Recensioner
måndag 22 februari, kl 17:12 av
Jonas
Förra numret av Dark Avengers gjorde ett riktigt bra jobb med att etablera Sentry som en av de mer skrämmande karaktärerna inför Marvels pågående Siege-event (två nummer av fyra finns ute nu), men när Sentry-temat nu fortsätter så tycker jag att det tappas en hel del i tempo. Konflikten mellan Robert Reynolds och hans nattsvarta alter ego The Void fortsätter här, men förutom att det sprängs lite bilar och byggnader i New York så händer det egentligen inget nytt efter allt det vi fick veta i förra numret. Känns lite grann som utfyllnad, även om det säkert är så att Brian Michael Bendis siktar på att göra Sentry ÄNNU läskigare och ÄNNU ondare. Det är dock en visuell fröjd att se hur Mike Deodato Jr trots Sentrys guldtrikåer och tjusiga långa hår ändå lyckas framställa honom som något riktigt hotfullt och genomont. För de som gillar Deodato kan jag berätta att han även efter Dark Avengers kommer att fortsätta få teckna Avengers, fast då i nya titeln Secret Avengers, även den författad av Bendis Ed Brubaker.
Något som är desto bättre än Sentry-biten i det här numret är hur Bendis hanterar Norman Osborn. Utöver att Osborn blir mer och mer psykiskt pressad så planerar han här även för första gången sedan Dark Avengers drog igång något riktigt otäckt. I tidigare nummer så har Osborn mer framstått som en makthungrande, hårdhänt och desperat person med eskalerande psykiska besvär, men här accelererar han inom loppet av några bildrutor till att bli en utstuderat ondsint mördare. Det är ett obehagligt ögonblick, men även rätt väntat i och med att vi med stor säkerhet redan nu vet att Siege är slutet för Osborn och hans Dark Avengers. Läge alltså att göra honom till en äkta superskurk nu så att han kan få riktigt mycket välförtjänt spö i finalen. Överlag så är Dark Avengers #14 ett helt ok nummer som bjuder på en del små guldkorn, men i det här skedet av serien så hade jag gärna sett mer fokus på själva teamet än på mest bara Osborn och Sentry.
Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Mike Deodato Jr
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Recensioner
måndag 8 februari, kl 12:36 av
Jonas
Jag vill gärna tro och hoppas att åtminstone någon av våra läsare märkt att det varit rätt låg aktivitet på superhjälterecensionerna här under de senaste två veckorna. Anledningen är i all korthet att den bistra verkligheten ibland tydligen hinner ikapp och biter en i arslet när man minst anar det. Hur som helst, det är väl dags att försöka krypa ur sitt eget huvud nu, och jag gör det med en dubbelrecension av Dark Avengers #12 och 13.
Nummer 12 är avslutningen pÃ¥ den story som Brian Michael Bendis och Mike Deodato Jr inledde i nummer 10, där Osborn och hans hjälteskurkar hamnat i svÃ¥rt trubbel med den övermäktiga men mentalt instabila Molecule Man. Fokuset skiftar här dock snabbt ifrÃ¥n Osborn och Molecule Man till Sentry. Sentry, eller Bob Reynolds som han egentligen heter, har varit inblandad i en hel del mystiska saker sedan den här serien startade. Det mest iögonfallande är att han dött flertalet gÃ¥nger, men sedan plötsligt varit livs levande en kort tid därefter. Här fÃ¥r vi en stor pusselbit som dels förklarar hur han lyckats komma tillbaka frÃ¥n döden och som även etablerar Sentry som en av de allra kraftfullaste Marvel-karaktärerna, alla kategorier. Inte för att han var särskilt klen innan heller i och med att han varit nÃ¥got utav en Superman-analog för Marvel, men här fläskas det verkligen pÃ¥ ordentligt. Vissa kan kanske kalla det bÃ¥de överdrivet och onödigt, men jag har en känsla av att Bendis har en plan för hur han ska hantera sitt egenhändigt skapade kraftpaket framöver. Just den biten tycker jag är positiv, men det innebär även att nummer 10-12 känns lite som en slingrig transportsträcka mot ett slut som egentligen ”bara” rör Sentry. Jag tycker att nog att Molecule Man hade förtjänat lite mer uppmärksamhet än sÃ¥. Det är dock en underhÃ¥llande transportsträcka, sÃ¥ nummer 12 fÃ¥r en klar 3:a i betyg.
