Inlägg taggade ‘iPad’

iPad /Recensioner

Revival Vol.1: You’re Among Friends

onsdag 10 juli, kl 23:59 av 3 kommentarer

2747826-01Efter att tuggat och recenserat en hög med färgglada trikå-serier från House of Ideas skriker min kropp efter fiberrika Indie-serier. Jag tänkte också ta tjuren vid hornen och använda alla utmärkta och framförallt billiga möjligheter att sluka serier via Ipad eller smartphone. Kort sagt: Sommarens tema för mig blir digitala serier och icke-Marvel.

Lätt konservativ och tillika utrustad med TCP (Tummen Centralt Placerad enligt min älskade hustru) har jag tvingat mig att släppa tidningsformatets trygga famn och faller nu fritt i den okända cyberserierymden. Min största rädsla är saknaden av att fysiskt hålla i en tidning eller att inte kunna flukta på den i bokhyllan. Å andra sidan har jag möjlighet att läsa mina nedladdade serier överallt och det är något jag verkligen kan vänja mig vid.

Efter en kommentar till omslaget av Revival #11 blev jag väldigt sugen på att utforska denna serie från Image Comics. Därför blev glädjen extra stor när första samlingen dök upp i kraftigt rabatterad digital form via comixology för någon vecka sedan.

Undertexten till serien är ”A Rural Noir” och det är verkligen en lantlig thriller med drag av Twin Peaks. Serien är skriven av Tim Seeley (Hack/Slash) och tecknad av vännen och arbetskollegan Mike Norton (Young Avengers tillsammans med Jamie McKelvie) och vi befinner oss i ett vintrigt Wisconsin. Under ett dygn kommer alla som dött den dagen tillbaka till livet. Dessa ”Revivers” tvingas under dagarna som följer att anpassa sig till sina nya roller som odöda samt fruktan och misstänksamhet från övriga innevånare i den lilla hålan Wausau.

Huvudpersoner är systrarna Cypress. Dana, polisassistent, som kämpar för att hålla samman familjen och staden i allt kaos som uppstår och lillasyster Martha (Em), collegestudent, som förutom att hon har något fuffens ihop med professor Weimar på universitetet också vaknar upp som odöd utan vetskap om vem som försökt bragta henne om livet.

bild 2Persongalleriet är rikt och mycket underhållande. Tim Seeley erbjuder allt ifrån patologer, journalister, galna tanter och till och med exorcister och det bidrar till en rad spännande sidohandlingar som ger liv och nerv åt berättelsen i sin helhet. Eftersom staden Wausau sätts i karantän får vi även en gnagande känsla av klaustrofobi förutom vetskapen om att döda människor finns i vår närhet.

Seeley och Mike Norton spar inte på gore och splatter dock utan några som helst humoristiska undertoner. Detta är ren och skär skräck när den är som bäst och det är underbart att se hur väl Mike Norton hanterar genren med ansiktsuttryck, skuggor och läskiga vinklar.

På det hela taget är Revival en trevlig, eller ska vi säga otrevlig, bekantskap som jag rekommenderar varmt.

Manus: Tim Seeley
Illustration: Mike Norton
Färgläggning: Mark Englert
Förlag: Image
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Allmänt

Marvel Unlimited för iPhone

fredag 8 mars, kl 11:36 av 0 kommentarer

Mycket att göra på jobbet idag, så texten har jag lånat rakt av från Feber. Jag kommer att testa appen framöver och återkommer med utlåtande. Någon annan som är peppad?

marvel

Marvel släppte i dag en app för sin serietidningstjänst Marvel Unlimited. Marvel Unlimited kan man väl mer eller mindre på svenska kan beskriva som Spotify för Marvel-serietidningar. Marvel Unlimited finns nu att ladda ner för iOS och kommer även dyka upp på Android inom snar framtid.

En prenumeration för Marvel Unlimited kostar drygt 60 kronor i månaden men just nu har man ett specialpris så man kan köpa ett år för runt 380 kronor. För det får man tillgång till mer än 13 000 serietidningar från Marvels enorma utbud. Sex stycken tidningar kan man spara ner till sin enhet om man nu vill läsa dem någon offline. Tidingarna kan sorteras på alla möjliga sätt så som karaktärer, serier eller större händelser (Civil War, House of M etc…). Dock skall man inte räkna med att hitta några nya tidningar här då alla tidnignar i Marvel Unlimited är minst sex månader gamla.

