Förra numret av Dark Avengers gjorde ett riktigt bra jobb med att etablera Sentry som en av de mer skrämmande karaktärerna inför Marvels pågående Siege-event (två nummer av fyra finns ute nu), men när Sentry-temat nu fortsätter så tycker jag att det tappas en hel del i tempo. Konflikten mellan Robert Reynolds och hans nattsvarta alter ego The Void fortsätter här, men förutom att det sprängs lite bilar och byggnader i New York så händer det egentligen inget nytt efter allt det vi fick veta i förra numret. Känns lite grann som utfyllnad, även om det säkert är så att Brian Michael Bendis siktar på att göra Sentry ÄNNU läskigare och ÄNNU ondare. Det är dock en visuell fröjd att se hur Mike Deodato Jr trots Sentrys guldtrikåer och tjusiga långa hår ändå lyckas framställa honom som något riktigt hotfullt och genomont. För de som gillar Deodato kan jag berätta att han även efter Dark Avengers kommer att fortsätta få teckna Avengers, fast då i nya titeln Secret Avengers, även den författad av Bendis Ed Brubaker.

Något som är desto bättre än Sentry-biten i det här numret är hur Bendis hanterar Norman Osborn. Utöver att Osborn blir mer och mer psykiskt pressad så planerar han här även för första gången sedan Dark Avengers drog igång något riktigt otäckt. I tidigare nummer så har Osborn mer framstått som en makthungrande, hårdhänt och desperat person med eskalerande psykiska besvär, men här accelererar han inom loppet av några bildrutor till att bli en utstuderat ondsint mördare. Det är ett obehagligt ögonblick, men även rätt väntat i och med att vi med stor säkerhet redan nu vet att Siege är slutet för Osborn och hans Dark Avengers. Läge alltså att göra honom till en äkta superskurk nu så att han kan få riktigt mycket välförtjänt spö i finalen. Överlag så är Dark Avengers #14 ett helt ok nummer som bjuder på en del små guldkorn, men i det här skedet av serien så hade jag gärna sett mer fokus på själva teamet än på mest bara Osborn och Sentry.

Jag vill gärna tro och hoppas att åtminstone någon av våra läsare märkt att det varit rätt låg aktivitet på superhjälterecensionerna här under de senaste två veckorna. Anledningen är i all korthet att den bistra verkligheten ibland tydligen hinner ikapp och biter en i arslet när man minst anar det. Hur som helst, det är väl dags att försöka krypa ur sitt eget huvud nu, och jag gör det med en dubbelrecension av Dark Avengers #12 och 13.

Nummer 12 är avslutningen pÃ¥ den story som Brian Michael Bendis och Mike Deodato Jr inledde i nummer 10, där Osborn och hans hjälteskurkar hamnat i svÃ¥rt trubbel med den övermäktiga men mentalt instabila Molecule Man. Fokuset skiftar här dock snabbt ifrÃ¥n Osborn och Molecule Man till Sentry. Sentry, eller Bob Reynolds som han egentligen heter, har varit inblandad i en hel del mystiska saker sedan den här serien startade. Det mest iögonfallande är att han dött flertalet gÃ¥nger, men sedan plötsligt varit livs levande en kort tid därefter. Här fÃ¥r vi en stor pusselbit som dels förklarar hur han lyckats komma tillbaka frÃ¥n döden och som även etablerar Sentry som en av de allra kraftfullaste Marvel-karaktärerna, alla kategorier. Inte för att han var särskilt klen innan heller i och med att han varit nÃ¥got utav en Superman-analog för Marvel, men här fläskas det verkligen pÃ¥ ordentligt. Vissa kan kanske kalla det bÃ¥de överdrivet och onödigt, men jag har en känsla av att Bendis har en plan för hur han ska hantera sitt egenhändigt skapade kraftpaket framöver. Just den biten tycker jag är positiv, men det innebär även att nummer 10-12 känns lite som en slingrig transportsträcka mot ett slut som egentligen ”bara” rör Sentry. Jag tycker att nog att Molecule Man hade förtjänat lite mer uppmärksamhet än sÃ¥. Det är dock en underhÃ¥llande transportsträcka, sÃ¥ nummer 12 fÃ¥r en klar 3:a i betyg.

Över dÃ¥ till nummer 13, som är det första numret av Dark Avengers som gÃ¥r under Marvels nya huvudevent, Siege, även det författat av Bendis. Där nummer 10-12 var en resa för att vidareutveckla Sentry sÃ¥ presenterar nummer 13 hans ”riktiga” bakgrundshistoria. Jag skriver ”riktiga”, för det Bendis gör här är att skriva om och vidareutveckla hela ursprunget för Robert Reynolds (läs mer om det underbara fenomenet retcon pÃ¥ Wikipedia). Det är egentligen inte en radikal omskrivning, men han tvistar Sentrys ursprung sÃ¥ att han frÃ¥n och med nu framstÃ¥r som en betydligt mindre sympatisk person är han tidigare gjort. Merparten av det här numret berättas av Bob Reynolds fru, och utöver att hon mÃ¥lar upp ett väldigt svart och obehagligt scenario sÃ¥ fÃ¥r vi här även lite förklaringar till Sentrys tidigare dödsfall och Ã¥teruppstÃ¥ndelser. Addera till det ett gäng bibliska referenser, en redig dos personlighetsstörning och Mike Deodato Jr i högform sÃ¥ har vi inte bara ett av de obehagligaste numren av Dark Avengers hittills, utan även ett av de bättre. Bendis verkar som sagt ha stora planer för Sentry framöver, och redan i Siege #2 (som finns ute nu) sÃ¥ fÃ¥r vi en minst sagt grafisk försmak av vad framtiden kan komma att bjuda pÃ¥ för Sentry och de i hans närhet. Känns helt klart lovande, iallafall för mig som läsare.