Över dÃ¥ till nummer 13, som är det första numret av Dark Avengers som gÃ¥r under Marvels nya huvudevent, Siege, även det författat av Bendis. Där nummer 10-12 var en resa för att vidareutveckla Sentry sÃ¥ presenterar nummer 13 hans ”riktiga” bakgrundshistoria. Jag skriver ”riktiga”, för det Bendis gör här är att skriva om och vidareutveckla hela ursprunget för Robert Reynolds (läs mer om det underbara fenomenet retcon pÃ¥ Wikipedia). Det är egentligen inte en radikal omskrivning, men han tvistar Sentrys ursprung sÃ¥ att han frÃ¥n och med nu framstÃ¥r som en betydligt mindre sympatisk person är han tidigare gjort. Merparten av det här numret berättas av Bob Reynolds fru, och utöver att hon mÃ¥lar upp ett väldigt svart och obehagligt scenario sÃ¥ fÃ¥r vi här även lite förklaringar till Sentrys tidigare dödsfall och Ã¥teruppstÃ¥ndelser. Addera till det ett gäng bibliska referenser, en redig dos personlighetsstörning och Mike Deodato Jr i högform sÃ¥ har vi inte bara ett av de obehagligaste numren av Dark Avengers hittills, utan även ett av de bättre. Bendis verkar som sagt ha stora planer för Sentry framöver, och redan i Siege #2 (som finns ute nu) sÃ¥ fÃ¥r vi en minst sagt grafisk försmak av vad framtiden kan komma att bjuda pÃ¥ för Sentry och de i hans närhet. Känns helt klart lovande, iallafall för mig som läsare.
Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Mike Deodato Jr
Förlag: Marvel
Betyg: 4-/5
Recensioner
torsdag 3 december, kl 23:12 av
Jonas
Mysteriet i Dinosaur, Colorado fortsätter här i det elfte numret av Dark Avengers, och det visar sig att Osborn och hans Avengers är ute på riktigt djup is. Orsaken till alla försvinnanden och andra underligheter är nämligen en av Marvels allra mäktigaste karaktärer alla kategorier: Owen Reece aka Molecule Man. Molecule Man, som alltså kan göra vad som helst med allt och alla som har med molekyler att göra, har skapat en fristad i Colorado åt sig själv (och sina levande låtsasvänner), och han är inte alls särskilt förtjust över att bli störd. Med full kontroll över varenda molekyl så är Reece minst sagt ett stort problem för Dark Avengers, men exakt hur det slutar för våra ondsinta hjältar lär vi inte få veta förrän i nummer 12. Parallellt med Molecule Mans förehavanden så får vi även veta mer om Victoria Hands (Osborns högra hand) bakgrund, vilket helt klart ger lite mer djup åt henne som karaktär.
Brian Michael Bendis gör som vanligt ett habilt jobb med berättandet i den här serien, men det bjuds egentligen inte på något extra. Det är helt enkelt ett bra nummer, men troligen inget som någon kommer att lägga på minnet i det långa loppet. Visuellt så fortsätter Mike Deodato Jr leverera riktigt bra grejer, men något som gör det här numret lite extra intressant är att Molecule Mans inducerade drömsekvenser målats av Greg Horn i en väldigt avvikande stil. Effekten är visuellt stark samtidigt som den skänker lite extra krydda åt det som Molecule Man utsätter medlemmarna i Dark Avengers för. Summa summarum: Dark Avengers #11 är ett bra nummer, men mest för oss som hängt med sedan starten.
Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Mike Deodato Jr, Greg Horn
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Recensioner
tisdag 3 november, kl 11:14 av
Jonas
Efter flera veckors intensiv jobbpress (som ännu inte är över) så har jag en hel del skrivande att ta ikapp, och vi mjukstartar lite idag med det tioende numret av Brian Michael Bendis och Mike Deodato Jr:s Dark Avengers.