Marvel lovar att fylla på Marvel Unlimited med fler tidningar allt eftersom, bland annat så har man nämnt att hela Iron Man-samlingen skall finnas där innan Iron Man 3 har premiär på bio.

iPhone-appen hittas här.

Skriv en kommentar
Recensioner

The Massive #1-3

torsdag 8 november, kl 22:26 av 0 kommentarer
massive2

Hong Kong under vatten

Efter förödelsen monsterstormen Sandy spred över nordöstra USA kan det vara passande att äntligen skriva lite om Brian Woods The Massive som ges ut av Dark Horse. The Massive, med teckningar av Kristian Donaldson, utspelar sig i en nära framtid efter en enorma naturkatastrofer som lett till stränga vintrar, översvämmade städer m.m. Handlingen kretsar kring besättningen på Kapital, som tillhör en miljöorganisation, The Ninth Wave. Gruppen har patrullerat haven för att motverka missbruket av haven. De letar efter systerfartyget The Massive som de tappade kontakten med under ett svårt sjöoväder. De får in vaga signaler men inget mer och vet inte vad som hänt. Huvudpersoner är de fd elitsoldaterna Callum Israel och Mag Nagendra, den förre ledare för och grundare av The Ninth Wave. Nummer 1-3 utgör den första arcen, Landfall.

Det är väldigt hoppigt i de första numren där vi får en sparsam introduktion av huvudpersonerna (för mer om dem kan det vara lämpligt att läsa The Massive Digital One Shot) samt vissa dramatiska händelser som en brittisk kärnvapenubåt som sprängs utanför i Magellans sund, ett strömlöst USA och ett sjunket översvämmat Hong Kong. Det är tydligt att de första numren är till för att ge en introduktion till de dramtiska händelserna som skett över världen, förklara vad The Ninth Wave är och bjuda på lite action. För i ärlighetens namn händer det inte allför mycket, det är mycket sökande efter The Massive och korta återblickar på vad som skett tidigare. Woods sätt att berätta genom att hoppa mycket i tid gör det hela lite rörigt och jag tycker inte att serien tjänar på det. Om handlingen är lite småseg och karaktärerna oengagerande så är det desto intressantare med alla tillbakablickar på de dramatiska naturkatastrofer som drabbat jorden och eroderat (!) grunden för samhällena. Kristian Donaldson gör ett ok jobb med teckningarna, det är stilrent men lite stelt. Färläggningen av Dave Stewart är i vanlig ordning riktigt bra. Jag kommer att fortsätta följa The Massive och förhoppningsvis utvecklas och fördjupas karaktärerna framöver samtidigt som jag hoppas på mer dramatik. Jag tror fortfarande att Wood har något bra på g även om jag önskat mer av de första numren. Den första samlingen släpps först i april så för den nyfikne är det Dark Horse Digital som gäller.

Manus: Brian Wood
Illustration: Kristian Donaldson
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Dark Horse
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Guider

Läsa serier på surfplatta- uppdatering

tisdag 30 oktober, kl 21:35 av 3 kommentarer

I december förra året skrev jag en längre guide om att läsa serier på surfplatta och vad man skulle tänka på och den är i stora delar fortfarande aktuell. Men nu nästan ett år senare kan det vara dags för en kortare uppdatering. Jag har skippat min Samsung Galaxy 8.9 0ch köpte för ett par månader sedan den (då) senaste versionen av iPad med retinadisplay. Anledningen till att jag inte ens ett år efter första surfplatteinköpet skaffade en ny var av främst två anledningar. Den första var att när jag såg iPadens upplösning blev jag nästan lika kär som när jag första gången vilade ögonen på iPhonens retinadisplay. Jag hade dessutom stört mig på den taskiga upplösningen 1200 x 800 på Samsungsplattan vilket främst var ett irritationsmoment för texten i serierna men ett stort sådant.  Den andra var att jag ledsnat på guided view-tekniken som jag efterhand alltmer kände försämrade läsupplevelsen. Jag ville därför ha en större skärm.

