratbubblor och catchiga taglines à la The most startling adventure of all time! i princip dött ut nu. Hur som helst, jag återkommer säkert med fler missvisande omslag framöver.
Angående just Dark Avengers så har Dr Doom känts lite mjäkig i de första tre numren, men i #4 så återtar han äntligen sin rättmätiga roll som ett äkta högadligt badass. Kul att se. Rent generellt så tycker jag fortfarande att höjdpunkterna i Dark Avengers är de mer personliga utbytena mellan de olika karaktärerna. Visst, det är rätt skoj att se dem fightas mot demonhorder också, men för min del ligger det här numrets höjdpunkter i de lugnare sekvenserna, som när nya Ms. Marvel (aka Moonstone) flörtar ohämmat med Captain Marvel (aka Marvel Boy aka Noh-Varr) mitt framför ögonen på en road Ares. Bendis hanterar sina sociopater väl i de här ögonblicken, och jag hoppas faktiskt att han fortsättningsvis tonar ned knytnävsviftandet till förmån för mer interaktion mellan karaktärerna. Av det här numrets sista sidor att döma så verkar det helt klart som att nästa arc kan komma att innehålla större doser interaktion, framförallt mellan Iron Patriot (aka Norman Osborn aka Green Goblin) och den smått allsmäktige men oftast väldigt psykiskt labile Sentry. Känns extremt lovande.
Författare: Brian Michael Bendis
Illustratör: Mike Deodato Jr.
Förlag: Marvel
Betyg: 3++/5
Recensioner
lördag 2 maj, kl 10:41 av
Jonas
Ibland köper jag serier enbart baserat på omslaget. The End League var ett sådant (kanske inte helt lyckat) fall. Punisher: Force of Nature är ett annat. Med ett omslag tecknat av Mike Deodato Jr, med Punisher mitt i en pågående fight mot Moby Dick så är det rätt självklart att man blir lite nyfiken.
Nu är det tyvärr inte sÃ¥ att Punisher slÃ¥ss mot vattenvidunder i den här oneshotten (hade ju varit lite lÃ¥ngsökt att försöka fÃ¥ till det), utan det är snarare en rätt ordinär uppgörelse mot den ryska maffian – till sjöss. Punisher har luskat ut att tre smÃ¥gangsters lyckats bli inblandade i nÃ¥gon betydligt större brottslig verksamhet, och att de tre träffas dÃ¥ och dÃ¥ för att ge sig ut och fiska ock skryta om sina bravader. För att ta reda pÃ¥ vad de egentligen pysslar med sÃ¥ hänger Punisher pÃ¥ ut pÃ¥ sjön (i smyg dÃ¥ sÃ¥klart), sänker gangsterbÃ¥ten och tvingar trion att ta sin tillflykt till en gummibÃ¥t. Väl i gummibÃ¥ten visar det sig att han kastat bort all proviant och bytt ut sjösjukemedicinen mot saltpiller (vilket illustreras i all sin grisighet med att trion fÃ¥r vÃ¥ldsamma kräkningar), och det dröjer inte särskilt länge innan paranoian sprider sig pÃ¥ den lilla gummibÃ¥ten. Hokus pokus, det dröjer inte särskilt länge innan trion inte är en trio längre, och Punisher avbryter snart nog hela kalaset med en skön harpunering. Slut.
Manus: Duane Swierczynski
Illustration: Michel Lacombe
Förlag: Marvel MAX
Betyg: 2+/5
Recensioner
lördag 21 mars, kl 15:24 av
Jonas
Tredje numret av Dark Avengers är i princip uppdelat i två olika episoder. I den första episoden får vi i en tillbakablick se hur Norman Osborn rekryterar The Sentry och hans power of one million exploding suns till hans nya Avengers. Med en miljon exploderande solar till sitt förfogande är The Sentry alltså en av de potentiellt mäktigaste superhjältarna, men han är även en psykiskt labil karaktär som tyngs av tanken på att varje gång han själv gör något bra så gör hans onda motpart The Void något ont för att balansera upp det. Resultatet är att The Sentry oftast sitter och är allmänt sinnesförvirrad i sitt torn ovanpå Avengers huvudkvarter. Iallafall tills Norman Osborn dyker. Osborn är ju även han som de flesta vet plågad av ett psykopatiskt alter ego; Green Goblin. Genom att använda sina egna problem och sin personliga kamp mot galenskapen som exempel så lyckas han övertala The Sentry att förneka The Voids existens och gå med i Avengers. Det här utspelas genom en dialog på 9 sidor, och även om det kan låta tradigt med så mycket snack utan action så är det här utan tvekan de starkaste sidorna i Dark Avengers sedan starten. Brian Michael Bendis ger här Norman Osborn en ytterligare, mer mänsklig dimension, och det känns som att just dynamiken mellan karaktärerna kan bli en av de starkaste kvaliteterna i den här serien.
Fortsätt läsa Dark Avengers #3