Nummer 10 är fortsättningen på Norman Osborns möjliga mentala breakdown från tidigare nummer samt starten på en ny story där en högt uppsatts politikers dotter och en hel massa andra personer försvunnit spårlöst från småstaden Dinosaur i Colorado. Kanske inte något som Dark Avengers hade brytt sig om i vanliga fall, men av rent finansiella skäl så måste de ändå utforska mysteriet och försöka hitta politikerdottern. Mitt i allt detta så har Ms Marvel (aka Moonstone) inlett någon sorts fysisk relation med den mordiska Bullseye, och Captain Marvel (aka Noh-Varr) är fortfarande spårlöst försvunnen. Uppdraget går även snett redan från första början: Osborn själv är minst sagt frånvarande, Venom verkar ha blivit blödig på grund av sin medicinering och det första som händer när teamet anländer är att The Sentry exploderar (måste väl vara tredje gången han dör nu?). Numret sista uppslag avslöjar till viss del vem/vilka som ligger bakom mysteriet i Colorado, och jag ser verkligen fram emot att få läsa fortsättningen på det här. Finns många intressanta möjligheter i kommande nummer.
Om det är så att Dark Avengers som gäng och titel kommer att upplösas i och med slutet av Dark Reign så skulle det för min del kännas lite tråkigt, men å andra sidan så är det här även en serie som jag faktiskt har svårt att se leva vidare i den här formen i det långa loppet. Själva grundprincipen med att ha ett gäng sociopater och mordiska brottslingar i ett fejkat superhjältegäng bör vara att allt går riktigt illa i slutänden, men vi får väl se vad som händer framöver helt enkelt. Precis som Warren Ellis gjorde med sitt Thunderbolts-run så hoppas jag att Bendis avslutar Dark Avengers med en rejäl smäll snarare än att låta dem leva vidare i en tamare och utdragen version. Det tycker jag att den här titeln är värd.
Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Mike Deodato Jr
Förlag: Marvel
Betyg: 3++/5
Nyheter och tips
PREVIEWSTIPS: December känns som en rätt trög månad efter att ha bläddrat i genom Marvel-delen Previews #253. Det kommer en del läsvärda saker, men inte mycket som sticker ut tillräckligt för att ta upp det här. Det mesta intressanta i december är fortsättningar på saker som jag redan tipsat om. Men några grejer är ändå värda att nämna. Först ut är att Dark Avengers får en annual. Det är kanske inte så märkvärdigt. Men tittar men närmare på vem som är illustratören så finns det anledning till att flåsa av upphetsning — Chris Bachalo! Ni som sett vad gjort tidigare vet att det inte behövs sägas mer än så. Ni som inte sett honom, köp den här och ni kommer att ha hittat en ny favorit.
Recensioner
tisdag 29 september, kl 12:05 av
Jonas
Hurra! Utopia är slut, och ordningen i Dark Avengers är därmed återställd. Matt Fraction lämnar tillbaka författarskapet till Brian Michael Bendis och kluddaren Luke Ross drar förhoppningsvis något gammalt över sig till förmån för den betydligt överlägsne Mike Deodato Jr. Du som brukar orka läsa det som jag skriver här kanske minns att jag tidigare klagat på att Dark Avengers fick spela en rätt platt biroll i Utopia, men nu är de äntligen tillbaka i strålkastarljuset. I det här numret är det krigsguden Ares och hans relation till sonen Alexander aka Phobos, God of Fear som står i fokus. Alexander är i hemlighet medlem i Nick Furys Secret Warriors, och Ares blir inte direkt överlycklig när han får reda på det. Efter att en massa saker slagits sönder så blir det en hel del prat mellan Fury och Ares, och det känns uppfriskande att få se honom göra något lite djupare än att bara kasta sig in i slagsmål så fort tillfälle uppstår. Om Bendis fortsätter att fördjupa sina karaktärer på det här sätter så skulle Dark Avengers mycket väl kunna vara en titel som står sig väl i det långa loppet.
Övriga Dark Avengers är även de tillbaka i de normala gängorna, vilket i deras fall innebär att de Ã¥terigen är motvilliga och extremt dysfunktionella ”superhjältar” som här faktiskt inte gör särskilt mycket mer än att gnabbas vid köksbordet. Kanske lÃ¥ter lite smÃ¥trist, men för min del sÃ¥ är det i de här ögonblicken som Bendis verkligen glänser med sina Avengers. Skön dialog och illa dold fientlighet mellan de olika karaktärerna är helt klart en av den här seriens starkaste sidor. En annan väldigt stark sida är den obehagliga känsla av en stundande katastrof som blir intensivare för varje nummer. Vad är det egentligen som händer med megaschizot Sentry och hans fru, var är Noh-Varr, och varför pratar Norman Osborn för sig själv medan han hÃ¥ller sig inlÃ¥st och isolerad frÃ¥n alla andra? Förhoppningsvis sÃ¥ fÃ¥r vi svar pÃ¥ iallafall ett par av de här frÃ¥gorna redan i nästa nummer, och det känns spännande att faktiskt inte ha en aning om vad Bendis tänker ta sig för med allt det här framöver. Mycket bra!