Jag kan inte säga att jag ångrar att jag som det kändes då lite onödigt köpte en ny surfplatta. iPadens retinadisplay är en fröjd för ögat och jag tycker det mesta fungerar smidigare med iOS än Android vilket iofs kan bero på att jag har en iPhone och är van vid operativsystemet. Upplösningen som är 2048 x 1536 och det är stor skillnad jämfört med tidigare, tydligast vad gäller min käpphäst texten. Comixology har uppdaterat en del av sina serier och de flesta nyare finns numera i CMX HD-format som är direkt anpassat för skärmar med bättre upplösning än den 1200 x 800 eller därikring som varit närmast standard på surfplattor. Googles nya Nexus, som inte börjat säljas än, har en 10-tumsskärm med upplösningen 2560 x 1600. Fjärde generationens iPad har sedan jag köpte min kommit med bättre processor och snabbare wifi men samma upplösning. Fördelen med de nya plattorna är att man inte ser de enskilda pixlarna vilket syns tydligast på texten. Dark Horse har inte uppdaterat sina digitala serier för att dra nytta av den bättre upplösningen än vilket är synd.

Även om du kan få tag i en surfplatta betydligt billigare än vad en iPad eller Nexus kostar så köp den inte utan lägg till för att få den upplösning som ditt serieläsande förtjänar. Du kommer att ångra dig annars. Min största invändning mot Apple var att de tog 30 % när köpte i apparna men tydligen gör Google detsamma. Dessutom kan du undvika att ge mer pengar till jättarna genom att köpa på Comixology och Dark Horse Digitals hemsidor 🙂 även om det tar lite längre tid. Om jag ska rekommendera en platta så är det iPad eftersom apputbudet är så mycket bättre än till en Androidplatta. Jag köper fortfarande mest tryckta serier och så lär det förbli, digitala serier kan inte ersätta det. Fördelen är givetvis smidigheten och att de inte tar någon plats.

Skriv en kommentar
Guider

Shazam guidar: Läsa serier på surfplatta

torsdag 15 december, kl 21:09 av 13 kommentarer

comics-by-comixologyEn läsare hörde av sig och frågade om vi inte kunde skriva något om att läsa serier på surfplatta. Givetvis kan vi göra det vi vill ju glädja er läsare, jag har dessutom funderat på att skriva något sen jag införskaffade min Samsung Galaxy Tab 8.9 för en månad sedan. Den första frågan man bör ställa sig inför ett köp är om man verkligen behöver en surfplatta och i så fall till vad? Jag hade nog inte skaffat en surfplatta om det inte varit för mitt serieläsande. Om jag ser till mig själv så fanns det tre skäl till att skaffa en surfplatta. I rangordning 1) Jag spar en hel del plats (och sura blickar från sambon) genom att köpa serier digitalt. 2) Det är bekvämt och jag kan ta del av mitt digitala bibliotek så fort jag har Wi-Fi i närheten 3) Digitalt är oftast billigare än tryck som det bör vara.

Mitt digitala serieläsande började annars när jag skaffade min första hi-tech telefon med hyfsat stor skärm, iPhone 4, för ett år sedan. I början laddade jag mest ner gratisserier och det är först i höst som jag på allvar börjat köpa mycket serier digitalt. Mina ändrade köpvanor innebär att onsdagar numera är en kul seriedag eftersom det då släpps nya digitala serier på Comixology och Dark Horse Digital. Det är alltid spännande att se vad som kommer digitalt och jag har även till skillnad från tidigare möjlighet att köpa en ny serie som jag läst mycket om. Därav har det blivit några förstanummers-recensioner från min sida på Shazam. Ännu roligare är att allt fler serier släpps samma dag som de ges ut som tidningar och vissa fall även som samlingar. Jag skrev om digitala serier tidigare i höstas i samband med New 52. Den 28 januari 2010 innan den första iPad släppts skrev Ferdinand ett inlägg där han funderade kring vad det skulle kunna innebära och han hade rätt i en hel del. Intressant så här nästan två år senare.

Fortsätt läsa Shazam guidar: Läsa serier på surfplatta

Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

Supergirl #1

lördag 1 oktober, kl 17:16 av 3 kommentarer

Supergirl-DCnU22:- för alla nya DC-titlar i ComiXology-appen (iPad/iPhone för min del) samma dag som i butik tycker jag är en riktigt bra deal, så jag överraskade mig själv med att köpa DC:s nya Supergirl nu i veckan. Vi kör väl helt sonika en recension av Supergirl #1 då. För manus ansvarar Michael Green och Mike Johnson, och Mahmud Asrar är illustratör. Värt att tillägga är att jag inte vet något alls om Supergirl. Hon är Supermans kusin? Eller?