Manus: Brian Micheal Bendis
Illustration: Mike Deodato Jr
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Recensioner
lördag 19 september, kl 22:34 av
Jonas
Den avslutande delen i Dark Avengers och Uncanny X-Men-crossovern Utopia är en oneshot författad av X-författaren Matt Fraction och tecknad av nuvarande Dark Avengers-illustratören Mike Deodato Jr. För min del så har Utopia inte varit någon direkt höjdarläsning, mycket på grund av att Osborns Avengers satts i baksätet som andra klassens skurkar medan seriens fokus främst legat på X-Men och deras mutant-hangarounds. Möjligtvis så beror min skepsis till viss del på att jag i vanliga fall inte följer X-Men, utan endast Dark Avengers, så jag antar att jag kanske saknar en del viktig bakgrund för den här storyn. Hur som helst, Exodus är iallafall ett lyft i jämförelse med tidigare nummer, även om det precis som tidigare har mer att göra med X-Men än Avengers för framtiden. Här knyts säcken ihop och merparten av de konflikter som pågått får ett mer eller mindre energisprakande och blodigt avslut. Dock så är det så väldigt många konflikter och vendettor som ska avslutas i ett och samma nummer att vissa partier känns något för hastiga, och flera av de oundvikliga tungviktarduellerna ges inte riktigt det utrymme de förtjänar. Hade gärna sett ett nummer till där Deodato getts spelrum att avsluta fighterna mellan Daken/X-23, Venom/Colossus och Bullseye/Archangel. Överlag så är det här ändå en bra avslutning på en miniserie som varit något av en besvikelse, men jag tror definitivt att den har mer att erbjuda dedikerade X-fans än övriga läsare.
Manus: Matt Fraction
Illustration: Mike Deodato, Terry Dodson, Rachel Dodson
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Taggar: 3,
Dark Avengers,
Dark Avengers/Uncanny X-Men: Exodus,
Dark Reign,
Marvel,
Matt Fraction,
Mike Deodato,
Rachel Dodson,
Terry Dodson,
Uncanny X-Men,
Utopia
Nyheter och tips
The Dark Avengers Meet Their Doom In December: ”This December from Brian Michael Bendis, Michael Lark and David Finch, it’s the Iron Patriot versus Doctor Doom!” Ni som surfar seriesidor har säkert inte missat detta men vi kör ändÃ¥. Snacket som gÃ¥r kring denna preview är allt frÃ¥n att detta är slutet pÃ¥ Dark Reign till att David Finch tar över Dark Avengers frÃ¥n Mike Deodato. Vad tror ni?
Recensioner
onsdag 16 september, kl 11:14 av
Jonas
Crossovern Utopia har via en relativt lovande start i Dark Avengers/Uncanny X-Men: Utopia #1 gradvis blivit sämre och sämre för varje nummer. Dark Avengers #7 var en rätt trist och smått intetsägande historia signerad Matt Fraction och Luke Ross, och tyvärr så tycker jag att nummer 8 av samma herrar är ännu lite sämre. Fokus ligger i denna crossover främst på X-Men, och Dark Avengers, som jag tycker borde axla huvudrollen i den här titeln, hamnar hela tiden i baksätet som ett gäng avundsjuka skurkar. Handlingen känns för mig överlag rätt rörig, och om tecknaren Luke Ross försöker imitera Mike Deodato Jr så misslyckas han här rätt ordentligt. Varken karaktärer eller actionsekvenser poppar som de ska, och det övergripande visuella intrycket blir mest bara platt och ointressant. Lite synd, för det finns ju verkligen en hel massa sköna karaktärer och potential i både X-Men och Norman Osborns Avengers. I all korthet så tycker jag att det är skönt att Utopia tar slut här och att Dark Avengers återgår till sitt vanliga team med Brian Michael Bendis och Deodato Jr från och med nästa nummer.