Handling: Ett knippe meteorer slår ned på jorden, och den som till slut stannar i Sibirien visar sig innehålla en förvirrad Supergirl (i full supermundering). En specialstyrka i mecharustningar ger järnet för att fånga in henne, och efter ett flera sidor långt slagsmål så kommer Superman och avbryter kalaset.

Det bra: Den långa (i stort hela numret) actionscenen med Supergirl vs. mechagubbar är helt ok, och det finns ingen som helst dödtid eller onödigt snack att störa sig på. Mahmud Asrars illustrationer är genomgående bra, och då särskilt de paneler som getts en något mer akvarellig färgläggning. Med tanke på den senaste tidens skriverier om DC:s pubertala och rätt tveksamma kvinnoskildringar så är det skönt att författarna här fokuserar mer på själva situationen än på att Supergirl är en tjej. Här skulle vi kunna byta ut Supergirl mot vilken dude som helst och ändå behålla manuset och dialogen precis som den är.

Det mindre bra: Det händer inte särskilt mycket i det här numret utöver den långa fighten, och vi får egentligen inte heller veta något om Supergirl eller varför hon har kraschat på jorden iklädd färgglada tights. Till viss del så fungerar det på så sätt att jag vill veta mer, men samtidigt så saknas det ett spänningsmoment. Att Superman dyker upp i de sista panelerna känns väl lite kul, men jag tycker inte att det är någon bra cliffhanger. Tycker även att det är lustigt att mänsklighetens svar på utomjordiska besökare som kraschar på vår planet är att skicka killar i robotrustningar. Dels så är det ju en minst sagt aggressiv approach, och när har det någonsin funkat att attackera superhjältar med soldater i robotmundering? Personer med superkrafter har ju alltid ätit attackrobotar till frukost.

Sammanfattning: Supergirl #1 är en tillräckligt vältecknad serie som funkar som hastigt tidsfördriv, men den glöms snabbt bort till förmån för intressantare titlar. Jag kommer nog att testa ett par nummer till för att se om det tar sig, även om det här numret var rätt ljummet.

Manus: Michael Green, Mike Johnson
Illustration: Mahmud Asrar
Förlag: DC
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

Red Lanterns #1

söndag 25 september, kl 19:58 av 2 kommentarer

red_lanternsJag vet, jag borde ju inte hålla på och läsa och recensera DC-titlar när jag samtidigt fortsätter att påstå att jag egentligen inte gillar DC. Kanske lika bra att ha det överstökat och erkänna att jag faktiskt gillar en del DC-grejer. Hur som helst, jag har läst ytterligare en DCnU-titel som fångade mitt intresse, och det är Red Lanterns #1. Av titeln att döma så handlar Red Lanterns alltså om de röda ringbärare som Geoff Johns introducerat i Green Lantern, och i och med att jag gav Green Lantern-volymen Rage of The Red Lanterns en stark fyra i betyg så tänkte jag att jag måste kolla in deras egen tidning.

Red Lanterns författas av veteranen Peter Milligan som tidigare bland annat gjort den nyligen recenserade moderna klassikern Enigma och kultklassikern Shade The Changing Man. Jag själv har dock ingen direkt relation till Milligans tidigare verk utöver Shade #1-6 som jag läste för ett par månader sedan (det är en fräck och lagom psykedelisk serie som jag gillade), utan lockades främst att läsa Red Lanterns för jag var nyfiken på hur han skulle klara av att lyfta de rasande lanternorna och deras ledare Atrocitus från biroll till huvudroll. I Green Lantern så har Atrocitus och hans kår främst levererat arga tillrop och vredesutbrott, och även om karaktärerna i sig varit rätt fräna så har det inte funnits något direkt djup bakom den förbannade ytan. När jag såg att Red Lanterns skulle få en egen serie så kände jag faktiskt först en viss skepsis, men blev som sagt även nyfiken på vad Milligan skulle kunna hitta på med dem.