Manus: Matt Fraction
Illustration: Luke Ross
Förlag: Marvel
Betyg: -2/5
Krönikor och åsikter
Det händer då och då att jag får frågor om vad det finns för bra serier att läsa. Därför tänkte jag lista de fem reguljära titlar från Marvel (eftersom jag läser mest från just Marvel) som jag tycker är bäst just nu. Självklart helt subjektivt och egensinnigt. Och inte alls i någon form av ordning. Det finns säkert en del titlar som kan tyckas saknas. Det beror antagligen på att jag inte läser dem regelbundet utan väntar på trades, som exempelvis Thor, Daredevil eller Captain America. Eller på att jag helt enkelt inte brytt mig om att läsa dem, som exempelvis Amazing Spider-Man eller Hulk. Du får gärna göra din egen 5 i topp. Precis, jag fiskar efter kommentarer.
Invincible Iron Man
Ända sedan första numret har Matt Fractions och Salvador Laroccas’ Invincible Iron Man varit en av de absolut bästa titlar som Marvel släppt. Det är inte en slump att den tog hem Ã¥rets Eisner Award för Best New Series. Den pÃ¥gÃ¥ende arcen World’s Most Wanted som handlar om hur Tony Stark försöker hÃ¥lla sig undan frÃ¥n Norman Osbornes H.A.M.M.E.R. är enligt mig den bästa av alla Dark Reign-titlar.
Dark Avengers
Även denna är en av de absolut bästa Dark Reign-titlarna. Brian Michael Bendis skriver ett fullkomligt lysande manus om ett gäng dysfunktionella superskurkar som poserar som superhjältar. I kombination med en labil Norman Osborne på randen till ett nervöst sammanbrott. Illustratören Mike Deodato är dessutom något av det bästa den amerikanska seriebranschen kan erbjuda just nu. Nu gör visserligen Uncanny X-men-författaren Matt Fraction ett gästinhopp i Dark Avengers under X-men-eventet Utopia. Bendis och Deodato är dock tillbaka till hösten.
Astonishing X-men
För drygt ett år sedan tog Warren Ellis över Astonishing X-men från Joss Whedon. Tillsammans med den italienska illustratören Simone Bianchi skapade han arcen Ghost Box. Serien som nyss avslutades har varit helt fantastisk och jag skulle i sin helhet ge den betyget fem av fem möjliga. Bianchi hade en visuell stil som är var unik och omöjlig att plagiera. Sällan har jag sett två serieskapare komplettera varandra som Ellis och Bianchi gjorde med Ghost Box. I och med den nya arcen Exogenetic har Phil Jimenez tagit över som illustratör. Alltså är det lite tidigt att utse Astonishing X-men som en av Marvels bästa titlar. Men, Ellis brukar nästan alltid skapa något bra när han jobbar med får sätta sin egen prägel på de stora förlagens etablerade karaktärer. Därför tror jag på denna titel även fortsättningsvis.
Secret Warriors
Nick Fury: Agent of Nothing. Det är undertiteln till denna serie. Secret Warriors ar Brian Michael Bendis’ och Jonathan Hickmans serie om Nick Furys egna lilla privata armé av superhjältar. Jonas har skrivit en recension av det första numret för er som vill veta mer om denna serie. Jag gillar den för dess bra blandning av spionthriller och ren dunka-dunka-superhjälte-stuff. Jag gillar den även för Stefano Casellis illustrationer. Även han är en illustratör med en väldigt personlig stil, även om den är mer konventionell and Bianchis. Tyvärr tecknade han sitt sista nummer i och med det senaste. Av det lilla jag har sett av efterträdaren Alessandro Vitti sÃ¥ tror jag att det fortfarande kommer hÃ¥lla hög klass.
Guardians of the Galaxy
Den här topplistan är inte komplett utan en av mina nya absoluta favoriter. Jag har alltid haft en kärlek till Marvels kosmiska grejer. Och i Guardians får man verkligen allt det man vill ha av den varan. Författarduon Dan Abnett och Andy Lanning (kallade DnA) har på senare tid blivit Marvels experter på allt som har med rymden att göra. De hat stått som arkitekter för hela det stora rymdeposet War of Kings som vi tjatat om här tidigare. I Guardians levererar de fullt ut av sarkastisk humor, fantastisk gruppdynamik och klassisk space opera. Dessutom, vem kan inte gilla en serie med Rocket Raccoon?