red-lanterns-1Handling: Efter att ha räddat terrorkatten Dex-Starr (som ju faktiskt fått ett helt eget inlägg här) från sadistiska rymdpirater så återvänder Atrocitus – grundare och ledare av Red Lantern Corps – till sin hemplanet Ysmault som nu fungerar som de röda lanternornas hembas. Atrocitus är medveten om att hans annars så brinnande raseri börjat lugna ned sig något, vilket även lett till att han kunnat börja fundera lite mer på sin egen och hans kårs roll i universum. De övriga lanternorna är däremot minst lika förbannade som tidigare, och deras ständiga raseri och hat innebär att eventuella försök till struktur och resonemang ständigt avbryts av ursinne och konflikter. De röda lanternorna älskar helt enkelt att hata, och frågan är om Atrocitus kan uppfylla sitt öde samtidigt som han kontrollerar och leder sin rasande kår ?

Fortsätt läsa Red Lanterns #1

Manus: Peter Milligan
Illustration: Ed Benes
Förlag: DC
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

O.M.A.C. #1

söndag 11 september, kl 23:24 av 1 kommentar

OMAC_1Jag vet att jag tidigare sagt att jag inte är särskilt intresserad av DCnU, men nu när de nya titlarna börjar släppas så måste jag säga att jag blivit mer peppad. Jag gillade ju som ni kanske minns första numret av nya Stormwatch (mycket tack vare att det kändes rätt mycket som gamla Stormwatch), så jag bestämde mig för att testa en titel till. I och med att Keith Giffen både författat och tecknat en hel del serier som jag gillat tidigare, till exempel Lobo och Annihilation, så bestämde jag mig för att testa på premiärnumret av O.M.A.C. – One Machine Army Corp – där Giffen står för både illustration och manus. Som manusförfattare har vi även Dan Didio som utöver författandet är en allmän bigshot hos DC (mer om Didio på Wikipedia). Innan jag går in på det här numret så kan jag säga att jag inte har någon som helst koll på vad O.M.A.C. är eller har inneburit för DC. Jag har förstått att det är någon typ av robotvapen, men utöver så är jag en äkta n00b. Det är med andra ord med nybörjarögon som jag recenserar den här titeln (till skillnad mot tidigare nämnda Stormwatch). Kan även tillägga att jag köpt och läst det här numret på iPad:en. 22 kr tycker jag känns helt ok för ett digitalt nummer när man som jag inte har någon koll på vad man egentligen köper.

Handling: Jody Robbins jobbar på Cadmus Industries som pysslar med avancerad gen- och medicinforskning, och har ett förhållande med kollegan Kevin Kho. En helt vanlig dag på jobbet så går inkräktarlarmet medan Kevin är borta på toa, och innan någon ens hinner tänka på att säga kvastskaft så attackeras Cadmus av någon sorts exotisk och färgglad robot / krigsvarelse som stormar in och högljutt proklamerar att I AM O.M.A.C. Medan Jody letar efter Kevin så mosar sig O.M.A.C. helt sonika fram genom Cadmus underjordiska (och såklart hemliga) labb fullt av högteknologiskt maskineri, generiska underhuggare, robotmutanter och mystiska utomjordingar medan han droppar sköna oneliners som I AM O.M.A.C. (ja, igen), ENGAGE! och ARRGHH! När krossandet är klart så försvinner O.M.A.C., Kevin vaknar upp i öknen och undrar vad som egentligen hände när han var borta på toa, och så är första numret slut.

OMAC_fightDet bra: För att beskriva O.M.A.C som serie så skulle jag säga att den är som en mix av klassisk HULK SMASH-action och rymdserier à la Jack Kirby. För min del så är det en väldigt lyckad mix. Giffen och Didio levererar en extremt opretentiös och enkel serie som helt oblygt flörtar med Kirby-alster som Eternals (Marvel), The Fourth World (DC) och liknande 70-talsepos, vilket alltså innebär att vi direkt får bekanta oss med robotar, laboratoriemutanter, superkrafter och överdimensionerat scifi-maskineri. Kirby-känslan blir såklart ännu mer uppenbar då Giffen är riktigt bra på att assimilera Kirbys distinkta tecknarstil, men han gör det med en tvist så att det känns mer som en homage snarare än ren retro. Guldstjärna även till tuscharen Scott Koblish och färgläggarna på Hi-Fi som gör O.M.A.C. till en riktigt dynamisk och färgsprakande upplevelse. I korthet så känns O.M.A.C. som en riktigt skön 70-talsserie som anpassats för 2011.

Det mindre bra: Det enda negativa jag kan komma på är att jag funderar lite på om O.M.A.C. kommer att hålla i det långa loppet. Det kan ofta vara problematiskt att ge karaktärer som inte säger mer än tre ord i taget en tillräckligt intressant personlighet, men i och med att Giffen och Didio ägnar hela första numret åt lite snack och mycket verkstad så är det för tidigt att uttala sig om det än. Förhoppningsvis så har teamet ett par ess i rockärmen framöver, för annars så lär O.M.A.C. kunna bli en rätt enformig serie.

Sammanfattning: O.M.A.C. bjuder på storymässig och visuellt klassisk serieaction från ruta ett, och är även ett rätt ultimat förstanummer utan någon som helst dödtid. Pang på rödbetan från start alltså, och med flera sköna referenser till rymd/superseriernas glada glansdagar, men man kan undra hur länge konceptet med en rymdrobot som krossar grejer egentligen kommer att hålla. Framtiden får visa på om O.M.A.C. kan bli mer än kortvarig underhållning, även om den utan tvekan funkar väldigt bra som sådan.

OMAC_wide

Manus: Keith Giffen & Dan Didio
Illustration: Keith Giffen
Tusch: Scott Koblish
Färgläggning: Hi-Fi
Förlag: DC
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

Marvel Zombies 3 & 4

söndag 4 september, kl 10:50 av 0 kommentarer

marvel_zombies_3_2Marvel Zombies är mer eller mindre fristående serier där Marvels universum (inte helt otippat) drabbats av en zombie-epidemi. Rätt genial ide egentligen: Odöda kannibaler är läskiga och dödliga i sig. Odöda kannibaler med superkrafter är mycket mycket värre. I skrivande stund så har det kommit 5 zombiesamlingar, och då ComiXology nyligen reade ut Marvel Zombies 3 & 4 så passade jag på att frossa lite i superhjältar (och skurkar) som äter och slaktar varandra på löpande band. MZ 3 & 4 består av 4 nummer var, och båda är författade av Fred van Lente (Incredible Hercules) med illustrationer av britten Kev Walker (2000 AD, Thunderbolts).

Handling: Superzombies har redan tagit över och käkat upp ett helt alternativt universum, och jakten på mer mat och driften att sprida the hunger gospel har lett till att de till slut lyckats skapa en portal till våra hjältars verklighet. Zombie Deadpool och en samling vanliga odöda anländer i Floridas träskmarker, och det dröjer inte länge förrän de har ätit sig igenom och zombifierat Floridas eget Initiative-team. Larmet går hos A.R.M.O.R.(Altered-Reality Monitoring and Operational Response) som hanterar hot från alternativa verkligheter och liknande, och för att försöka hindra en global massepidemi så sätter forskningschefen Dr Morbius a.k.a. The Living Vampire igång med att ta fram ett antivirus. Morbius påstår att han behöver DNA från en osmittad människa från zombiernas verklighet för att kunna hitta en lösning, och för att undvika än mer spridning av viruset så bestämmer sig A.R.M.O.R. för att skicka några som inte ens varit levande från första början: Den sympatiska androiden Jocasta och den humanföraktande Machine Man (som refererar till vanliga människor som fleshies). Naturligtvis så går det mesta käpprätt åt fel håll rätt snabbt trots Machine Mans fullständiga frosseri i våldsdåd (han dödar i princip ALLT), och utan att avslöja alltför mycket så kan jag i alla fall säga att zombieproblemet hänger kvar i vår verklighet och leder A.R.M.O.R. rakt in i Marvel Zombies 4.

Fortsätt läsa Marvel Zombies 3 & 4

Manus: Fred van Lente
Illustration: Kev Walker
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
iPad /Nyheter och tips

Måndagsrea på iPad/iPhone: Thunderbolts

måndag 15 augusti, kl 12:14 av 3 kommentarer

En av mina första 5:or här på Shazam var Warren Ellis och Mike Deaodatos fenomenala version av Thunderbolts. För er som hängt med här ett tag så finns min gamla recension av de första samlingen här. Nu finns hela Faith in Monsters (Thunderbolts #110-115) på ComiXologys måndagsrea för iPhone och iPad, så den som ännu inte fått åtnjuta den här serien borde passa på idag.

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...